Bondbloggen – Sida 132

Skördefest

Nu fylls mitt huvud och mina dagar med skyltmålning, fårklippning, balplacering, kaffemuggsinköp, sortering i frysarna, potatisupptagning och mycket mer… Det är skördefest på gångs till inkommande helg!

Och det ska bli så roligt! 🙂

På Åland har skördefesten engagerat hela landskapet i många, många år redan, och alla vet vad det är. För några år sedan vandrade skördefest konceptet en liten bit österut, just över skiftet, och har nu funnits här några år. Skärgårdens skördefest. Jag tror jag varit med på marknaden alla, eller åtminstone de flesta åren. Det är ena dagen, men, andra dagen håller gårdar dörrarna på vidgavel, så vem som helst får komma och kika runt sej på gårdarna som håller öppet, och bekanta sej med bondelivet ute på bondgården, det ska jag göra i år. 🙂 I åboland är det få som missat Boundbirsen, som går av stapeln vartannat år mitt inne i Pargas centrum. Då drar landet in till stan, det här med skördefest fungerar lite tvärtom, det är en sådan dag då man vill dra stan ut på landet 🙂

Skylttillverkning på hälft, ännu fattas bokstäver, ben och en pil vart man skall köra 🙂

Så nu ska jag vara med i år och hålla öppen gård. Jag är full av ideer och har mycket jag skulle vilja göra. Men, mycket fungerar inte. Det faller på det ena eller det andra, men, jag skall i alla fall göra ett försök och se om det vågar sej någon alls ut hit till holmen. Jag finns ju inte direkt sådär jätte centralt, och är det så att någon tänker komma så långt ut som hit, så vill jag ju att den som gör sej mödan värt inte skall bli besviken och komma hem och säga ”där fanns nu ingenting att se…” Nej. Jag önskar ju kunna ge dem som kommer en liten upplevelse. Kanske inte en såndär ”WAOUDE”-grej, men kanske ett ”ahaa…”.

en rad med balar... vad ska de bli av det då? — en rad med balar… vad ska de bli av det då?

Hurdå? Ja, egentligen skulle jag vilja säga, kom så får du se 😉 Men, nä, de fungerar kanske inte att komma pedandes från österbotten, eller helsingfors, eller var du än sitter och läser… Men, vad kommer den som kommer hit att få se då? Jo, den kommer att å se att det går att bo och leva lite på sidan av kanalen. För att komma hit kommer de att gå genom skogen, över bron hit till holmen. De kommer att få se hur betesmark, strandängar och hagar ser ut när det är skött och betat. De kommer att få klampa runt i mitt fårhus, och kanske få sej lite information om får sådär överlag. Jag kommer att finnas på plats och klippa får. Jag tänkte klippa ett får i timmen, så folk får se hur det kan gå till. Jag säger inte att det är såhär det SKA gå till, för det finns det mycket profetsior om, utan jag kommer att visa hur jag klipper. De kommer att få klappa och pajja får. Jag kommer att svara på alla frågor jag kan. De jag inte kan svara på kan jag försöka ta reda på. De som kommer hit kommer också att få träffa och klappa blinkers och floppsy. Kaninerna. Dom hann vara på rymmen redan några dagar och jag befarade att räven tagit dem, men de är nu, i skrivande stund i allafall, till rätta igen. Återstår att se om de hålls i sin bur ända till söndagen… Men i såna fall går det att få klappa kanin också.

Varför?

Varför skall man sätta en hel veckas arbete med förberedelser för en öppethusdag?

Jaa-a, säg det egentligen… Men, det handlar väl om en sådan enkel sak som att försöka sprida lite information om bondelivet. Det är inte så enkelt att förstå sej på. Vi bönder är ett svårbegripligt folk, men kanske någon som kommer hit, får en liten hint om vad det är jag håller på med här. Jag har bråttom nästan alltid och hinner inte det ena eller det andra, och ändå har jag bara några får… Som i alla fall sommartid dessutom går ute! Men, ska jag nånting ska det planeras långt i förväg, eller inte alls. Ibland ska det planeras i en månad, eller så ska det beslutas samma dag om någonting blir av eller inte. Rörigt- ja, men, det är så det är.

Vidare, bara en sån sak, hur många har sett ett får bli klippt? Hur många har klappat ett levande får de senaste året? Hur många har varit så långt borta från en landsväg att man inte hör bilar. Hur många har hört tystnaden en vindstilla dag i september… Nu kommer det väl att spöregna på söndag och kanske pappa får för sej att ösa på med vedkapen den dagen, och grannen köra motorsåg. Men blir det är sådan söndag som dagarna varit den senaste tiden, när vinden lägger sej, luften är fuktig och fräsch och allt står still. Inget ljud hörs, inget som rör sej… Kanske lyckas någon då höra stillheten … åtminstone när de kommit tillräckligt långt från fårhuset, för när jag klipper får, då kan det nog finnas ljud av både höga och låga decibell 🙂 Som bekant brukar det inte alltid gå som på Strömsö…

Torget

Köra från åkern och svänga upp till fårhuset med traktor och vagn. Ut långt till höger för att vagnen inte skall fara ner i diket då jag skall svänga till vänster, och så är dom där… Trafikdelarna.

Ploga snö på vintern, man vill ju gärna ta ut lite till sidan så man inte lämnar snön mitt på vägen, kommer det mycket snö fyller det hastigt upp inåt, och så är dom där igen… Trafikdelarna…

Köra med traktor och vagn längs vägen österut. Då ska jag svänga höger när jag kommer från fårhuset. Det blir att köra långt ut till vänster, lyfta frontlastaren upp ovanför stengården och så är dom där då igen, trafikdelarna…

Det känns ibland, som att vad man än skall göra i den knuten av holmen så är dom i vägen dom där trafikdelarna, som egentligen heter stenar. Men dom befinner sej mitt i en korsning, som egentligen inte är en korsning för vägar har vi ju inte alls här på holmen, vi har i princip bara stigar man eventuellt kommer fram på med traktor om man kan använda ratten, och vet på centimetern var man har sina metrar. Nåja, i vägen är dom… Har dom varit, skall jag egentligen skriva, för nu är dom flyttade 🙂 Hipp hurra för grävmaskin. Den är liten, men även smått kan åstadkomma stort!

Pappa kom med den för att gräva gropar där jag skall gjuta fast grindstolpar, men när han ändå var här med den passade jag på att be honom flytta stenarna, och så grävde vi ner ett rör under vägen, så jag kanske skulle slippa lervällingen i den korsningen i fortsättningen. Det rinner konstant vatten ner från backen ovanför och eftersom jag ofta kör och rörs i den korsningen, som är rakt nedanför fårhuset, så brukar det förvandlas till lerbad istället för väg om höstarna ända tills det fryser.

När stenarna kom bort förvandlades korsningen till ett stort torg istället för en korsning. I alla fall i Ytterholm-mått. Allt är litet här. Holmen är liten, vägarna små, maskinerna små, korsningarna små, husen förhållandevis små, och själv mäter jag inte mer än 160cm. 🙂

Hydraulik och förkylning

Ja, de hänger helt enkelt ihop som så att jag sitter inomhus och mår pyton. Med nöd och näppe orkar jag i alla fall surfa på nätet och planera förbättring av hydrauliken till tröskan. Bordet och speciellt haspeln har krånglat i flera år men i fjol började det mot slutet bli så att man kunde köra ett par timmar och sedan slutade hydrauliken att fungera och man måste låta oljan svalna i ett par timmar. Så nu tänkte jag kolla in vad det allvetande Internet har att säja om krånglande hydraulventiler och planera för ett nytt system.

Nå, det är antingen själva ventilen som backar fast (på grund av skäp i oljan och hög temperatur) eller solenoiden som blir kraftlös vid hög temperatur. Jag har förstås kollat att spänningen vid solenoiderna är OK. Det är inte så lätt att byta solenoid eller ventiler för vår tröska är en testtröska från Björneborg och en hel del är absolut inte standard reservdelar.

Men det finns numera billiga ventilbord på nätet och ett dubbelverkande med tre ventiler kostar kring 350 euro. Inte så illa med tanke på att bara sliden till skogslastarens ventil kostade närmare 500 euro i tiderna !!?? Reservdelar skall man bara inte köpa. Nu är ju tröskans cylindrar enkelverkande men det borde fixa sej med att koppla B till T, dvs. det andra uttaget direkt till tanken.

Det här finns inte på standardtröskor. Det är heimlaga liksom mycket annat på vår tröska. Men det är ett ganska enkelt system med tre sektioner (bara två inkopplade) och en fjärde som öppnar till tanken då de andra ventilerna är stängda. Där hade jag litet huvudbry i början men det är ju lätt som en plätt då man kommer på det. den fyrkantiga grunkan är en övertrycksventil som släpper tillbaka oljan till tanken ifall trycket stiger för mycket – och tro mej: Det vill man inte ! Ett hydraulrör med het olja som spricker är inget roligt alls …

Egentligen borde jag skilja åt hela ventilbordet men det går inte nu i tröskantider. Jag hade planerat fixa tröskan i god tid men eldsvådan i köket gjorde att precis alla planer för sommaren gick i putten. Nu är frågan om man borde köpa ett ventilbord i reserv att koppla in om det gamla ger upp helt. Sedan är det alltid problemt men kopplingarna inom hydrauliken. Det finns stora mängder olika ”standarder” och Rosenlew har valt den eländiga JIC-typen. Så det skall skaffas adaptrar av all de sorter …

Mellan verserna hann jag också koppla in styrningen till pannrummet. Det är fråga om en enkel 1-trådskrets som över nätet kan styras så den kopplar på eller av ett relä. Det är den lilla grunkan på det bruna kretskortet. Men det är inga leksaker utan sparar mycket tid och pengar. En större relägrunka är redan på väg och skall styra torkfläktarna. Så jag kan sitta i Sverige och kolla in temperaturen i lårarna och då säden inte mera torkar så stänger jag fläktarna. Det kan Henrik göra också från Helsingfors. I stället för att köra tvåhundra kilometer …

I lådan på bilden finns alarmsystemet för flismatningen. Fyra givare är fästa kring matningsröret och då nån av dessa visar för hög temperatur så börjar flisövervakningen skicka små mängder vatten till röret genom två ventiler. Om temperaturen sjunker så återgår systemet till nolläge men om temperaturen bara stiger så stängs hela flismataren av och ett alarm skickas ut. Grunkan på det bruna kortet har också en ingång som övervakar larmutgången och ifall den ser ett larm så skickar den epost till alla mina maskiner och telefoner.

Vi tänkte också sätta in en kamera i pannrummet. Numera får man en HD-nätkamera för omkring 35 euro … Det är bra med mätgivare men bättre med videobild (och ljud) så man kan se vad som händer. Priserna har verkligen gått ned. Min första kamera var betydligt sämre men kostade nästan 500 euro. Nu finns det också ”appar”, dvs. program som skickar video och audio till telefonen.

Dags att lägga sej och hoppas att förkylningen gått förbi värsta stadiet i morgon …

Tröskeländet igen …

De som tror att det bara är att starta tröskan och tröska ett par dagar per år har aldrig haft en gammal tröska. Mest går det åt tid inne i verkstaden. Jag borde förstås ha börjat skruva på den för en månad sedan men då stod ännu hela köksmöblemanget under och bakom tröskan. Visst gick det bra då huset inte brann upp men den här sommaren har gått alldeles till spillo.

Det gäller förstås mellanaxeln vars fäste i plåten sprack. Vi lappade provisoriskt så vi lyckades tröska i fjol men nu såg jag att lagret vridit sej och övre kanten åkt ut en hel del. Inte vågar man börja tröska med det – det blir att köra tillbaka till verkstaden ganska snabbt. Och då kan plåtarna vara helt söndervridna.

Första problemet var att komma åt att se hur det såg ut. Var jag än försökte sticka huvudet så var det nånting i vägen. Till sist tog jag fram den lilla kameran och stack in den i tröskan och började fotografera. Det gav åtminstone nån sorts bild av hur det såg ut.

Här ser man lagret (en liten del) bakom axelskyddet och under det järnet som vi satte dit som förstärkning i fjol. Gängstången använde vi för att dra ihop tröskans plåtar. Man ser att plåten börjar rämna ovanför lagret men utifrån syns det ännu tydligare.

Här ser man att plåten spruckit och att det finns en centimeters springa. Med tröskans skakningar växer lätt den här springan och kan leda till allvarliga skador. Märk väl att motorn är fäst i den övre plåten. Det är en grymt svag konstruktion för två så viktiga delar som mellanaxeln (som driver hela tröskverket) och motorn.

Så -suck – det blir att bygga nånting att ligga på utanpå de vassa taggarna i halmskakarna. Intressant nog måste man ligga med huvudet nedåt. Om man nu alls lyckas kravla sej dit. Inifrån måste nämligen en tjock plåtvinkel fästas ovanför lagret till mellanaxeln. Trevliga framtidsutsikter …

Det är såna här trevliga arbeten som glöms bort av dem som pratar om att man sår en vecka på våren och tröskar en vecka på hösten. Ibland har man reparerat tröskan i en månads tid.

Ute regnar det men det kan göra detsamma för jag kommer i alla fall inte ut på åkern de närmaste dagarna. Oberoende av om prognosen lovat regn eller sol så har det varit blött på marken hela tiden. Det normala tröskanvädret med andra ord.

Köpa ny tröska ? Jo, jag har titta på billiga begagnade tröskor hela tiden men den skall vara verkligt billig och betydligt bättre än den här för annars är det ju dumt att betala nånting för den. Med jordbrukets usla inkomster lönar det sej knappt att ens att reparera den gamla tröskan. Så länge det går med små materialkostnader och mycket arbete så … Ett vinkeljärn kan jag väl satsa i alla fall.

Om tröskandet försenas och vetet blir fodersäd så gör det också detsamma. Brödvetet har inte varit mycket högre i pris. I all synnerhet vet man inte hur det ser ut nästa sommar då jag säljer årets skörd. Endel påstår att det blir brist på fodersäd.

Bäst att gå och lägga sej så man orkar krypa in i tröskan i morgon.

Rödbetorna förvaras under golvet.

Temperaturen damp från bikini-varmt till vant-kallt på bara någon vecka. Alltså är det höst och hamstern inom mej vaknar. Nu ska det saftas, mosas, kokas och frysas. Men, vilket recept på det ena som det andra skall man välja, och skall man våga chansa på ett helt nytt recept eller köra på det gamla vanliga som blir lite sisådär? Ja, det är inte gott att veta. Börjar man söka i kokböcker hittar man hundratals versioner på inlagda rödbetor, eller gurkor, eller vad det sen än må handla om. Jag tänkte försöka mej på ett nytt rödbetsrecept, men, vilket? Jag har ett som det blir hyggligt goda rödbetor med, men, jag skulle vilja pröva något annat, med någon lite annorlunda smak i, eller ingen smak alls, men vad och vilket? Jag sökte igenom mommos receptböcker och hittade ett recept det stod ”bra” skrivet bredvid. Det kanske man kunde pröva, tycker mommo dom rödbetorna är bra så måste de väl bli ätliga i alla fall 🙂

Vidare så ska jag även i år försöka mej på att laga gurksallad med vitlök. I receptet på gurksallad som jag använder mej av så står det inget om någon vitlök, och alla gillar ju inte den smaken heller, men jag skall laga lite med vitlök i alla fall. Frågan är ju hur mycket vitlök man kan sätta i en 10 liters sats. Det lagas inte några små mängder när det lagas, utan det är 10 liters kastruller och 15 liters ämbar som gäller. Då förslår det en liten stund. Men, ska man månne ha en hel vitlök, eller kanske rent av 2? Det kommer att bli att pröva sej fram med tiden. Men, finns det månne någonting annat man kan smaksätta med? Hackad dill är ett måste i en gurksallad, likaså senapsmjöl, men, ombyte förnöjer 🙂

Svamp ska det läggas in också. Jag har ett recept som mamma hittade en gång för länge sedan. Det använder jag friskt varje år. Mathias älskar inlagda kantareller. Knixen och knepet för att dom ska bli extra goda, är att man skall laga dubbelsats lag till enkel sats mängd kantareller, och låta lagen koka ihop riktigt ordentligt så den blir alldeles simmig och kletig, söt och ändå ättiksstark. Svårt att förklara, men bra blir dom 🙂

Och mer? Ja, massor mer…

Bor man med mat överallt gäller det att ta vara på! Äpplen, rönnbär, nypon, bönor, squash, svamp och kanske det blir lite lingon i år? Blåbären behövde man inte bekymra sej över. Det fanns nästan inga. Några plockade jag, men det var kanske en liter eller så. Så utrymme för blåbär behövde man inte, men allt det andra, var förvara det? Kylskåpet är stort, och i frysboxarna ryms en hel del, men det finns massor som skall i svalt.

Källare! Ja, källare… Finurliga svala källaren är bra. Men ska man gå ut och bända upp källardörren varje gång man skall ha en burk lingon blir det tradigt i snöstormen och -15 grader. Man måste också passa upp så källaren inte fryser. Nu är jag så lyckligt lottad att jag bor i ett hus med ett ”undi golve”. En källare under köksgolvet, och så lucka mitt i köksgolvet så man kommer dit utan att behöva gå ut. SÅÅ behändigt! Det är någonting jag önskar alla. Lite svårt kan det vara att förverkliga om man bor i höghus, men bygger man ett hus, se till att där byggs ett undi golve! Temperaturen hålls rätt bra här under, just lite varmare än i utekällaren, så potatis går det bara att förvara några månader, men alla rödbetsburkar, saftflaskor och gurksallader trivs helt bra där.

I år har det blivit lite fördröjning på instuvandet under golvet. I inflyttningen sattes och baxades det in ett som annat under golvet, direkt på det gjutna golvet. Tanken var att man skulle kakla utrymmet, men det blev inte gjort då för 6-7 år sedan, men nu! Nu fick jag för mej, att nu skall det kaklas! Så då kaklade jag! Inte vet jag om det blev särdeles fint, eller det ena som det andra. Systemet är att man tager vad man haver och så blir det som det blir. Lite mina överblivna badrumskakel, lite utav Alices överblivna badrumskakel, och simsalabim. Kaklat.

Direkt jättehögt till tak är det inte därunder, 3 lecablock till tak, så lite bengymnastik blev det när man skulle krella omkring därunder och bara stiga på kaklena och inte på de halvtorra fogarna när de skulle putsas. Lite svett och sjuka knän blev det också, och ännu fattas det en hel del. Väggkakel som ett exempel… Att börja med golvet är ju lite bakvänt, bäst är ju att rådda och klotta längs väggarna innan man lagar golvet, men till kråksången hör det faktum att jag antagligen inte hinner laga väggkaklen nu. Det viktigaste först. Golvet. Nästan varje dag kommer det någon burk till som skulle vilja förvaras svalt. Kylskåpet är fullt, och jag har burit in ett extrakylskåp för att få rum med undigolvegrejset tills jag har golvet kaklat, men, nu börjar även det vara fullt och på söndag skall jag hålla möte här hemma. Då skulle jag gärna ha alla lådor, burkar, flaskor och annat nerburet tillbaka. Lite rum i kylskåpet skulle inte heller skada. Nu får man klämma in yoghurtburkarna med skosked.

Svårt eller lätt val?

Så läser jag innehållsförteckningen på två olika frukostflingor. Den ena med bär, den andra med frukt. Den ena tillverkad i Finland, den andra tillverkad i Tyskland. Vilken ska jag välja?

1. Ingredienser: Havregryn (Havre: EU), rostade flingor av ris och fullkornsvete (ris, fullkornsvete, socker, vetegluten, kornmaltextrakt, vetemjöl, skummjölkspulver, salt, vetegroddar), socker, linfrö, frukostflingor (vetemjöl, majsstärkelse, vetemaltmjöl, rismjöl, korn- och vetemaltmjöl) solrosolja (antioxidant (e 306)), rostade speltflingor ( spelt, socker, salt, kornmaltextrakt), rostade hasselnötter, frystorkade bär 2 % (svarta vinbär, röda vinbär, björnbär, hallon), kokosmjöl, vetegroddar, honung. Kan innehålla spår av jordnötter, andra nötter, soja och sesamfrön.

Eller

2. Ingredienser: Havreflingor, veteflingor, rostade majsflingor, rostat ris, med honung, russin, torkar papaya, ananas, äpplen, bananer, rostad kokos. På den här förpackningen står det också att vete-och havreflingorna är finländska.

Jaaa-a… Vilka ska man välja?