Det är ju så grymt populärt nuförtiden på Fejsbuk att ladda upp bilder på sin vardag. Allt från klädhögar till tömning av kvigboxar har figurerat på datorskärmen de senaste veckorna. Så jag tänkte att det passar väl bra också här med en liten bildkavalkad över vad som har hänt den senaste tiden. För att inlägget inte ska bli så stort har jag lagt bilderna i miniatyrformat, men ni får dom större genom att klicka på dom.
Vårbruket kom ju igång väldigt tidigt, som jag redan tidigare skrev. Också i Kabböle sådde vi det första för ett par veckor sedan, men man ser inte ens brådden ännu då det varit så kallt. Vallarna har inte heller ännu börjat skjuta på längden, men för deras del är svalt väder till en början bara bra. Då kommer det mera massa i gräset i stället för bara längd. Också lillherrn deltar, genom att öva sig på framtida bravader med traktorn som fastnar i ”diket”
Vi var häromdagen med småttorna och avbytaren och ta lite bilder på några kvigor som vi har till salu. Om inte köparen har möjlighet att komma och se på kvigorna, brukar de oftast begära att man skickar några bilder i stället. Det blev ingen affär den här gången, så kvigorna söker fortfarande efter nytt hem.
Lite tekniskt strul har det också varit, nämligen skärmen på roboten blev svart då en kabel hade ”gnagats” av. Nå inte var det något problem att beställa en ny från leverantören, men det tog flera dagar att få hem den. Sen när den väl var hemma, konstaterade Antte att den inte passade….Nå, tack o lov så har vi en ”datafirma” i Pargas och därifrån hittades en passlig kabel, så nu fungerar skärmen igen.
Till sist är det bara att konstatera att en era på gården definitiv tar slut, då mjölkstationen monteras ner.Utrymmet kommer ingalunda att stå tomt i framtiden heller utan dit monteras bås som man kan behandla eller mjölka kor i.
Uthyres, enrummare med havsutsikt på holme. Tidlös strandfastighet, med rustik inredning uthyres för kortare tid, april – juni. Solig, naturenlig omgivning och långt till närmaste granne, säkert 5 meter. Utsikt mot nord-ost, så det fantastiska läget bjuder till många vackra solnergångar. Bostaden ligger på 3 stenkast (för mej, för jag kastar så dåligt) från stranden invid en grund, skyddad vik. Bostaden eventuellt i behov av en lättare renovering av taket. Båtplats kan gå att ordna även om ni inte behöver det. Borrbrunn och el på holmen. Byggnadsår: 1900-talet.
enrummare
Och hyresgäst fick vi igen i moffas gamla ståmbå. I Nagu är en holk för sjöfågel en ”ståmbå”. Den här ståmbån har hängt här sen jag var liten, så jag vet inte hur gammal den är. När man var liten fick man en gång på våren fara med moffa, och kolla ståmbår. Man gick tyst och sakta runt, och smög fram till ståmbån. Så knackade moffa lite på den och om fågeln inte ännu ruvade flög den ut och släppte en ordentlig blajja på den som stod rakt framför hålet, så det skulle man alltså inte göra. Efter det kände moffa efter om det fanns något i ståmbån. Ibland såg han fundersam ut, då kunde den vara tom. Såg han smålessen ut kunde där ha varit påhälsning av otyg som snott och ätit upp äggen, så där bara var skal kvar, men log han kunde där finnas varma ägg, eller fågeln själv. Nuförtiden är det så fiffigt att man inte alls behöver störa fågeln med annat än att den hör att man kommer, blir bländad ett varv och sedan hör den när man försvinner igen. Då varenda telefon är utrustad med kamera går det så bra att kolla ståmbåna nuförtiden, det är bara att sticka in handen, ta ett kort och tassa därifrån. Visserligen mindre spännande än förr, men tekniken har sina fördelar 🙂
Hyresgästen
Att hålla ståmbår är ett litet projekt för sej. Kolla dem 2 ggr, först en resa tidigt på våren när man ska byta ut stoppningen, så fågeln har ngt att grunda med, mossa eller tofs om man har det, sen bygger fågeln själv på med dun. Så ska man kolla att tak, väggar och golv är ok. Att den hänger rakt osv. Och eventuellt laga någon ny ståmbå och ersätta de som blivit gamla. Det har blivit lite si och så med det. Det är en hobby som lätt blir glömd bland allt det där nödvändiga man måste göra. Men vi försöker hjälpa sjöfåglarna lite på holmen. Systers sambo har spikat ihop nya ståmbår och där är barnen med, ”med näsan ovani”. Ett av nöjena hos dem är att med kikare stå i fönstren och titta på alla olika ”ankor” som simmar i viken nedanför huset. Endel ”ankor” heter skraka, andra skäggdopping eller kanske måsa.
På andra kollen, kollar man om det kommit fågel i holken, och har det inte det kanske det lönar sej att flytta holken till ett annat år, eller så kanske den är för ny att den inte känns trygg för fåglarna ännu.
Förr var ståmbåna ett sätt för skäriborna att få lite extra ägg. Det var lite av en icke nedskriven överenskommelse mellan ståmbålagaren och fågeln. ”Jag lagar ståmbå åt dej, du får bo där, och jag får några ägg av dej.” Men inte alla ägg! De var inga sjörövare som tog allt som kom i deras väg, utan de lämnade alltid ett-tre ägg, beroende på hur många ägg där fanns i boet. Så när fågeln kom tillbaka värpte hon några ägg till så hon sen igen hade så många ägg som det rymdes under henne. Och fågelstammarna frodades. Det var ingen brist på sjöfågel fast skärgården då var full på folk som sköt och plockade ägg. Nu är det med sjöfåglarna som med skäriborna – snart en utdöende art.
Härom dan kom en granne inkurvande på gården när jag stod och såg uppgiven ut. Hans första kommentar var: ”Jag har upplevt 4o vårar som jordbrukare och ingen har varit likadan som den andra” Så sant som det är sagt, det går inte att säga att nu är det ”en sån där” vår. Varje vår är nu och varje har sina egenheter, men jag måste nog säga att denhär är betydligt egnare än dom flesta. Våren 2014 lär nog bli en skröna i våra kretsar för en lång framtid. Två ord är ledord, nämligen torrt och kallt.
Åkrarna har varit så torra att det i princip hade gått att inleda vårbruket redan i början på april om bara temperaturen hade gett lov. Nu var det ju hyfsat varmt i första delen av andra halvan av april så endel av de mera nervösa bönderna slog nog nya rekord vad gäller så-starten. Vetet vet jag åtminstone att kom i jorden i Kalax den 23 april, vilket nog är på gränsen till bisarrt tidigt. En av mina grannar sådde det sista på första maj på förmiddagen, och hamrade sig efteråt att han inte segat på lite längre på vapp-aftonen för att kunnat stoltsera med att vårbruket varit klart i april. Även det helt bisarrt.
Vad har jag gjort då? Exakt ingenting. Som vanligt. Fast denna gång är jag nog ännu mera på släpet än jag brukar vara. Tid skulle jag nog ha haft men envisheten har vunnit över vettet och jag har försökt vänta på värme. Nu verkar ju värmen aldrig komma utan jackan med teddyfoder brukas ännu varje dag. Alltså gav jag med mig i min kamp mot mig själv och bestämde mig för att börja på vårbruketmåndags. Dvs den 4maj. På morgonen när jag steg upp mötte följande syn mig
:
Det säger sig själv att lusten lade sig ganska omgående. Märkligt nog så var snön borta redan mot 10-tiden på dan och på kvällen körde jag faktiskt igång med harvningen för havren. Första havren såddes på måndagen den 5 maj, dvs riktigt tidigt och bra, men cirka en vecka efter sgs alla andra. Få se då hur det blir.
Det gamla uttrycket ”om man sår i pälsärmar får man skörda i skjortärmar” kommer väl till pass i år. Jag brukar inte vara frusen av mig, men bara att hoppa ur traktorn och slänga en sten i skopan gör att man fryser nästan som på Penkkisflaket (som är det kallaste jag kan minnas)
Torkan har ju också varit helt absurd i år. Hur det ser ut när det regnar kan jag inte minnas, jag tror det har regnat en halv dag under hela våren. Åkrarna är så torra att när man tittar på nån granne som harvar så ser man ingen traktor utan bara en liten markbrand som åker runt på åkern.
Fåglarna har också legat lågt. Det finns några tofsvipor, och två bon har jag räddat hittills i år, men dom är väldigt tysta av sig. Inte äggen då, dom är väl alltid tysta, men fåglarna. Man brukar ju höra deras rop i mörkret de sista mörka vårnätterna men det har uteblivit i år. Inte heller har jag hört nån spov, en har jag sett, den verkade leta efter en halsduk.
Inte heller har det kännts doften av den härliga våta jorden som bukar dofta på vårkvällarna, men tacka för det när jorden varit så torr att ett sandpapper skulle bli avundsjukt.
Det verkar inte finnas någon ände på kylan heller. Nu ikväll har jag harvat upp lite för sista havren och samma sak, en bitande kall blåst som får blodet att stelna på vem som helst. Det verkar inte vettigt i mitt huvud att börja vårbruksdagarna med att skrapa traktorrutorna men det har många nog fått göra i år. Hur som helst, den som lever till hösten får ju se hur det gick. Själv vågar jag inte ens tippa, men ändå, nånstans långt bak i huvudet tror jag ju att alla andra har sått för tidigt, men som sagt, det får vi se.
Efter en kall morgon eller ca -7°C tyckte jag nu i kväll att det kändes lite annorlunda i luften. En tunn molnslöja bidrog också till att man börjar undra om det inte börjar svänga till varmare väder nu. Det stora regnet som utlovades lämpligt till morsdag verkar nu torka bort och det kullkastar ju mina planer. Det är liksom mycket som är väderberoende just nu.
Noterade att grannens spannmål som såddes på påskdagen nu grott och fältet börjar ändra färg så där hoppas man säkert också att de kalla nätternas tid är förbi. Jag har inte idag varit och kontrollerat hur det står till med det planterade men månne inte de nu har klarat sig? Hur som helst så iddes vi inte plantera mera idag utan flickorna fick packa lite morot under tiden som jag åkte ner till lökåkern för att förbereda den för plantering. Tänkte som så att om jag kör bäddarna nu innan regnet så drar de åt sig vattnet bättre och kanske hinner en del ogräs gro innan den slutliga markberedningen, men blir det nu inget regn får jag väl vattna innan planteringen.
Gödsling och bäddfräsning för lök. Som synes är det torrt och grått på åkern samt god ”satelittäckning” 🙂
Trots att det kändes varmare i kväll riskerade jag inte lämna ut plantorna på avhärdning över natten. Bara att plocka ihop och köra in under tak, man sover liksom lite bättre då 🙂
Plantorna på avhärdning kördes in under tak till natten ifall av ännu en kall natt.
De flesta små och medelstora gårdarna häromkring börjar vara på slutrakan med vårsådden. Själv väntar jag på den sista gödselleveransen som utlovats till denna vecka innan jag kan fortsätta med spannmålssådden och det är det faktiskt flera med mig som gör. Det verkar trögt på gödselfronten i år 🙁
Under tiden fortsätter jag så där sakteliga med grönsaksplanteringen, de kalla nätterna gör att jag är lite försiktig med planterandet och jag planterar inte mera än vad jag kan täcka in. En del grönsakssådder kunde jag också utföra för jag har fått det mesta av grönsaksgödseln men på grunda av kylan är jag också försiktig med dem. När det är kallt tar groningen så lång tid att risken för slagregn med skorpbildning och dylika problem med groningen ökar. Till veckoslutet har det utlovats rikligare regn och kommer värme därpå så tror jag att det är lika bra att vänta till nästa vecka med sådden. Det är ju ännu ingen tid förliden men det är klart att det som är gjort är gjort så visst jobbar vi på om än inte så allvarsamt som vi brukar en sen vår.
Trots att en del såddes redan i påskhelgen här i byn syns ännu ingen brodd och lika bra det för det rör sig kring fyra till sex minusgrader mest varje natt.
Även om inget syns på åkern så sker det saker under jordytan. Kornet jag sådde den 27 april har börjat rota sig. Så fukten räcker nog tydligen till även om det ser torrt och grått ut på åkern.
Det första jag tänker skriva i det här inlägget är en liten varning, det kan hända att du inte kommer att gilla räkor efter du läst detta. Det kommer att handla om ett infekterat lammöra.
Sådär, den som ännu läser får ta det som kommer emot, ingen censur efter det här.
Klockan var kvällsmål för fåren, och jag stod och gav dem vatten. Eftersom jag är fruktansvärt tankspridd står jag numera och glor på vattenslangen medan jag fyller vattenbaljan. Släpper jag slangen och får syn på någonting annat att göra, tar det inte många sekunder för mej att glömma slangen, och sätta alla tankeverksamhet till det nya. Vattenbaljan som inte sväljer hur mycket som helst, rinner småningom över och det är allt annat än bra. Det har funnits gånger när Saltkråkans Tjorven och Melker diskussion om Melkers vattenränna in i snickargården farit genom huvudet, speciellt orden, ”näe, de e bara till tröskeln” … Nåja, där stod jag och glodde och tittade lite på lammen och fåren. Så fick jag se ett av lammen hade hängande öra. Lammens öron hänger ofta efter att man satt lappar i öronen på dem, så det är inget egentligt konstigt med det, men, det var redan typ två månader sedan för det här lammet. Ena örat stod rakt ut som det skulle, men det andra hängde. Jag studerade örat på håll medan baljan fylldes, och jag tyckte det så lite konstigt ut. Lite svårt att exakt se på några meters håll. Jag stängde av vattnet. Gick in i fållan och tog snabbt fast lammet, då såg jag det jag befarade… Örat var tjockt, och längs lappen fanns torkat var. Jag kände lite på lappen, den satt som fastlimmad i örat, lammet sprattlade till och så lossnade lappen lite från örat, den satt fastkliddad av var. När lappen lite rördes i och med lammets ryck, öppnades ett sår bakom lappen någonstans och det kom fram gult var och blod.
Jaha… Det också… Nåja, så fick man bli veterinär idag också. Tog patienten under armen och gick till förstahjälp stationen – ”kontoret”. Där finns det mesta man kan tänkas behöva. Olika sårrengöringar, handskar, nålar, skalpeller, knivar, saxar, vadd, papper, bandag av olika slag osv…
Innan operation, blod-var i lammöra
Så började operationen. Skiten och roten till det onda måste bort. Man behöver inte vara geni för att räkna ut det. Antagligen har det farit in nån bakterie som börjat rumstrera i örat när jag öronmärkte dem, eller också senare… Lammen bökar ju på och när de skall stjäla mat av någon tacka händer det att tackorna kissar lammen över huvudet. Så att få in en bakterie i ett sår är inte helt konstigt i ett fårhus.
Hålet där varet vällde ut satt bakom lappen. Jag mårrade ur mej en liten ramsa och gjorde det man antagligen inte får… Men vad skulle jag göra? Kapa bort örat, eller kapa bort lappen?
Jag valde att kapa bort lappen. Han har en lapp kvar, så jag får lov att beställa ny lapp åt honom om han passerar 1 års ålder. Nåja, efter att lappen kommit bort började det hända saker. Först rann det ut var, men sen gick det att med pincett plocka ut diverse halvhårt var. Det kom var i alla former blandat med blod. Trögflytande var som såg ut som extraklibbig majonäs och så plockade jag ut två varklumpar som mest liknade majonäsdränkta räkor. Ungefär den storleken var det på klumparna. Jag som är allergisk för räkor kvittar det lika, men skulle jag kunna äta räkor, skulle jag nog tacka nej nästa gång. Sen kom det ut en brun-grön klump, lika stor som en jordnöt ungefär, ännu. Men sen lättade det i örat och det kom bara lite smojkisvar och sen efter det blod och blodvätska. Jag försökte kika in genom det ca 5mm stora hålet i örat, men vid det laget tyckte jag synd om det lilla tappra lammet som stod fastklämd mellan mina knän, så jag antog att jag fått bort det mesta, och försökte lite skynda på så han skulle slippa tillbaka hem. Jag öste på med sårtvätt och torkade så det inte rann ner i örat. Jag avslutade med att sätta en bomullstoss i örat på honom för att förhindra att eventuell vätska rinner ner dit. Bandagera ett lammöra tror jag inte skulle fungera, så… Så mycket mer kunde jag inte göra.
Man ser lite dåligt på bilden, men sår-hålet ligger i övre kanten. Här på bilden är jag mitt i lösskrapandet av gammalt var, det lossnar bäst med naglarna, därav inga handskar och skit på fingrarna, därefter följde nya handskar och sårrengöring/tvätt över hela örat 🙂
Operationen tog ca 45 minuter och lammet var mycket glad över att få komma hem igen. Och jag var glad att få gå hem och skrubba händerna! Några timmar senare gick jag upp och tittade till honom. Han skuttade glatt omkring med de andra, och såret såg ut att åtminstone för tillfället ha torka, så jag tog tossen ur örat på honom.
Hur det kunnat bli såhär tokigt är lätt att sia om nu efteråt. Men det måste man göra, vad kan ha hänt, hur skulle jag ha kunnat undvika det, hur skulle jag ha kunnat se det tidigare? Men man får inte låsa sej heller, det är bara så att man inte varken kan, hinner eller har möjlighet att gå igenom varje djur alla dagar. Det är bara att försöka hålla ögonen med sej, men när där skuttar omkring ca 70 lamm i olika åldrar, är det inte lätt att komma att tänka på allt i alla lägen. Bara att försöka göra det man kan åt situationen sen när den kommer emot. I det här fallet har jag nu gjort vad jag kunnat och har makt och möjlighet till. Att ta veterinär ut till ett 2 månaders lamm finns det inga försvarliga ekonomiska möjligheter till.
Nu vet jag ju inte hur det kommer att sluta för den lille bässen, men det blir att hålla ett extra öga på honom, och tro och hoppas att hans öra blir bra 🙂
