16 maj, 2014 av Charlotta

Mammor kan också köra traktor

Nagu är inget stort samhälle, i runda slängar ca 1500 invånare. Det gör att nästan alla känner alla, och känner man inte, börjar man göra det om man får en skara barn på besök. 😉

Jag hade alltså Nagu dagis på besök häromdagen. De kom hit till Ytterholm för att se på fåren.

Jag brukar försöka att alltid säga ja, om barn vill komma och titta på fåren. Djur och barn hör ihop enligt mej, och det är i dagens värld många barn som inte ser djur annat än på djurparker. Så kan jag ens lite bidra till att barn får bekanta sej med får, tycker jag att jag skall göra vad jag kan för att det skall ordna sej. Ibland får man klämma in tid för besökande barn hos fåren med skosked, men, visst är det värt det, alla gånger! Jag fortsätter någon timme extra på kvällen istället om det är så.

De kom med buss. En fullvuxen buss kom nertragglandes längs den smala skogsvägen, ända ner till stranden där jag väntade. Inte illa rattat av en chaufför som, vad jag förstod, inte kört buss på Nagu förut, men nångång ska ju va den första, och han fick minsann inte börja med den lättaste vägen 🙂

Så gick alla barnen den ca 1 km långa vägen till fåren. Det var endast två som åkte vagn. Humöret var på topp och alla traskade på efter bästa förmåga. Stegen en ett-två-åring tar är inte så långa, men många… Spänningen steg när vi närmade oss fårhuset. När jag öppnade dörrarna möttes barnen av ett ljudligt BÄÄÄÄ!!! Många fick stora runda ögon och stannade till, men systers flicka, Elin, som också var med, har varit in till fåren förr och funderade inte det minsta, utan stegade rak i ryggen, rakt in i det för de andra lite skrämmande och okända. Men, jag hann inte annat än fästa de stora dörrarna på gaveln ordentligt förrän det fanns barn uppflugna längs alla kättorna.

När alla klappat får, kanske inte färdigt, för, färdiga skulle de aldrig blivit, så var det matpaus. Alla hade med sej egen tallrik och så var det makaronisalladsutdelning.

Jag gick upp bakom barnaskaran och tog en bild.

 

Lunch

Lunch

Tänk så bra man kan ha det. Lyckligt obekymrade över världens ekonomiska kriser, eu-val och annat, sitter de ”rakt upp och ner” på mossa och stenar, med smörgåsen som de tappat i mossan i ena handen, och makaronisalladen äter de med andra. Drickaburken har mamma fyllt med saft på morgonen och mjölk finns att få i muggen. Björkarna har just fått mössöron och får bräker på avstånd. När de ätit färdigt kan de leka en stund med någon av alla de kompisar som finns runtomkring dem, och så fanns det ju ännu en traktor att titta på någonstans…

För endel barn är djur det viktigaste med besök på landet, för andra är höjdpunkten maskiner och traktorer.

-Är det där din??? Frågar de lite äldre pojkarna så fort de får syn på en traktor eller någon maskin. Det är bara att svara jo eller nej, och så är diskussionen i full gång i vilket fall som helst. Följdfrågor finns i obegränsad mängd. Vilken traktor som används till vilken maskin, och ingenting missar de. ”Vilken traktor kör du slåtterkorssen/balmaskinen/potatisupptagaren(… osv) med?” Det är lite som att vara på förhör 🙂 På något vis är de lite fundersamma, en mamma som är bonde och kör traktor, det brukar vara papporna som gör det… Men eftersom jag kunde svara på alla viktiga frågor om traktormärken och årsmodeller, och dessutom hade ”-likadana byxor som pappa har” så tror jag att barnen i Nagu dagis, om inte förr, så nu åtminstone vet, att mammor också kan köra traktor 🙂

3 svar till “Mammor kan också köra traktor“

  1. utfärd skriver:

    Hej!
    Tänker hur dessa barn med ögonen ”öppna” tittar på allt de ser och får en liten..liten .. inblick i hur ett lamm/får ser ut i verklighet, och hur de ”bor” . Verkligen fint av dej att ta emot barn-gruppen.
    Tycker att det oxå skulle vara hälsosamt för ”riktiga-stadibor” fullvuxna som inte vet nånting vad en bonde sysslar med ,, men ”vet nog ändå” hur lite vi gör… Detta att icke bond-barn vet att en tös eller dam kör traktor kan man ju förstå, för det är ju killar/farbröder som bara kan det i deras ögon.. Men som jag brukar säja man lär sej allt man vill om intresse finns.. minns själv då jag som ung värdinna skulle börja deltaga i jobbet på gården,, allt lärde jag mej via hälen men envis som jag är så inte tog det så länge så klarade jag mej att handskas med traktorerna.. kan t.o.m backa med släpvagnen, vilket var jättesvårt först.. Men i dagens läge finns det ju knappast några heltids-bönder kvar, häromkring så jobbar den yngre generationen båda ytter om gården, för som du oxå vet så är lönsamheten dålig. Men tur så orkar många av oss äldre hjälpa till för annars går det inte.. Har man djur då måste man ju vara igång dygnet runt för allt kan ju hända , djuren är ingen maskin.. Till alla djur-bönder får man nog lyfta på hatten åt som faktiskt orkar med sin börda år ut o år in.. En riktigt trevlig sommar till dej o hela skaran med ulliga-gulliga- djur.. Hoppas på ett gott år får vi ju allihopa som jobbar med ”ett riktigt jobb” som en känd doktorn sa i en tidning nu i veckan, han tyckte så.. Hälsar en bond-gumma från östra-nyland.

  2. Janette skriver:

    Vad kunde vara bättre PR än att visa barnen hur det går till på riktigt på en bondgård! Och en spännande dag var det för barnen, helt klart!

  3. Nisse skriver:

    Det är litet kluvet med att låta barn vara med i arbetet. Om det krånglar riktigt ordentligt så är det knappast bra PR att lyssna på bonden … Väldigt bra hörselskydd är åtminstone nödvändiga :-).