Bondbloggen – Sida 152

Dop

Nu har våran lilla flicka fått sitt namn 🙂 Då Kalle föddes och döptes bestämde vi oss för att om vi sku få ett barn till ska hen döpas i Pernå och så blev det. Dels därför att dopena skulle delas jämnt så att det inte alltid är min släkt som ska åka och framför allt därför att det kändes viktigt att ha en fest där eftersom jag är hem därifrån. Dopet hölls i Pernå kyrkan, där också jag för mångamånga år sedan blivit döpt.

Det blev en hel del åkande fram och tillbaka mellan Heisala och Kabböle de senaste veckorna för att få allt fixat. Skulle vi ha valt det enkla alternativet hade vi druckit dopkaffet i Sockenstugan intill kyrkan, men det kändes mycket hemtrevligare att hålla det hos mommo och mofa trots att det var lite mera ”arbete” med det.

En del av förberedelserna var att polera lite skedar. Mammas och pappas Ingman-skedar (skedar man får som pris för ett fullt år av E-klass mjölk), famos och fafas skedar samt pappas mommos och famos skedar fick sig en omgång av saltvatten och tandkräm 🙂

Jobbet och ladugården står inte stilla trots dopet. På fredagen kalvade Ilma en fin kokalv efter NoraPrästgård och enligt tradition kom det också en kalv på själva dopdagen då ExtraBra kalvade, också hon fick en kokalv efter tjuren Sammatin Valpas.

Jaa och namnet på våran lilla? Jo, hon får heta Matilda Irja Mariella Johansson 🙂

Modernäringens betydelse.

Satt här om kvällen och funderade över hur pass viktigt det här med jord- & skogsbruk månne räknas i andra sammanhang. Kan kanske anses som ”navelskåderi” men visst borde saker som har med till exempel mat och energi intressera allmänheten? Och det som intresserar och berör allmänheten borde väl också intressera media? Det fick jag också bekräftat av YLE’s representanter Ulrika Lövdahl och Filip Sten på kvällens infotillfälle för förtroendevalda inom ÖSP.

Så hur är det då? Vad gäller just YLE så tycker jag att jord- och skogsbruk bevakas väl, till det bidrar förstås jag och mina bloggkollegor men att modernäringen har en egen ämnessida med så gott som dagliga nyhetsinslag tycker jag är ett gott betyg. Dylika ämnessidor saknas i den lokala dagstidningen som i och för sig inte har ämnessidor för andra branscher heller och jord- & skogsbruksnyheter återfinns nu och då eller uppskattningsvis någon gång per månad bland de andra nyheterna. Den stora svenskspråkiga dagstidningen har ämnessidor för lantbruk och skogsbruk med något inslag per månad men verkar mest intressera sig för hur lantbrukets stödförhandlingar går. Nu är jag ju inte prenumerant av pappersversionen så min analys baserar sig på material från webben.

Nu ska jag inte bli långrandig med analyser av alla tidningar men återger till sist vad som intresserar kvällspressen som här får representera den andra ytterligheten, där fann jag följande ämnesområden: 100 kysymystä seksistä, 15 kysymystä, Aapeli – nettipelit, Asuminen, Autot, Big Brother, Blogit, Digi, Etusivu, Euroviisut, Fingerpori, Formulat, Gameli – nettipelit, Horoskooppi, Hullu maailma, Iloiset uutiset, Ilona, Iltatyttö, IL-TV, Jalkapallo, Jouko, Joulu, Julkkislista, Jääkiekko, Keskustelufoorumi, Kotimaan uutiset, Kuninkaalliset, Leffat, Leffaraati, Linnan juhlat, Lukijan kuva, Matkailu, Musiikki, Nainen, Nytmatkaan.fi, Näköislehti, Painopäivyri, Pelit, Perhe, Pikkutakki, Pääkirjoitus, Rakkaus ja seksi, Ralli, Ravit, Ristikko, RSS-feed, Ruoka, Sarjakuvat, Sää, Tanssii tähtien kanssa, Talviurheilu, Terveys, Terveystestit, Tulospalvelu, Tyyli.com, Työ & Talous, Ulkomaan uutiset, Urheilu, Uutiskirje, Verot, Viihde, Yleisurheilu, Yleisurheilun MM 2013, Ylioppilaat, Avoimet työpaikat. Här fann jag således inte trots talrika intresseområden något rörande modernäringen eller joo ”Ruoka” kanske kunde innehålla nåt i den riktningen tänkte jag och klickade vidare för att mötas av ”matnyttiga” rubriker om Alkos populäraste produkter, ölpriser och diverse dryckers krabbisbenägenhet. Fanns också nåt om tomatkross och ett inslag om ”Kuinka sait lapsesi syömään kasviksia?” 🙂

Som sagt navelskåderi eller inte men minns att jag i samband med någon nyårskrönika nyligen presenterades vad som skrevs i pressen för, om jag nu minns rätt, 50 år sen. Då innehöll nästan var och varannan artikel något om jordbruk, till och med i väderrapporten nämndes om hur det kommande vädret påverkade jordbruket. Numera får man väl vara nöjd om det ens meddelas risk för nattfrost? Nåjaa då sysslade ju var och varannan med jordbruk också förstås. Sen följde en period då landsbygden avfolkades och det mest skrevs om smörberg och åkerpaketeringar.

Tycker mig ändå kunna skönja ett ökat intresse för rapportering rörande jordbruksfrågor på senare tid. Kanske är det ett ökat intresse för naturliga råvaror som sätter sina spår?

Färskvara!

Konditionen… Var är den? Antagligen försvann den sakta men säkert vartefter som jag snöt mej.

Man gör det man måste när man är knockad, men inte mycket annat heller. Så när jag var på bättringsvägen och orkade stå i ända hela dagen, for vi med Mathias in mot storstan för att handla sådant om kan behövas medan menföret råder, och är lite tungt att släpa runt över bron. De utlovades kallare väder, jag skulle fara med Mathias till Geta och skulle bli borta någon dag, så jag beslöt att dra upp båten i tid. Sjön ska tömmas, men före det handlas. Vinter ska det väl bli i år också, och nu verkar den vara här, återstår att se om det håller i sej. När vi ändå var i stan, inte hade så överdrivet mycket som måste uträttas passade vi på att fara till ett av Mathias favoritställen. Det ena är ”ankasgrisen”, om nu någon kan försöka sej på en gissning vart det då bär, det andra är Hoplop. Och till hoplop bar det.

En 6 åring har en otrolig kondition när det gäller att skena i färggranna tunnlar. Jag var helt slut redan bara att ta mej dit, så jag parkerade mej med en kaffemugg och funderade lite vart konditionen tagit vägen. Men det är väl bara att konstatera att det är som min morfars bror sade en gång, ”-muskler och kondition, det är färskvara det!”

Men nu är det slutmarrat. Nu orkar jag inte vara sjuk mer bestämde jag. Och började bygga upp lite kondition igen. Stavgång. Det är grejjen det. Alla hippa tanter och jag går stavgång. Dessutom är det mycket bra för att hålla rörelse i ryggen och nacken. Jag har, med ett uppehåll när jag hade flunssa som värst, varje kväll som det inte varit 5 före omöjligt, gått en länk med stavarna. Min nacke mår med det mycket bättre, och man känner sej riktigt duktig när man stakat på genom blåbärsris, över stock och sten en runda med pannlampan fastsurrad kring huvudet. Nu hoppas jag bara att min iver att staka på, håller i sej så jag någorlunda snabbt skulle få upp någon form av kondition innan jag drar till skogs, annars lär den väl komma bara man börjar böka på bland enbusksnår, björksly och annat krafs som man inte behöver söka för att hitta 🙂

…och dom va så snälla…

… som satt och lyssnade 🙂

Knockad eller inte. Har man lovat så har man ju lovat. Och vad hade jag nu lovat. Jo, att på en träff nagu-bönder emellan, berätta om vad jag egentligen håller på med. JAADÅ! Sade jag då. Det var i Oktober. Jag flög på datorn och gjorde en powerpointprecentation. MYCKET nöjd med det hela sparade jag den på en liten, liten ljusblå minnessticka … …….. Trodde någon att jag skulle hitta den när December kom och Januari närmade sej?

Borta. Om nån hittat den, skratta så mycket du orkar, och slit den så gott det går. Jag har läst så många besvärjelser över den lilla stickan, att jag inte tror det kunde bringa mej någon lycka att träffa på den nånsin igen.

Nåja. Jag smäckade ihop en liten serie bilder, men naturligtvis blir det aldrig lika bra när man inte har någon månad på sej, utan några dagar. Nåja, lite text knåpade jag ner för hand i ett häfte… Men, vad skulle jag berätta om egentligen? Jag var lite i funderingar, men beslöt mej för att berätta om hur allt blivit som det blivit. Till lika är det inte direkt en miljonstad jag bor i, utan en liten bygd där alla håller koll på alla. Eller gör man det? Kanske man gör det, men, när jag började fundera, så kom jag på mej själv med att egentligen inte känna till så mycket av någon av de andra naguböndernas livsresa ur bondesynvinkel. Lite pejl har man ju, men folks livsresor är ju så olika! Hur blev de andra bönder, var det ett inriktat mål från början, och varför håller dom på med det dom gör egentligen? Ja, skulle man börja bena och fråga allt skulle det ju ta flera fulla dagar…

Så jag tänkte, att dom vet säkert de mesta om mej, men, när saker och ting farit ryktesvägen fram brukar det inte riktigt stämma i sista änden alla gånger heller. Många vet vem jag är, men få känner mej.

Så jag försökte mej på att sammanfatta lite kort vad jag gått igenom, och hur det blivit så som det är idag. Det var ingen enkel sak blev det rätt snart klart. Jag skulle ju inte ha en hel dag att berätta heller. Men att bli, det man blivit, att utvecklats till dagens läge, och hur man utvecklar är ju det som drivit mej dit jag är idag. Det som utvecklar är inom bondevärlden långt maskiner och byggnader. Så det blev mest sånt. Det som händer omkring följer liksom ”med på medarna”. Har du ingen traktor med frontlastare så bär du för hand, eller transporterar på vagn, man lyfter inte så stora saker heller, men med en traktor med frontlastare lyfter du och kan grejja på ett helt annat sätt. Du utvecklas, förnyar, förbättrar osv… Det är självklara saker att du använder dej av grejjerna du har så långt som möjligt för att underlätta i det vardagliga arbetet. Kanske var det Kalle, som engång kläckte någonting i stil med ”det du inte kan göra med frontlastare kan också vara ogjort”. Det var inte så tokigt sagt… Och jag tänker på det nu som då när jag står och lyfter, och släpar, fast det skulle vara enklare att gå efter traktorn 🙂

När jag knåpat, funderat, och funderat en gång till började jag inse att, ”hååhhå”… Tänk om jag skulle ha tackat nejtack den där gången som jag blev erbjuden att skaffa mina 5 första får? Vad skulle jag ha gjort idag då? Nä… nu skall vi inte tänka så. Är glad att jag gjort allt det jag gjort och det är såhär nu. Till lika kan jag ju tycka att man kanske skulle fundera över en och annan grej man tagit på sej. När man står och söker rum för frukostmarmeladen i badrumsskåpet inser man att man har och haft lite drygt att fundera på, för tillfället, huvvet är trött. Men de va då det. Nu är den härliga vintern här. Eller, ja, Januari är det i alla fall och det enda jag hade i kalendern med datum och klockslag har jag nu också fixat. Och kraxat. Rösten höll trots flunsan och Mathias är antagligen glad över att mamma fick stå och babbla på en timme. Äter strepsils och låter den sjuka halsen vila med honungsvatten medan han mycket nöjd förklarade för mej att -va tyst nu du, nu är det min tur att babbla på!

Vill till sist tacka alla snälla som orkade höra på mitt osammanhängande babblande en hel timme. Då hann jag ändå bara nudda i Ytterholm-brons funderingar, bondbloggens alla krumbukter och funderingar, framtiden blev helt orörd och likaså allt det som Mats håller på med på andra sidan skiftet. Men, som man brukar säga, det får bli en annan gång… eller så struntar vi helt enkelt i det och e de nu nån som är nyfiken, så svarar jag nog på frågor 🙂 Även utan minnessticka, powerpointprecentationer och jox.

Vi hade i alla fall tur med vädret – kanske

En bekant kom nyligen hem från Kap Verde. Hon förundrade sig över vad folk där pratade med varandra om eftersom det var precis samma väder varje dag. Sol och 8 m/s blåst. Jag håller med, en stor del av smalltalket, åtminstone på landsbygden skulle nog gå i stå om inte vädret fanns och varierade

Alltså skall vi prata väder

Vintern såhär långt har ju varit lite speciell om man säger så. Visst hade vi gröna jular bl.a 2006 och 2007 och ibland även innan det, men något i denna dignitet tycker jag mig inte minnas. Nu förhåller det ju sig ändå så att jag för min del är helt nöjd för som den insatte bloggläsaren vet så är det ju endast vår och höst som jag fungerar som det var tänkt. På sommaren är det för varmt och på vintern för kallt. Ja utom denna vinter då. Visst har det varit mörkt och visst har det varit vått, men hellre det då än snö och kallt. Enligt mig då.

Problemet är dock att det finns ett problem. När man sysslat med lantbruk i snart 30 år så börjar man utveckla en känsla för vädrets rytm. Och den känslan bådar ofärd nu. Det brukar nämligen vara så att efter en ”bra” vinter (bra enligt mig då) så brukar det följa en veritabel skräpsommar. Inte så speciellt nederbördsrik, men kall. Dessutom brukar det minst en gång på 1o år vara en riktigt skräpsäsong (1974, 1985, 1992 och 2004), så det är väl dags nu då igen. Jag har alla produktionsförnödenheter beställda redan, men om inte kölden kommer snart så kommer dom nog att få vila i lagret till nästa år. Och ersättas med trädesväxter och eventuella höstdito.

Detta med att spå i rönnbär eller att titta på åns vattenstånd har jag en bekant som är en riktig fena på. redan i mitten på november meddelade han att vintern kommer den 16.1 och ensligt vad rapporterna nu berättar så verkar det inte att kasta på så många dagar. Denna kunskap härstammar från tidigare släktled som lärt det vidare, och nån humbug rör det sig absolut inte om, det har nog stämt för många gånger för det.

Så oavsett hur mycket man än njuter av den varma vintern så är den onormal och bådar inte gott. Både temperaturen och nederbördsmängden skall vara någorlunda konstant från år till år, så det betyder obönhörligen kall och torr sommar 2014. Ännu mera säkert är det att en hel del skadeotyg och annat knytt som naturen brukar ta död på under vintern kommer att leva i högönsklig välmåga i våra åkrar nästa sommar. Det är inte heller bra för insektsmedel är det sista kemprepratet man vill använda eftersom det också tar död på nyttoinsekter. Därför är det bättre att inte odla alls, och passa på och markförbättra med kvävebindande växter istället.

Nu har förstås inte alla tåg gått ännu, än finns det tid för kyla och elände och visst, februari brukar ju vara kallaste månaden så än hinner allt reda upp sig. Ambivalent var ordet, jag vill ha värmen kvar, men jag vill också ha kyla. Snö däremot, det klarar jag mig gott utan, för snön har jag intensivogillat sen jag var barn.

I sammanhanget passar det att visa en bild som togs på trettondagen och inte är det minsta stylad. Det handlar om skogsarbete i kortärmar första veckan i januari.

Och oavsett hur trevligt det är – så är det inte normalt.

Avslutningsvis en liten lustighet. Datorns stavningskontroll hade svängt ordet ”kölden” på sista raden i tredje stycket till ”ölen” Dvs om inte ölen kommer snart tänker jag inte odla nåt i nästa år. Kanske tur att man läser genom texten innan den publiceras.

Knockad

Av flunsa.

Har känt att nånting varit på lut en längre tid, ungefär ända sen mitten av december. Har motat och botat med allt jag hittat i skåpen. Hade inte tid för flunsa! Men till slut blev jag knockad. Ena dagen var jag på benen, lite ont i halsen på kvällen, men följande dag accelererade flunsan som en ny tjusig sportbil på autobahn, och mot eftermiddagskvällen låg jag som en båt för ankare i soffan.

Titta noga på bilden. Det är INTE alla dagar jag ligger och läser en bok! Så det var nog värt att ta bild på. Jag hade inte läst en bok på kanske 10år när jag i höstas fick för mej att ta tag i en bok, sedan dess har jag dragit över 2 tunnare mer lättlästa, men sen gav jag mej på Röde orm. Vikingar, svärd, präster och omvändelser i långa banor.

Allt har sin tid, och flunssa måste få sin. Lider dock ingen nöd, boken är på hälft, och jag blir ompysslad av Mathias som är hemma nu. Han förser mej med grillad korv, dricka, choklad och snytpapper hur mycket som helst. Ber dock till högre makter att jag inte blir parkerad här så många dagar. Inte har jag någonting som stressar mej, men nog skulle jag vilja få nånting annat gjort än vända blad i en bok under dygnets få ljusa timmar.