Kategori: Bondbloggen

Tänk att man kan få ett plagg att kosta så mycket! Det är ju fantastiskt! Man kan ju undra vad tillverkningskostnaderna är…

Jag tänkte investera i ett plagg som är speciellt utfunderat för just ett ändamål. En skogsjacka. Jag har tidigare använt mej av diverse olika jackor som funnits till hands. Men har de inte haft öppna fickor så att man samlar snö i dom, eller kan fastna med dom, så har de varit utan lämplig ficka att ha telefonen i, om det alls funnits ficka med kardborre. Dragked till telefonfickan ska man inte ha. De kan krångla. Eller så har de åkt upp i ryggen eller varit för bylsiga, eller… Listan kan göras lång… Nåja, nu tänkte jag att jag skulle ta mej råd med mitt livs första egna riktiga skogsjacka. Det är inte direkt som att gå in på en market, och ta den som sitter någorlunda bra och är snygg. NEJ. Det finns helt annat tankesätt med arbetskläder. Dragkedarna ska inte krångla, eller ens kunna börja krångla, det ska va någonting färggrant så man lätt syns, den ska va lång i ryggen, ha bra ficka för livsviktiga telefonen, den ska vara smidig och … ja, bra helt enkelt. Men, så finns det då olika varianter, som alla fyller dessa krav, nästan alla motorsågsmärken har egen tillhörande klädkollektion. Bra så, och alla skryter med sin vattvälling. När man börjar bena i denna soppa av jackor, så hittar man inte minst på prislappen stora skillnader. Det kan bero på att något märke kan vara hippare än något annat, eller skillnad i ett eller annat material. Skillnaden på prislappen var det som fick mej att fundera lite extra. Skillnaden, runt 200euro!!?? Kanske finns det större skillnader om man riktigt börjar skena runt överallt och kolla, men redan det som kom mej mot ögonen fick mej att fundera…

-Hallå, det är tyg, olika lager av olika sorters tyg, hur kan ett tyg vara så himla mycket mer fantastiskt än ett annat, kanske och säkert är det framforskat och harang, harang, harang, men det är ju ändå bara tyg! Allt går tydligen att sälja med mördande reklam! Jammen, no vadde helt otroligt vad det blivit dyrt att stampa ihop lite tyg! Eller, det måste ju vara själva tänket som kostat så in i himmelens fruktansvärt, för själva sömnaden kan inte vara mer speciell än någonting annat, och att stampa ihop X antal meter av det fantastiska kan väl inte heller vara det som kostar så förskräckligt, men, vad har han haft för lön som tänkt ut detta och, kanske ingenting extra än sin månadslön, men med lite extra reklamlappar och fin design på dom så går det att sälja fast de kostar kanske 10e mer att pressa fram dessa jackor mot de andra, och så är det kanske så få såna jackor som lagas att det därför blir dyrare, sånt har man ju hört om… Men måtta med allt… Alltså, vänta lite, vad läste jag egentligen, läste jag rätt? Ca 300e för en skogsjacka, som ändå bara ska vara att traggla runt i skogen i…

Så stod jag då där och funderade, kan den dyra jackan verkligen vara 200 euro bättre? Kanske om man bor i skogen, har det som yrke och skogen är livet. Då kanske det kan vara värt det. Men för mej – NÄ! Nog ska man ha bra grejjer och ofta tycker jag att bra grejjer får kosta mer, OM det är värt det! Men i detta fallet – nix, nope, nej.

Jag köpte mej i alla fall en ny jacka, en ”billig”, det är det enda jag egentligen köpt butiksnytt åt mej i skogskläderväg. Byxorna jag fick av pappa i julklapp när jag var ca 16-17, passar ännu 🙂 Det måste jag säga att jag är lite nöjd över 😉 Och stövlarna råkade jag på av en slump, oanvända på loppis för 8euro. Storl 38, så lite stora, men passliga med dubbla sockor, och med det fryser jag inte så fort om fötterna heller 🙂 Hjälmen fick jag till morsdagspresent av Mats. Finemang 🙂

Varje år jomsar jag, -Hålls på land om ni inte säkert vet att isen håller!!!

I år också. HÅLLS PÅ LAND OM NI INTE SÄKERT VET ATT ISEN HÅLLER!!!

Så var det sagt.

Har kunnat notera lite funderingar på min FB om bekantas, bekanta som undrar, ”-hur är det med isläget, det måste ju börja hålla så kallt som det varit såhär länge… ? ”

Nåmen nej nej nej… Det är liksom inte bara så man kan tänka. Jag sitter och tittar på öppet vatten rakt nedanför huset, ”ströömin e ypin”. Det strömmar så mycket genom smala sund att det håller isen borta ganska länge än, trots kylan. Dessutom var vattnet förhållandevis varmt när vädret kastade om, så det är först nu i dagarna isen lagt sej på flera ställen, även inomskärs som man skulle kunna tro att hade lagt för längesen. Och så kom det några ”obligatoriska” snöfjun ovanpå som isolerar så isen inte alls växer som den kunde ha gjort om den skulle ha fått stå bar. Finns det dessutom ännu värme där nere, så växer isen inte heller som den kan göra, en höst men några minusgrader knyckar som kyler ut vattnet ordentligt så det lägger bra och snabbt sen när kylan kommer och vattnet blivit ”moget” för det.

Nåja, nog jomsat, men som dagens info, Ytterholms israpport : Fjärdarna ligger öppna, vi har mönkkisis över till Kirjais sidan, norr på Kirjais la det is för bara nån dag sen. Fast det är inomskärs, inget att lita på. Och all is, 1 cm eller 10cm, ligger förrädiskt med ett fint tunt lager snö på. Vackert så det förslår, men förrädiskt så man baxnar.

Konditionen… Var är den? Antagligen försvann den sakta men säkert vartefter som jag snöt mej.

Man gör det man måste när man är knockad, men inte mycket annat heller. Så när jag var på bättringsvägen och orkade stå i ända hela dagen, for vi med Mathias in mot storstan för att handla sådant om kan behövas medan menföret råder, och är lite tungt att släpa runt över bron. De utlovades kallare väder, jag skulle fara med Mathias till Geta och skulle bli borta någon dag, så jag beslöt att dra upp båten i tid. Sjön ska tömmas, men före det handlas. Vinter ska det väl bli i år också, och nu verkar den vara här, återstår att se om det håller i sej. När vi ändå var i stan, inte hade så överdrivet mycket som måste uträttas passade vi på att fara till ett av Mathias favoritställen. Det ena är ”ankasgrisen”, om nu någon kan försöka sej på en gissning vart det då bär, det andra är Hoplop. Och till hoplop bar det.

En 6 åring har en otrolig kondition när det gäller att skena i färggranna tunnlar. Jag var helt slut redan bara att ta mej dit, så jag parkerade mej med en kaffemugg och funderade lite vart konditionen tagit vägen. Men det är väl bara att konstatera att det är som min morfars bror sade en gång, ”-muskler och kondition, det är färskvara det!”

Men nu är det slutmarrat. Nu orkar jag inte vara sjuk mer bestämde jag. Och började bygga upp lite kondition igen. Stavgång. Det är grejjen det. Alla hippa tanter och jag går stavgång. Dessutom är det mycket bra för att hålla rörelse i ryggen och nacken. Jag har, med ett uppehåll när jag hade flunssa som värst, varje kväll som det inte varit 5 före omöjligt, gått en länk med stavarna. Min nacke mår med det mycket bättre, och man känner sej riktigt duktig när man stakat på genom blåbärsris, över stock och sten en runda med pannlampan fastsurrad kring huvudet. Nu hoppas jag bara att min iver att staka på, håller i sej så jag någorlunda snabbt skulle få upp någon form av kondition innan jag drar till skogs, annars lär den väl komma bara man börjar böka på bland enbusksnår, björksly och annat krafs som man inte behöver söka för att hitta 🙂