Bondbloggen – Sida 163

Tom åker.

Nu töms åkrarna på skörden!

Det är inte enbart spannmålsåkrarna som töms i rask takt i det varma och soliga vädret, också grönsakerna utvecklas snabbt och blir skördemogna i förtid på gott och ont. Det goda är ju att få skörda i fina förhållanden men att en del mognar för tidigt har ju sina sidor. Det vill till att ta vara på produkterna innan de övermognar och sen vill det ju bli lite trångt på marknaden också med låga priser som följd. Speciellt svårt är det för produkter med begränsad lagerhållbarhet.

Vi har i dagarna skördat av den sista blomkålsomgången för säsongen, en omgång som planerats att skördas i månadskiftet september-oktober. Det återstår enbart lite ströexemplar.

Hur har det nu gått så här?

Blomkålens odlingsplanering är extra knepig i och med att det fordras en kall period för att den generativa (blombildnings-) fasen ska induceras (påbörjas). För de tidiga planteringarna brukar induceringen ske för tidigt då det oftast infaller någon kall period just efter planteringen. Då har plantorna ännu inte bildat tillräckligt med bladmassa för att blomkålen skall ge en ordentlig skörd och blomkålarna blir små, så kallade ”knappar”. Vad gäller de sena planteringarna brukar förhållandet vara omvänt, om vi har långvarig värme, då bildas det mest blad och skörden låter vänta på sig. Skörden kan i och för sig bli riklig om gödslingen varit tillräcklig men ibland har det dragit ut till november innan de blivit skördeklara och det har till och med hänt att vintern hunnit före. Några år har vi med stelfrusna fingrar skördat den sista blomkålen i snöslask kring lillajul men nu i höst ( om man nu ska kalla årets september för höstmånad? ) skördar vi de sista i t-skjorta och 20-gradig värme. Tydligen var det tillräckligt kallt i medlet av juli för att inducering skulle ske, en inducering som normalt brukar inträffa först i augusti.

Endast ströexemplar återstår av den sista omgången blomkål till höger om körspåret. Likadant är det med den nästsista broccolin till vänster.

Fint ska de va…

fast slarvorna hänger…

Gammalt och nytt i salig blandning — Gammalt och nytt möts

En hydraulslang på plastaren har läkt olja länge redan. Varje gång ensilageskörd närmat sej har jag tänkt att nog håller den väl den här gången också, och jo, det har den faktiskt gjort, när svagt håller så håller det, men nu fick jag för mej att nu skulle den bytas. Punkt .

Jag började längst bort och gick hållare för hållare framåt, runt hela plastaren, för naturligtvis var det ju slangarna som gick längst bort som skulle bytas, sen kom jag till ”själva själven”. Ett virrvarr och råttbo med slangar och kablar, men, löst sku de! Men, det tog stop, det stod helt still när jag krånglat en nyckel på plats på kopplingen, nyckeln kunde röra sej ca 5mm utan att törna i vägg, dosor eller annat, och det enda jag fick in dit att hålla i nyckeln med, var mina fingrar. Så mycket kraft hade inte jag i fingrarna att jag skulle ha fått det att röra sej… Vad sen…

Jo, nu ska vi backa bandet och gå tillbaka ett halvår i historien till när jag skaffade valle och lastaren kom och de skulle dras om lite slangar och kopplingar, då var det Mats som skruvade tills det tog stop. Han rådde mej att skaffa sånahär ”öppna hylsor”.

Vi sökte genom hela Åbo utan att hitta… Vi sökte tills klockan slagit stängningsdags och de ställena vi hade kvar att kolla slog fast dörrarna. Bann. Följande dag ringde Mats en bekant som ringde en bekant och… ja, ni vet hur det brukar gå till. Det visade sej att en sådana hylsor fanns så nära som i Pargas … … Varför gå över ån efter vatten… Nåja, det lite negativa, (nu, positiva,) var att man måste köpa hela serien. Inte enstaka hylsor. Jag hostade till när jag hörde vad baluttan skulle komma att kosta, men som matte sa : så har du nu sen! Jo, jag har nusen. Hela serien köptes, en hylsa behövdes och så fick han slangarna bytta och omdragna på Valle. Då mårrade jag, men nu var det verkligen idealiskt att jag lade ut de pengarna på lådan då, för i ett swish hade jag löst slangen bara jag fått spärrskaftet, förlängningen, förminskningen och hylsan monterat. Det gick i ett huj. Så, nog va det väl en helt bra investering även om jag skruvar så lite, men så bra att ha när man väl behöver det 🙂

Fin är den, röda lådan med sin skumgummi stoppning, och glänsande hylsor, så den får ”bo” inomhus. Fint ska de va fast slarvorna hänger 😉

Det optisk fibernätet fyller 10 år

Den 9 september år 2003 togs första kontakten via det optiska fibernätet i Hindersby. Det var nästförsta byanätet i landet – hade inte fibersvetsen gått sönder så hade vi varit först. Nu hann en by i Halsua i Österbotten fem dagar före oss. Det är förstås helt rätt för Österbotten är bäst på fibernät.

Då visste ingen i byn vad ett optiskt fibernät var för nånting men jag hade byggt och använta snabba datanät på jobbet i Otnäs. Där körde jag med 1 Gigabit/s och hemma hade jag ett långsamt ISDN-modem på 128 kbit/s. Så när Lappträsk kommun började gräva vattenledning som gick tvärs över vår gårdsplan så var det bara tvunget att lägga ned en fiberkabel i samma dike. Till all tur var Peter Backman kommundirektör i Lappträsk på den tiden och han var också intresserad av fibernät. Så vi hade inga problem att samarbeta med kommunen – på andra håll var det mycket stora problem.

För landsbygden är det optiska fibernätet en ren välsignelse. För första gången var vi lika nära till Stockholm, Hamburg och New York som stadsborna. Egentligen närmare för vi körde med 100 Mbit/s och de hade nån ynka Megabit – om ens det. Nu kunde folk jobba hemifrån och vi har flera som använder det snabba nätet i arbetet. Dessutom används det för bankärenden och för handel över nätet. I stället för att hoppa i bilen och köra 100 km till Helsingfors kan vi handla mycket billigare i Sverige, Tyskland och England. För nån vecka sedan fick jag LED-strålkastare inburna på verandan (vi har en snäll postiljon) för under 7 euro per styck ! De kostar fem gånger mer i det här landet.

Dessutom fungerar nätet som ett kolossalt bibliotek. Då jag reparerade tröskan så satt jag vid datamaskinen och surfade om reparation av dieselmotorer över hela världen och fick många bra tips. Jag kunde läsa Perkins guide om felsökning i deras dieselmotorer och hittade bra artiklar om hydraulikventiler.

Den verkligt stora trafiken kommer från TV som formligen exploderade då man stängde Sveriges TV i marknätet. Dessutom använder ungdomarna nätet och kan få till stånd trafik upp till 400 Gbyte per månad – men det är just för dem nätet är byggt så här stryps inte nånting utan vi skaffar mera kapacitet då användningen ökar.

Det började med kabeldragning våren 2003

Här anländer kabeln till Hindersby den 2 maj 2003 och sedan var det bara att dra ut den (vilket inte alltid var så lätt).

Det var i början världens minsta fibernät med sex anslutningar men nu finns det ca. 40 anslutningar i Hindersby och litet över 40 i grannbyarna. Vi kör dessutom Gigabit mellan växlarna redan och i princip kan man få Gigabits anslutning till Internet (men det kostar ännu en hel del).

För att fira 10-årsjubileet så bjuder vi enligt gammal tradition på ”kaffi å kaku” (kaffe och fylld kaka) på gamla folkskolan i Hindersby (Hindersbyvägen 565) på måndagen den 9.9 kl.15-21. De som inte kan komma på måndagen kan dricka sitt kaffe på söndagen kl.13-15 då dörrarna också är öppna. Man kan se på huvudcentralen som finns i gamla folkskolan och pröva 100 Mbit/s på den lilla utställningen. Vi har inte hunnit ordna något egentligt program eftersom vi är mitt i tröskandet (men tröskan fungerade bra i går så det skall väl ordna sej).

Om ni har möjlighet så är ni alla hjärtligt välkomna på en kopp kaffe och Ingas goda fylldkaku.

Namnförslag mottages

Tiden går och idag fick våran första jersey Sötis sin tredje kalv. Under årens lopp har vår jersey ”besättning” vuxit till sig sakta men säkert och idag har vi 2 st kor, 7 ungdjur, en tjurkalv samt 2 jerseykorsningar.

Sötis heter på riktigt Ersey, men eftersom hon är översocial och allmänt söt så har hon ”hett” Sötis enda sedan liten.

Dagens kalv kom till världen helt utan hjälp, lite före 10 då jag var till ladugården syntes ingenting men en dryg timme senare hade hon kalvat. Kalvens far är en dansk jersey tjur med namnet Lix.

Så nu återstår då ”problemet” med namnet. Vad ska kalven heta? I år ska namnet börja på bokstaven K. Jaa och det bör kanske nämnas att kalven är en ko 🙂

He va he

”o vi ti griina”, får man väl lov att säga då all säd är bort från åkern! Jämför man med ifjol så gick allt som en dans då all säd var tröskat och fört till torken före det datum vi i fjol höstas började tröska. Man får igen en gång konstatera att det nog jämnar ut sig, fastän det för stunden inte alltid känns så.

I år är det pappa och mamma som har fixat skördandet i Kabböle, då jag själv inte orkat eller kunnat vara med .Det beror nu inte på att jag har blivit bekväm och lat av mig, utan på att vi ska få ”ett litet” till i mitten av oktober 🙂 Illamåendet och tröttheten som suttit i hela tiden har gjort sitt och jag har måsta stiga lite åt sidan vad gäller arbetet. Men som tur är finns det hjälp till hands då det behövs, tack för det!

Skörden verkar bli riktigt bra, visserligen var vetet ställvis lite halvfärdigt så fukthalten var kanske inte alltid så låg som den kunde ha varit. Men vi tänkte som så att det är bättre att köra bort allt nu då det var väder för det och inte bli och vänta på regnet som nog kommer. Med facit i hand var beslutet riktigt rätt.

Småningom börjar då den här säsongen vara över, nu återstår ”bara” en ensilageskörd som påbörjades igår. Återväxten efter andra skörden ser riktigt bra ut, så om vädret står på vår sida kommer tredje skörden att bli riktigt bra 🙂

Alltid något nytt

I denhär butiken blir man inte gammal och van inte. Det spelar som sagt inte någon roll fast det redan ligger 22 + 10 odlingssäsonger i bakfickan, så gott som varje år uppstår ett ”tummen i munnen syndrom”, dvs något som man inte upplevt förr och inte riktigt vet hur man skall hantera, än mindre vet hur man skall begripa.

I år var det grönskan i havren som inte lät sig begripas hursomhelst. Jodå, omogen havre är grön, det vet väl de flesta, många vet väl också hur mogen havre ser ut, dvs vit-gulaktig. Logiken är enkel, grön havre tröskar man inte, för den är helt enkelt inte mogen. Ofta har man dock problem med gröna kärnor, speciellt i sprutspåren om sprutningen blivit sen, men mot det finns det bot. Jag brukar köra en gång till i sprutspåren strax innan tröskningen för att köra omkull de gröna strån som man inte vill ha. Då gäller det att dom som ser vad man har för sig förstår det också, för annars kan nog nästa anhalt vara ett vitt madrasserat rum, så pass galet måste det nog se ut att köra omkring med traktor i en åker som skall tröskas senare samma dag. Ändamålet helgar dock medlen för gröna kärnor är av ondo allt genom hela processen, främst för att dom förlänger torktiden rejält, dom mognar alltså i torken, men också för att priset sänks om det finns alltför mycket gröna kärnor i partiet.

Detta om gröna kärnor. Det märkliga i år har varit att själva växten inte har gulnat och mognat trots att kärnorna gjort det. Jag har aldrig tidigare upplevt att den tröskade stubbåkern ser ut som en gräsmatta, grön istället för gul. Det enkla svaret borde vara att tröskaren är för tidigt ute, men det är inte så enkelt i år för kärnorna har definitivt varit tröskningsmogna, torktimmar på 4 – 5 är inget att gråta över när det gäller havren.

Inte vet jag heller om det är någon vits att gråta över den gröna halmen, men märkligt ser det i alla fall ut. Det som blir kvar efter Claas i år är inte en stubbåker, det är en saftig gräsmatta.

Jag kan bara gissa mig till grannarnas menande kommentarer när dom kört förbi. ”Sirmanpå. Kalle ha tröska grönfodre i år.” Nej bästa grannar, jag har tröskat 4800 kg bra havre per ha, men det ser inte ut så. Jag vet. Men förstår inte.