Misströsta ej….

…. det blir nog vår i år också även om den riktiga värmen låter vänta på sig.

Månadskiftet står för dörren och det var dags för en kontroll av tjälsituationen igen. Och visst har regnen den sista tiden gjort gott åt tjälens tinande, på hälften av mätpunkterna var nu tjälen borta och på de övriga hade det tinat lite mer eller mindre både uppifrån och nerifrån beroende på  var de är placerade

Kompletterar tidigare mätningar med dagens resultat.

Mätpunkt #40

31 mars 0 cm tinat från markytan / tjäldjup 40 cm / snödjup 22 cm

15 april 0 cm / 43 cm / 5 cm is

21 april 12 cm / 39 cm / 0 cm

30 april ingen tjäle kvar

 

Mätpunkt # 45

31 mars 0 cm / 57 cm / 15 cm

15 april 0 cm / 66 cm / 0 cm

21 april 11 cm / 70 cm / 0 cm

30 april 21 cm / 58 cm / 0 cm

 

Trevlig Valborg! 🙂

Sådärja….

……… blev just klar med blanketterna för denna gång – på rekordtid – det tog mig endast lite över 1½h att mata in uppgifterna men så hade jag ju förstås fixat odlingsplan på förhand. Det är dessutom nästan ett dygn kvar av anmälningstiden, tror det är nytt rekord det med 🙂

Arealerna skall ju förstås justeras lite senare efter att en del grönsaker fåtts i jorden – det är ju sällan att det lyckas att få plantorna att räcka exakt till förhandsanmäld areal – men tills dess har man nu lite tid för praktiskt jordbrukande, bara markerna torkar upp.

Och nu i år fungerade anslutningen till vipuprogrammet smärtfritt, om det sen beror på tidpunkten eller på att datakapaciteten utökats må vara osagt.

Verkar som om anmälan gått fram :)
Verkar som om anmälan gått fram 🙂

Vit rök.

I samband med påvevalet var det en hel del tal om det här med färg på röken i skorsten. Vad gäller fliseldning kan det också vara av intresse att hålla koll på färgen på röken. Och i det fallet är det väl bäst med klar ”rök”, alltså ingen färg alls medan svart rök nog är ett tecken på ofullständig förbränning och vit rök betyder att det finns en del fukt i bränslet som avgår i form av vattenånga.

För en tid sen skrev jag om mitt försök att elda med färsk flis som jag kalluftstorkade på golvtorken anefter som lämpligt torkväder infann sig. Tanken var att lite undersöka om färsk flis eventuellt innehåller några ämnen som också ger lite energi. Det var lite fuktigt väder då just efter flisningen men nu senare hade vi några torra dagar då skillnaden i  fuktinnehållet mellan insugnings- och utblåsningsluften översteg 3 gr/m³ (enligt reglerautomatiken) och flisen torkade bra. Helt klart har jag märkt att flisförbrukningen sjunkit vartefter som flisen blivit torrare men hur stor skillnaden i effekt är har jag svårt att bedömma då jag inte har energimätare på värmecentralen. Vädret liksom energibehovet i växthuset har ju varierat en hel del också under de tre veckor som gått.  Det som jag vet är att jag förbrukat ca 10kWh el per m³ flis för torkningen, vilket i och för sig kanske motsvarar drygt 10% av energiinnehållet, men å andra sidan har ju energiinnehållet stigit i takt med att vattnet avgått. För att veta om det lönar sig borde jag ha vägt flisen före och efter torkningen, vilket jag nog kommer att försöka göra nästa gång jag flisar färskt virke. För att jämföra energiinnehållet mellan färskt och långtidslagrat virke borde man nog ha en energimätare för att få riktiga värden. Hur som helst har flisen värmt bra och ”terpentin”-doften gillar jag som sagt 🙂

Hörde på nyheterna att fliseldningen i det nya kraftverket på Vasklot inte uppfyllt de inbesparingar i kolförbrukningen som man räknat med och orsaken sades vara den fuktiga sommaren ifjol och att flisveden därför varit fuktigare än vanligt. Kom då att tänka på att när det avverkades flisved här i grannskapet i vinter den ena veckan så flisades den följande vecka – tror inte fjolårets väder påverkade fukthalten i den flisen i alla fall. Å andra sidan läste jag på en svensk energisida att man i stora kraftverk kan kondensera fukten i röken och på så vis få över 100% verkningsgrad, ”så int veit ja riktit hur e je”?

Vit rök ur skorsten på FinneFarm.
Vit rök ur skorsten på FinneFarm.

Vi är på gång……

………med plantdrivningen inför säsongen. I väntan på att komma igång med det egentliga vårbruket får man lite försmak om vad som komma skall genom drivningen av grönsaksplantor för senare utplantering på åkern. Det är ju alltid roligt att följa med när de första bladen och groddarna utvecklas. Så här långt är det närmast purjo, lök, selleri, persilja, kryddväxter, broccoli, tidig kål och olika sallatsväxter som blivit sådda. En del såddes för närmare en månad sen och de närmaste dagarna är det också dags för de senare kålslagen och nya omgångar broccoli och sallat.

Det regnar ute men i växthuset är det varmt och skönt och regnet ute gör bara gott åt tinandet av tjälen.

 

Broccoliplantor en vecka efter sådd.........
Broccoliplantor en vecka efter sådd………

 

...........och så här långt har löken hunnit på två och en halv vecka.
………..och så här långt har löken hunnit på två och en halv vecka.

 

 

Ovanligt fågelbesök.

Har intresserat mig för fåglar och djur sen barnsben och följt med vad som rört sig i omgivningen. Idag råkade jag se en fågel som jag inte sett förut på dessa breddgrader utan enbart under något besök neråt mellaneuropa.

Förde ner löklossaren till uthuset i byn då det börjar bli trångt om saligheten här hemma och förvarnades på hemvägen om en stor konstig fågel som satt huttrande på de våta plogtiltorna. Fågeln var lite skygg så den flög iväg när jag saktade in traktorn. Fick i alla fall ett par halvdana bilder av den med mobiltelefon och kunde efter att ha konsulterat fågelboken få bekräftat att det nog var en vit stork jag hade sett. Eller har någon av bloggläsarna något annat förslag?

Storken brukar ju föra något med sig sägs det så det blir väl till att hålla koll på spalten för ”födda” i lokaltidningen en tid framöver 🙂

Ensam och bortkommen fågel....
Ensam och bortkommen fågel….
.........flyger iväg söderut där den nog hör hemma.
………flyger iväg söderut där den nog hör hemma.

 

Drömmen om korvsås

Med mycket möda och stort besvär släpade jag lilla roddbåten någon 100 meter till öppenvatten. Till vilken nytta kan man fråga sej när det för varje dag som går försvinner mer och mer is.  Ena dagen stod jag och stampade med foten nedanför suden på båten, på isen, för att känna hur mjuk den var. Det var de inte alls. Hård som berget och 15cm tjock, men full med välslipade hål. Vattnet rörs och slipar isen varje sekund, lite sol till på det och följande dag var isen borta på det stället där jag dagen innan stod och stampade med foten. Men till öppen vatten fick jag båten. Att stiga i båten, vingla till lite eftersom vintern sitter i benen, och sen lägga ut ett nät. Ja, det är bland det roligare man kan göra på våren.

Jag rodde inte någon längre sträcka med mitt nät, utan fick just ner ett kort nät bakom ”mommos uddan” mellan berget och iskanten. Ett långt nät skulle jag ha fått lägga längs med land för att få det att rymmas. Jag övervägde en stund om jag skulle behöva sänka ”netilete”,  men konstaterade för mej själv att kvällen var kall, det blåste inte, och den lilla vind som drog, drar från land och leet. Så jag var ganska lugn. Man brukar om våren, vara tvungen att sänka netiletena. Om det blåser och driver omkring isflak eller landkallar, så kan leetena fastna i isen och så drar dom iväg med leet, nät och alltihop, sänker man leetena en bit under vattenytan gör det inget om isflaken seglar ovanför på ytan, näten ligger kvar, MEN, man skall komma ihåg var man lade ut näten… Så var det bara fara hem och sova och invänta morgonen då fångsten skulle bärgas, och mycket riktigt morgonen kom. Först på tur stod fåren, sen nätet…

Ror för att ta upp nät i blåis
Ror för att ta upp nät i blåis

Här går det bra att se hur långt det är mellan årtagen… Längre bort kan man se ”gammal” is, men för att komma till nätet var det blåis. Fördelen var ju att leete låg stadigt kvar där jag lämnade det på kvällen, det var fastfruset. Jag rodde fram och tillbaka över där som nätet låg och så började jag dra… Vattnet var klart och efter bara någon meter siktade jag någonting silvrigt som när det kom till ytan sprätte till och for sin kos… – en liten sik. Efter en stund kom det en till, den satt bättre fast, och var lite större, och den följde snällt med upp i båten, efter några tag till om flarnteln kom en abborre, och så var nätet slut, men glädjen var stor. Färsk fisk! 🙂 Abborren saltades, den ska kokas. Siken frös jag ner. Med ”blodad tand” lade jag ut på kvällen igen och fick därpå följande morgon två abborrar. De fileade jag och stekte direkt. Att i april filea abborre är som att filea vykort, och få någonting kvar att äta kräver lite knix, men visst blev det filéer  i alla fall blev det benfritt och stekt fisk, om man sen precis kan kalla de små knyrrorna i stekpannan för filee kan man ju diskutera… Gott va det i alla fall. Nu är det gott med fisk, i augusti-september brukar man ha så lejdon på filee att man om natten drömmer om korvsås.  😉