Ei mennyy nii kui Rommsos…….

………tyckte jag mig höra den finskspråkiga långtradarchauffören meddela när han beklagade att han var försenad. Med mina finskakunskaper (eller avsaknaden av dem) tog det en stund innan jag förstod vad han menade eller “det gick inte som på Strömsö”. Sällan går det väl som planerat här på gården heller och idag var en sådan dag då det inte alls gick som planerat.

Då jag i går kollade in väderleksprognosen såg jag att de åter lagt in regnet som fanns där för några dagar sen men försvann emellan. Och då jag började känna mig lite sliten efter bland annat nattliga bevattningar så passade det utlovade regnet utmärkt. Jag brukar nämligen utnyttja dagar med ordentligt regn till att samla nya krafter så en dylik dag såg jag fram emot.  För att med gott samvete kunna vila lite fordrades det ändå en sista kraftansträngning för att få den aktuella sallats-, broccoli- och blomkålsplanteringen avklarad, lite växtskyddsjobb och skörd av några pallar isbergssallat.

Broccolin och blomkålen planterades snabb för maskin var redan justerad för ändamålet, däremot fordrades det lite skruvande för att få den i skick för sallatsplanteringen. Efter att ha konstraterat att inställningarna var OK lämnade jag över planterandet åt kvällskiftespersonalen för att själv ta itu med bekämpning av bland annat kålmal som nu igen härjar i odlingarna efter att vinden mojnat och temperaturen stigit. Första sprutan gick bra men när jag på hemvägen framåt småtimmarna konstaterade att vägen bara blev smalare och smalare så fick jag nog ajournera det fortsatta växtskyddsarbetet trots ypperliga förhållanden. Safety first!

Jag hade också meddelat skördepersonalen att vi börjar vid 6-tiden för att hinna skörda innan regnet. Trots kort natt gick det bra att komma igång, så långt allt väl. Men efter en 10-15 meters skördande sprack hydrauloljeslangen till hydraulmotorn som driver bandet på skördevagnen. Det var bara att återvända hem sätta personalen i annat arbete och börja skruva. En av de anställda undrade över om det fordras reparatör för att få det åtgärdat men min amerikanska släkting som jobbar här i sommar svarade ” No, he’s a farmer” 🙂

Hur som helst så behövdes det ny slang så en stadsresa fordrades men när jag kom till paketbilen konstaterade jag att bakdäcket var tomt. Blev att ta reservbilen men brådskan var onödig för när jag kom fram hade verkstaden ännu inte öppnat. Jag var inte ensam i kö på parkeringen men ny slang fixades ändå snabbt och vid 9-tiden var vi igång igen, …….. 3 timmar försenad och det hade börjat regna. Vi är väldigt glada åt regnet för här är det torrt, trots att det i radion pratas om att hästhö och dylikt regnar bort, så det gjorde inget att man blev tvungen att skörda i regnrock. Dessutom gick sallaten bra att skörda och vi hann få alla beställningar fixade i tid. Dottern fixade punkteringen så det blev lite vila mot kvällskvisten trots allt. Slutet gott allting gott 🙂

Eller egentligen inte för jag hade planerat för sådd av den sista planteringsomgången under tiden det regnade idag, det hann vi inte med……… men Mañana, Mañana…..

Int riktigt som på Strömsö….

……. å int ens ditåt heller 🙁

Det torkade upp lite i solen och blåsten och jag tyckte att det kunde vara dags att putsa upp sparrislandet från lite fjolårsrester. Råkade behöva flytta på slyröjaren för någon dag sen och då Fiaten fortfarande stod för skogsvagnen kopplade jag röjaren till Samen även om den är i lättare laget för maskinen. Verkade dock lyfta lagom bra så varför inte prova att köra lite i sparrisen när den nu ändå var ikopplad. På vägen dit gick det bra och jag hann slå en rad men sen när jag skulle lyfta maskin för att backa till nästa rad small det till och röjaren damp i backen. Det var bara att konstatera att lyftarmen brustit, koppla ur maskin där den stod och söka sig hemåt till verkstaden. Så där är det ibland….. det som kunde ha gått lika smidigt som det alltid gör på Strömsö gick nu int så bra den här gången.

Nåå, lite tur i oturen har man väl ändå för nu var det ju endast lyftarmen som skadades, “fallet” var på sin höjd 20-30cm  så det klarade röjaren bra och i och med att jag stod stilla bröt jag inte sönder kraftöverföringsaxeln eller nåt annat heller. Och man vågar ju inte ens tänka på vad som skulle ha kunnat hända om det brustit under transport i högre fart på vägen eller om någon råkat stå i närheten…… huga!!

Nu gäller det först och främst att försöka få fram en ny lyftarm, inte så lätt det heller 🙁 Några dagar har jag i alla fall på mig innan det är dags för vårbruksbrådskan, då vill man ju inte ha traktorn stående. Svetsa tror jag inte att man riskerar försöka?

Så kan det också gå när oturen är framme.....
Så kan det också gå när oturen är framme…..
En dylik skulle det nu gälla att få tag på innan det blir aktuellt med vårbruk.
En dylik skulle det nu gälla att få tag på innan det blir aktuellt med vårbruk.