Dom där ute…

…som inte ännu hunnit ut….

Jag hade så planerat in att några skulle få lamma ute. Nu kan jag bara stå och skratta åt mej själv. Ha ha ha, så bra det gick med det då! Känn ironin flöda…

Nu har alla lammat och ingen hann ut. Den sista lammade igår, samma dag kom jag hem efter några dagar i Geta. När jag kom hem på kvällen vid 21.30 – tiden, hade jag bara tänkt gå hem och sova, men det blev inget av det inte!  För det första var alla ungtackorna som skulle vara i hagen runt fårhuset helt på villovägar och mötte mej i stranden… På fel sida om staketet… När jag kommer upp till fårhuset och stänger in dem i en kätte, är pappa där och agerar barnmorska…

När han kom till fåren på kvällen hade sista tackan lammat ett lamm som var torrt och hungrigt och skenade runt, följande lamm hade svängt sej på tvären så det hade han fått dra ut. När jag kom till fårhuset låg det lammet pustande och flämtande medan det blev tvättat. Frågan var om det skulle komma fler lamm?

Med finskor och kläder var det bara att trampa in bland blod och geggamojjor och se till att lammet som var uppe och sprang började få i sej mat och så hjälpa till lite att få igång det lilla utdragna lammet.

Tackan var vid det här laget ganska slut, vem vet när hon hade börjat med sin lamning… Så hon fick återhämta sej en stund och ta vara på sina två små. Under tiden gick vi, jag och Mathias ner till stranden och hämtade våra kassar som vi lämnat där när vi mötte ungtackorna på fel sida om staketet. Det är bara att släppa allt man har i händerna när fåren är på rymmen… Så när vi hade kommit upp med våra kassar, bytte jag jacka och skodon och så gick vi ut till fåren tillbaka och då tänkte jag, att det nog är bäst att kolla om tackan har fler lamm.

Det hade hon, men det låg också helt konstigt och jag bökade på en bra stund innan jag konstaterade att lammet låg med vänster bakben uppåt, bakåt och huvudet svängt bakåt. Efter lite möblerande med lammet så att benen började ligga någorlunda rätt så kom det ut riktigt lätt, men det var dött.

Sista lammningenMed eller utan finkläder, jobbjackan på och så byker man 😉

Äntligen kunde tackan koncentrera sej på sina lamm, det två som mådde bra. Men vinglig var hon och helt slut. Jag fick hjälpa henne upp på benen. Hon fick lite extra ett och annat och så började lammen söka sej att dia och jag kunde konstatera att vi nog inte skulle komma i säng i tid… Det hade vid det här laget farit för länge sedan, men det som skall göras skall göras, sen får klockan vara vad den vill. Skulle jag ha varit ensam på farten skulle jag ha blivit kvar en stund till och se hur det börjat gå för dem alla tre, men nu hade jag en smågrinig och fruktansvärt trött femåring med mej, och klockan var en bra bit över 23, så det var bara att gå hem och hoppas på det bästa…

Idag morse, när jag kom till fårhuset var det två lammen pigga och krya och tackan hade återhämtat sej riktigt bra 🙂

Så, nu äntligen kan jag sätta punkt för lamningen 2012

Dyngvår

Alla läsare har säkert hört låten ”Traktor Alban” med Sås & Kopp. Där finns en strof där Alban berättar att han gödslar genom att gå omkring på åkern och ”snacka skit” Om det skulle var möjligt att göra så kunde man i år bara ha lutat sig tillbaka och låtit vädret sköta gödslingen, för i år har det varit en riktig ”skitvår”

Jag är fullt medveten om att vi återigen en gång haft det långtifrån värst (läs Nisses inlägg) men jämfört med hur vårarna brukar vara har det varit eländigt här också.

Vetet bäddades ner i alltför kall jord den 7 maj.  Zetormotorn hann inte ens svalna innan regnet kom, och kom med ordning. I 3-4 dagar hällregnade det så att måsarna lekte badlekar på skiftena och man själv hölls inomhus. 10 maj öppnade jag täckdikesbrunnarna och då var nivån i systemet ca 1 meter högre än det brukar vara under vårflödet i april.

Det myckna regnet drog med sig dubbla problem för den redan sådda spannmålen . Dels mår inte kornen bra i vatten, men det största problemet kan bli skorpan som bildas på ytan och brådden inte förmår tränga igenom. Följdriktigt blev jordskorpan det stora samtalsämnet på bygden. Eftersom man inte kunde jordbruka så kunde man i alla fall diskutera skorpor. På Agri-Market, på Teboil, på gästabud och på Facebook, överallt pratades skorpor och vad man kunde göra åt dom. Endel harvade upp vetet, andra vältade sönder skorpan, endel bara oroade sig och andra (som jag) gjorde ingenting. Vad som var rätt kommer att visa sig så småningom.

För egen del blev detta ett fall för forskningsstationen MTT-Svedjebäck. MTT betyder i detta fall Mycket Tveksam Tillförlitlighet. Jag delade in veteåkern i tre delar som hanterades på olika sätt och resultatet ser så här långt ut såhär:

Bilderna är tagna i går 27.5 alltså 20 dagar efter sådd och åtminstone jag är ganska förvånad (som vanligt)

Bild 1

Här är åkern lämnad ovältad helt och hållet. Sådd strax innan regnet med lättbogserad Simulta utan efterharv.

Bild 2

Här är ingen vältning gjord före regnet utan efter upptorkning är vältning/skorpbrytning utförd. Aningen bättre än det föregående

Bild 3

Detta hann jag välta innan regnet kom. Alltså enligt kunskapsboken helt fel. Ändå talar bilderna sitt tydliga språk.

Än hinner dock mycket hända och detdär var bara vetet som kom i jorden innan regnet. Både havren och kornet sådde jag i jord som verkade alldeles förträfflig, om än kanske lite kall.

Avslutningsvis skall jag visa upp en bild på en annan typ av skörd från årets åkrar. Det är en tofsvipkyckling som är ganska precis ett dygn gammal men redan snabb och svårfotograferad. Det är inte utan en viss stolthet som man följer dessa gynnare på försomrarna med vetskapen om att med lite sämre uppmärksamhet från min sida hade denna slutat som äggröra. I år är bosaldot 17 vipägg och 4 spovägg.

 

 

 

Gamla grejjer…

… som står och ”skräpar”… Eller gör dom?

På många gårdar finns det kvar gamla grejjer, en del mer väl bevarade än andra, och på somliga ställen har grejjerna försvunnit på någon skrotlava för länge sen… Synd egentligen, men vad ska man göra med alla gamla grejjer??? De som är bra tillvaratagna kan man ju förstå att skall tagas tillvara för eftervärlden, men sen då? Alla maskiner som inte haft möjlighet att få komma under tak? Den gamla ställs ut, när den nya skall in.

Prydnader är dom int… Eller är dom?

Bredvid min fårhusväg står det en gammal såmaskin. Den har stått där rätt länge, så länge jag minns egentligen. Jag har aldrig brytt mej om den någå destomer, den bara står där. Men nu ville jag flytta den för att få bättre rum där och då kom jag mej för att titta på den, sådär på riktigt.

Såmaskin

Och så fin den va med all sin rost och sneda plåtar! Den har verkligen varit välanvänd ända till den dagen när den ställdes undan. Jag kan inte klura ut när det skulle ha kunnat varit, men det va inte igår…

Verktygslådan var snudd på hel…

verktygslådanEtt plåtlock som inte hölldes uppe självt och en tillsågad träbit som botten. I bottnet låg en jättespik och en bult med tillhörande mutter. Spiken har väl antagligen varit till att krassa ur billarna med, och ställen dit bulten skulle ha behövts var rätt många…

Skillnaderna till dagens maskiner är oräknerliga, men de fungerade ju då, det var ju snabbare än att så för hand i alla fall och då var det väl det alternativet man hade.

Nuförtiden finns det givare som på ett eller annat sätt visar/signalerar när det börjar ta slut på utsäde eller gödsel. På den här maskinen fanns det bara en låda och för att se när det var slut här så fanns det helt enkelt ett fönster…

Glasruta i såmaskinPå sitt sätt tuffa grejjer och vilka många strapatser en sån här såmaskin måste ha varit med om…

UT!

De senaste dagarna har jag satt ut får… Dom ska få gå ute här på hemholmen ett tag först och vänja sej, men småningom skall de köras ut till sina sommarbeten. Jag sätter ut dem lite i olika etapper beroende på hur kavata lammen är. De som är lite små får vara inne ännu och får uteträna lite senare, nu först var det den stora gruppen med de största lammen som slapp ut. Att få ut fåren ur fårhuset är inte alltid så jättelätt, i synnerhet en kätte hade jag lite knepigt med att få ut, då jag måste ta ut dem via lilla dörren…

Kom kom, 🙂 nu äntligen får ni gå ut! Jamen kom kom! Agneta, du som har lite större förstånd och vet vad som är på gång, kom nu!

Nå, ni får gå ut när ni vill, jag lämnar dörren och grinden öppen. Sådärja gumman, kom ut nu bara, klart att man ska vända ryggen till, då kommer ni väl nog… Jamen gå väl inte in tillbaka då! Ta lammen med och så går ni ut! Nånnuja,,, en, två, tre, fyra, fem, sex… en in tillbaka.. sex, sju… … alla in tillbaka, nåja, kanske det går bättre om ni alla tar ny start, visst va det roligt att komma ut? Okej, nu går du sen Anne inte genom den grinden som jag ställde framför havre tornet! Du har förrästen ditt lamm här hördu skrålla!Han gapar ju så han blir hes.

Jamen du då, vad sku du måsta häva ner alla kvastar och gafflar för då? Gå ut! Alla rymms inte ut på en gång genom grinden… och inte genom dörren heller!

PANG!

Jamen nog kan det väl va konstigt att inte dörren kan hållas öppen med brädbit i springan… Får laga ett snöre dit nångång istället… Med ögla, bara att haka på handtaget… Nåja om ni sku kunna flytta på er lite så jag kom fram till dörren så sku ni snart slippa ut…

Anne…   ANNE!!!  Int får du bråka med grinden sa jag ju! Kan ni int bara gå bort från den där havregrinden och gå ut!!! Ni har dessutom alla era lamm kvar där inne i kättan! GÅ UT! Ut sa jag inte in tillbaka… nå, gå in då, men sen ska ni ut, med lammen med! Lammen med sa jag ju, hej! Int får ni alla gå ut och lämna lammen här! Vart for dom nu då? Jaha, ett varv kring huset… två varv…

PANG!

Förmårrade dörr!!! Hammare och spik och snöre, NU! för nu orkar jag inte med den där dörren mer! Måst ni ha sån fart att dörren blakar fast? Och far in och hämta era lamm, dom gapar ju som dårar därinne! Nånnu, ska väl dörren hållas öppen, det blev ju riktigt bra det där… Hej, hörni! Inte slipper ni ut till hagen utan era lamm! Äsch sina vårdårar… Får ta långa grinden och fösa ut lammen sakta med den, för nu ska dom ut!

Men nu hörni små, e de bara att knalla på mot grinden! Nej, sluta hoppa på mej, ni kommer att klämma klövarna som ni håller på! Så, så… schas schas, gå ut!

Jaha de passar sej att komma in och söka efter lammen nu liksom, nåja, bara ni går ut tillbaka nu allihopa så ska vi se till att det här blir en dag å minnas…

ANNE!!! Inte till havren din toka! Ni ska ge 17 i havren, hej!!! Äsch, schas era små bollar, nu ska ni UT vare sej ni vill det eller inte!!!

Äntligen… ute…

vilopaus på bete

 

Is i hatten.

Nu börjar tiltorna gråna upp lite igen och det kan locka en och annan att sätta sig i traktorn och fortsätta vårbruket. Jag tog en titt på åkrarna för en stund sen men konstaterade att det fortfarande är väldigt vått på djupet så jag tror nog det är klokast att koncentrera sig på ishockeyn i stället för åkerarbetena åtminstone ännu idag.

Att gå ut för tidigt med dagens stora maskiner straffar sig lätt senare i sommar om jorden packas till för mycket. Jag har förhållandena från 2006 i färskt minne. Då regnade det i medlet av maj och jordbrukarna här omkring började bli otåliga att fortsätta med vårbruket, när det sen blev några uppehållsdagar blev det bråttom med sådden. Jag hade en hel massa grönsaksplantor som höll på att förväxa så det blev att sätta några dagar på planteringen innan jag kunde fortsätta med spannmålssådden. Det blev sent eller först i månadsskiftet maj – juni som jag sådde spannmålen och ”olyckskorparna” menade att det blir mest bara boss (halm) och ingen kärnskörd med så sen sådd. Nåå, jag sådde hur som helst enligt odlingsplan och när hösten kom skördade jag en av de bästa skördarna jag skördat någon gång. Orsaken till att min skörd blev bra medan många andras misslyckades berodde på den torra sommaren som sen följde. Där jorden var för fuktig vid sådd och bearbetning blev den så packad och tät att rötterna inte växte ut och växtligheten började brådmogna redan i slutet av juli på grund av torkan. Mina åkrar hann torka upp under de dagar jag planterade grönsakerna och markpackningen undveks så att rotsystemet utvecklades väl och stod bättre emot torkan och hölls grön och växande in i augusti. Att sedan september blev varm och fin gjorde att skörden hann mogna väl trots sen sådd.

Som sagt så behöver inte en sen sådd vara en katastrof men det är ju svårt att veta vad resten av växtsäsongen för med sig men vill med detta inlägg i alla fall uppmana jordbrukarna att klättra ur hytten ibland för att kolla hur det ser ut på djupet i marken….. det kan löna sig att titta på ishockey med is i hatten i stället för att ”håsa” med vårsådden. Nu utlovas det ju också lite bättre väder under inkommande vecka 🙂

 

Väder för en pollenallergiker

Jag antar att det finns många ute i stugorna som mårrar lite åt dagens väder. 7 mm hade jag i regnmätaren imorse, det är inte mycket, men det kastar medesamma käppar i hjulen åt den som vill hålla på i åkern. Själv är jag rätt glad åt att det regnar lite nu som då. Det sköljer upp allting och luften blir medsamma behagligare, i synnerhet för alla pollenallergiker är det skönt.

Själv har jag inte tagit test på länge, men då när jag gjorde det fick jag ett papper där det stod björk, al, hassel, ängssvingel och timotej. Exakt det som växer kringom knuten. Att sedan diverse frukter också hänger samman med pollenallergin gör inte saken roligare. Men låter jag bli att äta äppel, päron, kiwi, banan osv så klarar jag pollenallergin rätt hyggligt. Ett piller på morgonen kan man ju komma ihåg, och glömmer man blir man påmind en kvart efter att man gått ut, ögonen svider och rinner och man nyser 10-20ggr. Då blir det att gå in en halvtimme, reda upp sej och ta ett piller innan man provar igen.

Så regn nu och då är tacksamt! Gräset växer så det knakar, men lite värme skulle inte skada. Det lilla jag skall ha sått här hemma sådde jag igår. Det jag skall så på Anisor får bli tills senare. Pråmen står nämligen ännu på land. Men jag har ingen brådska. Det är så lite så det lagar man på en dag sedan.

Så länge som pråmen står på land får jag inte heller hem min nya arbetskompis. Han står på Kirjais och väntar på jobb. Jag tänkte ta en bild på honom och sätta hit till bloggen när han kom hem. Men som det nu ser ut kan det hända att han får fara direkt till Anisor på jobb utan att vara via Ytterholm, så jag sätter istället in en bild som jag tog på båten.

Valmet på väg hem