Kategori: Bondbloggen

Backstage i blombutiken

Här i Snappertuna faller regnet, dag ut och dag in. I nyheterna sade de nyss att det är över 50 år sedan som södra Finalnd har haft så riklig nederbörd i december. Åkrarna är välfyllda med vatten och på de lägsta områdena står det rätt så mycket vatten på fälten. I detta väder har det nog varit svårt att få tag på dendär julstämningen som jag tycker att redan borde ha funnits en tid. Doften av pepparkaksbaket satt i ungefär en dag.

Något som höjde stämningen i mitten av veckan var julblommor. En lokal blomsteraffär behövde extra hjälp fram till Jul, så jag anmälde mitt intresse. Nu står jag på dagarna omringad av mängder av julblommor – backstage i affären. Julblommorna skall planteras, de skall brydas med vackert julpapper runt krukorna.

Vad det är roligt att pröva på lite andra saker och se hur andra yrkesgrupper arbetar i högsäsong, då jag som bonde har lågsäsong.

Strålning.

Läser i Landsbygdens Folk om Rysslands planer att åter odla upp Tjernobylåkrarna som nu legat för fäfot sen katastrofen för 25 år sen. Undrar hur pass riskfritt det kan anses vara? Minns att man rekommenderade jordbrukarna här i Finland att rengöra och byta hyttventilationens filter för att minska riskerna då vi brukade jorden under Tjernobylvåren. Det befarades att radioaktivt nedfall som låg på markytan skulle röras upp vid jordbearbetningen ansamlas i ventilationsfiltrena och där koncentreras till farliga nivåer. Undrar hur många som sist och slutligen åtföljde rekommendationerna?

Nedfallet i Finland var ju litet jämfört med områdena närmare kraftverket. Men man har ibland undrat över varför många skötsamma jordbrukare mött döden på grund av cancer i en alltför tidig ålder. Kan Tjernobyldammet ha varit orsaken? Har naturligtvis inga statistiska belägg för att cancern skulle vara allmännare bland bönder men allt statistikförs ju numera så kanske dylika uppgifter också finns. Hade i alla fall en känsla, då på 90-talet, att cancern var vanligare bland bönder. Men det kan kanske förklaras med att också min far mötte cancerdöden 1996 och att det medförde ett fokus på saken.

Hur som helst så förfasas jag över att ”Tjernobylåkrarna” åter tas i bruk. Hur pass riskfri kan mat- och foderproduktion anses vara på dylika åkrar? Kan tänka mig att produkterna inte blir lättsålda men då jag i samma tidning läser om hur det i Italien fuskats med Eko certifieringen så kan väl ursprunget också i detta fall manipuleras. Nej, tacka vet jag inhemskt och närproducerat.

Samtidigt så ifrågasätter jag kärnkraftsindustrins vara eller inte vara. Joo, visst vill jag ha billig el men inte på bekostnad av hälsan och förutsättningarna att bruka jorden nu och för kommande generationer. Då föredrar jag nog bioenergi och vindkraft om än till ett högre pris. Dessa kan också produceras nära till gagn för den lokala ekonomin.

Back in buisness

Så där, dit for dom 10 månaderna och det är dags att dra på sig ladugårdshalaren igen. Roligt, men onekligen lite vemodigt. Då jag för ett knappt år sedan skulle bli på mammaledighet gick jag omkring och funderade hur jag ska klara av att låta bli att blanda mig i jobbet och att gå och fundera på djuren och arbetena hela tiden. Nå, första tiden var det ju nog svårt men sen då junior anlände så fick jag ju nog annat att tänka på 🙂 Överlag så tror jag att jag har klarat det ganska så bra. Eller det borde man säkert fråga av Antte 😉

Tiden har minsann gått snabbt och mycket har hunnit hända. Kalle växer med god fart och fart har han nog under sig annars också. 🙂 I ladugården har en del förändrats, bl.a. så körs fodret nu ut med en fullfodervagn i stället för att snitta ensilagebalarna en och en. Under sommarens lopp har också några av korna förflyttat sig till grönare beten och en hel hög av kvigor har kalvat in. M.a.o. en hel del nya juver att lära sig.

Det är lite tudelat nu att bli utan avbytare. Dels är det ju skönt att återgå till det normala. Vi har ju trots allt haft en ”extra” person i vårt hem ända sedan början av februari. Men å andra sidan kommer det att bli en liten utmaning att få allt och löpa, för ingenting är ju som förr. Till en del kommer mina svärföräldrar att ta hand om Kalle och så har vi ju honom med oss. Tiden får utvisa hurudant system vi kommer att ha. Men, folk har det ju blivit av oss också som har vuxit upp på bondgårdar, så det ska nog lösa sig för Kalles del också! 🙂

Krisernas Europa.

Att det är kris i Europa har även noterats i ”Talk Showerna” i det förlovade landet i väster. Fick följande länk från släkten ”over there”.
Kris i Europa

Privathandeln (eller möjligen pirathandeln) florerar verkar det som:
Smörpriser i Norge

Sen lär också Utbildningsministern i Norge ha delat ut burkar med grädde som journalisterna ombads skaka under tiden hon höll tal på pressens julfest och ”voila” alla lyckades göra en liten smörklump. Detta för att påvisa att krisen inte är så allvarlig.

Men visst ger ”smörbristen” en liten fingervisning om hur hastigt ett överskott förvandlas till en bristvara då mat förvandlas till business och modetrender allt snabbare påverkar marknaden i dagens kommunikationssamhälle.

Betessläpp?

Kanske är det också tillåtet att skriva lite om bondens fritid här på bondbloggen?
Idag deltog jag i producentförbundets höstmöte och hade ett par håltimmar innan lantmannagillets möte började på kvällen. Det blir ju en hel del stillasittande dessa mötesdagar och senaste natts snöfall såg så inbjudande ut att jag beslöt ta en tur till skidspåret vid sportstugan. Det hade redan hunnit börja töa men snödjupet på några cm räckte i alla fall till för skateskidning.

Och det är lika roligt varje gång man tar säsongens första skidtur. Kanske känns det likadant för kreaturen när dom släpps på betet på våren? Kunde inte låta bli att dra vissa paralleller, därav rubriken. 🙂

Sommarsäsongen är så pass intensiv att den inte tillåter dylika fysiska aktiviteter och kroppen är inte heller speciellt mottaglig för träning efter långa dagar på åkern. Så mitt motionerande får anstå tills snön kommer, i år fick jag dock vänta lite längre än vanligt på min första tur. Normalt brukar vi ha konstsnöspåret i skick kring den 20 november men denna höst har varit för varm för kanonsnötillverkning. Nu lovas åter varmare väder så kanske dagens anspråkslösa inledning på 5km blir den enda träningen för en tid. Men visst hann man ändå notera att mag- och armmuskler inte är vad dom borde vara för att hålla önskad fart.

Nya stålleprov

Normalt, och som i år, så planerar jag att lammningen skall infalla i Mars – April. Men nu skall jag även pröva och se vad det kan bli av en senare lammning. Jag har 5 tackor ”sparade”, sådana som jag inte låtit gå med bagge ännu. Riktigt bara för att se vad som händer, hur det kommer att gå, tänkte jag sätta baggen bland dem nu, så att de lammar någon gång i Juni. Då borde det vara varmt utomhus, så de får lamma på bete. Dock inte ett stort 30ha bete, utan ett mindre bete någonstans på holmen, i närheten av huset så man lätt kan hålla koll på dem och med den möjligheten att de får gå in om de vill.

Frågorna som ligger till grund för detta experiment är inte bara en och två. Är lammningen lättare? Hur kommer tackorna att må? I vilken kondition kommer de att vara? Kommer de att föredra att lamma inomhus eller utomhus? Kommer lammen att växa bättre när de från första stund får springa och leka utomhus? Kommer lammen att växa bättre när det inte blir en omställning från vinterfoder till sommargräs? Kommer gräset att vara för kraftigt för lammen? Eller går det bra när de får börja äta något strå i taget? När man nu släpper halvvuxna lamm på bete får de lätt lös mage om de äter för mycket kraftigt gräs på en gång, kanske man skulle slippa det då?

……………

Stålleprov!

Ja, det är möjligt. Men jag skall prova i alla fall, hur skall jag annars få veta om allt man läser stämmer?

Jag har valt ut 5 tackor. Antalet 5 för att jag inte har rum för alla tackor jag vill ha lamm ifrån att lamma innomhus på en gång som jag brukar. 5 tackor kan jag ha i liten hage nära husknuten. 5 tackor får ändå inte så många lamm att jag inte skulle ha foder åt dem nästa vinter ifall de behöver längre tid på sej att växa, kanske de skulle vara slaktmogna till påsk? Dessa 5 tackor är alla i olika åldrar så att jag kan få ett någorlunda ”brett” svar på mina frågor. Äldre tackor brukar vara mer om sej och kring sej med sina lamm, medan yngre tackor kan vara sådana som tänker mest på sej själv och kan gå iväg när de tänkt äta och struntar blankt i om lammen hinner med eller inte.

Fårägare där ute, när anser ni bästa lammningstiden är? Och finns det någon läsare som prövat höstlammning?

2011 – års misstag och stålleprov är noterade och glömda. 2012 – års planering av stålleprov är i full gång, om de blir till succéer eller misstag återstår att se 😉