Bondbloggen – Sida 260

Vår lilla patient

Så är då ett par händelserika dagar förbi. Som jag skrev i mitt senaste inlägg kalvade Luppa på lördagen och hon fick en fin kokalv. Kalven, som sist och slutligen fick namnet Iluppa ( alltså i Luppa hehe 😉 ) hade dock på söndagskvällen problem att komma upp. På måndag morgon ringde jag direkt efter en veterinär som kom och gjorde diagnosen att Iluppas lårben var av. Helt säker kunde hon naturligtvis inte vara då hon inte hade röntgen, men så verkade det.

Med veterinären kom vi överens att jag skulle kontakta Helsingfors Universitets djursjukhus för att höra vad de tycker om saken. Jag ringde dit, men eftersom de inte hade möjlighet att operera, rådde de mig att ta kontakt med en privat djurmottagning i Hattula, utanför Tavastehus. Det gjorde jag och vi fick tid till igår klockan 16.

Några tjocka filtar lades in i bakluckan på vår farmarbil och kalven placerades på dem och så bar det av till Hattula. Där röntgades hon och veterinären kunde fastställa diagnosen till brutet lårben. Den goda nyheten var att det gick att operera, men först idag (alltså på onsdagen). Efter lite funderande över hur vi skulle lösa detta på det smartaste sättet, beslöt vi oss för att lämna kalven i Hattula eftersom vi hade kvar av hennes dricka i en tuttflaska. Skötarena matade henne på kvällen och på morgonnatten opererades hon. Allt gick bra och ortopeden var nöjd med resultatet! 🙂

Idag åkte jag sedan och hämtade hem henne. Nu måste vi ha henne en tid skilt för sig och vårda såret genom att spola vatten över det ett par gånger om dagen samt genom medicin. Flugorna är ett litet gissel den här tiden på året (som ni ser på bilden) men förhoppningsvis får vi dem att hållas bort med hjälp av insektmedel.

Slutet gott, allting gott. Iluppas prognos ser bra ut, så nu är det bara att hålla upp alla tänkbara och otänkbara tummar och tår! 🙂 🙂 🙂

En olycka händer så lätt ensam!

I ett tidigare inlägg skrev jag om olyckor i lantbruket och att dom har en otrevlig tendens att inträffa vid i och urkoppling av redskap. Själv hade jag då inga som helst planer att råka ut för det, men det var just vad jag gjorde på midsommardagen. Kanske det bara var ett järtecken om att man inte bör jobba på helgdagar,men hur som helst var det nära ögat denna gång!

Jag skulle flytta tallriksharven med Zetor, Zetor som inte har snabbkopplingar utan gamla sortens hydraulöglor. Det lutade lite där jag ställde harven och så lyckades jag glömma att dra åt handbromsen. Varför vet jag inte men det besannar uttrycket att inga olyckor händer om man inte hjälper till själv. Alltså hjälpte jag till själv!

Stående bakom bakhjulet sparkade jag alltså ur hydraularmen och omedelbart började trotjänaren rulla bakåt. Samtidigt fick jag foten i kläm mellan dragstången och hydraularmen och det är nu historiens verkliga sensmoral dyker upp. JOBBA ALDRIG UTAN SKYDDSSKOR! Trots att skon i det närmaste veks mellan traktor och maskin så gjorde det inte ens ont. Jag kunde hoppa undan hjulet och någon egentlig fara uppstod aldrig. Det hade det garanterat gjort med Reinotofflor på fötterna. Åtminstone ont!

Nu kunde jag gå smärtfri iväg från platsen. Något omskakad och med förhöjd puls men hel och ren. 1000 tack till en inhemsk skyddsskotillverkare som räddat mina fötter förr, och förmodligen kommer att göra det igen.

Skrivbordsjobb.

Har i helgen mer eller mindre frivilligt tillbringat en del av tiden bland pappershögarna på skrivbordet. Betalat räkningar om belopp som man inte ens kan tänka på, bäst att bara mata in i bankprogrammet utan desto större reflektioner. Dylika belopp har man nog inte hanterat sen vi skrev summorna i mark och penni. Det var nu till största delen frågan om några större rater som hör till återuppbyggnaden av produktionshallen.
Har också jobbat med redovisningen till försäkringsbolaget, min kontakt där går i pension vid månadsskiftet och vill få så mycket som möjligt uppklarat innan dess. Och naturligtvis behövs också redovisningen för utbetalning av försäkringsersättningen. Någonstans skall ju pengarna tas till räkningarna jag nyss matade in. Brukar inte räkna mig till de nervösas skara men nog får man lite hjärtklappning när man tänker på framtiden och hur allt skall finansieras. Framåt försöker jag i alla fall se även om jag nu i samband med försäkringsredovisningen söker bakåt. Är inte riktigt nöjd med de ersättingsbelopp som jag fått för utrustning och redskap så försöker nu med hjälp av bland annat bilder visa i vilket skick ”grejorna” varit. Om det nu sen hjälper är ju en annan fråga. Slitaget på en, som i mitt fall, liten gård är ju inte att jämföra med gårdar där redskapen brukas på flera hundra hektar årligen. Så följaktligen är skicket, om man nu sköter ”grejorna” väl, många gånger bättre än vad årsmodellen föranleder en att tro.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA — Såmaskin före.........

När jag nu rotar i gamla bilder stöter jag ju förstås också på minnen från tiden jag delade med Erik och det gör ju inte saken bättre precis. Livet är nog mycket lättare när man är i full gång och jobbar sig svettig än när man utför stillsamt skrivbordsabete.

Kompromiss i växtodlingen

På torsdagen före midsommaren besökte vår växtodlingskonsulent Staffan oss igen för att ta en titt på eventuella växtsjukdomar, speciellt i kornet. Efter en veckas regn och rätt så varmt med hög luftfuktighet, brukar växtsjukdomarna trivas väldigt bra om det bara finns en gnutta tendens till det. I vårt Annabell korn som hade bestockat sig väldigt bra och har rätt så kraftig växt fanns det en aningen början av bladfläcksjuka. Vi beslöt att kornet skall besprutas, men det blev en kompromiss. Besprutningen skulle eventuellt kunna skuffas fram med några dagar men eftersom vi kommer att resa bort en vecka så vågade vi inte lämna besprutningen ogjord. Så det blev en midsommar växlande mellan traktorhytten och sillbordet 🙂

Eftersom 35 ha finns på längre avstånd brukar vi ta med oss vattenvagnen. Vattenvagnen är en hemgjord transportvagn som vi har tidigare använt oss av att ransportera svämgödsel längs landsvägen till spridarvagnen på åkern. Idag används vagnen endast till att transportera vatten till beprutning av grödorna. Det har varit enkelt och bekvämt då det tar under 5 minuter att fylla sprutan. Bak på vagnen finns en Honda vattenpump.

Nu är kornet sprutat och hoppeligen skyddat för några veckor framöver.

Att kunna resa bort under sommaren har varit så gott som omöjligt de tidigare åren då vi hade djuren. Men nu blir det första gången för barnen att åka bort på sommaren. På måndagen bär det av till Sverige. Det blir en traditionell resa för småbarn. En dag på Kolmården och två dagar i Vimmerbyn, Astrid Lindgrens värld. Franz är helt inställd på att vi skall åka till ”Målkorden”. Ja, ibland kan det där med nya ord vara svårt för en 5-åring, som t.ex. igår ropade han, då vi kopplade sprutan bakom traktorn, – Mamma, pappa titta, titta jag hittade en så stor”slarv”!! ”Slarven visade sig vara en larv.

Samtidigt blir det lite paus för min del här på Bondbloggen. Ingen uppkoppling av någonslags dator alls under några dagar blir riktigt bra 🙂 Återkommer om en vecka.

Midsommar

Åländsk midsommar 🙂

Det här är midsommarstången i Geta. Stången har precis just rests och de villiga händer som rest den, håller på att samla ihop alla attiraljer. Och nu får den stå där, i all sin prakt. Med färggranna kronor, sin timglasformade lövning, sin fäktargubbe, segelbåtar och allt vad som hör till en äkta midsommarstång på Åland. Rätt så ensam kommer den att få stå där och fäkta och snurra, tills i nästa år, men då tar eldsjälarna igen ny fart i god tid, planerar, binder kronor, syr segel och så vidare…

Dånöborna reser en egen midsommarstång

Dånös midsommarstång har inte de färggranna kronorna, utan här är det kransar av blommor och blad. Men alla de viktiga ingredienserna finns även här. På Åland kan man inte resa en midsommarstång sådär huxflux, alla viktiga ingredienser måste finnas, och alla detaljer har en lång historia bakom sej.

Den lilla gröna/blåa figuren vid stångens fot är jag. Bilden togs lördag eftermiddag, och just då råkade det sej att det mulnade till. Före var vi ut och åkte runt och tittade på midsommarstänger i kombination med lite ”bondespionage”. ”Man måste ju hålla koll på om kollegorna också har lika mycket ogräs i sina åkrar” 😉

På vår rundtur kunde vi konstatera att vädret minsann kan vara ombytligt, ena stunden var det sol och varmt och några km bort öste regnet ner så vindrutetorkarna fick arbeta ordentligt för att man skulle se vägen, och igen någon km längre fram var vägen torr och inte en regndroppe i siktet.

Vävborttagning.

Kunde i morse notera att väderprognosen ändrats i en torrare och varmare riktning än vad som tidigare utlovats. Och eftersom de första planteringarna börjar närma sig skördemognad så var det dags att ta av täckväven.

Lägesrapport 25062011 001 — Kanske dags att ta av täckväven?

Ännu idag och i morgon utlovade prognosen risk för (eller i mitt fall chans till) regnskurar. Märkligt att meteorologen oftast pratar om risk för regn då det många gånger är högst önskvärt med väta?
Det är inte ovidkommande i vilka förhållanden väven tas bort ty fel tidpunkt kan spoliera skörden helt. Plantorna under väven har ju haft en relativt skyddad tillvaro och är inte van med blåst och den ökning i avdunstningen som sker när väven avlägsnas, en stressfaktor som bladytan och rotsystemet inte är anpassat för. En alltför stor och hastig förändring kan bland annat leda till kantbränna och ruttnande kålhuvuden. Stark sol kan förorsaka solbränna och lämnas väven på för länge får man alltför lösa huvuden som inte håller speciellt länge i handeln. Optimalt vore att ta bort väven när det regnar men då är den så tung att den inte går att hantera. Borttagning av torr väv just innan regn och med molnigt väder en par dagar framåt är vad man eftersträvar. Inte helt lätt med andra ord.

Vävborttagning 001 — Väven lyftes av planteringen....

Vävborttagning 005 — ....och rullas till en boll. Utmärkt träning inför vinterns snöbollsrullning med barnbarnen 🙂

Regn har jag ännu inte fått efter dagens borttagning men det är i alla fall mulet, relativt fuktigt och inte alltför varmt så månne int det går vägen……