Ogräsbekämpning.

All diskussion om Nisses ogräsåkrar fick mig att, i stället för aviserad grillning i myggrik berså med frugan, sätta mig i traktorn för att fräsa om bäddarna på midsommarafton. Marken var nu lämpligt fuktig för att fräsen skulle göra en lagom struktur, det vill säga inte för våt så att jorden degar sig till klumpar som när de torkar blir hårda som betong men inte heller så torr att jorden finfördelas för mycket. Ogräsen var inte heller ännu för stora så en hastig fräsning var tillräcklig för att få dem att vissna. Trots att jag kunde hålla bra fart (6-7km/h) så tog det närapå 2 timmar att fräsa igenom alla tillsvidare oplanterade bäddar.
En extra bearbetning så här emellan minskar ju på ogrästrycket senare i sommar vilket är viktigt då jag inte använder herbicider (ogräsgift) i kinakåls- & sallatsodlingen. Bäddarna kommer alltså att fräsas ännu en gång innan planteringen.
Noterade också att kålrötterna grott och att jordlopporna gillade det så efter fräsningen var det bara att koppla i sprutan och ge dem en omgång.
Så mycket midsommarfirande blev det alltså inte i år heller. Och lika bra det. När jag vid soluppgången gick till sängs kunde jag göra det med vetskap om att ogräsen och lopporna fått sitt. Och då sover jag gott 🙂

Odlingsbäddar före (mitt i bild) och efter (till höger och vänster) bäddfräsning.

Elfte

Jaa-a vet ni. Den här midsommardagen kunde inte ha börjat bättre. Antte ringde kring halv 7 och sa att han just har dragit ut en livslevande KOKALV från Luppa!!!!! 🙂 Helt otroligt, hennes elfte kalv! Vi var redan säkra att något gått på tok, då ingenting började hända. Ibland tyckte man att juvret lite hade ändrats och ibland att man såg en liten spark. Men då nu veterinären kände på henne så sent som i onsdags och konstaterade att hon var tom, var vi ju ganska säkra på att allt hade varit inbillning.. Det är dock svårt,ja nästan omöjligt, att bestämma dräktigheten på en gammal ko då allt ligger så ”djupt” i henne. Så vi gav inte upp allt hopp,utan veterinären gav en igångsättningsspruta åt Luppa och här är resultatet:

Glad Johanni!

I år blir det Kalles första midsommar någonsin och min första helt lediga midsommar sen dess som jag blev bonde. Visserligen är det inte frågan om längre än 6 år, men onekligen känns det lite konstigt.

Nästa på agendan är bastubadning ner vid stranden, sedan lite grillning och gott sällskap. Men allra först ska de övriga försöka fånga in våra kvigor som fick lite extra spratt i benen…! 😉

Trevlig midsommar åt Er allihopa! 🙂

Bevis på förändringar!

Efter att vi bara har sågat, skruvat och rivit ner saker i det gamla svinhuset har äntligen uppbyggnaden påbörjats och man kan ätligen börja se några förändringar. Här kommer några bilder, bevismaterial, förändringstid ca 1 år. Bilderna tagna från den äldsta avdelningen, men med några meters skillnad.

Avdelningen med djur:

Avdelningen tömd på inredning:

och en bild tagen idag på eftermiddagen

lite har det ju ändrat 😉

Rapport från en skurhink

Hipp hurra. Vårbruket börjar så småningom vara klart. Vän av ordning undrar förstås om det inte börjar vara något sent och ja, det kan jag väl hålla med om. Därför kan det var på sin plats med en liten lägesrapport från Torp Svedjebäck såhär inför midsommar.

Själva vårbruket gick bra i år också. Förhållandena var bra och vetet kom i jorden i god tid i början på maj. Havren blev lite försenad pga av regn men inget att oroa sig över. Bättre sent som alltid, ni vet. Ett litet maskinhaveri fick jag när draget försvann på Valtra utan förvarning mitt i harvningen.Efter en timme felsökning  visade det sig  att felet inte satt på, utan inne i förarstolen. En liten mojäng som skall förhindra att någon under 30 kg skall kunna köra traktorn förhindrade nu även någon under 130 kg att köra. Efter en gammaldags förbikoppling kunde harvandet fortsätta. Övriga maskinproblem var jag förskonad från även denna vår. 

När naturvårdsträdorna skulle fixas så började problemen. Denna gång satt dom på förarsätet. Första misstaget blev att blanda ihop 0,2 ha med 2,0 ha och således så 20 kg solrosor på 0,2 ha. Följdproblemet blir att man inte vet exakt när maskinen blev tom, så det är lite svårt att veta var man skall fortsätta. Detta var fö en svår motgång eftersom det handlade precis just om det misstaget som jag för länge sen bestämt mig för att aldrig göra. Nu är det gjort. Efter detta började regnet och hindrade manövrar på åkern flera dagar. När detta var klart var husbonden så nervös (sånervös?) att jag bara för att vara säker ställde såmaskinen så lågt att den sådde 3 kg på hektaret istället för 10. Vilket gjorde att jag fick börja fundera på vad jag gjorde för fel. Härvid kollapsade mitt mattehuvud totalt och helt plötsligt kunde jag inte ens räkna ut hur man gör ett vridprov. Alltså var jag tvungen att begära räknehjälp för något jag kunnat i 20 år. Medan jag höll på med min räkneverksamhet började regnet igen. 13 juni kunde jag således så om mina förbannade solrosor för tredje gången. Då hade redan dom första fröna från massflykten från Simultan börjat gro. Sen kom regnet och hindrade vältnigen. Då gick jag in!

Bortsett från malören med solrosorna ser all växtlighet riktigt bra ut (tack igen till Rollexen). Just nu pågår någon slags improviserad besprutning där man kör slalom mellan regnet, blåsten, almanackan och olika medel. Det blev inget Broadwayförsök i år heller utan receptet i år har varit Ariane S där jag haft tistlar och Express/Trio på övriga plättar. Dessutom har havren fått en mangandos och vetet dito svavel. Efetsom klorofyllmätaren bara höll sig runt 40 på havren så hoppar jag över stråstärkaren i år och bereder mig mentalt på att ångra mig över det senare när slagregnen kommer.

Nu pågår då städning och tvätt och inpackning av redskapen sådär ungefär en månad efter tidtabell. De flesta är klara men ännu står en Carrier och en Zetor och väntar på hjälp av skurtrasa. Den är på väg, jag lovar! 

Nu skall vi föst ta oss igenon årets eländigaste helg, helgen då vi firar mörkrets återkomst!

Ha en bra midsommar alla och snälla, drunkna inte!