Stenlastning med förhinder.

Precis som Nisse så har också jag grävt ett kabeldike. Grävningen gjorde jag med hjälp av en lokal grävmaskinsentrepenör den varma torsdagen för 2 veckor sen. Ville lägga den nya kabeln i samma dike som det övriga kablaget då jag inte önskar sprida kablar över hela hemmanet. Det blir ju lite svårt att komma ihåg var dom finns i såfall. Med grävmaskin grävde vi sålunda ned till märkbandet och det sista spadtaget ned till kablarna grävde jag för hand, ett svettigt arbete i den 30-gradiga värmen vilket nog krävde innemot 5 liter dryck innan det var klart. Vi hittade dessutom en hel massa sten. Visst var jag medveten om att platsen är stenrik men förundrades nog över att el- och telefonbolaget som senast ansvarade för grävningen fyllt igen diket med så mycket sten direkt på kablarna.

Stenrikt kabeldike.

Stenarna skulle nog inte ner i diket denna gång utan köras bort så i förrgår skulle stenarna lastas och diket fyllas igen. Men nu ville det sig inte bättre än att vid första skopan brast vajern till skopmanövreringen på frontlastaren. Bytte den andra vajern för några år sen och köpte då en extra vajer för att ha tillhanda då denna skulle bytas. Reservvajern hade jag nu inte någon glädje av ty den förvarades i oljeförrådet i hallen som brann så det blev till att skaffa en ny.

Ett stycke brusten vajer.

Idag fick jag så hem en ny vajer och efter en hel del skruvande och 109€ fattigare så är nu frontlastaren i skick igen och de mesta av stenarna lastade på släpvagnen. Litet ”spadaarbete” återstår men i kväll var myggorna så besvärande att det får nog anstå tills det börjar blåsa lite mera.

Aldrig mera miljövårdsåker !

I fjol tänkte jag att det kan ju inte skada att pröva på miljöåkersalternativet – men det kunde det. Det är ren katastrof på fjolårets viltåkrar. Det syns inte alls att där finns vete utan det är ett hav av baldersbrå och tistlar. Litet var jag rädd för att ogräsen skulle öka då man inte alls fick spruta men inte hade jag kunnat tro att det skulle bli ett sådant elände.

Om man ser riktigt noga på bilden i nedre kanten så märke man att där faktiskt finns vetebrodd under ogräset. Det har till och med grott ganska bra men kvävs nu av baldersbrån. Den torra sommaren i fjol gjorde att åkern inte såg så farlig ut då men nu kom balderbrån med besked …

Det går bara inte att odla en åker utan att spruta minst en gång per år då det inte finns någon växt som konkurrerar kraftigt. På gröngödslingsvallen är klövern helt fantastisk i år och där har den kvävt nästan all baldersbrå. Nedan ett fint bestånd på nyodlingen och då är klövern dubbelt längre och tätare på de andra vallarna.

Man ser förstås hur utsädet grott redan i maj men först nu i mitten på juni börjar man se hur den utvecklar sej på allvar. Vi fick litet regn som räddade växten så broddarna är ganska fina på de andra veteåkrarna. Men ojämna eftersom jag körde för mycket om vartannat med den nya såmaskinen.

Det var speciellt intressant att se hur blålusern hade grott eftersom det var första gången vi hade sådan. Och den ser bra ut fast jag undrar hur den klarar sej mot ogräset. Den sådde jag nämligen också på en bit som var viltåker i fjol. Man får hoppas att den tar revansch i nästa år.  Sonja skrev att hon var nöjde med deras blålusern så jag hoppas vår klarar sej. Om den beter sej som timotej som var riktigt ynklig i fjol men nu blivit kraftig så blir det nog bra.

Blålusern är alltså de små raderna – resten är ogräs. Men det är nästa år som blir spännande här.

 

 

Grusleverans!

Idag har jag varit in till stan med min pojkvän och besiktigat hans bil. På samma gång var vi till skolan och hälsade på en snabb sväng. Jag saknar mina klasskompisar så mycket och tror seriöst jag ska göra slag i saken och fara till skolan imorgon kväll. 🙂 Annars har det varit en ganska lugn dag. Jag var ganska duktig idag: jag städade klädskrubben och samlade ihop alla kläder som blivit för små från årens lopp.

Nu ikväll har vi fått ett lass grus till gården, som sen blivit utschaktat och tilljämnat. Det är dagens projekt – som fick ett bra resultat sist och slutligen. Och så fick vi ju lite användning för gårdstraktorn, en Ford 4610. Den är av årsmodell -82 men ändå i bra skick. Schaktbladet är hemgjort och myyycket äldre än traktorn. Det är min morfar som importerat traktorn från England och min farfar har varit med och tillverkat schaktbladet. Detta är gjort av en gamma tank som användes vid värmning av växthus på den tiden.

Nu har vi också bara två valpar kvar, då Baloo flyttade till Närpes i går. 🙂
I helgen kanske jag åker till Vörå och hälsar på Michaela. Yey vad det ska bli kul!

En liten pojkes önskan!

En liten pojkes önskan är att få åka traktor hem från dagis. Franz har nu påmint mig i dagar, veckor och månader – Mamma snälla, kan du inte hämta mig från dagiset med den blå traktorn idag. Alla dagar tills idag har jag svarat honom att jag hinner inte eller så har vi sprutan bakom eller något annat.

Idag blev det passligt att åka efter honom till dagiset. Körde igen ett lass med metallskrot till Karis och på hemvägen ligger dagiset passligt till så det är lätt att svänga in och söka honom. Det är en glad liten krabat som möter en i dörren och man kan inte undgå att märka att man förgyllt någons dag.

Åsp Ungdomsträff

Igår var jag ut och åkte buss runtom i Nagu och Korpo. Åsp, det vill säga Åbolands svenska lantbruksproducentförbund, ungdomsutskottet ordnade en ”resa”/”rundtripp”, vad man nu ska kalla det, för de Åboländska ungdomarna. Hur många vi var var det flera bud om under dagen, som exempel, 15 portioner mat beställdes, men när biffarna kom till bordet och alla hade fått sin plankbiff framför sej fanns det två kvar… servitrisen stod vid änden av bordet med de två extra biffarna och så rätt grinig ut, men ingen katastrof här inte.

Ta hit dem bara!!!       Nog får vi slut på dem också!!!!

Var budet hon fick, och med det så fanns det mat så även de hungrigaste blev mätta 🙂

Summa summarum, 15 beställda portioner – 2 extra portioner – en busschaffis = 12 ungdomar, och saken är biff…

Men vi började inte dagen med att äta lunch. För min del gick starten vid halv 8,  före jag for hemifrån skulle jag se till att småbaggarna hade mat, men sen bar det iväg. Bussen startade från Kimitoön vid 08.00 – tiden och kom sen med kvart över 9 färjan från Pargas  till Nagu och färjan till Haverö lade ut ungefär kvart före 10. Då var hela skaran samlad, en salig röra ungdomar, ( inom åsp/slc går den magiska gränsen för ungdom vid 35… ) alla så olika, men med intresse inom samma område, det jordiska.

Under dagen besökte vi 4 gårdar, alla lite olika och vi fick höra om köttdjursuppfödning, byggnationer, växthus, aktiebolag, nypotatisodling och en hel del annat… HaveröfärjanHaveröfärjan tuffar på, sakta men säkert. Det var en mulen och småruggig dag, så jag var glad att jag tagit vinterjackan på, även om vi skriver juni i kalendern…

Ko med kalvDagsfärsk tjurkalv 🙂

NypotatisodlingNypotatisodling, förknippat med vaknätter, frostbevattning och fiberdukar…

VäxthusTomatväxthus med otroligt goda tomater!!!

 

Efter besöken var det trivselkväll med bastu, grillat och nypotatis naturligtvis 😉 Mycket trevlig tillställning det hela. Det är passligt med endagsturer, start 08.00 tiden på morgonen och hemma igen vid 02.00, man träffa likasinnade, tittar lite hur andra har gjort sina lösningar på sina gårdar och så vidare. Men sådant här kräver en hel del organisering, telefonringande, omställningar i planerna för de man besöker, sponsorer osv. Så jag vill även den här vägen rikta ett stort tack till alla som gjort jobbet ”bakom kulisserna”.

TACK!  🙂