Kategori: Bondbloggen

Slaktad lastare

Nu är det slut på gamla tider, nu är det färdigt inom kort, nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket bort … Så sjöng Per Myrberg i ”Trettifyran” som låg 39 veckor på Svensktoppen år 1964-65 – ibland som etta. Så kändes det ungefär då jag slaktade gamla Nokka 3010. Det är skogslastaren från 80-talet som jag kört med i närmare 20 år (och lappat många gånger).

Det var inte så dumt med den nya frontlastaren som ”skykrok” då jag lyfte bort lastarbommarna. Här ligger de nu på marken och skall plockas sönder ännu mer. I sin ursprungliga form kommer de aldrig mer att återuppstå. Intressant är att en hydraulikledning till gripen på vägen har hela 8 kopplingar ! Många ställen att läcka olja alltså.

Nå, därefter så lyfte jag bort tornet från lastarens ram och det var ingen vacker syn. Tre kuggar var avbrutna på kuggkransen – ett minne från vinterns ”bålagrenar” (stora granar). Det var bara ett under att jag fick dem utkörda. Nåja, jag var ju tvungen att börja använda den andra lastaren också.

I det här skedet gick jag in och ringde Nokka för att fråga vad ett nytt torn skulle kosta och därefter började jag se vad nya lastare skulle kosta.  Ena stödbenet hade också börjat läcka olja och det är frågan om huruvida det lönar sej att lappa ihop eländet mera.

Den gamla lastaren är för svagt konstruerad och har bara enkel kuggstång för svängningen. Därav också pressen på kuggarna. Nya lastare har dubbla kuggstänger – en på var sida om kuggkransen så belastningen på kuggarna blir halverad. Och underligt nog fanns det en begagnad  Nokka av nyare modell från 2006 till salu – men priset var 13 000 euro. En alldeles ny Farma med samma räckvidd som gamla 3010:an skulle kosta detsamma. Och räckvidden vill jag alls inte pruta på.

Nu blir det att fundera. Jag är inte beredd att sätta ut så mycket på en lastare – speciellt som jag har en ny Farma redan – men en liten stackare som mest passar till vedkörning. Och jag behöver en lastare till processorn med minst åtta meters räckvidd.  Bäst att  dricka både en och annan  kopp kaffe och fundera över saken i lugn och ro.  Det brådskar (ännu) inte så förfärligt.

Lastaren får vänta medan jag säljer bort vetet, gör i ordning sprutan och bygger växthus.

(Ja, jag kan numera lägga till titeln ”farfar” – i dag föddes lilla Lovis Husberg ! Ni vet ju: Ronjas mamma … Här gillar vi Astrid Lindgren.)

Invasion.

För en vecka sen, kvällen inför resan till Ekenäs, företog jag en granskning av odlingarna tillsammans med min goda vän Matias från Berners växtskyddsavdelning för att kontrollera att allt var OK. Jag befarade att insekterna hade vaknat till liv eftersom värmen kommmit då jag redan på morgonens granskningsrunda hade sett tecken på att något var på gång. Och mycket riktigt så hade speciellt kålodlingarna invaderats av främst jordloppor. På en del av kålplantorna räknade jag till närmare 20 st loppor som sög växtsaft till de grad att plantorna slokade.

Kålplanta angripen av bland annat vågrandig jordloppa.

"Utsugen" kålplanta.

Hade jag rest till Ekenäs utan att göra något åt saken skulle jag nog inte ha haft många kålplantor kvar vid hemkomsten. Så istället för att packa och förbereda mig för resan tidigt följande morgon blev det att koppla i sprutan och sätta den i skick för säsongens andra uppdrag. Hade bekämpat kvickrot med Glyfosat inför kornsådden innan så en extra tvättning behövde göras för att säkerställa att inga rester fanns kvar. Efter att bekämpningen var gjord, sprutan och sprutföraren tvättad och resväskan packad hade jag en timme extra tid inför avfärden till flygfältet men vågade inte gå till sängs då jag var osäker på om jag skulle vakna i tid. Gick istället ut till bygget för att markera var eldosor m.m. skulle placeras på väggarna. Förvånansvärt väl hölls jag ändå alert på mötet trots en sömnlös natt 🙂

Denna gång var det som sagt inte frågan om jag skulle bekämpa lopporna eller inte utan hur snabbt jag skulle kunna göra det. Vid andra tillfällen kan det dock vara betydligt svårare att konstatera angrepp och identifiera angriparna. Så till hjälp har jag placerat ut gula limfällor på åkrarna för att fånga de insekter som attraheras av den gula färgen.

Gul limfälla i morot. Nätet runt fällan förhindrar fåglar som gärna plockar insekter ur fällan från att fastna i den.

Identifieringen av insekterna är dock inte det lättaste trots att jag har tagit en del kurser i ämnet, å andra sidan har också biologer, professorer och annat skolat folk ibland också gått bet på uppgiften. Att känna igen skadegörarna och att veta var tröskeln för lönsam bekämpning går är trots allt väldigt viktig om än ibland mycket svårt. Dagliga kontroller av fällorna hjälper dock till att hålla koll på läget. Förutom skadegörarna försöker man ju också hålla koll på nyttoinsekterna ty alla ”skråttar” är ju inte av ondo. Man vill ju inte hantera bekämpningsmedlen i onödan och hellre går man, efter en lång dag på åkern, till sängs än tillbringar natten med växtskyddsprutan.
Jordlopporna bekämpade men en del skador hann dom åstadkomma.

En fartfylld vecka

Som rubriken lyder var den senaste veckan en vecka med mycket att göra. Ogräsbekämpningen påbörjades i början av veckan och nu är det några enstaka hektar som kvarstår och får vänta sådär en vecka till. Jag kan ärlig medge att jag inte gillar arbetet då det skall bekämpas ogräs eller växtsjukdomar. Det är sena nätter och väldigt tidiga mornar. Vi brukar dela på arbetet med Kenneth, han är en nattugla och kan köra längre in på kvällen och jag har lätt att stiga upp tidigt på morgonen. Men så faller det ju in de dagar som han är på sitt ordinarie jobb. Då blir det sena kvällar och mycket tidiga mornar för mig + ett normalt arbete under dagen. Måste mege att man ser en aningen i kors då veckan börjar gå till sitt slut.

På onsdag och torsdag var det dags att gjuta golvet i avdelning 1 av 3.

Peter och Mårten gjorde två långa dagar då golvet gjöts i två etapper. Utdragningen av betongen tog inte så lång tid men väntan på att det skulle torka passligt inför slipandet var ett mer beräknerligt arbete. Nu har vi ett dammfritt, välslipat golv 🙂

Härefter följer det att bestämma hurdana dörrar som skall anskaffas och offertförfrågningar på material till förvaringsboxarna.

 

Kvällsdopp

Jag kan inte låta bli att lägga in ett par bilder jag tog av korna i går kväll. Nu när det har varit så hett har korna varit ut både morgon och kväll. I går efter kvällsmjölkningen gjorde de nog ett nytt rekord i hur många kor som samtidigt var i vattnet; av 43 kor var 41 i havet tilllika. Givetvis hände det här före jag hann ner med kameran, men rätt så många var nog i vattnet ännu då jag kom på plats 🙂 :

Nytt rekord.

Läget den 11 juni för morötterna sådda 2 juni.

Den sista morotssådden har tack vare det rekordvarma vädret grott på 8 dagar. Det tidigare rekordet löd på 9 dagar och sattes ifjol med morötter sådda den 10 maj. Även då hade vi efter morsdag en ovanligt varm vecka och jag trodde nog att det rekordet skulle bli svårslaget.
Fjolårets rekord sattes med ”Primed” (förgrott) frö medan årets rekord sattes med normalt frö.
Under min karriär som arbetslärare på Korsholms trädgårdskola vill jag minnas att jag hävdade att morötterna under normala förhållanden gror på 12-20 dagar. Tror nog att det gäller fortfarande för den tidiga värmen som vi nu haft 2 år i rad hör nog till undantagen. ”Undantaget” ser dock ut att ta sin ända på måndag då rapporten utlovar regn och endast ca 12 grader. Få se om det då blir aktuellt att leta fram långkalsongerna igen?
Kollade också ikväll hur årets första morotssådd har utvecklats, sätter med en bild av den också så ser Ni hur långt morötterna hinner på en dryg månad.
Solen sänker sig över morötterna sådda 9 maj.

A day off…

En ledig dag… vad är det?

Jodå, dom finns nog. 😉  rätt så glest emellan bara. En ledig dag betyder inte att man inte ger fåren mat, ser över stängsel, kollar att alla fåren hemma mår bra osv, men man kan få en ledig eftermiddag ibland om det är någonting extra på gångs i knutarna som man vill göra, och det var det idag 🙂

Starten gick kl 10 på förmiddagen från Ytterholm, naturligtvis hade jag både Mats och Mathias med mej, Hondan styrdes mot Piikkiö, Tuorla, det ligger en liten bit utanför åbo och där väntade en av sommarens (för oss) roligaste händelser, nämligen en deltävlingen i finska mästerskapen i traktorpulling 🙂

TraktorpullingHär går starten för ”Doris”

traktorpullingOch här sa det stop.

Traktopulling går ut på att ”traktorer” tävlar om vem som kan dra en speciell vagn längst, vagnen är konstruerad så att ju längre man kör desto tyngre blir vagnen att dra för det finns en vikt på vagnen som åker framåt så till slut är hela vikten i framänden och vagnen kanar på medar. Då brukar det bli stop, men orkar ”traktorn” med hela lasset kanandes på medar köra hela banan som är 100meter lång, då kallas det fullpull. Men det hinner hända mycket på 100meter, ibland säger det poff och hela motorn ryker, ibland smäller det nån slang så hela traktorn blir sprayad, eller så flyger det omkring delar, eller så kan det komma ett hjul rullandes för sej självt mot ”mål”, men för det mesta går det… i alla fall någorlunda bra.

”Traktorerna” tävlar i olika klasser, några av dem är Modifierad,  i olika viktklasser tex, 2500kg, Mini 950kg, 4500kg, Farmstock viktklasser tex 2500kg, 3500kg, 6000kg 8000kg, Prostock viktklasser tex 3500kg. Somliga ser ut som vanliga jordbrukstraktorer, andra verkligen inte 🙂

Å vad är det som är så roligt med det? Ja, ibland undrar jag också 😉 men roligt är det! Solen steker, det dundrar och vibrerar i marken när dom kör, det ryker, dammar och luktar avgaser, svett och sololja, en blandning av bränd korv och ärtsoppa, och mitt i denna röra trivdes man riktigt bra bland ca 1700 andra rödbrända Finländare.

Finns det något mer effektivt sätt att bränna iväg 100-tals liter bränsle på lika kort tid? Nja, jag undrar det jag, någe miljölopp är det inte precis… så man kan ju undra om det är riktigt vettigt att hålla på med sånt här, men å andra sidan kan man ju också fråga sej om det är riktigt slugt att vuxna starka karlar, skenar omkring, på is, med järnskenor under fötterna och jagar en liten gummitrissa…

Tur att det finns någonting för alla 😉