Kategori: Bondbloggen

Idag bar det iväg söderut. Ungefär 30km söderut från Ytterholm. Som jag berättat har jag fåren på holmar och idag bar det iväg till den holmen som ligger längst bort. Känslan att åka dit är lite som i saltkråkan: Mitt ut i östersjön ligger det, och runtomkring finns bara vatten och lite kobbar och skär.

Men väl framme möts man av en by som är full av liv. Här lever och bor det folk alla årstider. Det finns inte så många sådana öar mer, de flesta har blivit ”sommaröar”. Men, på den här holmen är det ”åretrunthålligång”, jag pratar om holmen Borstö. Och här på Borstö skall 8 lyckligt lottade får få gå hela sommaren. Att de är lyckligt lottade är för att det på holmen rörs folk hela tiden. Med en levande talkoanda är hela holmens boare engagerade i stängselarbete, vattengårdsbyggande, slåtter av de små ängarna och genom fårbetet slingrar sej en naturstig för besökare av holmen, så fåren får besök lite hela tiden.

Men att ta sej ut till Borstö är ingenting man gör i en handvändning med en knippa får, gärna skulle det inte få blåsa sunnanstorm, man kör över öppna fjärdar och när man svänger in till borstöbyviken och tittar söderut ser man några små öar, men inget större som läar, utan följande som läar är …   typ Polen och Tyskland… 😉  Men för det mesta, den här årstiden går det bra att fara dit med fåren. Då är det viktigare att man väljer dag på hösten när man skall hämta dem därifrån. Är det mycket skumpigt klarar fåren inte av att stå i båten utan bara ramlar och har det allmänt besvärligt.

54 Tua, 36 Viktoria, 95 amelia, 37 Vanja, 3 Tessi, 502 Gaga, 508 Gangan, 503 Glimmar lastades så idag upp på traktorvagnen.

Ner till stranden bar det, ner i båt och så iväg. Att köra 32km med får tar sin lilla stund. Idag var vädret varmt och fint så det var inte kallt att sitta ute. Man hinner se och fundera en hel del medan man åker. Idag kunde vi konstatera att sommaren nog börjar vara här, flera segelbåtar var ute och luftade sej. Vi såg vindmöllorna stå majestätiskt i öster, några havsörnar seglade i vinden, fåglar och fågelungar i mängder, och vid flera sommarstugebryggor låg nu de stora vita ”plastlådorna” som man inte ser skymten av andra årstider än på sommaren.

Närmast kameran Tessi, som inte riktigt ser ut att gilla blåsandet i öronen, den bruna är Amelia, och den svarta som tittar ner är Vanja.

Framme! 🙂

Jag har fåren på bete på holmar runtom i Nagu skärgård och idag var dagen här när en del av bagglammen skulle få åka ut till sitt sommarnöje. Men innan dom kommer så långt var det ur deras synvinkel knappas något nöje. Man måste skilja bort bagglammen från tackorna när dom blivit ca 3-4 månader gamla. Det gillas varken av tackor eller lamm. Det låter kanske grymt att ta bort bagglammen när dom ännu är så unga, men redan vid den åldern kan dom ställa till en hel del om man inte skiljer bort dem från tackorna.

I år blev det så med min betesplanering att en del av bagglammen kommer att få gå på en holme som befinner sej ca 12km söderut från Ytterholm. Antagligen kommer det inte att finnas mat åt dem alla där hela sommaren, för blir det en lika torr juli som det brukar kommer jag att behöva fara och hämta hem en del av dem, eller allihop, beroende på hurdan sommaren blir. Då kommer de att få gå på bete här hemma, om det inte blir så att någonting ändrar sej i någon vända.

Att betesplanera för hela sommaren är egentligen helt omöjligt. Man vet aldrig hurdan sommaren blir, och har man planerat lite tokigt eller om det händer någonting, kan man inte stirra sej blind på sin plan, utan man måste vara flexibel och köra och flytta fåren när som helst om det behövs.

Den enda plan jag håller mej till, till 100%, är att aldrig ha baggar och tackor på samma holme, även om man skulle ha stängsel emellan dem skulle och brukar baggarna nog minsann hitta på ett och annat sätt att ta sej över till andra sidan, därför tycker jag att det är enklast att hålla baggar på en holme och tackor på en annan. När jag har dem alla hemma på hemholmen, så har jag lärt mej att aldrig ha tackor och baggar med bara ett stängsel emellan, utan är de på samma holme skall det vara minst 2 stängsel emellan och gärna några 100 meter mellan betena för att vara på den säkrare sidan, men säker är man aldrig.

Att inbilla sej att gå ner med får eller lamm, lösa till båten och be dem stiga i är inte direkt en bra ide, fungerar om man har 2 tama tackor med lika tama lamm, men har man en skock med varierat lynne, eller som idag, ett gäng yra bagglamm så blir det att ta det säkra före det osäkra, lasta dem upp på traktorvagn och köra dem ner till stranden, köra ut en bit i vattnet och lasta dem från vagnen direkt ner i båten.

Till vänster sitter min pappa och kör och till höger sitter min son Mathias och tycker det hela är fruktansvärt roligt.

Till att köra ut fåren används oftast pappas båt Lise-lott. Att ensam försöka få en del av fåren att hållas i båten tillika som man skall lasta i resten är omöjligt, därför brukar jag få hjälp med fårutkörande, oftast av pappa Kalle eller syster Alice, men ibland också av någon annan om det råkar finnas någon i närheten när det bär iväg  😉

Idag gick båtturen bra, ingen hoppade överbord 😉 En skock ådor med ungar välkomnade oss i viken där vi tog iland för att släppa iland baggarna, men det brydde dom sej nog inte om, i deras huvud snurrade nog bara tankar om grönt gräs.