Ikväll är det skoljulfest i vår by. Vi hör nämligen till de allt färre byarna i Finland som har en fungerande byskola, vår är inte ens indragningshotad. Tvärtom växer både byn och skolan så det knakar. Förra sommaren gjordes en del ombyggnader för att få fler klassrum, eftersom antalet elever som började ettan var rekordstort. De var hela sexton stycken, vilket gjorde att man för första gången i skolans historia fick dela på ettan-tvåan. Hittills har vi alltid haft sammansatta klasser, men nu hade ettan-tvåan i så fall blivit för stor.
Förhållandet mellan en by och dess skola är något av en symbios. Finns det skola i byn ökar det intresset för att bosätta sig där, vilket ökar elevunderlaget i skolan. Visst är det också viktigt med butik, post och annan service men jag tror nästan skolan brädar de andra om man måste välja. Bilburna vuxna är lätta att flytta, barnen måste ha korta avstånd. Omvänt kan en indragningshotad skola dra med sig hela byn i fallet. Eftersom man inte vet om skolan finns kvar drar sig mänskor för att slå sig ner i byn, vilket på sikt minskar antalet elever ytterligare och man får en nedåtgående spiral.
För vår del går spiralen åt andra hållet. Vi har nära in till grannstaden Jakobstad och servicen där, vi har nära till kommunens skolcentrum med högstadium, idrottsanläggningar m.m. och, som alltså framgått, en egen liten byskola. Inte så liten att den är hotad, men inte så stor att den känns opersonlig. Följaktligen är det många som gärna slår ner sina bopålar i byn och det förstärker förstås skolans situation ytterligare. En granne brukar säga att det kommer två skolelever med varje huspaket och det stämmer ganska bra. 🙂
