Skoljulfest

Ikväll är det skoljulfest i vår by. Vi hör nämligen till de allt färre byarna i Finland som har en fungerande byskola, vår är inte ens indragningshotad. Tvärtom växer både byn och skolan så det knakar. Förra sommaren gjordes en del ombyggnader för att få fler klassrum, eftersom antalet elever som började ettan var rekordstort. De var hela sexton stycken, vilket gjorde att man för första gången i skolans historia fick dela på ettan-tvåan. Hittills har vi alltid haft sammansatta klasser, men nu hade ettan-tvåan i så fall blivit för stor.

Förhållandet mellan en by och dess skola är något av en symbios. Finns det skola i byn ökar det intresset för att bosätta sig där, vilket ökar elevunderlaget i skolan. Visst är det också viktigt med butik, post och annan service men jag tror nästan skolan brädar de andra om man måste välja. Bilburna vuxna är lätta att flytta, barnen måste ha korta avstånd. Omvänt kan en indragningshotad skola dra med sig hela byn i fallet. Eftersom man inte vet om skolan finns kvar drar sig mänskor för att slå sig ner i byn, vilket på sikt minskar antalet elever ytterligare och man får en nedåtgående spiral.

För vår del går spiralen åt andra hållet. Vi har nära in till grannstaden Jakobstad och servicen där, vi har nära till kommunens skolcentrum med högstadium, idrottsanläggningar m.m. och, som alltså framgått, en egen liten byskola. Inte så liten att den är hotad, men inte så stor att den känns opersonlig. Följaktligen är det många som gärna slår ner sina bopålar i byn och det förstärker förstås skolans situation ytterligare. En granne brukar säga att det kommer två skolelever med varje huspaket och det stämmer ganska bra. 🙂

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats