Bondbloggen – Sida 344

Falsk matematik

Jag hade en lågstadielärare vid namn Gurli. Gurli lärde oss räkna. Hon visade oss att 1+1 alltid blev 2 och att 4×4 alltid var 16. (utom när det handlar om fyrhjulsdrift)

Dock missade Gurli en sak, nämligen marknadskrafterna. Marknadskrafterna räknar tydligen med en logik som ingen som inte är marknadskraft själv riktigt kan förstå.

I går gjorde jag ett besök på en av ortens mat-marketar. I jämnhöjd med tomatpyramiden vid grönsakerna sprang jag ihop med en tomatodlare och kom i samspråk med honom. Vi noterade att tomaterna (dom närproducerade Närpes-Tomaterna som varit en sväng ner till Helsingfors) kostade 3.20 kg. Odlaren kunde upplysa mig om att dagens pris för producenten var 1.70 / kg.

Häng med nu:

1.70 x 2 = 3.40. Pålägget i procent som kommit efter att tomaterna lämnat växthuset närmar sig alltså 100. Det är vad det är, mellanhänder skall väl också leva, men i nästa ekvation blir det mera intressant. Vi lämnar procenten och går över till absoluta värden. Från konsumentpriset 3.20 drar vi odlarens pris som var 1,70. Då ser vi att någon har behövt tjäna 1.50 för att få ut odlarens produkter till butiken. OK!

En bit bort står ett bord med importäpplen. Prislappen på dessa är 0,79 euro, dvs 79 cent. OM vi utgår från att odlaren av dessa äppel någonstans i världen inte skulle vilja ha något betalt alls för sina produkter, vilket är osannolikt, så betyder det att samma marknadsföringskedja nöjer sig med en vinst på 0,79 euro för utlänska äpplen, men vill ha 1.50 för att leverera inhemska tomater till affären.

Vad är det jag inte förstår?

Är det så att distributörskedjan anser att inhemska produkter kan få vara så mycket dyrare till förmån för impoterade och i så fall varför? Eller är det så att Gurli hade rätt och 1 +1 faktiskt är 2, men att jag fallit av flaket nånstans.

Jag fattar inte, gör Ni?

Plocka, plocka

Kalle skrev här om dagen om sina höstsysslor och maskin placerande. Vi håller på med lite annorlunda städande här hos oss. Vi, eller främst svärmor, håller på med att röja upp i alla knutar, skrubbar och vrår. Inte så enkelt då tre generationer samlat på saker. Men roligt tycks det vara, man kan ju göra fynd!

Projektet har nu hållit på ett tag redan, det har nu inte direkt varit någon brådska. Men på grund av ökande utrymmes behov i vår, så har städande tagit fart. Det är ett enormt plockande, vissa saker är lätta att slänga medan andra har om inte historiskt värde så i alla fall känslovärde. Sådant kan man naturligtvis inte slänga bort. En stor del av sakerna inne i huset är sådant man använt i hemmet, medan det i lidret finns mängder med arbetsredskap. Inne finns också många diplom som bevittnar om högklassig boskaps skötsel under tidigare gårdsfolks tider. Man får ju en viss press på sig då man läser sådant. 😉

Gamla tidningar och föreskrifter är också intressanta att bläddra i. Att saker och ting har ändras så pass mycket under en ändå ganska kort tid är förvånansvärt. T.ex. mjölkens kylning och kvalitetskrav är nog som dag och natt om man jämför 50-o 60-talet och idag.
Men så är det, tiderna förändras. Tur att folk har förstått att spara allt möjligt för oss efterkommande generationer, så att vi får ens en liten glimt av hur det var förr.

Otursförföljd

Tjurkalven Hannibal är en otursförföljd krabat. Under sin första levnadsvecka hann han få muskeldegeneration, sen följde en lunginflammation eller liknande som han tydligen fick bestående skador av och nu har stackarn dålig mage och diarre. Mjölken går rätt igenom honom, till synes nästan utan att processeras alls. Man riktigt ser på honom att han mår illa. Motdraget från min sida kommer att vara att ta bort honom från mamman så att hans mage får stanna upp och lugna ner sig. Han kommer inte att gilla det och hans mor kommer att vara om möjligt ännu mer upprörd, men det hjälps inte. Dessutom får han en saltlösning som håller vätskebalansen i skick och torrhö, så helt på svältkur hamnar han inte. När han mår bättre igen får han flytta ihop med mamma igen, i första hand dock på prov. Det är nämligen inte helt omöjligt att han inte tål mjölken och i så fall kommer det att märkas genom att han får återfall. Skulle det gå den vägen är lösningen att avvänja honom helt från mjölken redan nu. Han är två månader gammal, äter hö och idisslar så mjölken är inte helt livsnödvändig för honom längre, speciellt inte om han blir sjuk av den. Vi skall se hur det blir.

I övrigt är det fullt pådrag i ligghallen. En handfull kor är brunstiga och det går hej vilt till. De springer runt, hoppar upp på varann, hoppar på tjuren, stångas och är allmänt uppspelta. Resultatet är också att vissa av de mer aktiva är nåt hiskeligt smutsiga, eftersom de snubblar och trillar omkull för jämnan. Bojan som är en helvit Charolais är faktiskt helt gråbrun för tillfället, på precis hela kroppen. Trisse är t.o.m. smutsig i pannan….

Idag märkte jag förresten att jag gjorde en miss när Randies kalv fick namnet Halvan. Det namnet var faktiskt upptaget, det fanns redan en Halvan i besättningen. Så eftersom Randies kalv är den andre som fick samma namn får han från och med nu heta Halvannan.

Kalle efter inspelningen av Bettina S

Som ni vet satte sig Kalle i Bettina S gula soffa under en inspelning i Kristinestad i september. Här får ni se och höra en något tagen Kalle berätta hur han upplevde träffen med Bettina.

Själva programmet sänds i FST5 på måndag 8.11 klockan 21, med repris på lördag 13.11 klockan 19.50.

Se videon med Kalle på Yle Arenan

Nyodling

Grannen Jonas har i flera års tid stört sig på en skogsdunge som står mitt i ett sammanhängande åkerområdet och därför bestämt sig för att odla upp den. Han har avverkat träden och kört bort alla stockarna redan tidigare och idag dök grävmaskinsentreprenörern som skall sköta själva nyodlingen upp. Grävmaskinens främsta uppgift är att dra upp alla stubbar och gräva ner dem igen djupt i marken. Ifall mängden stubbar är riktigt stor brukar man ibland placera dem i högar så de får torka och sen köra bort dem. Om man kör bort stubbarna direkt följer en massa matjord med och därför brukar man låta dem torka över nästa sommar så jorden lossnar. I det här fallet är mängden stubbar inte så stor så det räcker med att gräva ner dem. Dessutom finns förstås en del stenar som behöver endera grävas ner eller forslas bort.

Nyodling är nåt som inte förekommer varje år, helt enkelt därför att all mark inte passar för ändamålet. Marken skall vara någorlunda bördig för att vara värd att nyodla och helst inte alltför vattensjuk. Oftast rör det sig om den här typen av småprojekt, som snarare handlar om att räta upp en åkerkant än att få mer odlingsmark. Men visst sker också regelrätt nyodling av större åkerskiften ännu. Fast tack och lov har man sluppit ifrån treenigheten ”kärret, gräftan och Jussi” och övergått till ”kärret, grävmaskinen och Jonas”. 🙂

Projekt: maskinhall

Efter vårens byggprojekt, är det nu dags för ett modell större projekt; ny maskinhall.
För tillfället får vi nog så gott som alla maskiner under tak till vinter, men det är alltid en hel del funderande och placerande före det lyckas. Därför byggs det nu en ny maskinhall, som blir så bred och hög att maskinerna lätt ryms in dit. Lite behändigare blir det också, då vi sen kommer att få en stor del av maskinerna under samma tak.

Utseendemässigt blir det ingen sevärdhet, utan en helt vanlig pulpethall. Om den blir färdig ännu i höst återstår att se, men ganska bråttom kan det nog bli. Tills vidare har det bara gjorts lite markbearbetning för att ta reda på vad som döljer sig under ytan.
På ytan har träd fällts och en hel del rötter och stubbar brutits upp.