Djur – Sida 23 – Bondbloggen

Work-out

Den här tiden på året är det rätt många som bokar in ett par extra löprundor eller gymbesök för att förbränna julmaten. För egen del har jag inte planerat några större insatser (därmed inte sagt att de inte skulle behövas) men korna sköter ju den biten åtminstone till viss del.

När jag drog ut gödsel ur ladugården på torsdagen noterade jag att Damona hann smita ut genom dörren. Det händer sig ibland att nån ko eller (vanligen) kalv smiter, men de brukar inte gå så långt. Kor är flockdjur och ett ensamt djur vågar sig sällan några längre sträckor, de ser sig omkring lite och sen återvänder de blixtsnabbt till ladugården. Damona verkade dock ha gripits av nån sorts individualistisk eufori eller behov av att självförverkligande och satte av runt hörnet med svansen rakt upp i luften som en radioantenn. Att korna har svansen i den positionen är inte ett bra tecken, det brukar nämligen innebära att sunda förnuftet rätt långt är urkopplat.

Innan jag tog upp jakten på Damona riggade jag ett par fällor; jag öppnade två dörrar in till ladugården samt grinden till övningshagen bakom fähuset. Att fånga henne lyckas garanterat inte, hon måste luras i nånstans där man kan stänga in henne och med tre öppna portar borde nyfikenheten ta överhanden i nåt skede.

Trots mina goda förberedelser fick jag förfölja henne tre varv runt gårdstunet innan hon gick i fällan. Hon körde konsekvent rutten gödselplattan-gamla mjölkkammarn-gungställningen-kohagen-gödselplattan- o.s.v. Jag lunkade efter och försökte schasa henna mot nån av mina ”fällor”, men hon var envis och vägrade låta sig luras. Snödjupet är ungefär 40-50 cm och vi har skare på ytan så det blev länk med höga knän för min del. Damona skred däremot fram som en älg, det är inte klokt hur snabba de är då de vill. Svettigt? Jo tack, lite.

Till sist förirrade hon sig dock in i övningshagen och jag kunde dra igen grinden efter henne. För att slippa skrämma henne ännu mera beslöt jag att inte driva in henne i ladugården direkt. Istället öppnade jag dörren och släppte ut alla andra djur också. De sprang runt ett tag, hoppade, skuttade och stångades i snön så det stod härliga kring. Till sist gick alla in igen i samlad tropp, inklusive Damona som då kom in utan att jag behövde jaga henne desto mer.

Händelsen gav dock inspiration till en företagside så här i julbantartider; borde man satsa på nån sorts ”Farmer’s Work-out”-verksamhet? Som pulshöjare får man jaga förrymda kor i djupsnö, muskelträningen består i att mocka gödsel i kalvavdelningen och koordinationsförmågan tränas genom att försöka fösa tio småkalvar i en förutbestämd riktning (det tränar också reaktionsförmågan, kan jag meddela).

Eller finns det bättre förslag på träningsmoment? 🙂

Julpynt

Julafton närmar sig med stormsteg och det börjar dyka upp allt mer pynt både inomhus och utomhus. Hos oss är utepynten faktiskt inte så rasande många, eftersom vi bor lite för oss själva är det ändå inte så många som skulle se dem. Vi brukar satsa på pynt inomhus istället.

En nyhet för i år är dock att det skulle ordnas julgran till hönshuset. Eftersom vi inte haft höns tidigare är det följaktligen första året den julseden är på tapeten hos oss.

Hönsbesättningen fick sin upprinnelse när junior i somras fick överta en äldre hönsbesättning av en bekant. De ursprungliga hönsen var till åren komna och under sommaren byttes de successivt ut mot yngre förmågor.I nuläget består gruppen av fyra höns och en tupp. Av hönsen är det faktisk bara en som lägger ägg för tillfället, de två andra har uppehåll och en är så pass gammal att hon tydligen slutat med äggproduktionen. Hon får dock vara kvar som sällskap eftersom hon är rätt social och trevlig.

Hönsen har, förutom ägg, gett en hel del trevnad och goda stunder. Därför ville vi inte göra oss av med dem till hösten, utan den gamla skogsbaracken tömdes och gjordes om till hönshus. Den är isolerad och var faktiskt förberedd för el från tidigare. Så nu har hönsen ett någorlunda varmt krypin med både belysning och ett litet värmeelement.

Junior har ansvaret för hönsen och han har verkligen tagit uppgiften på allvar. Också nu under vintern skall han absolut en runda via hönsen och klappa varenda höna innan han åker till skolan på morgonen. Och det var också han som proppsade på att hönsen skall ha en egen julgran.

Veterinärbesök

”Årlig kontroll enligt det gårdsvisa övervakningsprogrammet för tse-sjukdomar hos får och getter”.

Så står det överst på pappret man får i handen. Veterinärbesök med andra ord. Veterinären kollar att allt står rätt till med fåren på gården. Att alla fåren står i ända, att ingen ser konstigt tse-symptom-aktig ut. Det skrivs upp hur många eller om det självdött något får, om man har anskaffat nya djur till gården och varifrån dom i sådana fall har kommit och så vidare, för att om eventuellt fall av tse kunna spåra ursprung osv.

Det här är Virpi som har varit veterinär här ända sen jag började med fåren.

”Nu kom du allt bra lagom” sade tjorven i saltkråkan, och så ville jag också säga, jag har nämligen haft en tacka som haft rött öga. Det har antagligen blivit skadat, fått en repa i globen och så har det börjat helna och arbeta lite på det självt. Tackan äter och mår bra, så någon större panik hade jag inte att ringa efter veterinär, men nu kom hon så lagom så hon fick titta till det sjuka ögat lite. Och medicinering blev det. Ingen stor kur, men lite salva för ögat så det repar sej.

Att fotografera ett fåröga är inte alltid enkelt, men man ser att det ligger en hinna ovanpå och så har det blivit som ett ”ärr” där det är skadat.

Att jag råkade få se det sjuka ögat bland 73 andra ögon var kanske flax. Till lika är det så, att när man går hos fåren och spejjar ut över dem fastnar blicken snabbt i allt som är ens bara lite ovanligt, som tex ett sjukt öga, någon som hänger med öronen, någon som har lös mage eller någon som tappat en toss ull.

Nästa gång jag får veterinär besök hoppas jag att det hunnit bli vår. Då skall det tas blodprov på alla över ett år… Det är sådär lagomroligt… 😉 Jag har inget emot veterinär besök, men det är så ofta förknippat med någonting ledsamt, men å andra sidan när Virpi kommer, kommer ju hjälp 🙂

Vinterskoj

Snö gör gått för kornas klövar och klövhälsan är en viktig sak i en robotladugård. Om inte klövarna hålls i skick går inte korna till roboten så ofta som de borde göra. Flickorna på bildena njuter fullt ut av den nya snön;

Smarrigt ensilage

Antingen så är det gott…

Eller så är det inte det…

Det är skillnad på ensilage och ensilage, och vilken sort som är godare än den andra behöver man inte vara stjärnfysiker för att räkna ut…

På ena sidan är det ensilage från fjolårets lite fuktigare balar, inte sådär jättesmarrigt… Men helt ok i kvalitet. På den andra sidan är det ensilage från en av årets balar. Mycket godare! 🙂

Ponnyna VET att det finns gotta innanför ensilageplasten och kan lätt gnaga hål på en bal. Fåren är inte riktigt lika smarta och så får de inte riktigt tag med tänderna om de smällrunda balarna med sina tänder. Det har hänt att fåren på egen hand fått hål på balar också, så därför har jag alla balar inne i en egen hage inne i fårhushagen. Nu hade jag (småkorkad som jag var) lämnat grinden in till ”bollhavet” öppen, kom ju inte ihåg att ponnyna också var inne i fårhushagen och så simsalabim så hade de gnagat hål på 6-7 av årets balar. Vartefter som ponnyna gnager hål på balarna tränger sej fåren dit och ponnyn får gå på nästa bal… Därför måste jag börja ge några av årets balar åt fåren redan nu fast jag har rätt mycket kvar från ifjol. Hål på en bal, betyder en förstörd bal med tiden. Ännu hade det inte börjat hända någonting i dem, men med tiden blir balarna till ena enda stora mögelbollar som inte duger till alls.

Att det blev av ena sorten på ena bordet och andra sorten på andra bordet tänkte jag inte på när jag var uppe på vinden och kastade ner. När jag sen hade delat ut allt där nere och såg hur tokigt som det blev fick jag lov att gå upp och kasta ner lite gott ensilage till, så att det andra bordet också skulle få någon besökare.

Den sårbara tekniken

Igår hände då det som vi varit rädda för; roboten fick ett sådant fel att den stod stilla många timmar. Men tack vare bra service så fick vi igen igång roboten på kvällen.

Ett 7 timmar långt uppehåll mellan mjölkningarna är ingenting om man mjölkar två gånger om dagen. Men har man en robot som mjölkar hela tiden så blir det nog problem med ett så långt uppehåll, för trots att roboten mjölkar hela tiden, så tar den ju bara en ko åt gången. Listan på omjölkade kor växte förstås hela tiden och en ko som är lågt i rangen kan få vänta många timmar på att få bli mjölkad också efter att roboten kommit igång igen.

Med tanke på detta och för att undvika problem med juverhälsan bestämde vi oss för att starta den gamla mjölkstationen. På så vis kunde vi mjölka alla på kvällen och därmed kunde både vi och korna sova lite bättre på natten. Skulle vi inte ha gjort detta, hade jag haft emot mig en hel brass med stinda juver då jag gick ner till ladugården i morse. Visserligen blev det lite ”dubbelmjölkning” eftersom roboten ju inte ”visste” att korna var mjölkade utan den mjölkade dem anefter som de gick in till roboten. Men vi räknade med att detta är ett mindre problem än för fulla juver.

Jag måste nog säga att det var riktigt roligt att igen få mjölka på riktigt. Vi mjölkar nog behandlingskor och nykalvade i spann (de går alltså inte till roboten), men hela besättningen har jag inte mjölkat sen 11 juli. Visserligen kunde väl omständigheterna ha varit lite annorlunda, men bra gick det och korna verkade inte heller ta någon större stress över de lite annorlunda omständigheterna. Vetskapen om att jag inte heller behövde stiga upp halv 5 följande morgon gjorde inte saken direkt värre! 🙂

Tacka vet jag det att vi var så smarta att vi lämnade stationen så gott som intakt. En plats mindre har vi nu då robotens vacumpump står där, men förövrigt är stationen orörd. Det var just med tanke på dylika situationer som vi lämnade den och i ärlighetens namn har den nog inget värde hos någon annan heller. Den är så gammal att ingen heller skulle vilja ha den och med tanke på var vi bor så bara måste vi ha ett reservsystem så att vi säkert får korna mjölkat om och när det blir tekniska strul med roboten.