Kategori: Djur

Recept:

Ett får (av den lite rundare modellen…)

En fårsax

Klipp fåret och simsalabim så har du ett djur som snarare liknar en gris än ett får.

Fårsaxen klipper inpå skinnet och lämnar endast några mm kvar. Då det rosa skinnet kommer tydligt fram ser fåren ut som små grisar, förutom i öronändan. Här ovan är det rundebullan Anne som fått sommarfrisyren fixad. Eftersom jag inte kollar upp hur många lamm som tackorna väntar får man ge extra foder lite sådär ditåt. De som väntar 4 lamm kanske skulle behöva lite mer havre, medan de som får ett lamm skulle behöva få mindre. Inget att göra åt i det skedet, utan vänta och se 0ch sen försöka dela upp tackorna smartare när de lammat. Oftast är det ingen katastrof fast tackorna som får tre – fyra lamm är på mindre sidan, dom håller sej snarare piggare och mer ”normala” i hullet, det är dom som får bara ett lamm, men som måkat i sej havre som om de väntade fyra som blir som bollar. Inget att föredra då lammningen kan bli mer komplicerad om lammen är drygt stora och konditionen och flåset är lågt. Tids nog jämnar allt ut sej när de får komma ut och skena. Anne, här ovan, fick bara ett lamm, hon är snäll som få, av den större modellen och inte blyg av sej… Hon brukar fara fram som en ångvält om det finns godsaker i närheten, vilket helt tydligt har resulterat i en kroppsform som snarare liknar en övergödd gris än en spänstig tacka.

Ingen varg, men här kunde man tro att det var en panter som gömt sej i fårakläder.

Det här är Agneta. Hon har svarta ben och huvud medan resten av damen är ljusgrå. Som nyklippt kan man se att det inte är vartannat strå som är svart/vitt, utan varannan toss. Lite småroligt på sitt sätt. Men när ullen växt ut en bit försvinner bollarna och det blir jämngrått igen. 🙂

Bushumöret är på topp! När tackorna äter passar lammen på att busa runt tills dom slocknar. Fullt ös! Hopp och studs och studs och hoppsan!

Som om de hade fjädrar i klövarna studsar de runt, upp på tackorna i någon vända, om de så sover eller äter spelar ingen större roll, mera fart på klövarna bara om de står. Det skall stångas och skenas. Ibland landar någon i vattenbaljan, men där blir de inte långvariga 😉

Kommer man in för att fylla på vatten behöver man inte känna sej ensam.

De hoppar och trängs för att få komma nära och testa tänderna i byxorna. Det är mitt knä man ser på bilden och knäskydden är perfekta att bita i. Normalt bits inte fåren, men som för alla små skall de sylvassa tänderna testas, och det mesta smakas på 🙂

Ja, vad händer nu då? Inte så mycket sådär egentligen… Dagarna fylls med än det ena, än det andra. Påsken kom och for. Alla tackor har lammat. Anne fick ett bässlamm och satte punkt för tillökningen för stunden. Våren kommer sakta mak och sysslorna som hör till tidig vår är stängselarbeten, fårklippning och matning, matning och åter matning. Och vispning av mjölkpulver! Helt otroligt hur mycket mjölk dom häver i sej på en dag. Hur många som äter ur barerna vet jag inte riktigt. Dom lär varann och den som är hungrig lär sej fort var de andra får åt sej mjölk och ställer sej med. Ungefär 15 liter sörplar dom i sej, lite skillnad från dag till dag.

Här tuttar ett ”bargäng” i ullen jag klippt av deras 2 mammor. Ena tackan hade fyra lamm, ena – Hagbard, han som inte ser något, ligger mätt och nöjd längst bak. Hans tre syskon, två svarta och en brun tuttar tillsammans med ”wrestlingdamens” tre lamm.

Trots att de alla har lite problem, fyrlingar, varav en blind och de andra har en mor som bara godkänner en som sin, så har de tack vare lammbaren klarat sej riktigt bra. De bor tillsammans i en egen kätte, med egen bar.

Hagbard bukar jag ha ut lite och spatsera runt. Han håller sej så nära mina ben som han bara vågar. Antagligen för att kunna känna och höra vart jag går. Blir han efter och tappar bort mina ben blir han helt till sej, börjar gå i cirklar och vrålar allt vad han orkar så han inte hör mej fast jag står 2 meter ifrån honom och ropar på honom. Framför mej ser jag dagen när han skall få gå ut i hagen med sin mamma och syskonen. Tackan skenar iväg, efter följer tre skuttande lamm och kvar utanför dörren står hagbard och går i cirklar, vrålar och hittar … ingen. Hur det kommer att gå för honom då har jag ingen aning om, men jag funderar på det morgon, middag, kväll.

Hagbard, mitt lilla gryn. Åter igen en gång kommer jag att få äta upp mina egna ord. Man SKA inte fästa sej vid såna här … Men, hjärnan säger ett, hjärtat ett annat, och ”Hagge”, han vrålar!

Ja, vad gör man när man skall åka båt fem timmar lite nu som då? Före jag skaffade mej en bärbar dator satt jag mest och läste tidningar, kanske sydde någonting, eller bara tittade ut genom fönstret, timmarna segade iväg…

Nu sitter jag med öronsnäckor, lyssnar på radio eller musik, ser nyheter eller ett missat program. Eftersom jag inte har någon digibox hemma är det behändigt när man kan se nyheter och program på nätet. Men nu, i lammningstider sitter jag och uppdaterar weblammas.

Anteckningsblocket från fårhuset, web lammas, bra musik och underbar utsikt 🙂

Tidigare fans det två program på nätet dit man skulle föra in sina uppgifter om fåren. Får registret, obligatoriskt och mkt basis, och frivilliga fårkontrollen som kostade och som var mer heltäckande och bra ur fler synvinklar. Nu har dom kommit på att det är smartare att ha ett program som fungerar. Jag fick aldrig igång fårkontrollprogrammet, det var lika invecklat att komma in dit, som att vika ihop en stadskarta, om ni förstår hur jag menar 😉 . Nu när det bara är ett program har dom gjort inloggningen enklare och ”mer normal”, dessutom är det ju tidsbesparande att bara fylla i fåren/lammen/slaktningarna en gång istället för två. Men tid tar det, men det har jag ju när jag sitter på båten. 🙂 Inget ont som inte har någonting gott med sej 🙂

På detta weblammas sätter man in alla uppgifter man har om fåren. Vikter, släktskapen, mor och far, mormor och farfar osv… Färger, bagglinjer, ursprung, flyttningar… precis alla uppgifter som finns om ett får skall finnas här, ju duktigare man är på att föra in uppgifter, desto mer nytta har man av det! Så att ta sej tid nån timme nu som då sparar mycket grubbel för framtiden.

När man skall välja tackor att gå med bagge kan man istället för att grubbla, bläddra i alla ”bibelhäften” och fundera hurdan var nusen Agnetas lammning ifjol, va det så att hon hade tre lamm, men att dom växte dåligt, eller vänta nu, va de hennes lamm som kom på den holmen så dom växte dåligt, men var va hennes tacklamm då, eller hade hon inget??? Då kan man enkelt kolla alla uppgifter på henne i det här programmet, bara man kommer sej för att skriva in allt!!! Man fyller inte i det här för att eu vill det, eller för att man annars förlorar något stöd, nej, så kan man inte tänka! Programmet finns för att det skall underlätta för både fårägaren och för de som håller koll på alla får här i det här landet. Det är inte ofta, men det här är väl en win-win situation om något 🙂

De två duellerande i 65 kilos klassen ställer sej i varsitt hörn… Går lite från sida till sida… Stirrar varandra stint i ögonen… Spänningen stiger och hejjarklacken ställer sej på tryggt avstånd medan barnen till de fightande helst skulle hjälpa till, men blir undanfösta, det här är ingen situation för småbarn … eller smålamm 😉

I ena knuten står jag… i den andra en tacka, mor till tre lamm varav ett ”duger” de andra två smäller hon in i väggen så man hisnar. Vi är inte överens om den saken! De små liven föddes mitt i natten och när jag kom på morgonen låg en av dem och tuttade så sött med tackan. Va bra tänkte jag, ända tills jag såg att Agneta mitt i allt hade fått två extralamm! Det låg nämligen 5 lamm i hennes kätte och sov, tre var hennes, de två andra var bonusbarn som hon gav lov att få sova med hennes lamm, hur dom kommit in dit krånglandes har jag ingen aning om, kanske blivit instångade, trillat in mellan spjälorna, eller så har de farit via foderbordet där grinden inte ligger 100%tätt till foderbordsspjälorna. Det händer sej typ en gång vartannat år att någon krånglar sej in till någon annan den vägen, men då oftast när de är lite äldre och ute på matjakt. Nåja, hur som helst så dög inte dessa två lamm för denna maduska, dom luktade främmant, så hon ansåg att bara för att man fött dem inte måste ta något som helst ansvar för dem, hon vill inte veta av dem. Jag visste inte om de fått ätit någonting alls, men jag var minsann fast besluten i att se till att de får i sej råmjölk av henne.

Rond ett! Där stod vi i varsin knut. Tog jag ett steg till höger, tog hon två till vänster. Hon visste precis vilket ärende jag var där i. Jag gick två steg rakt mot henne. Hon kom schvishandes förbi, jag försökte ta tag i henne men ramlade omkull och allt jag fick var lite ulltossar mellan fingrarna. Kätten är ca 3×1,5 meter = tillräckligt stor för att jag skall tjonga in i en knut och tackan skena över lammen så dom rullar runt, ”upp via väggarna” till en annan knut. 1-0 till tackan. Lammen förflyttades till ett högt ämbar på utsidan av kätten…

Rond två! Jag beslutar mej för att ta det i hennes höjd, går ner på knä och med armarna ut åt sidorna går jag sakta mot henne. Tillika som jag tydligt känner att jag placerat knäet i en nysläppt hög av varma pärlor tar tackan ett språng mot mej, med siktet inställt på att smita under min högerarm. Där tog hon miste, i samma stund som tackan kommer med huvudet under min arm nappar jag till, tar tag med högerarmen runt hennes nacke och tar tag med handen om hennes högerframben. Jag ligger halvvägs över henne, trycker henne mot väggen och sätter upp knäet som spärr. Hennes fyrhjulsdrift är till ingen hjälp i det här läget, för nu är jag arg!!!

Tjudrar henne mellan knäna och lyfter in lammen. Hungriga men pigga börjar de söka di. Tackan hoppar och sprättar med alla ben hon har, lammen ramlar omkull och hon trampar på dem. Var jag arg förut, kan man beskriva mej som ursinnig nu!

Det fungerar tydligen inte så, då tar vi till nästa steg, för se äta ska dom, ALLA! Ställer mej brevid henne på knä,trycker hennes bak in i en knut så hon int kan backa, sätter upp höger knäet framför henne och tar tag med högerarmen framför halsen på henne i spjälorna, håller i hennes högerbakben med vänsterarmen och drar upp det bakåt mot spjälorna håller i en spjäla som stöd. Hon sparkar med benet som besatt, och det är svårt att hålla tag om ben och spjäla med bara en hand. Då jag inte har fler händer, ben eller armar att ta till får man ju använda huvudet 😉 så jag kör in huvudet framför hennes bakben och trycker henne mot väggen, drar bak benet och då står hon faktiskt stilla. Kanske inser hon att jag är snäppet envisare än hon.

Skulle inte det här fungera är följande att söka upp halsband och tåg och tjudra henne mot väggen för att lammen skall ha möjlighet att dia. Men hur gör man då när man har alla händer upptagna och skulle behöva få lammen att komma och äta?

Som tur var gillade hon ett av lammen, han hade fått äta och kom snart tassande för att söka sej mer mat, då följde de andra efter och började också söka åt sej 🙂 Småningom hade alla fått dia lite och jag kunde släppa hennes bakben. Lite bökade hon fram och tillbaka, men när jag placerade det lammet hon gillade framför näsan på henne och släppte ner hennes huvud så hon fick nosa på den så lugnade hon sej och de andra två fick äta en god stund.

När de ätit tillräckligt länge för att ha fått i sej ordentligt med råmjölk släppte jag henne. Hon skenade till knuten längst bort. Alla lammen följde efter men när de två hon inte vill veta av kom nära nosade hon på dem för att sedan smälla in dem i väggen igen. Jag lade dem under en värmelampa och där låg de rätt nöjda. Det är inte direkt roligt att böka med fåren såhär, men det är viktigt för lammen att få råmjölk. Med god tur kanske hon kan acceptera dem när de ätit av henne och på så vis börjar lukta mer som henne. Det är också viktigt att tackan får bort mjölk ur juvret att det inte blir så spänt, och så vidare…

Det har nu gått någon dag sedan vi drog våra ronder, tackan hatar mej, och jag är väl inte direkt överförtjust i henne heller. Men nu har hon vant sej med att när jag kommer och tar fast henne lönar det sej inte att sprätta runt och leka troll, utan stå stilla och låta lammen dia, hon har också slutat smälla in dem i väggen. Hon gillar dem inte, de får inte dia, men dom får i alla fall vara i samma kätte och sova med henne och det lammet hon godtar, alltid något. Jag kan ju inte stå där hela dagarna så de två utstötta lammens enda räddning är flaska och lammbar. Vi ligger i full träning med baren, knaggligt går det, så vi får se hur det går….