Kategori: Djur

Ibland är det värre än vanligt. Och snart är det riktigt galet!

Jag menar min matte och hennes skrålande som hon kallar sjunga…

Hon brukar sjunga, allt från hårdrock till dansband, men nu när det varit juletid och det spelats mycket tralliga juliga låtar i hennes lurar har det nästan spårat ur! Ibland kommer jag riktigt av mej och blir bara att stå och titta på henne och ibland undrar jag nog om hon inte bara kunde ge oss maten och sen gå, utan hallåandet!

Att det varit jul har även vi fått lektion i, även om jag inte bryr mej det minsta om det är jul eller inte. Men matte har hängt upp och tänt små små lampor i taket. Dom är så söta och lyser riktigt lagom om man vill fortsätta äta även efter att matte gått hem till sitt. Det blir ju mörkt ”mitt i dagen” och då är det bra att vi fått lampor inne, för vi ser lite dåligt. När det blir lammningstider är dom ovärderliga. Det behöver inte jag bekymra mej om, men för dom som väntar lamm är det skönt att veta, att lamporna finns 🙂

Nu lär vi i alla fall få vila öronen lite. Några dagar framåt är det inte matte som kommer till oss två gånger om dagen utan den äldre farbrorn, som matte kallar pappa, och som bor i grannhuset. Han e snäll han, vi brukar få mycket mat när de är han som kommer, och ssscchhhh…     …   ibland får vi havre också… de ni!  😉

Normalt, och som i år, så planerar jag att lammningen skall infalla i Mars – April. Men nu skall jag även pröva och se vad det kan bli av en senare lammning. Jag har 5 tackor ”sparade”, sådana som jag inte låtit gå med bagge ännu. Riktigt bara för att se vad som händer, hur det kommer att gå, tänkte jag sätta baggen bland dem nu, så att de lammar någon gång i Juni. Då borde det vara varmt utomhus, så de får lamma på bete. Dock inte ett stort 30ha bete, utan ett mindre bete någonstans på holmen, i närheten av huset så man lätt kan hålla koll på dem och med den möjligheten att de får gå in om de vill.

Frågorna som ligger till grund för detta experiment är inte bara en och två. Är lammningen lättare? Hur kommer tackorna att må? I vilken kondition kommer de att vara? Kommer de att föredra att lamma inomhus eller utomhus? Kommer lammen att växa bättre när de från första stund får springa och leka utomhus? Kommer lammen att växa bättre när det inte blir en omställning från vinterfoder till sommargräs? Kommer gräset att vara för kraftigt för lammen? Eller går det bra när de får börja äta något strå i taget? När man nu släpper halvvuxna lamm på bete får de lätt lös mage om de äter för mycket kraftigt gräs på en gång, kanske man skulle slippa det då?

……………

Stålleprov!

Ja, det är möjligt. Men jag skall prova i alla fall, hur skall jag annars få veta om allt man läser stämmer?

Jag har valt ut 5 tackor. Antalet 5 för att jag inte har rum för alla tackor jag vill ha lamm ifrån att lamma innomhus på en gång som jag brukar. 5 tackor kan jag ha i liten hage nära husknuten. 5 tackor får ändå inte så många lamm att jag inte skulle ha foder åt dem nästa vinter ifall de behöver längre tid på sej att växa, kanske de skulle vara slaktmogna till påsk? Dessa 5 tackor är alla i olika åldrar så att jag kan få ett någorlunda ”brett” svar på mina frågor. Äldre tackor brukar vara mer om sej och kring sej med sina lamm, medan yngre tackor kan vara sådana som tänker mest på sej själv och kan gå iväg när de tänkt äta och struntar blankt i om lammen hinner med eller inte.

Fårägare där ute, när anser ni bästa lammningstiden är? Och finns det någon läsare som prövat höstlammning?

2011 – års misstag och stålleprov är noterade och glömda. 2012 – års planering av stålleprov är i full gång, om de blir till succéer eller misstag återstår att se 😉

Slakt…..   Ett ”laddat” ord.

Någon tänker, å fy hujedamej… Någon annan tänker, janå, vadå?

Hur man skall skriva om ett ämne som delar folk så olika är inte enkelt och det här är antagligen sjunde utkastet. Men jag skall dra min synvinkel på det hela…

Slaktat har man i alla tider. Någonting som helt enkelt bara skall göras. Inte något velande hit och dit. Just do it! Jag har sedan jag var liten varit med om jakt och sett döda djur. Kommer ihåg hur vi barn i byn var med och tittade när det skulle tagas tillvara någon älg eller hjort, och jag kommer så bra ihåg hur vi som små petade med stövlarna på någon älglunga och skrattade och tyckte det var roligt när lungan såg ut som ett dräneringsrör, men att så fort klockan slagit fem före … sju kanske det var, så skenade vi in för då började lilla sportspegeln… Några större men av att peta på döda djur har nog ingen av oss, det var ganska naturligt. Lika naturligt är det att nu skicka iväg får till slakt, eller nödslakta hemma. Men får är inte det enda jag varit med om att slakta. Det har varit tamdjur, vilddjur, vildfågel, tamfågel…. osv…

Som exempel var det en gång som en ko skulle tas bort när jag gick i skola. Då var vi och gjorde en utgrävning i den och kollade hur alla olika inälvor såg ut. Och tro mej, där fanns att välja och fundera på… Senare har det också blivit grisslakt med allt vad det innebär av skållning, blodrörning osv.

Slakta hemma och sälja får man inte. Det är bara nödslakt och sånt som man äter själv som får göras hemma numera. Så allt jag slaktar körs till slakteri. Att skicka iväg en hop baggar känns mest skönt. Att äntligen få bort halvstora huliganer. Dom är stökiga, bråkiga och far igenom det mesta av stängsel om man har dem ute och det går tackor någon annanstans på holmen. Så när de far lättar det. Att skicka iväg tackor kan kännas jobbigare. En del tackor kan vara jättebra, snälla, får fina lamm osv, men så får dom juverinflamation som inte repar sej, eller så när de blir för gamla så måste man skicka bort dem fast man kanske hellre skulle vilja ha dem kvar. Men det finns nog sådana tackor som man gladeligen kruxar för i svarta boken, skriver dober bredvid, och längtar efter dagen när dom åker. Det är främst sådana som är skygga och skenar uppåt land när man skall hämta dem, eller som springer runt väggarna när man kommer in i fårhuset. Det börjar ha samlat sej historier på gånger när man försökt flytta får, de flesta kommer snällt till båten men två-tre har man inte fått fast med annat än långa utdragna fållor med fårnät, några ämbar havre och X antal turer ut till holmarna bara för att tämja dem så att de i alla fall inte springer precis tvärs bort när dom ser en. När man sen väl får dem i båten är det raka spåret hem, in i fårhuset innanför fyra väggar så att man får iväg dem till slakteri med första bästa tur…

Så slakt är inget konstigt. Jag börjar ha sett en hel del…

Bland fåren härjar det ständigt lite odjur. Som tur är har jag inte haft besök av större odjur, men de små räcker minsann till. All sorters inälvsparasiter, fästingar och annan ohyra är någonting man kämpar med i princip alla dagar. Planering av betesgången är viktig för att slippa undan de värsta skoven av inälvsparasiter. Redan nu planerar jag nästa års betesgång, och efter slaktningen får man veta svart på vitt hur bra eller dålig man varit på årets betesplanering och hur maskmedelsgivorna skötts. Jag har mina små aningar om slaktarens utlåtande, han som vet och ser i samband med slakten, exakt hur fåren mått.

Det är svårt att få ordning på inälvsparasiterna om man en gång ”släppt det för långt” och fått invasion av besvärliga sorter. Sådant man inte ser och kan bekämpa med en gång är svårt att få grepp om. Har fåren fästingar går det att ge dem medel mot fästingar och någon tid senare ser man att de blivit av med krypen. Men inälvsparasiterna ser man naturligtvis inte och det gör det knepigare att veta om man skall ge maskmedel, hur ofta man skall ge, vilken sorts medel man behöver osv… Rekommendationer finns det ju och ofta får man förlita sej på dem, men det kan också visa sej att om man flyttar runt fåren, att det skulle behövas nya doser, fåren drar omkring och sprider ut parasiter fast man tror de är näst intill parasitfria… Att ta ”träckprov” och skicka för analys är en lösning på inälvsparasitproblemen. Skena från bete till bete, en plastburk skit här och en plastburk skit där är antagligen det säkraste sättet att få veta hur fåren mår på insidan.

Nu är det ju inte så att alla inälvsparasiter är farliga, men det kan ju vem som helst räkna ut att får med så lite parasiter som möjligt är de som hålls friskast, växer bäst och mår bäst.