Kategori: Hindersby

Sista sucken

Nu var det definitivt slut – den gamla flismataren från 1983 (se Snö och elände) drog sin sista suck i går kväll och så var det inget annat att göra än att installera den nya. Vi höll på sent in på natten och så i dag på eftermiddagen började den nya värma. Litet svalt hann det bli i huset men solen värmde redan på dagen så det gick an.

Ny flismatare
Ny flismatare

Då värmen försvinner på vintern så är det bråttom. Därför ligger kablarna litet kors och tvärs men det skall snart fixas. Själva matarbottnen finns utanför i det nya flislagret eftersom man bara får ha 500 l behållare inne i pannrummet.

Den nya flismataren ger 80 kW så det tog inte lång stund att få upp värmen då den sattes igång. Påfyllningen går också bra – jag blåser upp flisen med spannmålsfläkten som ju står oanvänd på vintern.

Den gamla flismataren har jag byggt om flera gånger men nu fick det vara slut. Och man kan väl räkna med att den är amorterad efter 27 år. Priset var 9000 mark då den köptes (ny för en gångs skull) så den har kostat litet på 300 mark per år. Inte illa.

Begagnade maskiner

Här köps det minsann inte nya maskiner så ofta. Frontlastartraktorn är en MF-65 från 1960 och harvtraktorn är en “ny” MF-165 från 1970. De nyaste traktorerna är en Zetor 8011 från 1975 och skogstraktorn Belarus 825 från 1982. Harven är 40 år gammal och såmaskinen 35 år. Och så vidare …

Så man behöver en stor verkstad med en massa verktyg och det har jag. Där finns rum att reparera två traktorer tillika och höjden är 4,20 meter. Verktyg köper jag vanligen som nya – men från Biltema, Clas Ohlsson och andra billighetsaffärer. Om man jämför med den första hylsnyckelsatsen som farsan köpte på 60-talet som var en verklig investering så kostar verktyg numera nästan ingenting. Ganska fina verktyg är bara en bråkdel av en timmes verkstadsarbete.

Klart att det går tid åt att lappa ihop begagnat men om man vill spara den tiden så skall man ha något mera lönsamt att göra i stället. Har man inte det så kan man lika gärna skruva i verkstaden. Vilket jag egentligen gillar så man kan se det som en hobby. Med nuvarande lönsamhet är förresten hela jordbruket en hobby.

Jag har alltid försökt vara tvärtemot det som är på modet men nu såg jag till min fasa att Land hade en hel bilaga om “Begagnat”. Och chefredaktören hade en riktigt rolig krönika om sin man som tydligen också var en “begagnad” bonde. Deras semester går vanligen ut på att åka världen runt för att titta på begagnat och stamstället är traktorskroten i Ränneslöv. Sablar också – om alla börjar köpa begagnat så går ju priserna upp.

Gumman läste krönikan och nickade bifall – det verkade bekant …

Blid snö

Man vet inte hur bra man har det förrän det tar slut. Det har inte varit plusgrader hos oss en enda gång sedan Luciadagen så snön har varit torr och lös. Ganska mycket förstås men det har gått an.

Nu däremot blev det blidväder och ett elände. I två dagar har jag gjort snöarbete för om man låter den blida snön frysa – speciellt den som rasat ned från taket – så får man vänta till Johanni förrän den smälter bort. Eller så får man stå med “jäärnstavurn” (järnspettet) och hacka och hacka. Så det var bara att köra bort snön. En hel del skyffelarbete blev det också. Framför dörrarna måste man ta bort riktigt grundligt så det inte börjar växa allt mer is där. Jag sopar bort snön och det gick fint med torr snö men usch för blidsnö som fastnar i skyfflor och kvastar och skopor.

Men vi har det bra jämfört med stadsborna som snart inte kommer fram på gatorna. Här behöver vi inte heller lämna bilen under ett tak. Pojken hade sin bil i södra Helsingfors och fick en isklump in genom vindrutan.

Det enda som är bra med blidsnön är att den fäster bra och ger bra isvägar i skogen. Om de fryser ordentligt så kan man köra på dem långt in i maj i skogen.

Systemfel

Efter en ruskig deklarationskamp så skulle jag skicka iväg blanketterna elektroniskt vilket Skatteverket gjort reklam för så in i Norden. Men tji fick jag – skogsblanketten gick inte att skicka för det var fel i systemet. Hela tiden kom det upp ett felmeddelande om något underligt fält som inte alls fanns.

Det är just sådana klåpare som ger datasystemen dåligt rykte. I Otnäs hade gamla Statens datacentral en grundmurat rykte om att vara en plats för hopplösa oduglingar som gjorde oanvändbara system. Tyvärr är de inte de enda. Kanske det är arvet från tsarens byråkrater som spökar ännu där grundtanken var att de själva var ofelbara och alla andra alltid var de skyldiga. En inställning som inte är ovanlig i dag heller.

Jag använder också Sveriges skatteverks elektroniska system och vilken skillnad ! Men så har de också utnämnts till bästa IT-myndighet vilket är välförtjänt. Det bara bevisar att det inte är omöjligt att göra bra system om man utgår ifrån användarnas synvinkel. Ett bra system är idiotsäkert och det är ingen lätt sak för idioterna är så smarta. De hittar på att göra sånt som ingen vanlig människa någonsin skulle ha kunnat tänka sej ens.

Och vad är det för ide att skicka in en blankett elektroniskt då man inte kan skicka alla ? Om man ändå måste posta nån blankett så varför inte posta alla. Då behöver man åtminstone inte slåss med idiotiska systems fåniga och felaktiga felmeddelanden.

Grrr – deklaration …

Tyvärr är jag inte lika klok som Kalle (Puuh) att jag gör skattedeklarationen i god tid utan det blir alltid till sista stund. Så idag sitter jag här framför datamaskinen och är SUR – mycket hellre skulle jag vara i skogen i snön och vätan (det är +2 grader här).

Underligt att det skall vara så motbjudande. Egentligen är det inte så stor sak eftersom gumman skrivit in bokföringen. Men ändå får man svettas med hur det skall deklareras och alltid är det något som går fel och så blir det att börja ändra igen.

Givetvis gör jag allt själv enligt mottot: “Djär e sjölv”. Jag har svårt att tänka mej att nån annan skulle bokföra och deklarera för mej. Även om jag inte är någon ekonom så vill jag veta precis hur ekonomin ser ut. För många år sedan gjorde jag upp ett eget bokföringssystem (vi bönder behöver inte ha dubbel bokföring utan bara “anteckningar”). Det har gått igenom flera olika operativsystem ända från CP/M (=urgammal för 8-bits maskiner) till dagens Debian Linux och OpenOffice. Vill nån ha systemet så är det bara att meddela mej så skickar jag kalkylbottnen.

Det är “dubbel” bokföring i den meningen att jag har egna projektkonton för att bättre hålla reda på vart pengarna går. Deklarationen är numera faktiskt ganska enkel med bara ett litet antal konton.

Det sorgliga är förstås att se resultatet av jordbruket som återigen går på minus. Vi överlever på potatislandet och litet skogsinkomster och besparingar. Skillnaden är stor till den lön jag hade som professor men jag har bott i 20 år i Helsingfors och vet att det går åt mycket pengar där också.

Inte vill jag byta tillbaka …