Kategori: Östensö

Avfallsförbränning

I grannstaden Jakobstad planeras en anläggning för avfallsförbränning och det har fått en del stadsbor att oroa sig för hur hälsosamt det är att bo bredvid en sån anläggning. Hur bra en förbränningspanna än fungerar kommer det att sippra ut en del tungmetaller och andra otrevligheter genom skorstenen. Röken beräknas påverka ett område med c. 10 km radie från skorstenen. Saken har uppmärksammats  bl.a. på Klimat-sajten och i ÖT.

Som boende i trakten är det förstås nåt jag funderar på, men vårt hus ligger utanför det nämnda 10 km:s området. Däremot ligger en hel del av de åkrar jag och många andra odlar faktiskt ligger inom avfallsanläggningens påverkningsområde. Det innebär att tungmetaller och liknande kan falla ner över mina åkrar och påverka dem för långa tider framöver. I princip tycker jag det är vettigt att bränna sopor istället för att gräva ner dem, eftersom förbränningen ju gör att man har nån nytta av skräpet. Om det å andra sidan påverkar närområdet negativt blir jag mer fundersam och om det riskerar att kontaminera odlingsjorden blir jag riktigt skeptisk.

Bevarande av odlingsbar jord är nåt som börjat engagera en del mänskor de senaste åren. All mark duger inte att odla i och vi handskas ganska vårdslöst med den lilla del som faktiskt duger till livsmedelsproduktion. Runt om i världen har miljontals hektar som hade kunnat producera mat istället blivit bostadsområden, köpcentra och industriområden. I Sverige finns en förening som heter Den Goda Jorden som jobbar kring just de här frågorna. Namnet till trots är det inte en förening för ekoodlare eller miljökämpar, deras fokus ligger istället på samhällsplanering och på att bevara åker som åker för att säkra livsmedelstillgången för kommande generationer.

Det drar igång så sakteliga

Kalle var först ut med sådden på Bondbloggen och även i Östensö med omnejd börjar det hända saker på vårbruksfronten. Åtminstone har antalet traktorer på vägarna ökat markant. Igår spreds den första stallgödseln och idag bongade jag tre plöjande traktorer på en gång när jag körde genom byn. De mest ivriga har harvat en del men tillsvidare har ingen börjat så. Lufttemperaturen är hög, men marken är fortfarande kall och egentligen är marktemperaturen viktigare än lufttemperaturen när det gäller sådden.

Själv blev jag klar med gödseltransporterna idag, nu är dyngplattan tom och gödseln ligger ute på åkern i väntan på spridning. Förutom en inledande punktering, en pinsam fastkörning och dagens reservdelsresa för att köpa en ersättare till en borttappad skyddskopp för ett hjullager har det gått riktigt bra. Nu skall jag fixa hem det sista utsädet och sen är det dags att börja tänka på plöjningen för min del också.

Att vänta med plöjningen trots att andra börjat på är faktiskt inte lättja utan en del i min ogräsbekämpning. De åkrar som skall plöjas i vår stubbearbetade jag i höstas. Det innebar att rotogräsens rötter skars av och myllades in ganska ytligt, vilket ger ogräset perfekta förutsättningar att växa snabbt nu i vår. Och hur underligt det än låter är det precis vad jag vill att de skall göra! När ogräsen skjuter upp använder de reservnäringen som är lagrad i rötterna. När de använt upp sina reserver och växt sig så stora att de just skall övergå till att bygga upp nya näringsförråd slår jag till och plöjer ner hela plantan. Ha, där fick de!

Exakt när det är bäst att sätta in stöten varierar från ogräs till ogräs, så det gäller dels att veta vilka ogräs man vill fokusera på och dels följa med åkern så man får tajmat plöjningen rätt. För min del är det kvickrot och mjölktistel som är huvudfienderna. Kvickroten skall plöjas ner när den har 3-4 blad och mjölktisteln när den har 5-6. För mjölktistelns del gissar jag att jag tvingas plöja lite för den optimala tiden, men om värmeböljan som utlovats nu till helgen blir långvarig kan det mycket väl vara att också mjölktisteln hinner utvecklas tillräckligt långt.

Klövermotorn

Gräsvallarna börjar skifta allt mer i grönt och den här tiden på året är det spännande att kolla upp hur gräset och klövern klarat vintern. Bådadera kan ibland angripas av mögel och risken är speciellt stor om man haft rikligt med snö på ofrusen mark. Snön isolerar och gör att luftskiktet närmast markytan (alltså under snön) hålls både varmt och fuktigt. Rena julfesten för mögelsporer, med andra ord. Omfattande mögelskador på vallen är dock rätt ovanliga. Ett betydligt vanligare hot mot övervintringen är isbrännor, alltså att vallen i nåt skede av våren eller vintern kvävs av ett istäcke på åkerytan.

Vallen är något av en motor i ekoodlingen. Klövern lever i symbios med Rhizobuim-bakterier, som kan binda kväve ur luften. Det betyder i praktiken att klövern gödslar både sig själv och de andra vallväxterna och lämnar dessutom kvar en del kväve till nästa års gröda. Utan klöver, ärter och andra kvävefixerande växter skulle ekoodlingen förmodligen inte fungera. Att klövern sköter kvävegödslingen innebär att arbetsmomentet att gödsla vallar som Sonja berättade om helt faller bort för mej.

Förutom kvävegödslingen hämmar vallen ogräs och förbättrar jordmånens struktur. Eftersom ekoodling mer eller mindre förutsätter vall förutsätter ekoodlingen nästan nån form av kreaturshållning (eller åtminstone samarbete med en kreatursgård). Har man inte nån avsättning för vallfodret går den del av åkrarna som är i vall annars på tomgång då de inte producerar några livsmedel.

Vallen roterar runt gårdens alla åkrar i en fyrårig växtföljd. Det innebär att grödorna roterar i en cykel med fyra års intervall; två år vall, därefter två år spannmål, två år vall, två år spannmål o.s.v. Växtföljden varierar lite, eftersom det ibland händer något som gör att man måste göra små korrigeringar (t.ex. att vallen utvintrar eller angrips av mögel). Men det är ju därför man gör planer; för att ha nånting att avvika från. Har vallen helt kastat in handduken blir det att plöja upp den och så ettårigt grönfoder istället.

På basen av vad jag sett hittills ser övervintringen ut att ha lyckats riktigt bra. På de varmare skiftena börjar klövern sparka fart på allvar, men en del åkrar i kallare läge ligger nån vecka efter så där är det för tidigt att säga nåt ännu. De vallar som såddes in i fjol ser oftast ganska glesa ut första våren, så även där väntar jag nån vecka ännu innan jag drar några slutgiltiga slutsatser.

Trivsamt och slitsamt

Sveriges Lantbruksuniversitet har undersökt hur kvinnor som jobbar inom jordbruk trivs med sitt arbete. En lite intressant slutsats är att kvinnliga jordbrukare upplever jobbet som bullrigare och svettigare än genomsnittet, men de trivs ändå klart bättre med jobbet än medeltalet för hela befolkningen.

Det stämmer rätt bra överens med min uppfattning om bonderiet (fastän jag är karl!). Visst är det slitsamt ibland, men nog katten är det kul!

Får det vara en ströbäddskotlett?

Jag prenumerar på en svensk lantbrukstidning vid namn Lantmannen och i den finns en återkommande kolumn med en Lars Jonasson som är doktor i lantbruksekonomi. Han skriver om rätt jordnära, ekonomiska frågor och hur de påverkar lantbruket. I senaste nummer slänger han fram tanken att de jordbrukare som bygger nya anläggningar borde blicka 10 år framåt i tiden och fråga sig vilka anläggningar konsumenten kommer att vilja gynna då.

Hans tes är alltså att konsumenten i framtiden i högre grad kommer att fråga HUR maten framställts och inte bara köpa första bästa låda som står lämpligt till på butikshyllan. Som exempel nämner han ägg; idag har vi tre ”etikklasser” på ägg. Man kan välja burhönsägg om priset är det viktiga, ägg från frigående höns om man tycker det känns viktigt att de går lösa och ekoägg om man vill ha det. De senaste åren har vi sett att efterfrågan på de två senare ökar medan burhönsen går bakåt, trots att burhönsäggen är det klart billigaste alternativet.

Tänk om det finns samma gradering på griskött om några år? Du kan välja mellan billigt spaltgolvskött, lite dyrare ströbäddsgrisar om det känns viktigt att grisen fått böka i halm eller riktigt exklusiva utegrisar om man vill vara säker på att de fått vistas utomhus. Eller kan det finnas ett mervärde i lösdriftsmjölk som gör att den får kosta mer än båsladugårdsmjölk? Det skulle dels ge möjlighet att kosta på sig lite dyrare och bättre lösningar med motiveringen att de ger högre intäkter i framtiden, dels ger det faktiskt en ”snål” producent en nackdel i.o.m. att denne hamnar i den billigaste kategorin. Resonemanget innehåller också en klockren logik: om ett mer etiskt system är dyrare att driva syns det i produktens pris och på motsvarande sett borde lösningar som väljs för att pressa kostnaderna resultera i ett lågt pris.

Tanken är spännande, men jag undrar om det håller? Fast å andra sidan, med erfarenhet från äggsektorn vet vi ju faktiskt att vissa är beredda att betala mer för ett alternativ de upplever mer etiskt rätt.

Skrämselhicka

Idag märkte jag att ryktborsten hade börjat lossa från väggen, korna har helt enkelt nött loss däcksskruvarna som håller den på plats. I samband med att jag fixade den skrämde Ynna och Hagrid mej rätt ordentligt.

Ynna stod och lockade på kalven men fick inget svar. När jag tittade efter låg Hagrid i ströbädden alldeles tätt invid Trisse, till synes helt livlös med huvudet längs marken. ”Sjutton också, nu har Trisse legat ihjäl honom!” var första tanken, vilket också var vad jag hojtade åt Trisse (nåja, jag sa väl inte sjutton precis…). Det händer sig ibland att större djur i misstag ligger ihjäl en kalv om de lägger sig ner utan att se efter. Jag högg i kalven och drog bort den men märkte samtidigt att den nog andades. Hagrid kom yrvaket upp på fötter och jag kunde konstatera att alla ben tydligen också var hela. Han hade uppenbarligen bara sovit så djupt att han inte hört Ynnas lockande.

Normalt ligger Hagrid i kalvgömman och för min del får han gärna fortsätta med det. Där är han säker för stora djur med bristande uppmärksamhet.

För övrigt är det roligt att följa med småkalvarna i nuläget. Nästan varje gång jag kör ut foder åt de vuxna djuren och de söker sig mot foderbordet passar kalvarna på att inta Trisses sovplats på ströbädden. Där hoppar, skuttar och stångas de i nån sorts vild glädjeyttring över att få leka på de stora flickornas domäner. När det riktigt går vilt till brukar nån av de yngre kvigorna som ännu har barnasinnet kvar blanda sig i leken. Det ser lite kul ut med fem småkalvar och en nästan vuxen som struttar runt på samma sätt.

Idag gjorde jag vårens första ”arbetande-traktor-på-åker”-observation. En bonde i grannbyn hade börjat sprida gödsel. Snart smäller det på allvar.