4 oktober, 2011 av Maria

Slow food i Fiskars

Hej, här är jag igen efter att jag inte skrivit på över en vecka- jo, jag skäms 😉 Jag har ingenting annat att försvara mig med, varför inte bloggen har blivit uppdaterat förutom – brist på tid. Det har varit ett enda spring på hela tiden och det bara fortsätter. Väderläken har verkligen inte varit på vår sida. Men det kan den ju förståss inte heller vara efter den fina skördesäsongen. Nu har det definitivt kommit för mycket vatten. Torrt uppehållsväder är inlämnat som önskemål, men det är visst en viss fördröjning på det, precis som för VR:s tidtabeller. Nåja, slut gnällt. Jag fick uppleva något väldigt fint under helgen 🙂

Senaste veckoslut 1.-2.10 arrangerade Slow food västra nyland en marknad i Fiskars. Marknaden skulle säkert ha gått förbi min nos, om inte Annika från Familjeliv hade ringt och bad Kenneth och mig med för att medverka i lördagens program som skulle direktsändas tillsammans med Lördax från marknaden i Fiskars.

Vi hade en tidig startt på lördagen. Varma kläder på, ungarna i bilen och bilen svängd mot Fiskars. Bra med utrymme och parkering var det 8.30 på morgonen. Försäljarna hade redan börjat ställa fram sina produkter och den sista ”finslipningen” utfördes.

Kl. 9.03 drog programmet, Familjeliv igång. Lite nervöst att stå med sändningshörlurar och mick på huvudet och samtidigt få något klokt sagt. Jag är ju van att ha Peltorhörlurarna på huvudet och vråla till musiken. Vi klarade oss med skinnet i behåll efter 1 timmes sändning. I detta skede var barnen redan i upplösningstillstånd och tycket att hade redan tagit alldeles för lång tid och efter all diskussion om sockrets vara eller icke vara tyckte de att det var dags att gå till cholkadfabriken i Fiskars och köpa choklad.

Efter promenaden och besöket till butiken, kunde vi bara kostatera att det är en perfekt plats att ordna en Slow food marknad på, miljön i det gamla bruket är av alldeles av egen klass. Det vackra vädret denna lördagförmiddag hade ju förståss också en viss betydelse.

Ett otroligt fint jobba hade arrangörerna gjort, även så producenterna. Vackra försäljningsbord och kyldiskar med kött, mjöl, grönsaker, honung, fårskinn, bröd, flingor, ja en massa produkter och de bara glänste med sin färskhet. -Direkt från producenten, ingen mellanhand.

30 september, 2011 av Cecilia Wikman

Maria i Lördax

Lördax intervjuade Maria förra helgen (24.9). Om du missade intervjun kan du nu höra den här:

21 september, 2011 av Maria

”Gegga”

Som jag skrev i bloggen på våren, hade vi ingen ”skitrally”, men det hade vi på måndagen. Eftersom vi sålde vår gödselvagn  i mars så fick vi ty oss till en entreprenör. Väderleken har ju inte varit den bästa, men efter vår första höststorm en massa regn slog vi fast med entreprenören att hans skulle komma på måndagen. Det blev att köra i molnigt, soligt och ösregn.

Blandningen av gödseln påbörjades redan på lördagen, man vill ju ha så lite fast massa i botten som möjligt. Vi har alltid haft problem att få en bra blandning. Blandningen sköts med en traktordriven DeLaval pump och en propeller. Största problemet är att det alltid gavs stora mängder halm och kutterspån till grisarna, så mycket som bara utgödslingssystemet klarade av.

Detta är resultatet.

Bassängen är så gott som tom på svämgödsel men nu kvarstår det dyra kutterspånet kombinerad halm ”gegga” kvar på bottnet. Nu blir det en annan rumba. Hur skall bassängen nu tömmas så att den blir ren och luktfri. Det blir visst en kombination grävmaskin, transportvagn, vattenvagn och sugbil.

12 september, 2011 av Maria

Oanvänd ”garderings” utrustning

För några år sedan, jag tror det var 2008 var en fruktansvärd skördesäsong. Det var vått. Allting var blött och risken att köra in tröskan på åkern var stor. Första gången var det lätt att dra upp den, men andra gången visste vi inte riktigt i vilken ända vi skulle dra. Var vågar man sätta fast vajern, så att inte något skulle gå sönder? Tröskan satt djupt 🙁  som man brukar säga in till axeln. Allternativet var att dra sakta genom att koppla fast i bakaxeln på tröskan eller att börja gräva sig fram under tröskan till framaxel, för att kunna koppla fast den där :o. Den gången tog vi risken och kopplade fast den i bakaxeln och drog sakta efter några försök var den uppe.

Efter denna gång bestämde vi oss att gardera oss för sådana här situationer. Därför kopplade vi fast en vajer färdigt i framändan av tröskan som får hänga där för säkerhets skull 🙂 I år kom den ej heller i användning och det var jag mycket glad över. Tröskningssäsongen är över, vimpeln är halad och höstbearbetningen kan påbörjas.

31 augusti, 2011 av Maria

”Åren är inte bröder”

Efter två veckor i tröskan kvarstår det ca 4 ha vårvete kvar. För tillfället står skördandet rätt så stilla efter att det har öst ner från ovan runt 60 mm vatten sedan måndagen. I år har det varit lätt att tröska. Föret har varit perfekt och det har gått att tröska utan större uppehåll. Fukten på kornet rörde sig mellan 14-16% och på vetet 16-18%

Till tröskan har jag köpt en pärm och ett häfte, hemma hos oss kallas den ”loggboken”I loggboken har jag skrivit sedan vi köpte den 2007, allt som jag har tröskat och några kommentarer. Jag börjar alltid före jag startar till åkern med att skriva datum och tröskans timmar, på kvällen då jag kör in den i maskinhallen och har den och gå på tomgång skriver jag vidare hur mycket jag har tröskat, fukthalten, vilken åker och har det skett något speciellt under dagen och så fyller jag i till sist totala tröskade timmar. Allt detta har ju förstås inte så stor nytta, men det är roligt att konstatera att ”Åren är inte bröder”.  Satt en kväll och bläddrade i häftet och läste några kommentarer.

– Det är så vått, djupa spår efter tröskan. – Fastnade med tröskan på ”måsabiten”. – Idag hämtade Elin kaffe och en smörgås till åkern och åkade med i tröskan några varv. – 2007 augusti, Franz sovit eftermiddagssöm i tröskan 1,5 timme efter dagiset.

 

 

19 augusti, 2011 av Maria

Gris i kris med bottenpris!

Över ett halvt år utan djur. Så går tiden.

Det är många som ställer frågan då de träffar mig – Saknar du djuren? – Ångrar du dig att du slutade med slaktsvinproduktionen? Lätta frågor, men svårt att svara på. I dagens priskris är det lätt att svara att jag inte ångrar mig. Drar en lättnadens suck att vi slutade strax före denna katastrofala situation som pågår nu. Jag lider med gamla kolleger som kämpar på och satsar ”hårda” pengar för att ännu fortsätta en tid framöver, med tanken – det blir bättre tider.

Blir det bättre tider? Visst blir det bättre, men vilka producenter är kvar då?

Grisbranchen har även tidigare gått igenom kriser, men denna kris är inte som de andra – denna kris kräver offer med den hårda handen. Producentpriset kommer att stanna i ”priskris”-klassen en längre tid och något tecken på att produktionskosnaderna skulle sjunka finns ej.

Nu finns det ju flera slakterier i Finland, så jag tar inte ställning till de andra utan endast till det bolag som jag själv levererade djur till.

För ca 6-7 år sedan jobbade jag som rådgivare för smågrisproducenter. Det var tider som produktionen var betydligt bättre, visst önskade man då också högre pris och bättre avkastning, det är ju en diskussion som aldrig tar slut, men någon katasrof fanns inte då i sikte. Tvärtom, det skolades, diskuterades och uppmandes att bygga till, förstora produktionen, bli effektivare mm. Det var många som investerade i stora produktionsbyggnader med flera miljoners investeringskostnader. Då var det bra. Hur är det idag?

Idag väljer slakteriet vem de vill sammarbeta med. Att frysa ner kött vid överproduktion blir dyrt, därför flyttar man över kostnaden till producenten med att höja den önskade slaktvikten, vilket betyder att omsättningen hos slaktsvinsproducenten blir färre slaktade djur per år, vilket däremot beryder smågrisar i kö hos smågrisproducenten och högre foderkostnader. Att avsluta en slaktsvinsproduktion p.g.a dålig lönsamhet är lättare än att sluta med smågrisproduktion. Därför har det varit en tuff tid för både mindre och större smågrisproducenter då många uppfödningsstall har satt lapp på luckan, för tillfället eller för alltid.

En god vän till mig frågade i början av veckan. – Kommer produktionen av inhemsk gris att upphöra i Finalnd?

En besvärlig fråga. Jag vill tro att den inte kommer att sluta men en stor omstrukturering och gallring av producenter sker och kommer att ske.