Potatis på gångs

Mats potatisen skall snart börja vara i marken 🙂

Mats har en egen tvåradig potatissättare, med den sätter han ganska stor del av sin potatisareal. Nackdelen är att det blir att fylla på lite helatiden, och det tar tid… När han vill att det skall löpa undan och har ett större fält att sätta potatisen på så blir det att anropa förstärkning för att få det att löpa undan och spara tid.

GödselpåfyllningMed en fyrradig sättare med rejäla behållare för både gödsel och potatis går det undan att sätta…

PotatissättningHur potatissättningen går till sådär i stort är att maskinen måkar jorden åt sidan, gödsel ramlar ner i exakt mängd, maskinen plockar ner potatisen med hjälp av små koppar som sätter dem en och en, med ett exakt avstånd till varann, och sen kupas jorden tillbaka ovanpå.

potatisåkernMats har inte så stora åkerplättar, men någon ”viiliger” finns det bland med 🙂

 

Dom där ute…

…som inte ännu hunnit ut….

Jag hade så planerat in att några skulle få lamma ute. Nu kan jag bara stå och skratta åt mej själv. Ha ha ha, så bra det gick med det då! Känn ironin flöda…

Nu har alla lammat och ingen hann ut. Den sista lammade igår, samma dag kom jag hem efter några dagar i Geta. När jag kom hem på kvällen vid 21.30 – tiden, hade jag bara tänkt gå hem och sova, men det blev inget av det inte!  För det första var alla ungtackorna som skulle vara i hagen runt fårhuset helt på villovägar och mötte mej i stranden… På fel sida om staketet… När jag kommer upp till fårhuset och stänger in dem i en kätte, är pappa där och agerar barnmorska…

När han kom till fåren på kvällen hade sista tackan lammat ett lamm som var torrt och hungrigt och skenade runt, följande lamm hade svängt sej på tvären så det hade han fått dra ut. När jag kom till fårhuset låg det lammet pustande och flämtande medan det blev tvättat. Frågan var om det skulle komma fler lamm?

Med finskor och kläder var det bara att trampa in bland blod och geggamojjor och se till att lammet som var uppe och sprang började få i sej mat och så hjälpa till lite att få igång det lilla utdragna lammet.

Tackan var vid det här laget ganska slut, vem vet när hon hade börjat med sin lamning… Så hon fick återhämta sej en stund och ta vara på sina två små. Under tiden gick vi, jag och Mathias ner till stranden och hämtade våra kassar som vi lämnat där när vi mötte ungtackorna på fel sida om staketet. Det är bara att släppa allt man har i händerna när fåren är på rymmen… Så när vi hade kommit upp med våra kassar, bytte jag jacka och skodon och så gick vi ut till fåren tillbaka och då tänkte jag, att det nog är bäst att kolla om tackan har fler lamm.

Det hade hon, men det låg också helt konstigt och jag bökade på en bra stund innan jag konstaterade att lammet låg med vänster bakben uppåt, bakåt och huvudet svängt bakåt. Efter lite möblerande med lammet så att benen började ligga någorlunda rätt så kom det ut riktigt lätt, men det var dött.

Sista lammningenMed eller utan finkläder, jobbjackan på och så byker man 😉

Äntligen kunde tackan koncentrera sej på sina lamm, det två som mådde bra. Men vinglig var hon och helt slut. Jag fick hjälpa henne upp på benen. Hon fick lite extra ett och annat och så började lammen söka sej att dia och jag kunde konstatera att vi nog inte skulle komma i säng i tid… Det hade vid det här laget farit för länge sedan, men det som skall göras skall göras, sen får klockan vara vad den vill. Skulle jag ha varit ensam på farten skulle jag ha blivit kvar en stund till och se hur det börjat gå för dem alla tre, men nu hade jag en smågrinig och fruktansvärt trött femåring med mej, och klockan var en bra bit över 23, så det var bara att gå hem och hoppas på det bästa…

Idag morse, när jag kom till fårhuset var det två lammen pigga och krya och tackan hade återhämtat sej riktigt bra 🙂

Så, nu äntligen kan jag sätta punkt för lamningen 2012

Gamla grejjer…

… som står och ”skräpar”… Eller gör dom?

På många gårdar finns det kvar gamla grejjer, en del mer väl bevarade än andra, och på somliga ställen har grejjerna försvunnit på någon skrotlava för länge sen… Synd egentligen, men vad ska man göra med alla gamla grejjer??? De som är bra tillvaratagna kan man ju förstå att skall tagas tillvara för eftervärlden, men sen då? Alla maskiner som inte haft möjlighet att få komma under tak? Den gamla ställs ut, när den nya skall in.

Prydnader är dom int… Eller är dom?

Bredvid min fårhusväg står det en gammal såmaskin. Den har stått där rätt länge, så länge jag minns egentligen. Jag har aldrig brytt mej om den någå destomer, den bara står där. Men nu ville jag flytta den för att få bättre rum där och då kom jag mej för att titta på den, sådär på riktigt.

Såmaskin

Och så fin den va med all sin rost och sneda plåtar! Den har verkligen varit välanvänd ända till den dagen när den ställdes undan. Jag kan inte klura ut när det skulle ha kunnat varit, men det va inte igår…

Verktygslådan var snudd på hel…

verktygslådanEtt plåtlock som inte hölldes uppe självt och en tillsågad träbit som botten. I bottnet låg en jättespik och en bult med tillhörande mutter. Spiken har väl antagligen varit till att krassa ur billarna med, och ställen dit bulten skulle ha behövts var rätt många…

Skillnaderna till dagens maskiner är oräknerliga, men de fungerade ju då, det var ju snabbare än att så för hand i alla fall och då var det väl det alternativet man hade.

Nuförtiden finns det givare som på ett eller annat sätt visar/signalerar när det börjar ta slut på utsäde eller gödsel. På den här maskinen fanns det bara en låda och för att se när det var slut här så fanns det helt enkelt ett fönster…

Glasruta i såmaskinPå sitt sätt tuffa grejjer och vilka många strapatser en sån här såmaskin måste ha varit med om…

UT!

De senaste dagarna har jag satt ut får… Dom ska få gå ute här på hemholmen ett tag först och vänja sej, men småningom skall de köras ut till sina sommarbeten. Jag sätter ut dem lite i olika etapper beroende på hur kavata lammen är. De som är lite små får vara inne ännu och får uteträna lite senare, nu först var det den stora gruppen med de största lammen som slapp ut. Att få ut fåren ur fårhuset är inte alltid så jättelätt, i synnerhet en kätte hade jag lite knepigt med att få ut, då jag måste ta ut dem via lilla dörren…

Kom kom, 🙂 nu äntligen får ni gå ut! Jamen kom kom! Agneta, du som har lite större förstånd och vet vad som är på gång, kom nu!

Nå, ni får gå ut när ni vill, jag lämnar dörren och grinden öppen. Sådärja gumman, kom ut nu bara, klart att man ska vända ryggen till, då kommer ni väl nog… Jamen gå väl inte in tillbaka då! Ta lammen med och så går ni ut! Nånnuja,,, en, två, tre, fyra, fem, sex… en in tillbaka.. sex, sju… … alla in tillbaka, nåja, kanske det går bättre om ni alla tar ny start, visst va det roligt att komma ut? Okej, nu går du sen Anne inte genom den grinden som jag ställde framför havre tornet! Du har förrästen ditt lamm här hördu skrålla!Han gapar ju så han blir hes.

Jamen du då, vad sku du måsta häva ner alla kvastar och gafflar för då? Gå ut! Alla rymms inte ut på en gång genom grinden… och inte genom dörren heller!

PANG!

Jamen nog kan det väl va konstigt att inte dörren kan hållas öppen med brädbit i springan… Får laga ett snöre dit nångång istället… Med ögla, bara att haka på handtaget… Nåja om ni sku kunna flytta på er lite så jag kom fram till dörren så sku ni snart slippa ut…

Anne…   ANNE!!!  Int får du bråka med grinden sa jag ju! Kan ni int bara gå bort från den där havregrinden och gå ut!!! Ni har dessutom alla era lamm kvar där inne i kättan! GÅ UT! Ut sa jag inte in tillbaka… nå, gå in då, men sen ska ni ut, med lammen med! Lammen med sa jag ju, hej! Int får ni alla gå ut och lämna lammen här! Vart for dom nu då? Jaha, ett varv kring huset… två varv…

PANG!

Förmårrade dörr!!! Hammare och spik och snöre, NU! för nu orkar jag inte med den där dörren mer! Måst ni ha sån fart att dörren blakar fast? Och far in och hämta era lamm, dom gapar ju som dårar därinne! Nånnu, ska väl dörren hållas öppen, det blev ju riktigt bra det där… Hej, hörni! Inte slipper ni ut till hagen utan era lamm! Äsch sina vårdårar… Får ta långa grinden och fösa ut lammen sakta med den, för nu ska dom ut!

Men nu hörni små, e de bara att knalla på mot grinden! Nej, sluta hoppa på mej, ni kommer att klämma klövarna som ni håller på! Så, så… schas schas, gå ut!

Jaha de passar sej att komma in och söka efter lammen nu liksom, nåja, bara ni går ut tillbaka nu allihopa så ska vi se till att det här blir en dag å minnas…

ANNE!!! Inte till havren din toka! Ni ska ge 17 i havren, hej!!! Äsch, schas era små bollar, nu ska ni UT vare sej ni vill det eller inte!!!

Äntligen… ute…

vilopaus på bete

 

Väder för en pollenallergiker

Jag antar att det finns många ute i stugorna som mårrar lite åt dagens väder. 7 mm hade jag i regnmätaren imorse, det är inte mycket, men det kastar medesamma käppar i hjulen åt den som vill hålla på i åkern. Själv är jag rätt glad åt att det regnar lite nu som då. Det sköljer upp allting och luften blir medsamma behagligare, i synnerhet för alla pollenallergiker är det skönt.

Själv har jag inte tagit test på länge, men då när jag gjorde det fick jag ett papper där det stod björk, al, hassel, ängssvingel och timotej. Exakt det som växer kringom knuten. Att sedan diverse frukter också hänger samman med pollenallergin gör inte saken roligare. Men låter jag bli att äta äppel, päron, kiwi, banan osv så klarar jag pollenallergin rätt hyggligt. Ett piller på morgonen kan man ju komma ihåg, och glömmer man blir man påmind en kvart efter att man gått ut, ögonen svider och rinner och man nyser 10-20ggr. Då blir det att gå in en halvtimme, reda upp sej och ta ett piller innan man provar igen.

Så regn nu och då är tacksamt! Gräset växer så det knakar, men lite värme skulle inte skada. Det lilla jag skall ha sått här hemma sådde jag igår. Det jag skall så på Anisor får bli tills senare. Pråmen står nämligen ännu på land. Men jag har ingen brådska. Det är så lite så det lagar man på en dag sedan.

Så länge som pråmen står på land får jag inte heller hem min nya arbetskompis. Han står på Kirjais och väntar på jobb. Jag tänkte ta en bild på honom och sätta hit till bloggen när han kom hem. Men som det nu ser ut kan det hända att han får fara direkt till Anisor på jobb utan att vara via Ytterholm, så jag sätter istället in en bild som jag tog på båten.

Valmet på väg hem

Mer maskmedel

Ja, att köpa maskmedlet är ju en sak, men att få det blandat och gett är en helt annan…

Före jag ger maskmedlet får fåren gå några dagar på lite ”långsam diet”. En del av ensilaget byts ut mot torr hö och halm. Och så ingen havre, det har jag sakta trappat ner på för att magen inte skall ha sån sprutt på när maskmedlet skall ges. Allt för att maskmedlet skall hinna göra så mycket verkan som möjligt.

Men hur ger man pulver åt får? Jag brukar gå enligt tankesättet att man tager vad man haver och ofta ser proceduren lite olika ut från år till år. Nu har jag gjort så att jag blandat ut pulvret i en gammal sliten tuttflaska med lock. I den sätter jag mängden pulver som räcker åt fem tackor, vatten och så skakar jag om utav bara 19, så att pulvret blandar sej med vattnet och så ser jag på flaskans mått lätt hur många ml varje tacka skall ha.

Kanske lite ”byngsligt”, jag vet inte? Har någon annan något annat bra knep kanske?

Så har jag då min lilla mixtur i en nappflaska, anledningen till att en nappflaska funkar bättre än en vanlig flaska är för att man med måttet som följer med pulvret ryms precis in i flaskan, så man riskerar så lite spill som möjligt och så dammar det då så lite som möjligt när man hanterar det.

Jag ger mixturen åt fåren med en stor spruta in direkt i munnen, här kommer också en fördel med flaskans stora öppning, sprutan ryms bra ner och man spiller inget …   … just då i alla fall….

Sen skall man ha fast fåret. Är de ens lite bångstyriga är det enklast att tränga in dem i en liten kätte och ”plocka” ut dem därifrån en och en vartefter som man ger mixturen. När jag skulle ge mixtur åt de äldre tackorna gick jag in i kätten med dem, tog fast dem en efter en utan större krambamula… De tycker inte om det, men proceduren går ganska snabbt när man blivit van.

anne får maskmedelHär är det Anne som får maskmedel. Jag öppnar munnen med fingrarna, tråmar sprutan in i mungipan och när den ligger på plats trycker jag ut mixturen i munnen och så sväljer tackan och så är det klart. Om det går bra vill säga… Vill tackan inte alls svälja eller om hon rycker till, rinner i värsta fall, allt på utsidan om munnen. Någon gång har det hänt sej att tackan frustat/nyst till och då har man fått allting upp i ansiktet som en häftigare maskmedelsdusch.

Maskmedel i mungipan