Sida 225 – Bondbloggen

Modernäringens betydelse.

Satt här om kvällen och funderade över hur pass viktigt det här med jord- & skogsbruk månne räknas i andra sammanhang. Kan kanske anses som ”navelskåderi” men visst borde saker som har med till exempel mat och energi intressera allmänheten? Och det som intresserar och berör allmänheten borde väl också intressera media? Det fick jag också bekräftat av YLE’s representanter Ulrika Lövdahl och Filip Sten på kvällens infotillfälle för förtroendevalda inom ÖSP.

Så hur är det då? Vad gäller just YLE så tycker jag att jord- och skogsbruk bevakas väl, till det bidrar förstås jag och mina bloggkollegor men att modernäringen har en egen ämnessida med så gott som dagliga nyhetsinslag tycker jag är ett gott betyg. Dylika ämnessidor saknas i den lokala dagstidningen som i och för sig inte har ämnessidor för andra branscher heller och jord- & skogsbruksnyheter återfinns nu och då eller uppskattningsvis någon gång per månad bland de andra nyheterna. Den stora svenskspråkiga dagstidningen har ämnessidor för lantbruk och skogsbruk med något inslag per månad men verkar mest intressera sig för hur lantbrukets stödförhandlingar går. Nu är jag ju inte prenumerant av pappersversionen så min analys baserar sig på material från webben.

Nu ska jag inte bli långrandig med analyser av alla tidningar men återger till sist vad som intresserar kvällspressen som här får representera den andra ytterligheten, där fann jag följande ämnesområden: 100 kysymystä seksistä, 15 kysymystä, Aapeli – nettipelit, Asuminen, Autot, Big Brother, Blogit, Digi, Etusivu, Euroviisut, Fingerpori, Formulat, Gameli – nettipelit, Horoskooppi, Hullu maailma, Iloiset uutiset, Ilona, Iltatyttö, IL-TV, Jalkapallo, Jouko, Joulu, Julkkislista, Jääkiekko, Keskustelufoorumi, Kotimaan uutiset, Kuninkaalliset, Leffat, Leffaraati, Linnan juhlat, Lukijan kuva, Matkailu, Musiikki, Nainen, Nytmatkaan.fi, Näköislehti, Painopäivyri, Pelit, Perhe, Pikkutakki, Pääkirjoitus, Rakkaus ja seksi, Ralli, Ravit, Ristikko, RSS-feed, Ruoka, Sarjakuvat, Sää, Tanssii tähtien kanssa, Talviurheilu, Terveys, Terveystestit, Tulospalvelu, Tyyli.com, Työ & Talous, Ulkomaan uutiset, Urheilu, Uutiskirje, Verot, Viihde, Yleisurheilu, Yleisurheilun MM 2013, Ylioppilaat, Avoimet työpaikat. Här fann jag således inte trots talrika intresseområden något rörande modernäringen eller joo ”Ruoka” kanske kunde innehålla nåt i den riktningen tänkte jag och klickade vidare för att mötas av ”matnyttiga” rubriker om Alkos populäraste produkter, ölpriser och diverse dryckers krabbisbenägenhet. Fanns också nåt om tomatkross och ett inslag om ”Kuinka sait lapsesi syömään kasviksia?” 🙂

Som sagt navelskåderi eller inte men minns att jag i samband med någon nyårskrönika nyligen presenterades vad som skrevs i pressen för, om jag nu minns rätt, 50 år sen. Då innehöll nästan var och varannan artikel något om jordbruk, till och med i väderrapporten nämndes om hur det kommande vädret påverkade jordbruket. Numera får man väl vara nöjd om det ens meddelas risk för nattfrost? Nåjaa då sysslade ju var och varannan med jordbruk också förstås. Sen följde en period då landsbygden avfolkades och det mest skrevs om smörberg och åkerpaketeringar.

Tycker mig ändå kunna skönja ett ökat intresse för rapportering rörande jordbruksfrågor på senare tid. Kanske är det ett ökat intresse för naturliga råvaror som sätter sina spår?

Färskvara!

Konditionen… Var är den? Antagligen försvann den sakta men säkert vartefter som jag snöt mej.

Man gör det man måste när man är knockad, men inte mycket annat heller. Så när jag var på bättringsvägen och orkade stå i ända hela dagen, for vi med Mathias in mot storstan för att handla sådant om kan behövas medan menföret råder, och är lite tungt att släpa runt över bron. De utlovades kallare väder, jag skulle fara med Mathias till Geta och skulle bli borta någon dag, så jag beslöt att dra upp båten i tid. Sjön ska tömmas, men före det handlas. Vinter ska det väl bli i år också, och nu verkar den vara här, återstår att se om det håller i sej. När vi ändå var i stan, inte hade så överdrivet mycket som måste uträttas passade vi på att fara till ett av Mathias favoritställen. Det ena är ”ankasgrisen”, om nu någon kan försöka sej på en gissning vart det då bär, det andra är Hoplop. Och till hoplop bar det.

En 6 åring har en otrolig kondition när det gäller att skena i färggranna tunnlar. Jag var helt slut redan bara att ta mej dit, så jag parkerade mej med en kaffemugg och funderade lite vart konditionen tagit vägen. Men det är väl bara att konstatera att det är som min morfars bror sade en gång, ”-muskler och kondition, det är färskvara det!”

Men nu är det slutmarrat. Nu orkar jag inte vara sjuk mer bestämde jag. Och började bygga upp lite kondition igen. Stavgång. Det är grejjen det. Alla hippa tanter och jag går stavgång. Dessutom är det mycket bra för att hålla rörelse i ryggen och nacken. Jag har, med ett uppehåll när jag hade flunssa som värst, varje kväll som det inte varit 5 före omöjligt, gått en länk med stavarna. Min nacke mår med det mycket bättre, och man känner sej riktigt duktig när man stakat på genom blåbärsris, över stock och sten en runda med pannlampan fastsurrad kring huvudet. Nu hoppas jag bara att min iver att staka på, håller i sej så jag någorlunda snabbt skulle få upp någon form av kondition innan jag drar till skogs, annars lär den väl komma bara man börjar böka på bland enbusksnår, björksly och annat krafs som man inte behöver söka för att hitta 🙂

Äntligen skogsväder – och ny skogslag

Hurra, det är kallt (ursäkta, Kalle …). Det är slut med gyttjan och eländet för den här hösten. Höst har det varit ända tills nu. Nu har vi minus 12,5 grader och tiodygnsprognosen lovar samma väder i framtiden. Det bästa är att det inte finns snö just alls så nu fryser skogsvägarna. En vecka med det här vädret så skall det gå att köra i skogen med traktor. Men jag tänker börja köra spår redan i morgon.

Tack till alla som skickat länkar till kättingar för 165:an. Jag har de nya kättingarna på nu och dem hittade jag i granngården 50 meter från oss …Så varför gå över ån efter vatten. De är ju inte gjorda för de breda hjul vi har (14,9) utan för de betydligt smalare 12,4. Men jag märkte att de bara var tre centimeter smalare än de gamla som tydligen inte heller var gjorda för de breda hjulen. I alla fall gick det att sätta på dem även om jag fick skarva litet på sidokättingarna. Jag har ju massor av material från de gamla kättingarna som jag kan skarva med. Även om mittkättingarna är helt slutslitna så är sidorna i bra skick. Litet problematiskt är det att spänna mittkättingarna som blir en aning lösa. De är ju inte gjorda för de här ringarna.

Så märkte jag att ackumulatorn var slut. Jag har ingen lust att köpa ny 135 Ah acku så jag testade med samma acku som jag använt i tröskan (108 Ah) och det gick bra. Då klarar jag mej med två sorters ackumulatorer för jag använder samma i Ducaton också. De moderna ackumulatorerna ger faktiskt större startström än den ursprungliga 135 Ah ackun.

Nu är jag klar att i morgon köra iväg till Tallmosan och börja med vinterns skogsarbete. Tyvärr är det bara 2 1/2 månad kvar av vintern så det blir bråttom. Få se om jag hinner samla in alla vindfällen. De är utspridda över hela skogen och det tar en massa tid att köra omkring och samla ihop dem.

Och så har vi fått en ny skogslag. Enligt den får man sköta sin skog hur man vill – nästan. Åtminstone har de tagit bort en hel del idiotiska påfund. Inte för att vi brytt oss om den tidigare lagen heller utan har huggit precis som förut (på 50-talet). En massa hjärntvättade skogs”experter” får i alla fall försöka lära sej att tänka om. Det kan vara ganska svårt – det finns inget som är så svårt som att ändra på gamla ”måsten”. Över huvud taget är det svårt för människan att börja tänka – det är enklare att hålla fast vid gamla regler som någon annan hittat på.

Nu anser jag inte att man måste hugga på ett visst sätt även om vi huvudsakligen går in för kontinuerligt skogsbruk. Det viktigaste är att välja en metod som lämpar sej för de konkreta förhållandena. Där jag skall börja i morgon hade vi faktiskt ett kalhygge på ett par hektar i början på 70-talet. Farsan köpte vår lägenhet på Skepparegatan i södra Helsingfors för pengarna och på den tiden fanns det ännu en fabrik i samma kvarter ! Huset var byggt 1902 och hade ingen egen värme eller varmvatten och bara några år tidigare hade det haft vedeldning. Så det var en billig lägenhet i ett fabrikskvarter. Därför kallar vi den biten för Skepparegatan.

Jag har en gång gallrat på ”Skepparegatan” men nu är det ihopvuxet igen. En massa björkar måste bort för de sliter på granarna som växt upp riktigt ordentligt sedan senast. Dessutom har vi en massa stora granar som torkat och skall sågas till energived. Det är ett besvärligt ställe för där finns en mängd bottenlösa gropar och de senaste vintrarna med mycket snö har hindrat tjälen att gå på djupet. Men i år skall vi försöka få till stånd en vinterväg där.

Nyss fick jag ett samtal från vår skogsdikare som i morgon kommer att rensa det stora diket tvärs igenom skogen. Det blir bra för jag tänkte flytta körvägen bredvid diket där vallen håller bättre. Vi körde där redan i fjol men den gamla vallen var väldigt ojämn och besvärlig. Nu får vi möjlighet att jämna den. Sedan har vi bara kvar ett riktigt besvärligt område på själva mossen. Hur vi skall komma dit vet jag inte. I fjol fastnade en stor skogsmaskin i den till synes bottenlösa mossen. Men vi behöver inte köra där i år eller de närmaste åren för där växer inte annat än ett antal kvistiga tallar. Man undrar huruvida det alls lönade sej att dika upp eländet.

Det är fint att gubben kommer ut i skogen och får arbeta bort julfläsket. Få se hur man orkar för det har varit dåligt med motionen på grund av den långa hösten. Även om dagarna ännu är korta så kan det hända att gubben får åka hem och lägga sej på soffan ännu medan det är ljust :-).

…och dom va så snälla…

… som satt och lyssnade 🙂

Knockad eller inte. Har man lovat så har man ju lovat. Och vad hade jag nu lovat. Jo, att på en träff nagu-bönder emellan, berätta om vad jag egentligen håller på med. JAADÅ! Sade jag då. Det var i Oktober. Jag flög på datorn och gjorde en powerpointprecentation. MYCKET nöjd med det hela sparade jag den på en liten, liten ljusblå minnessticka … …….. Trodde någon att jag skulle hitta den när December kom och Januari närmade sej?

Borta. Om nån hittat den, skratta så mycket du orkar, och slit den så gott det går. Jag har läst så många besvärjelser över den lilla stickan, att jag inte tror det kunde bringa mej någon lycka att träffa på den nånsin igen.

Nåja. Jag smäckade ihop en liten serie bilder, men naturligtvis blir det aldrig lika bra när man inte har någon månad på sej, utan några dagar. Nåja, lite text knåpade jag ner för hand i ett häfte… Men, vad skulle jag berätta om egentligen? Jag var lite i funderingar, men beslöt mej för att berätta om hur allt blivit som det blivit. Till lika är det inte direkt en miljonstad jag bor i, utan en liten bygd där alla håller koll på alla. Eller gör man det? Kanske man gör det, men, när jag började fundera, så kom jag på mej själv med att egentligen inte känna till så mycket av någon av de andra naguböndernas livsresa ur bondesynvinkel. Lite pejl har man ju, men folks livsresor är ju så olika! Hur blev de andra bönder, var det ett inriktat mål från början, och varför håller dom på med det dom gör egentligen? Ja, skulle man börja bena och fråga allt skulle det ju ta flera fulla dagar…

Så jag tänkte, att dom vet säkert de mesta om mej, men, när saker och ting farit ryktesvägen fram brukar det inte riktigt stämma i sista änden alla gånger heller. Många vet vem jag är, men få känner mej.

Så jag försökte mej på att sammanfatta lite kort vad jag gått igenom, och hur det blivit så som det är idag. Det var ingen enkel sak blev det rätt snart klart. Jag skulle ju inte ha en hel dag att berätta heller. Men att bli, det man blivit, att utvecklats till dagens läge, och hur man utvecklar är ju det som drivit mej dit jag är idag. Det som utvecklar är inom bondevärlden långt maskiner och byggnader. Så det blev mest sånt. Det som händer omkring följer liksom ”med på medarna”. Har du ingen traktor med frontlastare så bär du för hand, eller transporterar på vagn, man lyfter inte så stora saker heller, men med en traktor med frontlastare lyfter du och kan grejja på ett helt annat sätt. Du utvecklas, förnyar, förbättrar osv… Det är självklara saker att du använder dej av grejjerna du har så långt som möjligt för att underlätta i det vardagliga arbetet. Kanske var det Kalle, som engång kläckte någonting i stil med ”det du inte kan göra med frontlastare kan också vara ogjort”. Det var inte så tokigt sagt… Och jag tänker på det nu som då när jag står och lyfter, och släpar, fast det skulle vara enklare att gå efter traktorn 🙂

När jag knåpat, funderat, och funderat en gång till började jag inse att, ”hååhhå”… Tänk om jag skulle ha tackat nejtack den där gången som jag blev erbjuden att skaffa mina 5 första får? Vad skulle jag ha gjort idag då? Nä… nu skall vi inte tänka så. Är glad att jag gjort allt det jag gjort och det är såhär nu. Till lika kan jag ju tycka att man kanske skulle fundera över en och annan grej man tagit på sej. När man står och söker rum för frukostmarmeladen i badrumsskåpet inser man att man har och haft lite drygt att fundera på, för tillfället, huvvet är trött. Men de va då det. Nu är den härliga vintern här. Eller, ja, Januari är det i alla fall och det enda jag hade i kalendern med datum och klockslag har jag nu också fixat. Och kraxat. Rösten höll trots flunsan och Mathias är antagligen glad över att mamma fick stå och babbla på en timme. Äter strepsils och låter den sjuka halsen vila med honungsvatten medan han mycket nöjd förklarade för mej att -va tyst nu du, nu är det min tur att babbla på!

Vill till sist tacka alla snälla som orkade höra på mitt osammanhängande babblande en hel timme. Då hann jag ändå bara nudda i Ytterholm-brons funderingar, bondbloggens alla krumbukter och funderingar, framtiden blev helt orörd och likaså allt det som Mats håller på med på andra sidan skiftet. Men, som man brukar säga, det får bli en annan gång… eller så struntar vi helt enkelt i det och e de nu nån som är nyfiken, så svarar jag nog på frågor 🙂 Även utan minnessticka, powerpointprecentationer och jox.

Vi hade i alla fall tur med vädret – kanske

En bekant kom nyligen hem från Kap Verde. Hon förundrade sig över vad folk där pratade med varandra om eftersom det var precis samma väder varje dag. Sol och 8 m/s blåst. Jag håller med, en stor del av smalltalket, åtminstone på landsbygden skulle nog gå i stå om inte vädret fanns och varierade

Alltså skall vi prata väder

Vintern såhär långt har ju varit lite speciell om man säger så. Visst hade vi gröna jular bl.a 2006 och 2007 och ibland även innan det, men något i denna dignitet tycker jag mig inte minnas. Nu förhåller det ju sig ändå så att jag för min del är helt nöjd för som den insatte bloggläsaren vet så är det ju endast vår och höst som jag fungerar som det var tänkt. På sommaren är det för varmt och på vintern för kallt. Ja utom denna vinter då. Visst har det varit mörkt och visst har det varit vått, men hellre det då än snö och kallt. Enligt mig då.

Problemet är dock att det finns ett problem. När man sysslat med lantbruk i snart 30 år så börjar man utveckla en känsla för vädrets rytm. Och den känslan bådar ofärd nu. Det brukar nämligen vara så att efter en ”bra” vinter (bra enligt mig då) så brukar det följa en veritabel skräpsommar. Inte så speciellt nederbördsrik, men kall. Dessutom brukar det minst en gång på 1o år vara en riktigt skräpsäsong (1974, 1985, 1992 och 2004), så det är väl dags nu då igen. Jag har alla produktionsförnödenheter beställda redan, men om inte kölden kommer snart så kommer dom nog att få vila i lagret till nästa år. Och ersättas med trädesväxter och eventuella höstdito.

Detta med att spå i rönnbär eller att titta på åns vattenstånd har jag en bekant som är en riktig fena på. redan i mitten på november meddelade han att vintern kommer den 16.1 och ensligt vad rapporterna nu berättar så verkar det inte att kasta på så många dagar. Denna kunskap härstammar från tidigare släktled som lärt det vidare, och nån humbug rör det sig absolut inte om, det har nog stämt för många gånger för det.

Så oavsett hur mycket man än njuter av den varma vintern så är den onormal och bådar inte gott. Både temperaturen och nederbördsmängden skall vara någorlunda konstant från år till år, så det betyder obönhörligen kall och torr sommar 2014. Ännu mera säkert är det att en hel del skadeotyg och annat knytt som naturen brukar ta död på under vintern kommer att leva i högönsklig välmåga i våra åkrar nästa sommar. Det är inte heller bra för insektsmedel är det sista kemprepratet man vill använda eftersom det också tar död på nyttoinsekter. Därför är det bättre att inte odla alls, och passa på och markförbättra med kvävebindande växter istället.

Nu har förstås inte alla tåg gått ännu, än finns det tid för kyla och elände och visst, februari brukar ju vara kallaste månaden så än hinner allt reda upp sig. Ambivalent var ordet, jag vill ha värmen kvar, men jag vill också ha kyla. Snö däremot, det klarar jag mig gott utan, för snön har jag intensivogillat sen jag var barn.

I sammanhanget passar det att visa en bild som togs på trettondagen och inte är det minsta stylad. Det handlar om skogsarbete i kortärmar första veckan i januari.

Och oavsett hur trevligt det är – så är det inte normalt.

Avslutningsvis en liten lustighet. Datorns stavningskontroll hade svängt ordet ”kölden” på sista raden i tredje stycket till ”ölen” Dvs om inte ölen kommer snart tänker jag inte odla nåt i nästa år. Kanske tur att man läser genom texten innan den publiceras.

Och hur gick det sen ?

En av mina stora favoriter är Mumin som hämtar mjölk: ”Hur gick det sen ?” Här tänkte jag i alla fall berätta om Pannan Som Slocknade. Vi var ju till tandläkaren och kom hem till en slocknad panna och en söndrig flismatare. Nu, två dagar senare, är pannan igång igen och utan större katastrofer. Men du milde som skruven satt fast ! Flisen var packad stenhårt i det två meter långa röret och rördes inte en millimeter. Jag måste skruva loss brännhuvudet innan jag kom åt att hack bort en del av flisen och sedan med hammare och den stora rörtången få skruven att röra sej.

Flismataren står på hjul så den flyttade sej 10-15 cm bakåt men det var enkelt att dra den framåt igen – efter att ha krafsat bort tio säckar flis som runnit ned under bottnen. Till all tur var det varmt i dag.

Pannan var förstås också full av flis så jag fick stå och krafsa ut fyra säckar till.

Nå, det passade bra att sota pannan tillika eftersom det skall bli kallare. Nya säkerhetsanordningar är ännu inte installerade men det tänkte jag börja med nu. Problemet är varför pannan slocknade … Det borde den inte ha gjort för det brann för fullt då vi åkte till Borgå. En möjlighet är att tidsautomatiken (som skall hålla liv i elden) klickade. Det är ingen trevlig tanke för den kan klicka på nytt igen. I den förra flismataren fick jag bygga ny styrautomatik och det kanske jag måste göra i den här också. Men det första jag tänker göra är att sätta in en brytare som stänger pannan då flismataren börjar röra sej bakåt.

Vanligen har jag med mej Androidtelefonen så jag kan se hur pannan fungerar men den hade jag förstås glömt hem just på tisdag. Där ser man att mätsystemet är viktigt. Hade jag haft med Androiden så hade vi åkt hem direkt i stället för via IKEA.