Jaa-a hörni. Det är så länge sen jag har skrivit att jag inte riktigt vet vart jag ska börja.Så jag får ta en sorts sammanfattning och härefter försöka börja skriva lite oftare igen 🙂
Som det har framkommit har detta år varit ett mycket besvärligt kapitel. Det började i våras med en mycket utdragen vårsådd, fortsatte lite bättre med en bra ensilage skörd, sen kom projektet med att laga torrhö uppföljt av andra ensilage skörden. Pricken på i;et var ju sen tröskandet.
Nu när det på växtodlingssidan börjar vara packat o klart för i år, får vi nog trots allt vara nöjda. Vi har fått mycket regn både på Heisala och i Pernå, men vi har klarat oss utan några översvämningar.Ensilage har vi tillräckligt och kvaliteten är bra. Torrhöet blev till hälften riktigt bra, en del fick regn över sig och det sista lades in i plast. Säden blev däremot till en stor del otröskad på grund av det ihållande regnet.
Jag har nog aldrig varit med om en så här besvärlig säsong. Jag har ju visserligen varit bonde bara i 7 år, men jag kan nog inte minnas att det under mina föräldrars tid heller skulle ha strulat till sig så här. Men det är bara att blicka framåt, det kommer nog en ny säsong igen nästa år! 🙂
I ladugården har det också varit full rulle. Sedan jag senast skrev har vi fått 29 kalvar, varav knappa hälften har varit kokalvar. Min gamla tant Rina fick tvillingar, men tyvärr blev det två tjurar. Ni kan tänka er att det fanns en Sonja som var rätt så missnöjd då vi av Rinas 9 kalvningar endast har 1 avkomma i mjölk…!
Den största förändringen vi hunnit med här under sommaren är att vi har installerat en mjölkningsrobot. Tack vare den behöver man inte längre stå 5 timmar om dagen och mjölka. Ibruktagandet har inte varit enkelt, vi har haft ganska stora problem med juverhälsan men nu börjar det se bättre ut.Korna har vant sig rätt så bra vid deras nya mjölkare. I jämförelse med robotens föregångare i stationen måste man ju säga att roboten har nerver av stål 😛 Den får inte sjukt och den blir inte nervös fastän den blir sparkad eller nedsk*tad. Nå, skämtosido. Nog har roboten många fördelar i jämförelse med stationmjölkningen, men den hämtar med sig också ett nytt sorts ansvar och kunnande. Nu måste man vara ännu mera uppmärksam på djurens beteende och framförallt avvikande beteende för att hitta t.ex. juverinflammationer.
Den har varit igång sen mitten av juli, så jag räknar nog oss som nybörjare ännu och såväl vi som korna har en hel del att lära oss ännu för att få allt och löpa som det ska. Eftersom vi inte ökat på djurmängden, bestämde vi oss för att köpa en begagnad robot och installera den i befintliga utrymmen. Lite pusslande blev det ju förstås, men än så länge är vi nöjda med slutresultatet.
Här ser ni en liten bildserie där kalvningsboxen får ge vika för mjölkningsroboten. Uppa (vars rygg syns på bilden) var första kon som kom in i roboten. Sista bilden är tagen någon gång på natten mellan 11 och 12 juli, då vi satt där och föste in korna till roboten och programerade in kordinaterna på spenarna. Det var en låååång natt som slutade 6 på morgonen 😛
Till sist måste jag ju ännu berätta om att vi hade tre djur på utställning i somras. Det var första gången på ”vår tid” som detta skedde och vi kan med glädje konstatera att 2 av 3 klarade sig riktigt bra. Uppa blev andra i klassen 5 eller flere ggr kalvade ay-kor och Irja blev likaså andra i klassen för jersey kvigor. Duktiga flickor 🙂 Den trejde, som också var kviga, blev så pass nervös av uppståndelsen att hon inte överhuvudtaget kunde gå in i ringen.
