Å nu då?

Ja, vad händer nu då? Inte så mycket sådär egentligen… Dagarna fylls med än det ena, än det andra. Påsken kom och for. Alla tackor har lammat. Anne fick ett bässlamm och satte punkt för tillökningen för stunden. Våren kommer sakta mak och sysslorna som hör till tidig vår är stängselarbeten, fårklippning och matning, matning och åter matning. Och vispning av mjölkpulver! Helt otroligt hur mycket mjölk dom häver i sej på en dag. Hur många som äter ur barerna vet jag inte riktigt. Dom lär varann och den som är hungrig lär sej fort var de andra får åt sej mjölk och ställer sej med. Ungefär 15 liter sörplar dom i sej, lite skillnad från dag till dag.

Lamm i ull

Här tuttar ett ”bargäng” i ullen jag klippt av deras 2 mammor. Ena tackan hade fyra lamm, ena – Hagbard, han som inte ser något, ligger mätt och nöjd längst bak. Hans tre syskon, två svarta och en brun tuttar tillsammans med ”wrestlingdamens” tre lamm.

Trots att de alla har lite problem, fyrlingar, varav en blind och de andra har en mor som bara godkänner en som sin, så har de tack vare lammbaren klarat sej riktigt bra. De bor tillsammans i en egen kätte, med egen bar.

Hagbard bukar jag ha ut lite och spatsera runt. Han håller sej så nära mina ben som han bara vågar. Antagligen för att kunna känna och höra vart jag går. Blir han efter och tappar bort mina ben blir han helt till sej, börjar gå i cirklar och vrålar allt vad han orkar så han inte hör mej fast jag står 2 meter ifrån honom och ropar på honom. Framför mej ser jag dagen när han skall få gå ut i hagen med sin mamma och syskonen. Tackan skenar iväg, efter följer tre skuttande lamm och kvar utanför dörren står hagbard och går i cirklar, vrålar och hittar … ingen. Hur det kommer att gå för honom då har jag ingen aning om, men jag funderar på det morgon, middag, kväll.

Hagbard

Hagbard, mitt lilla gryn. Åter igen en gång kommer jag att få äta upp mina egna ord. Man SKA inte fästa sej vid såna här … Men, hjärnan säger ett, hjärtat ett annat, och ”Hagge”, han vrålar!

Ny klippmaskin :)

Tidigare berättade jag om min klippmaskin som gick sönder. Nu har jag hittat åt mej en ny, men det var inte gjort i en handvändning… Jag hörde mej lite runt om var man kunde hitta bra maskiner, fler av tipsen som kom emot handlade om ett företag i vårt kära grannland som är rätt känt och har ansetts vara pålitligt och bra. En beställning skickades iväg, och redan samma dag kom ett svar med mail där dom bekräftade min order och var glada att jag valt just dem osv osv… Så var det bara att vänta. Jag väntade en vecka, en månad, två månader och ingen klippmaskin kom. Lite småsur skickade jag efter två månader ett mail och undrade vart min maskin tagit vägen. Svar kom följande dag där personen i andra änden tyckte det hela var märkligt, allt var i sin ordning med beställningen och han kunde inte förstå att jag då redan inte fått min maskin. Han beklagade sej djupt och ännu djupare över att de inte hade möjlighet att skicka ut grejer till utlandet fören efter nyår pga diverse orsaker…

Jaha ja, tack ska du ha då, skrev jag lite småputtrigt. Men bad honom ändå läsa innantill i tidigare mail vad det var för maskin jag ville ha och skicka den fortast möjligt när det gick. Så väntade jag hela januari, februari och halva mars. Men då brändes mitt sista tålamod, jag skickade ett mail och berättade att nu SKA jag ha maskinen bums eller så kan dom behålla den. Det gick en vecka… inget svar. Då kan dom ha sin maskin, finns nog andra som vill sälja!

Så var jag tillbaka på ruta ett och började söka vidare.

Tänkte till lite, sökte upp ett annat bolag på nätet, som har återförsäljare på Åland, såg deras utbud, bestämde mej för den lättaste och smidigaste maskin de hade, ett samtal till Jomala ringdes och så var maskinen beställd, några dagar senare fick jag samtal att nu fanns maskinen i Jomala och så var det bara att fara där via när jag ändå var på Åland. Simsalabim så smidigt!

KlippmaskinNu är maskinen hemma och jag har provkört och är helt nöjd. Den är liten, snabb och rätt lätt. Jag får bra grepp om den även om jag har små händer och så stannar bettet fort när man stänger av. Det enda jag inte är så begeistrad i är att bettet är bredare på den här än vad det var på min gamla maskin, men det är vanesak, så jag vänjer mej säkert.

Siffrorna på prislappen på en sånhär manick är inget man tar ur bakfickan varje dag, men förhoppningsvis skall den hålla ihop några år 🙂

Yrkesprov

I måndags hade jag mitt yrkesprov inom mjölkproduktion. Det gick ut på att kunna sköta allt som ska göras i ladugården, det vill säga mjölka, utfodra, skrapa skit och allt annat som hör till. Det gick faktiskt riktigt bra och det har nog lönat sig att ha dejour lite titt som tätt. Det är ju en del av undervisningen, något som alla måste kunna. Allting bedöms; säkerhet, vana, hantering av djuren etc. etc. Jag fick det vitsord jag förväntade mig och är mycket nöjd med det. Så mer eller mindre hela måndagen spenderades i fähuset. Samma sak på tisdagen, då vi rädde upp i ett förråd där. Förrådet har varit i behov av en grundstädning ganska länge och igår passade det bra att vara där och städa. Vi körde bort en massa gammal bråte och x antal döda möss som vi hittade där. Roligast av allt var ju att skrämma livet ur mina kära vänner som var där och städade med mig, genom att smyga upp bakom dem med döda möss. Haha, deras miner var nog obetalbara! 😀
När förrådet var uppstädat från tak till golv hade nästan hela dagen gått. Michaela och jag blandade en sinkomix så det skulle finnas att köra in på kvällen och efter det tog vi påsklov. Nu är jag ledig ända till onsdag. Lite onödigt långt påsklov enligt mig, men det skadar väl ingen med lite extra ledigt. Bara en och en halv vecka tills planet far iväg till Island nu. Jag börjar nog ha lite resfeber faktiskt! I går tog jag hem nästan allt från internatet också. Bara tre dagar kvar där nu innan hösten så allt ska hemsläpas. Väldigt ledsamt att säga farväl till alla för en ganska lång tid. Det kommer ju gå hela sommaren innan man ser alla igen. Någon kanske man träffar nu som då, men det är ju långt ifrån alla ens vänner man har där. Men somrarna brukar ju ha en tendens att gå ganska fort, så innan man vet ordet av har väl skolan börjat på nytt!

Vad tycker du om Bondbloggen?

Hjälp oss att göra Bondbloggen ännu bättre genom att delta i vår enkät! För varje vecka i april lottar vi ut tre Bondbloggen-pris bland de som svarar! Vinnarna får välja mellan en mössa eller en tygkasse. För att enkäten ska bli så korrekt som möjligt ber vi er att bara svara en gång. Vi kommer att dra alla vinnare då svarstiden har gått ut. Lycka till!

Till enkäten

Åt skogen….

…. med skogsföret. Är glad åt det fina vintervädret vi nu fått tillbaka, rent och torrt i träden så skogsarbetet löper bra. Tyvärr är det sämre ställt med möjligheterna att få ut det avverkade virket ur skogen. Förra veckans värme, blåst och regn förstörde den ynka bärighet som vintern lyckats bilda. Att det i morse var -12,5°C hjälpte just ingenting i skogen men skogsbilvägen var i alla fall frusen och fin.

Snön som föll på så gott som ofrusen mark efter nyåret har effektivt hindrat tjälen från att bildas och trots att jag trampat och kört upp spår vid ett par tillfällen har det inte frusit tillräckligt och som sagt det lilla som fanns smalt förra veckan. Har tidigare i vinter huggit några dagar och började längst bort på skiftet där skogen var som tätast då det fanns mindre snö på marken där. Tänkte att jag hugger upp vägen dit sen när det fryser till efter något blidväder. Blidvädret kom sent och det har inte varit tillräckligt kallt sen dess så bärigheten är dålig. Till all lycka är det inte frågan om någon bottenlös mosse där jag avverkar och gallringsvirket är ganska klent med endast någon enstaka småstock så lassen blir inte så tunga. Men spåren har tendens att bli lite djupare för varje lass. Där det är tätare skog får jag en risbädd på marken som bär några lass riktigt bra men på transportsträckorna till och från avverkningsplatsen är det problematiskt. Värst är det där jag skall upp på skogsbilvägen, vägen är uppfylld så den är betydligt högre än skogsmarken och den är fortfarande isig efter vintern så greppet är så gott som obefintligt. Dessutom är det flera stora hål att parera, förstår inte varför vägbyggarna placerat vägtrumman där det är som sämst. I går blev jag tvungen att lasta av i vägdiket, köra upp på vägen och lasta på igen. Idag hade jag lite lättare lass och lyckades parera hålen lite bättre så det gick att köra upp utan att lasta av. Satte dock dagens virke i vägdiket vid rån till grannen så i morgon kommer jag nog att köra ut över den provisoriska bro som på så vis bildats, man vill ju inte köra sönder skogsmarken om det går att undvika.

 

”Efter påsk…..

…… är det slut med skogsföret oberoende om påsken är tidig eller sen”. Så säger ett gammalt talesätt här i byn och så gick det i år också. I tisdags fick jag ut sista lasset av det som jag högg senaste höst och det gick jämnt ut med bärigheten i skogen.

Ännu helt OK på stora delar av transportsträckorna 🙂

 

Men ställvis börjar det bli blött 🙁

 

Det skulle fortsättningsvis ha funnits mycket jobb i skogen och årets flisvedsbehov är långt ifrån fyllt men nu blir det nog paus med skogsarbetet en tid. Jag har en par hektars ruta med björkskog som också är i behov av gallring så det blir väl till att ”syrfälla” björkarna där i juli månad och låta lövverket dra fukten ur virket. Har prövat det en gång tidigare och fick väldigt torr och fin flisved. Tyvärr vill det vara så bråttom med grönsaksskördandet i juli att tid till skogsarbete är svårt att finna.

Skogskiftet där jag nu hållit till var det skifte Erik köpte då han gick i skogskolan och tanken var att han skulle gallra det då under hösten -09. Det var lite lugnare på skogsfronten och maskinentrepenören som Erik jobbade åt kunde avvara skördaren för en tid. Gallringen blev ogjord men jag kan ännu höra Erik’s ord då han i telefon berättade åt maskinägaren att skiftet har så god bärighet att bälten inte är nödvändiga. Det skulle säkert ha blivit en fint utförd gallring precis som de andra gallringarna Erik gjorde, han var nogrann i sitt arbete. Visst hade vi ibland lite olika syn på hur stort uttag som skulle göras men jag som mest jobbat med motorsåg hade väl lite annan syn på saken än Erik som mest avverkade maskinellt. Hur som helst faller det nu på min lott att ensam sköta skogen även om jag fortfarande ”diskuterar” med Erik i all tysthet. På annandagen då jag högg det sista blev det plötsligt så lugnt och stilla, det var som om också skogen skulle ha tackat för att jag nu påbörjat det som Erik inte hann göra. Och visst ska jag försöka få till det så att också Erik skulle ha varit nöjd, men som sagt det får bli till en ny vinter. Samtidigt hoppas jag att efterfrågan och priset på småstock skulle förbättras tills dess för det finns en hel del som är av lite för bra kvalitet att mala till flis.