Otursförföljd

Tjurkalven Hannibal är en otursförföljd krabat. Under sin första levnadsvecka hann han få muskeldegeneration, sen följde en lunginflammation eller liknande som han tydligen fick bestående skador av och nu har stackarn dålig mage och diarre. Mjölken går rätt igenom honom, till synes nästan utan att processeras alls. Man riktigt ser på honom att han mår illa. Motdraget från min sida kommer att vara att ta bort honom från mamman så att hans mage får stanna upp och lugna ner sig. Han kommer inte att gilla det och hans mor kommer att vara om möjligt ännu mer upprörd, men det hjälps inte. Dessutom får han en saltlösning som håller vätskebalansen i skick och torrhö, så helt på svältkur hamnar han inte. När han mår bättre igen får han flytta ihop med mamma igen, i första hand dock på prov. Det är nämligen inte helt omöjligt att han inte tål mjölken och i så fall kommer det att märkas genom att han får återfall. Skulle det gå den vägen är lösningen att avvänja honom helt från mjölken redan nu. Han är två månader gammal, äter hö och idisslar så mjölken är inte helt livsnödvändig för honom längre, speciellt inte om han blir sjuk av den. Vi skall se hur det blir.

I övrigt är det fullt pådrag i ligghallen. En handfull kor är brunstiga och det går hej vilt till. De springer runt, hoppar upp på varann, hoppar på tjuren, stångas och är allmänt uppspelta. Resultatet är också att vissa av de mer aktiva är nåt hiskeligt smutsiga, eftersom de snubblar och trillar omkull för jämnan. Bojan som är en helvit Charolais är faktiskt helt gråbrun för tillfället, på precis hela kroppen. Trisse är t.o.m. smutsig i pannan….

Idag märkte jag förresten att jag gjorde en miss när Randies kalv fick namnet Halvan. Det namnet var faktiskt upptaget, det fanns redan en Halvan i besättningen. Så eftersom Randies kalv är den andre som fick samma namn får han från och med nu heta Halvannan.

Kalle efter inspelningen av Bettina S

Som ni vet satte sig Kalle i Bettina S gula soffa under en inspelning i Kristinestad i september. Här får ni se och höra en något tagen Kalle berätta hur han upplevde träffen med Bettina.

Själva programmet sänds i FST5  på måndag 8.11 klockan 21, med repris på lördag 13.11 klockan 19.50.

Se videon med Kalle på Yle Arenan

Nyodling

Grannen Jonas har i flera års tid stört sig på en skogsdunge som står mitt i ett sammanhängande åkerområdet och därför bestämt sig för att odla upp den. Han har avverkat träden och kört bort alla stockarna redan tidigare och idag dök grävmaskinsentreprenörern som skall sköta själva nyodlingen upp. Grävmaskinens främsta uppgift är att dra upp alla stubbar och gräva ner dem igen djupt i marken. Ifall mängden stubbar är riktigt stor brukar man ibland placera dem i högar så de får torka och sen köra bort dem. Om man kör bort stubbarna direkt följer en massa matjord med och därför brukar man låta dem torka över nästa sommar så jorden lossnar. I det här fallet är mängden stubbar inte så stor så det räcker med att gräva ner dem. Dessutom finns förstås en del stenar som behöver endera grävas ner eller forslas bort.

Nyodling är nåt som inte förekommer varje år, helt enkelt därför att all mark inte passar för ändamålet. Marken skall vara någorlunda bördig för att vara värd att nyodla och helst inte alltför vattensjuk. Oftast rör det sig om den här typen av småprojekt, som snarare handlar om att räta upp en åkerkant än att få mer odlingsmark. Men visst sker också regelrätt nyodling av större åkerskiften ännu. Fast tack och lov har man sluppit ifrån treenigheten ”kärret, gräftan och Jussi” och övergått till ”kärret, grävmaskinen och Jonas”. 🙂

Projekt: maskinhall

Efter vårens byggprojekt, är det nu dags för ett modell större projekt; ny maskinhall.
För tillfället får vi nog så gott som alla maskiner under tak till vinter, men det är alltid en hel del funderande och placerande före det lyckas. Därför byggs det nu en ny maskinhall, som blir så bred och hög att maskinerna lätt ryms in dit. Lite behändigare blir det också, då vi sen kommer att få en stor del av maskinerna under samma tak.

Utseendemässigt blir det ingen sevärdhet, utan en helt vanlig pulpethall. Om den blir färdig ännu i höst återstår att se, men ganska bråttom kan det nog bli. Tills vidare har det bara gjorts lite markbearbetning för att ta reda på vad som döljer sig under ytan.
På ytan har träd fällts och en hel del rötter och stubbar brutits upp.

Packat och klart…..Ridå

I bondbloggen skrev jag i mars om årets två halvor . Dvs att dagen är tillräckligt ljus from 11 mars och att vinteridet startar 23 oktober. Nu är vi då på den andra och sämre halvan av året. Mörkret kan ha sina ljusa sidor (ha-ha) som tex innemys och trevlig belysning, men vad gäller jordbrukssysslorna ute så lägger sig nog mörkret som en våt filt över hemmanet.

I år hann jag i varje fall undan och hann få allt gjort som behövdes innan dagen M. De två största höstprojekten förutom plöjningen är rengöringen av tröskan, samt städningen av torken. Att rengöra tröskan är ett ganska stort projekt, dels vill jag ha det ordentlig gjort för att inga gnagare skall lockas dit, dessutom är det roligare att börja nästa år med ren maskin. Till tröskrengöringen använder jag främst tryckluft , men även tvätt utanpå med vatten hör till. Jag har alltid gjort det och aldrig haft problem med sönderfrusna lager, som jag hört att andra råkat ut för. Átt rengöra Claas är bökigt, för trots alla sina fördelar är den en riktig  j-väl att rengöra. Svårt att komma åt och tro mig, när man skall krypa in i en tröska så får begreppet obekvämt en alldelses ny mening.

Städningen av torken går betydligt lättare. Jag har skaffat en 30 meter lång sugslang till dammsugaren och den når både upp på vinden och ner i källaren utan att själva dammsugaren behöver flyttas. Några timmar med dammsugare och torken är i nyskick. Detta kan med fördel göras en regnig dag. Dessutom är vi ju två som delar på den uppgiften så den brukar inte föra med sig några problem. I år gick det faktiskt inte så bra för det visade sig att dräneringen gått i stå så rypsen och vetet som läckt ur elevatorn hade börjat ruttna / gro och var lite ansträngande att skyffla ut. Men det gick det med.

Efter att plogen och numera även tallriksharven är tvättad och inoljad så kan den stora inpackningen inledas. Jag har egentligen inte för få kvadratmeter för mina maskiner, men att få allt under tak kräver ändå sin planering. Såmaskinen, tallriksharven, sprutan, tröskan, två vagnar och gödsellagret får plats  i maskinhallen. Trädeskrossen, plogen, utsädesvagnet, två vältar, harven, diverse skopor och tillbehör samt två vagnar går in i den gamla kalluftstorken. I uthuset trägs veteranfordonen, traktorerna, samt småmaskinerna. Grävlingen ryms inte in någonstans, den hamnar att stå ute i ur och skur. Om detta tycker jag inte, för en av dom sakerna som min far präntade i mig var att maskinerna skall vara under tak. Förutom grävlingen är det faktiskt bara en gammal harv, några frontlastarskopor och schaktbladet som bor ute året runt. 

Dock kräver det sin planering och precision för att få in allt. Det som krånglar till det förutom golvytan är bredden på dörrarna och även höjden. Men inne är dom nu och när höstregnet öser ner som det gör i kväll känns det ganska gott att få luta sig tillbaks i soffan och veta att åtminstone alla dyra maskiner är torrskodda och förhoppningsvis mår bra.

Sedan är det bara resten kvar att göra……

Vikingatåg i västerled

I går kväll åkte jag igen till Sverige. Det är närmast fråga om handelsresa, inget farligare. På ELMIA i Jönköping pratade vi med Lantmännens maskinförsäljare om en såmaskin, en Väderstad Rapid 300C, i Uppsala och den tittade jag  på i morse. Min gamla Simulta har nu 35 år på nacken och är helt enkelt utsliten. Visst kan man lappa ihop den länge än men det stora problemet är att den inte har tillräckligt tyngd på såbillarna som lyfts upp av varenda hård lerkoka. Rapiden har 160 kg per bill …

Det är dåligt om begagnade tre meters Rapidmaskiner. Omkring 75 % är fyra meters men de är för breda för vårt tröskhus där jag fyller på. Och det är ett jättearbete att bygga om hela huset. Dessutom har jag ingen traktor som orkar dra den fyra meter breda maskinen.

Det är långt kvar till vårbruket än men då man köper begagnat så kan man inte köpa då man har lust utan då det finns nånting lämpligt till salu. Jag har väntat i flera år redan på en lämplig Rapid.

Jag är inte den enda som åker i västerled utan grannen siktar också på en harv i Eskilstuna. I och med EU är det enkelt att köpa varifrån som helst – även om transporterna blir dyra men litet på 1000 euro är i alla fall överkomligt.

Och Rapiden ? Ja, den köpte jag för 92000 kronor. Visst är det en ordentlig inbesparing jämfört med den Rapid som i Finland kostar 38000 euro … Och så fick jag nya gödselskivbilar på köpet.

Det blir säkert fler vikingatåg i västerled (vikingatåg var alltså mest handelsresor).