Känner du x3m-profilerna Magnus och Petski? I tv-serien Hur svårt kan det vara? prövar duon på olika yrken. I dag testar de bondeyrket – titta på FST5 klockan 20.30!
Regn och solsken
Det är lång väg till Kristinestad från Östra Nyland. Jag steg upp sex och körde till Böle där jag träffade Mårten. Efter litet äventyr med bil och kamera (den beställda bilen fanns i Karis och kameran var inlåst) kom vi i väg och kunde plocka upp Unni i Lojo och Sonja i Pikis.
Sedan åkte vi bil i många timmar i regn och rusk. Men det var ett glatt gäng som sent omsider körde in på Kalles gårdsplan. Hos Kalle väntade Mats och förstås Kalle själv. Efter att ha stjälpt i oss en kopp kaffe gick vi en snabb rundtur kring Kalles domäner och sedan måste vi åka till Kristinestad. Kalle soffpratade som om han aldrig gjort annat (se Kalle i den gula soffan) och så gick vi allihopa för att äta.
Mats var tvungen att åka hem och titta till djuren (som ju klarat sej bra) och Kalle åkte förstås hem. Vi sydlänningar sov på det fina hotellet och sedan blev det igen en lång åktur. Typiskt nog så var det fullt prat nästan hela vägen ned där Antte väntade på Sonja. Resultatet av pratet får ni se så småningom här på Bondbloggen – mer säjer jag inte. I Lojo lämnade vi Unni som tar ledigt från Bondbloggen på grund av familjetillökning. Till sist kom jag hem ganska sent på eftermiddagen.
Det är egentligen ganska fantastiskt att nätet numera gör det möjligt för oss att ”umgås” hemifrån varenda dag. Om man skulle vara tvungen att åka på sådana här resor varje gång man skall diskutera så skulle det bli väldigt sällan. Åtminstone då det gäller umgänget mellan nylänningar och österbottningar. Nätet binder ihop oss på ett helt annat sätt än förr. Visst var radio och TV också stora steg framåt men det nya med nätet är att var och en kan vara med i en diskussion. Så stort tack till Svenska radion och TV:n, Unni, Mårten och Ingela för Bondbloggen som blivit ett nytt ”rum” där vi kan träffas (utan att göra så här långa resor – även om det förstås var roligt att se på Kalles ”torp” i verkligheten). Radio och TV ersätts inte direkt av nätet utan snarare kompletteras de med nya möjligheterna.
Kalle i den gula soffan
Bondbloggarna och redaktionen upplevde en intensiv dag i Kristinestad i går, först med kaffe och rundvandring på Kalles gård och sedan var det dags för Bettina S. Här kommer en liten bildkavalkad:
Dagen efter
I går besökte Bondbloggen Kristinestad, en riktigt trevlig dag. Intressant att se en inspelning från publikplats, intressant att se Kalles gård lite mer i detalj och jättekul att träffa de andra. Därtill fick jag köra nästan 400 km på en och samma dag vilket alltid är en förmån. Det är nånting rofyllt i att köra bil som jag inte kan lägga fingret på. Att köra genom ett nedsläckt Vörå med ”Still got the blues” på radion är nästan meditativt. Jag hann lösa en massa problem och därtill hitta på ett par nya att fundera på. 🙂
Att köra bil, speciellt längs vägar man ofta kör är, åtminstone för min del, delvis också ett studiebesök. Var har det byggts en ny tork, hur ser grödorna ut, hur långt har man kommit med höstarbetena o.s.v. Fast egentligen borde det vara lag på att man inte får placera traktorförsäljningar nära trafikerad väg. Man är på gränsen både till att bli en trafikfara och vrida nacken ur led varenda gång man passerar dem.
Jag kom hem igen vid midnatt och märkte till min stora glädje att korna inte ätit upp fodret från förmiddagen. Jag hade räknat med att få utfodra dem innan jag gick och lade mej, men nu klarade de sig gott och väl till onsdag morgon. Följaktligen skall de ha mat nu och sen blir det stubbearbetning resten av dagen.
Hittills i höst har det varit närmast idealiska förhållanden för tallriksharvning, jorden har varit så pass fuktig att harven skär bra ner men tillräckligt torr för att den inte skall kladda fast på tallrikarna. Nu har det visserligen regnat lite till, men det borde fortfarande gå rätt bra att köra. Det som stubbharvas så här pass sent på hösten kommer jag definitivt att vårplöja. Filosofin bakom mitt harvande är att man skall hacka sönder ogräsens rötter, låta dem gro och därefter plöja ner dem. För att bekämpningen skall fungera måste åtgärderna ske exakt i den ordningsföljden. Om man plöjer innan ogräsen grott har man förstört hela konceptet och så här sent på hösten gror t.ex. kvickroten inte längre på våra breddgrader. Alltså får plöjningen vänta tills ogräsen grott nångång framåt nästa vår.
Bondbloggen i Kristinestad
Titta på klipp från Bettina S inspelningen i Kristinestad.
Up next: Kristinestad
Regnet öser ner och vinden pinar på här på Heisala. Förhoppningsvis är det lite bättre väder uppåt i landet!
Kom och hälsa på, så många som möjligt. Vi ses i kväll klockan 17 på Corner! 🙂