Up next: Kristinestad

Regnet öser ner och vinden pinar på här på Heisala. Förhoppningsvis är det lite bättre väder uppåt i landet!
Kom och hälsa på, så många som möjligt. Vi ses i kväll klockan 17 på Corner! 🙂

Mot Kristinestad

Här i andra ändan av Svensk-Finland måste jag stiga upp klockan sex och börja åka mot Böle där jag skall träffa Mårten och så åker vi vidare mot Åbo för att förhoppningsvis få med oss Sonja till Kristinestad (men före det plockar vi upp Unni).

Det här är alltså en hopplös vecka. Först klappade nätet ihop på lördag och hela Lappträsk ringde till mej (kändes det som …). En burk som kopplar oss till Internet hade gått sönder i TDC:s utrymmen i kommunkansliet men där kommer jag inte in så vi fick vänta till måndag innan de bytte ut burken och nätet började fungera igen. Men på telefonsamtalen märker man nog att nätet börjar vara viktigt redan nu för folk här. Bara för sju år sedan då vi började bygga så undrade folk vad i all världen jag sysslade med.

Så gårdagen gick att sitta i telefon och så hade vi byabolagets styrelsemöte. Två dagar går åt till Kristinestad och på torsdag kommer radion och intervjuar mej. Med litet tur är fredagen ”ledig”, dvs. arbetsdag men så blir det Landsbygdsriksdag i Borgå på lördag-söndag. Tur att skörden är undan …

Men inte är det fritidsproblem än. Nu blir det bråttom att få höstbearbetningen gjord, maskinerna rengjorda inför vintern och så flisandet och flislagret klara tills vinterkölden kommer. Och så hade vi tänkt ta ledigt en vecka och åka till Sverige till ELMIA-mässan i Jönköping som i år har maskiner och fält som tema.

Presentation: maskiner

Generellt är jag inget maskinfreak. Jag är mer intresserad av arbetet som utförs än maskinen det utförs med. Nivån på gårdens maskinparken är följaktligen också en aning lägre än på medelgården. En del av maskinerna är av äldre modell och en del ägs i bolag med nån granne. Därtill hyr jag också en del maskintjänster vilket gör att man slipper lägga ut pengar på maskininvesteringar. I våra nejder finns en hel del entreprenörer som bjuder ut sina tjänster via en maskinring, så det finns gott om maskinister som gärna ställer upp.

Jag hyr in gödselspridning, sådd, tröskning, torkning och inplastning av rundbalar. Tillsammans med grannar äger jag vält, slåtterkross, tallriksharv och ett par vagnar. Rundbalning, harvning och stubbharvning kör jag på entreprenad åt andra, samt lite plöjning ibland. Urintunna och rullharv samt en del småmaskiner (schaktblad, höräfsa o.s.v.) av mindre ekonomiskt värde är de enda maskiner jag äger och använder helt själv. Vill nån hyra en urintunna är det bara att meddela. 🙂

Att hyra in tjänster samtidigt som man hyr ut andra kan förefalla lite konstigt, men det är inte så dumt egentligen. På så vis kan jag satsa mer på de maskiner jag köper och ägna mer tid åt att lära mej några få maskiner bra än att lära mej många maskiner halvdåligt. Exempelvis är jag totalt okunnig på det som berör rundbalsinplastaren, jag litar blint på att min samarbetspartner kan sin sak. På motsvarande sätt är han inte insatt körteknik för rundbalaren utan förlitar sej på att jag vet vad jag sysslar med.

Traktorerna kommer att presenteras utförligare i ett senare inlägg. Stay tuned.

Torken tömmes

Nu gäller det att sälja bort allt vete som jag pantat på då priset var uruselt (ännu i juni). Vetepriset har fördubblats från maj och så måste jag faktiskt få torken tömd så jag kan börja flisa ved för vintern. Jag änvänder nämligen samma kalluftstork för säd och för flis. Det var litet svårt att bedöma exakt hur mycket vete det fanns eftersom det är första gången jag använder den nya torken. Det fanns mycket mer än jag trodde så det blir att köra bort ett lass till för att få den tömd.

Den nya torken har ögonlocksplåt så man kan blåsa ut säden men trattarna och luckorna är inte ännu klara så jag suger i stället bort säden. Det gick så bra att jag inte vet om jag ids bygga urtappningsluckor alls. Sugtryckfläkten är en Kongskilde dubbelcentrifugalfläkt på 22 kW och den flyttar torrt vete upp till 20 ton per timme. Vanligen brukar kapaciteten vara överdriven men det här gick verkligen fort. Man behöver inte stå och hålla i munstycket utan det räcker att man då och då flyttar det framåt. Men vetet var också verkligt torrt – närmare 11 %.

Fläkten är köpt begagnad förstås – men den var som ny. Priset på en sådan är ganska tufft om man köper den från en affär. Jag hade tur eftersom säljaren var missnöjd med kapaciteten – men jag upptäckte sedan att nån kopplat mataren (den lilla runda cylindern på röret) att gå åt fel håll ! Då jag bytte riktning så fungerade den fint. Problemet med en 22 kW motor är att man skall ha stora huvudsäkringar. Men det behövs i alla fall 63 A för torkfläktarna så det gick an. Men inte skall man köra något annat tillika. Givetvis har jag byggt om den litet och satt in en lysdiod som tänds då motorn går i triangelkoppling och lyser på luftmätaren som visar hur belastad den är. Jag borde bara bygga en större indikator så man ser på långt håll hur mycket man kan suga.

Och så märkte jag att det behövs ordentliga nivåmätare i varje silo som man ser eller hör då man suger. Jag satte in sådana redan för många år sedan men det skulle behövas trådlösa indikatorer som tutar i hörlurarna då silon är full. Jag skall försöka sätta in larm via WLAN till hörlurarna. Nu blir jag tvungen att springa till silon hela tiden för att se när den är full.