Bos-Sestu traktorer

På allmän begäran 🙂 presenterar jag kort traktorerna på Bos-Sestu:

Massey-Ferguson MF-65 är den äldsta från 1960. Storebror till den legendariske Grållen (MF35). Dieselmotor Perkins 4-cylindrig på 50 hk och tre växlar framåt och en bakåt. Hemlagad hytt (bara taket och vindrutan kvar). Försedd med James frontlastare och används numera mest som skottkärra och byggnadsställning samt för att lyfta storsäckar. Den är för svag för moderna maskiner men i stort sett evig. Man bara köper en ny acku vart femte år ungefär. Frontlastaren är mycket viktig för alla möjliga arbeten men 65:an har ingen styrservo så det krävs litet teknik att köra med den (man måste köra framåt eller bakåt för att orka vrida på ratten vid last i frontlastaren).

MF-65

Massey-Fergusom MF-165 från 1970 är en modernare version med en Perkins diesel (A4.212) med fyra cylindrar och 52 hk med tre växlar framåt och en bakåt. Men den har styrservo, snabbväxel och fabrikshytt. En av världens vanligaste traktorer fortfarande. Inga problem med reservdelar men liksom 65:an i stort sett evig. Den är vår universala Lilltraktor (bara 2600 kg) och används för allt möjligt från harvning och besprutning till körning av släpvagn. Den är ett av de vackraste exemplen på engelska traktorer då de är som bäst. Men litet för svag för arbetsredskapen. Och vi köpte litet för tidigt för den har torra bromsar medan de nyare 165:orna har våta bromsar som fungerar mycket bättre. Det som retar mej mest med MF-traktorerna är tums skruvar. Jag köper inga anglosaxiska maskiner mer av den orsaken. Engelska och amerikanska maskiner borde inte få importeras till Europa alls förrän de gått över till metersystemet.

MF-165

Min pappa köpte MF-traktorerna men min första “egna” traktor var Zetor Crystal 8011 från 1975. Det var en legendarisk modell som på sin tid var helt nyskapande och som de flesta andra tillverkare kopierat (liksom Fergusongrållen). Den hade en hytt med slät golvyta och inbyggd kompressor och en mängd finheter. Det är en annan familj än de gamla Zetor-traktorerna och tillverkades i Slovakien och Polen (Ursus). Den är numera vår huvudtraktor och används både på åker och i skog. Motorn är Zetors egen diesel på 85 hk med våta cylinderfoder (lätta att byta – det har jag gjort). Reservdelar är inget problem på grund av legendariske Moto-Check i Närpes. Det är en tung traktor på 3700 kg och ganska stor. Hytten är fantastisk med extra sits bak men vår modell som var en av de första har inte taket med fläkt och luftfilter (det bygger jag om just nu). Kylaren var dålig i början och jag har reparerat och bytt den många gånger tills jag köpte en riktigt fin kylare som nu tycks hålla. Styrservon är en otrolig konstruktion med en jätteklimp som cylinder – den har jag skruvat med ofta. Inga problem med reparationer – man kan fixa allting själv. Enkel och robust. Packningarnas material har varit dåligt. Det kostar inte mycket att byta dem men kan vara en hel del arbete. Fortfarande min favorittraktor på åkern.

Zetor 8011 Crystal

Belarus 825 turbo från 1982 är vår enda fyrhjulsdrivna traktor och har blivit skogstraktor. Den har en fyrcylindrig diesel på 100 hk av Belarus egen konstruktion. En seg baddare. Litet problem har jag haft med cylindertapparna som jag varit tvungen att byta. Och kopplingen har varit usel och är bytt flera gånger. Det är en säregen konstruktion på många sätt. Hydrauliken är dubbelverkande så jag kan lyfta upp bakändan på traktorn genom att trycka ned hydraularmarna. Bakhjulen kan ställas med skruv så man får exakt den spårvidd man vill ha. Det gäller bara att dra åt skruvarna ordentligt annars tappar man bakhjulet i full fart (det hände mej). Den går mycket fort på landsvägen men har krypväxlar också (18 framåt och fyra bakåt). Liksom Zetorn är den enkel att reparera men reservdelarna har blivit dyra de senaste åren. Förr var de grisbilliga och vi hade huvudlagret i Kouvola på 50 km avstånd. Den läcker olja från hydrauliken både här och där. Det är inte mycket men den är oljig hela tiden. En tung traktor på 4100 kg och långt avstånd mellan hjulaxlarna (svänger dåligt). Men framaxeln är en ovanlig konstruktion. Den är dragande men med högsta frihöjden av alla traktorer eftersom den har vinkelväxlar ute vid hjulen och passar därför bra i skogen. Men det är en väldigt hållbar konstruktion – inte ett enda problem hittills. Hytten är mycket högt uppe men ganska liten och så finns det två ackur inne i hytten. En Nokka 3010 lastare är fäst vid ramen på den så man kan lyfta upp bakhjulen med lastarfötterna (lätt att sätta på snökedjorna).

Belarus 825 med Nokka 3010

Slutspurten

Rybströskningen fick en flygande start på torsdagen. Det hade regnat på onsdag och rybsen var alldeles för våt för att tröska. I stället ägnade jag dagen åt att köra hem lite halmbalar. Det blåste dock rejält redan från morgonen och mot eftermiddagen började både jag och tröskaren Jonas på varsitt håll fundera om det inte skulle kunna gå att tröska lite i alla fall. Blåst torkar nämligen upp växtligheten betydligt bättre än enbart solsken. Vi gick en runda och kunde konstatera att det var på gränsen. Det var fortfarande blött nere vid marken men stora delar av beståndet var så pass torrt att man i nödfall kunde börja tröska. Efter att ha kollat väderprognoserna och sett att det utlovades regn mer eller mindre hela den kommande veckan var det lätt att bestämma sig. Jonas hämtade tröskan och körde igång och jag fixade fram en vagn.

Slutresultatet blev att vi fick tre hyfsade trösktimmar vilket innebar att vi skördat ungefär halva rybsarealen innan det började regna. Rybsen är definitivt inte för torr, men det duger som en paniktröskning. På fredag morgon åkte den in i torken och vi kollade vädret framöver. För fredagen lovade en vädertjänst regn hela dagen, en annan uppehåll och 12 m/s. Kan jag få det sistnämnda, tack?

Och visst kunde jag det. Trots prognosmakarnas dystra utsikter höll sig regnet borta hela dagen. Visserligen kom vi inte upp till de utlovade 12 sekundmetrarna, men det blåste rätt bra i alla fall. Jonas och Conny fortsatte tröskningen under regntunga skyar på fredag eftermiddag och lite efter kl 18 var årets trösksäsong över för min del.

Rybsen var ordentligt fuktig, mellan 16 och 20%, så vi ser fram emot ett rejält antal timmar i torken innan den är nere under 10%. Mängdmässigt är det väl lite i samma stil som kornet, acceptabelt men en liten besvikelse med tanke på hur sommaren sett ut. Jag har kalkylerat med 1 t/ha och ser preliminärt ut att ha fått nåt i stil med 1,3. Det är samma medelskörd som jag hade i fjol och med tanke på att växtsäsongen varit betydligt bättre hade jag hoppats på lite mer i år. Men man skall inte klaga, det här är helt ok.

Regn även på sydvästfronten

Regnet tycks ha blivit ett populärt tema här på bloggen. 🙂 Vi har haft riktigt ordentligt höstväder de senaste dagarna; regn och blåst varvat med lite sol. Men efter den här sommaren så välkomnar jag nog hösten med öppna armar!
Blåsten skulle man ju nog klara sig utan, man känner sig så maktlös då det riktigt pinar in från havet. Men till elbolagets ära, så måste jag säga att vi faktiskt har haft el de senaste dagarna bortsett från ett par korta knyckar då de förmodligen har kopplat om något från bolagets sida.

Regnet ja. Sedan onsdagen har vi fått rejält över 30 mm vatten. Då det dessutom har kommit ner rätt så nätt, så har det gjort gott må ni tro. Speciellt de ny sådda vallarna har mått bra av detta. Trots att vi för ett par veckor sedan också fick regn, så har marken varit riktigt krut torr. Det var inte långt ifrån att det “dammade” då de plöjde åkern före sådden.
Tredje ensilageskörden ska vi ännu ha undan, sedan är allt foder skördande för i år förbi. Förmodligen tas den nästa vecka. Men till dess: låt det regna bara! 🙂

Bäst som det regnar så kommer det en skur

Höstväder – det är vad vi har. Det duggar eller regnar allt emellanåt. Visst tittar solen fram också men mest bara för att retas. Man kan aldrig vara säker på att det är torrväder någon längre tid.

Det är inte så farligt – allting är tröskat och torkat – men det är irriterande. Jag borde köra ut tröskan och kila upp golvet i ladan men då måste den stå ute någon dag och jag vill helst inte ha den våt. Det finns ju massor av inomhusarbeten men sommarens maskiner borde ställas undan och till det behövs litet torrväder.

Det har varit planerande av mätnät och fliseldning och så måste jag i går ta en tur till Ring III (in till Helsingfors åker jag nästan aldrig mer) för att skaffa mer material för torkbygget och för fliseldningen. Även om man inte skall ha så mycket så går det i praktiken en hel dag till det i alla fall. Därför köper jag helst över nätet.

Annars har jag bara sålt vete. Priset är hyfsat nu (nytt rekord i dag åter …) så jag försöker tömma lagren. Förresten måste jag få nya torken tom så jag kan ta in flisen för i vinter. Senaste billasset på tisdag gick annars bra. Nu testade jag hur snabbt man får bort mellankanalen som jag byggde i somras. Det gick på en och en halv timme och då måste jag ännu bygga litet extra så man kan i framtiden räkna med en timme för att få bort den. Det går an – ifall de ringer i tid …

Men så fastnade bilen för chauffören körde litet för långt ut och där fanns lös sand. Så det blev att dra med Zetorn för att få upp den. Jag måste nog ta ett lass grovt grus för att stabilisera sanden. Men efter den torra sommaren är det ju ännu stadigt och åkrarna har stora sprickor här i leran.

Just nu skulle jag fylla på flis men hann köra bara en skopa så kom det en ordentlig skur och jag sitter därför här och skriver i stället. Det är inte stort jobb – bara tre skopor var tredje dag – men tydligen måste man passa på riktigt noga med det här vädret. Solen sken då jag började men nästan blixtsnabbt kom skuren. Så jag tar en kopp kaffe och sedan kör jag två skopor till …

Upp, ner, upp och sen bokstavligen ner!

Torsdagen den 16.9 blev en dag som bjöd på ett och annat. Speciellt en massa emotionella svängningar, allt från toppen- till bottenhumör i en snabbt varierande takt.

På tisdagskvällen blev ca två ha ryps otröskat för jag skulle iväg på ett möte. Det kändes helt ok då, men när vattnet öste ner som igelkottar hela gårdagen så kände man en viss påkrypande ånger övar att jag inte ställde in det mötet. Den känslan gick över när denna dag grydde med toppenväder, sol och hård blåst. Det absolut bästa tork- och tröskväder som finns. Jag gick hela dagen på jobbet med stigande humör och insåg att det skulle bli tröskat klart ikväll.

Den känslan  körde brutalt i diket när jag på väg från jobbet mötte ett synnerligen ovälkommet hällregn. Nu blev irritationen total och husbondens nerver kollapsade. Efter att ha tillbringat nån timme med att vara arg och svårhanterlig blev jag upplyst om att det faktiskt inte kommit så mycket vatten totalt på hemmanet. Omfall! Iväg och pröva lyckan på åkern!

Den lyckan var fullständig. Inget spår av vatten utan den helt mogna rypsen hade ruskat av sig det och tröskningen gick som en dans. På två timmar var rypsen, och därmed allt, klart tröskat.

Återkommer till resultatet av tröskningen men vi kan säga såhär, vagnen var tung.

Det visade sig att vagnen var väldigt tung, det var den mindre hästen som drog och helt plötsligt en meter från fast väg gav marken vika och där satt vi, Zetor, vagnen och jag. Prydligt fastkörda!

Det var inte så mycket annat att göra i det annalkande mörkret än att konstatera att ekipaget satt som soppskålen på Emils huvud – fast! Som tur var var ju vägen nära vilket kommer att underlätta en kommande bärgning, och det var inte heller så lång att gå för att hämta en pressenning som sedan var lagom rolig att dra över i den hårda blåsten.

Nu får det bero över natten och i morgon funderar vi på hur vi skall lösa problemet. Just nu känns det bara bra att det är tröskat, även om det hade varit ännu roligare att få hem rypsen också.

Denna dagen ett liv….

Över 2 000 kommentarer på Bondbloggen!

Bondbloggen gillar när ni ställer frågor eller annars kommenterar det som Sonja, Kalle, Nisse och Mats berättar om. Det är jätteroligt att ni frågar, tycker till och ber om – eller ger – tips och råd!

Därför beslutade vi att dela ut Bondbloggen-kepsar till de som skrivit kommentar nummer 2 000 och 2 001. Signaturerna cowboy och daniel, ni har paket att vänta!