Presentation: maskiner

Generellt är jag inget maskinfreak. Jag är mer intresserad av arbetet som utförs än maskinen det utförs med. Nivån på gårdens maskinparken är följaktligen också en aning lägre än på medelgården. En del av maskinerna är av äldre modell och en del ägs i bolag med nån granne. Därtill hyr jag också en del maskintjänster vilket gör att man slipper lägga ut pengar på maskininvesteringar. I våra nejder finns en hel del entreprenörer som bjuder ut sina tjänster via en maskinring, så det finns gott om maskinister som gärna ställer upp.

Jag hyr in gödselspridning, sådd, tröskning, torkning och inplastning av rundbalar. Tillsammans med grannar äger jag vält, slåtterkross, tallriksharv och ett par vagnar. Rundbalning, harvning och stubbharvning kör jag på entreprenad åt andra, samt lite plöjning ibland. Urintunna och rullharv samt en del småmaskiner (schaktblad, höräfsa o.s.v.) av mindre ekonomiskt värde är de enda maskiner jag äger och använder helt själv. Vill nån hyra en urintunna är det bara att meddela. 🙂

Att hyra in tjänster samtidigt som man hyr ut andra kan förefalla lite konstigt, men det är inte så dumt egentligen. På så vis kan jag satsa mer på de maskiner jag köper och ägna mer tid åt att lära mej några få maskiner bra än att lära mej många maskiner halvdåligt. Exempelvis är jag totalt okunnig på det som berör rundbalsinplastaren, jag litar blint på att min samarbetspartner kan sin sak. På motsvarande sätt är han inte insatt körteknik för rundbalaren utan förlitar sej på att jag vet vad jag sysslar med.

Traktorerna kommer att presenteras utförligare i ett senare inlägg. Stay tuned.

Torken tömmes

Nu gäller det att sälja bort allt vete som jag pantat på då priset var uruselt (ännu i juni). Vetepriset har fördubblats från maj och så måste jag faktiskt få torken tömd så jag kan börja flisa ved för vintern. Jag änvänder nämligen samma kalluftstork för säd och för flis. Det var litet svårt att bedöma exakt hur mycket vete det fanns eftersom det är första gången jag använder den nya torken. Det fanns mycket mer än jag trodde så det blir att köra bort ett lass till för att få den tömd.

Den nya torken har ögonlocksplåt så man kan blåsa ut säden men trattarna och luckorna är inte ännu klara så jag suger i stället bort säden. Det gick så bra att jag inte vet om jag ids bygga urtappningsluckor alls. Sugtryckfläkten är en Kongskilde dubbelcentrifugalfläkt på 22 kW och den flyttar torrt vete upp till 20 ton per timme. Vanligen brukar kapaciteten vara överdriven men det här gick verkligen fort. Man behöver inte stå och hålla i munstycket utan det räcker att man då och då flyttar det framåt. Men vetet var också verkligt torrt – närmare 11 %.

Fläkten är köpt begagnad förstås – men den var som ny. Priset på en sådan är ganska tufft om man köper den från en affär. Jag hade tur eftersom säljaren var missnöjd med kapaciteten – men jag upptäckte sedan att nån kopplat mataren (den lilla runda cylindern på röret) att gå åt fel håll ! Då jag bytte riktning så fungerade den fint. Problemet med en 22 kW motor är att man skall ha stora huvudsäkringar. Men det behövs i alla fall 63 A för torkfläktarna så det gick an. Men inte skall man köra något annat tillika. Givetvis har jag byggt om den litet och satt in en lysdiod som tänds då motorn går i triangelkoppling och lyser på luftmätaren som visar hur belastad den är. Jag borde bara bygga en större indikator så man ser på långt håll hur mycket man kan suga.

Och så märkte jag att det behövs ordentliga nivåmätare i varje silo som man ser eller hör då man suger. Jag satte in sådana redan för många år sedan men det skulle behövas trådlösa indikatorer som tutar i hörlurarna då silon är full. Jag skall försöka sätta in larm via WLAN till hörlurarna. Nu blir jag tvungen att springa till silon hela tiden för att se när den är full.

Bloggande bönder i Kristinestad i morgon

Näytä suurempi kartta

I morgon smäller det – då sätter sig Mats, Sonja, Nisse och bloggredaktionen i bilen och sammanstrålar med Kalle i Kristinestad. Om du har möjlighet, kom och träffa bloggarna klockan 17, på Corner.

Det finns fortfarande lediga platser bland publikstolarna under inspelningarna av Bettina S. Kalle är med i den senare inspelningen som börjar klockan 18, men om du kan och känner för det kan du också vara med i den första inspelningen som börjar klockan 12. Mejla bettinas.fst@yle.fi för att anmäla dig.

Skördetider även i växthuset

Som jag skrev tidigare, så lade vi upp ett nytt växthus på våren eller rättare sagt sommaren.
Tomaterna har minst sagt växt bra under sommaren. Paprikorna har haft det lite för mörkt, så av dem har vi inte ännu fått några smakprov.
Men tomater har vi, i parti och minut. Vi har ”vanliga” tomater, körsbärstomater, gula tomater och bifftomater.Så nu gäller det att försöka vara fyndig och komma på diverse recept på hur man ska tillreda dem. Vanligtvis brukar mina goda idéer dö ut just före de ska förverkligas ( jag får alltså brått med matlagningen), så ofta blir det att äta råa tomater ( som ju också är goda) eller att laga en ”röra” med tomater, lök, olja och vinäger. Mycket gott även det. Skönt är det i varje fall att ha egna tomater att ta till och inte vara tvungen att bära hem dem från butiken! 🙂

Under strecket

Septembermörkret har fallit och torken mullrar sig igenom årets sista torktimmar. Den sista rypsen borde vara klar innnan midnatt så nu börjar man kunna börja titta på vad som finns under strecket i årets kalkyler.

Några oskrivna kort finns ännu, rypsens kvalitet vet jag inget om ännu, här inverkar bla orenheter och oljehalt. Däremot vet jag att jag är helt nöjd med mängden, tror det kan nosa på 2 ton i år igen. Den totala mängden vete är också tills vidare okänd, jag uppskattar någonstans runt 4,5 ton/ha men är inte säker.

Säker är jag däremot på att alla tiders enklaste odlingssäsong ligger bakom mig. Vårbruket gick snabbt och smidigt. Allt växtskydd lyckades enligt plan och iden om att lämna bort sjukdomsmedlen i vetet i år var ett bra drag tydligen.

Trösksäsongen har varit rena drömmen, nästan för enkel faktiskt. Tröskan har gått som en ängel, inte ett enda ingrepp med kirurgverktyg har behövts, detsamma gäller torken.  Tror inte jag kan minnas ett enda år förr då detta har hänt. Dessutom har torksatserna varit så korta att jag inte har behövt besöka torken en enda gång nattetid för satsbyte eller kontroll. I och med korta torkar har också brännoljeåtgången varit minimal, ca 2000 liter att jämföra med normala 3500 liter.

Lite regn störde både vår och höstbruk, men i och med att båda var så tidiga så spelade det egentligen ingen större roll, på våren var det bara till nytta och nu på hösten till ingen skada.

Det verkar ju som om vi i Syd-Österbotten haft ett välsignat år av någon anledning för på nästan alla andra håll har det ju varit för torrt eller vått eller något annan, men här har det varit – perfekt.

Undrar, undrar om brevet till tomten kan ha något med detta att göra…..