En lite annorlunda torsdag

Igår blev det lite omväxling i vardagen då jag var på en husdjursdag som arrangerades av ÅSP. Under dagens lopp fick vi information bl.a. om husdjursstöd och kravet på kedjeinformation. Inga större nyheter kom upp, men det är ju alltid roligt att träffa andra producenter.

På kvällen var det boxning som gällde.  Vi håller på en timme åt gången och igår var jag faktiskt glad att lektionen inte räckte längre än det, för det tog på! Kanske man ska börja göra något åt sin kondition, krhm..! 😛  Vi hade flera olika övningar där man måste flytta sig mellan slagen, i stället för att stå stilla och bara träna teknik.

När jag kom hem på kvällen gick jag ner till ladugården. Då jag kom in dit berättade Antte att en ko äntligen hade kalvat. Vi hade gått och väntat och följt med henne redan flera dagar och nätter, hon hade beräknad tid 8.2.  Jag frågade förstås vad det blev, ko eller tjur? Svaret var: gå och se.Det kom dessutom med en sådan ton att jag var säker på att det hänt något med kalven. Före jag hann till kalvningsboxen ropar “svärre” att det blev en tjur. Jag såg på henne en stund och konstaterade att hon skojade.  Orsaken till att de inte rakt ut sade att det faktiskt VAR en kokalv är, att denna kalv  inte riktigt är en vad som helst för kalv. Hon har kommit till från ett embryo som köpts från Kanada. Antte har varit där två gånger och bekantat sig med olika gårdar och deras djur. Han valde ut från vilka kombinationer (ko x tjur) han ville köpa embryon och efter sköljningarna har dessa sedan transporterats till Finland. Så hon var verkligen en efterlängtad kalv. Hon döptes till YellowBriar Hanama.

Kall lösdrift

Idag var det utgödslingsdag. Korna går i en kall lösdrift, alltså i en oisolerad byggnad, och jag skrapar ut gödseln med traktor och schaktblad. Ibland gödslar jag ut varje dag, ibland varannan och nån enstaka gång var tredje dag. Hur ofta beror på vädret. Fuktigt väder kräver att man skrapar rent oftare. Faktum är att för oss som har oisolerade system är fukt ett större problem än köld. Det får gärna vara -15 utan att det blir några som helst problem, korna hålls rena och torra. Däremot är intervallet -5 till + 5 inte så värst trevligt, det är betydligt fuktigare och går mycket mer halm för att hålla korna rena.  Och då måste man också skrapa ut gödseln oftare. Just nu går det rätt bra att skrapa rent varannan dag, så jag räknar med att göra det nästa gång  på lördag.

Efter att ha skrapat rent lyfte jag in en halmbal i ladugården. Halmen bildar en bädd i övre ändan av huset, där en del av djuren sover. De djur jag köpt in har alla tillbringat hela sina liv i ladugårdar med stora boxar men jag har liggbås som korna skall sova i. Båsen har fem cm tjocka, isolerade madrasser och är rätt bekväma, men ännu efter fyra månaders omställning är det fortfarande ett par äldre madammer som inte riktigt accepterat tanken på att sova i bås. Kor är vanedjur. För att de här konservativt lagda inte skall behöva ligga på betonggolvet har jag gjort en halmbädd som jag fyller på vid behov. I sinom tid kommer de nog alla att övergå till att sova i båsen, men förändringar kräver lite tid ibland.

Själva ströarbetet går enkelt. Jag lyfter in balen och sen sköter tjuren Trisse och ett par kor själva sönderdelningen. Det brukar ta några minuter att stånga sönder en bal och de inblandade är riktigt uppspelta av uppgiften. Trisse som är en mogen man med stor livserfarenhet försöker upprätthålla en viss distanserad värdighet, men inte ens han klarar av att lägga band på leklusten när de andra skuttar omkring i den knastrande halmen.

Allt virke går åt

I dag skrev jag fullmakt åt reviret om försäljning av virke. Det tycks gå åt allting – utom björkstockar. Ganska snabbt har lågkonjunkturen svängt och nu behövs virke för de fabriker som startat på nytt. Problemet är bara att det inte går så snabbt att få ut mera virke om det inte alls är planerat.

Och så vet man aldrig med vädret, Alla maskiner till trots så är vi ännu beroende av vädret i hög grad. Visserligen går det att hugga i alla väder men det kan vara besvärligt, långsamt och dyrt.

Men i dag var jag nöjd med vädret – det var kring -13 hela dagen och nu har det blivit ännu kallare. Kläderna var torra och man fryser faktiskt mindre än då det är varmare och man blir genomblöt.

Men nu skall vi se om eposten går fram till bloggen … (2)

Sparken

Idag fick jag då sparken, till och med två gånger! Av kalvarna nämligen 😉

Jag var och putsade rent i gruppboxarna på eftermiddagen då först den ena testade hållbarheten på mitt lår och efter en stund kom följande kick i mitt knä. Kalvarna tyckte tydligen det var roligt att få springa och hoppa  runt matte! 🙂

Is på taket

Det började komma in vatten i huset och orsaken blev snart fastställd – det hade blivit 20 cm is vid takkanten och bakom isbarriären låg det vatten. Vi har ju ordentlig lutning på taket men om det blir vatten liggande så läcker det nog. Problemet var förstås måndagens varma väder – närmare noll.

Det var ingen lätt sak att få bort isen. Inte vågar man slå på den för då slår man hål i taket och en värmefläkt var alldeles för usel. Så jag måste ta den pneumatiska borrmaskinen och en stenmejsel och ta bort små bitar i taget. Det var inte heller ofarligt för de föll ganska nära fönsterrutorna i nedre våningen.

Nästa sommar skall värmekablar installerar på taket så man får en öppning att vattnet kan rinna bort.

Isbarriären

Snörik vinter

Den snörika vintern förorsakar en del intressanta situationer och då menar
jag inte bara för VR. Idag skulle jag hämta balar från ett skifte en bit
hemifrån. Skiftet ligger alldeles bredvid landsvägen, så det är plogad väg
ända till åkerkanten. När jag kom fram upptäckte jag dock att landsvägsdiket
var helt igendrivat och snön hårdpackad av all snöplogning. Det var helt
omöjligt att hitta vägtrumman där man skall svänga in på åkern trots att jag
plumsade runt ett bra tag. Jag vet att diket är rejält djupt, så att chansa
på att svänga in i blindo var inte att tänka på. Hade jag kört ner med
traktor och vagn och missat trumman hade jag garanterat inte kommit upp för
egen maskin.

Det var bara att ta skeden i vacker hand och ändra planerna. Jag fick hämta
foder ett annat skifte i närheten. Detta kändes lite dumt eftersom jag var
inom 20 meter från balarna, men ibland är man tvungen att anpassa sig efter
de förutsättningar naturen bjuder.