26 juli, 2010 av Nisse

Damm, svett och svavel

Nu borde man ligga i skuggan och dricka något läskande (till exempel surmjölk) men torken skall lagas och det finns inget förbarmande. Det betyder damm, svett och svavel – fast nu är det så hett att man inte ens orkar osa svavel. Jag har en gammal anorak på mej eftersom den har en huva som man kan snöra åt och slippa få stora dammoln i nacken. Men gissa om det blir hett …

Skyddskläder är ett kapitel för sej. Förr använde ingen sådana men det blev lungsjukdomar och farsan hamnade också ett varv på Mjölbolsta sjukhus. Själv har jag försökt använda åtminstone dammskydd men allt verkar vara konstruerat för inspektörer som står och ser på då andra arbetar. Att arbeta i skydden är ofta en värre plåga än att vara utan. Det finns en enda modell av dammskydd som man kan använda – de andra är helt odugliga. Jag köpte ett par hjälmar med fläkt men de är så stora att man inte kan använda dem annat än på stora och öppna platser. Och sikten blir usel så då man skall göra nånting så måste man ta bort hjälmen. En skyddsoverall var så vid och sladdrig så den fastnade i allting. Och så undrar inspektörerna över att arbetarna inte använder skydd fastän det finns. Troligen är skydden köpta för att hänga i skåpet så man kan visa inspektörerna att det nog finns.

Badande i svett fick jag i alla fall fläkten flyttad från ändan på huvudkanalen till sidan och nu gäller det bara att förlänga huvudkanalen till den nya torken. Lördagen var fin – den enda dag i juli då man kunnat existera – men nu är det över 30 grader igen. Om sedan solen basar på plåttaket så blir man stekt under det.

Den här fläkten har en 11 kW motor och den kan ge 40000 kubikmeter luft i timmen. Den är tillverkad i grannbyn av Perssons kvarnverkstad för 35 år sedan men ännu i perfekt balans. Och det är viktigt för om det blir obalans så flyger fläktvingar omkring med fruktansvärd fart. Jag har tre fläktar i huvudkanalen så det blir en hel del luft som blåses genom säden (eller flisen).

1 juni, 2010 av Nisse

Byggsäsongen börjar

Vårsådden har dragit ut på tiden mer än någonsin och är inte slut än men nu lovar tiodygnsprognosen bara uppehåll så det skall väl ordna sej. I alla fall så blir det bråttom att inleda byggandet för sommaren är kort och vi har en hel del att göra.

Jag har byggt hela mitt liv sedan jag som femåring av min pappa i julklapp fick en hammare och tio kilo spik samt en stubbe (att slå spikarna i – i stället för i möblerna …). Moofa (min farmors far) flyttade husen från det tätt bebyggda Hopenbackan för hundra år sedan (det berättas att husen var så nära intill varandra att man kunde gå från ena ändan till den andra över hustaken). Vid storskiftesregleringen 1908 flyttades många hus bort – moofa ville inte lämna tätbebyggelsen och processade men förlorade (till all tur brukade farsan säja).

Min farfar byggde den stora ladan och alla beskärmade sej över ”skrytbygget” som ansågs vara alldeles för stort men inte räckte den till så länge. Nu ryms till och med tröskan in där och det är ett väldigt fint och torrt utrymme. Min pappa byggde 1945 den nya stora tegelladugården som är trettio meter lång och numera fungerar som kallufttork  (andra våningen) och skrotlager (nedre våningen som är för låg för dagens traktorer). Där finns också mitt arbetsrum i det gamla stallet och elektronikverkstaden samt värmecentralen.

Jag har byggt den stora verkstaden med 4,2 meters höjd inomhus och två sex meter breda dörrar – i ilskan över att maskinerna inte ryms in någonstans mera. Men knappt är det ibland i alla fall. Halva verkstaden är varm med en 100 kW radiator med fläkt som jag installerade förra hösten och andra halvan är isolerad men utan skild värme och har plats för fyra traktorer.

I slutet på 70-talet byggde vi Ribackhuset åt mina föräldrar. Det är helt och hållet heimlaga utom pipan som är murad av gummans bekanting – en pensionerad murare från Esbo. Det var hårt att bära murbruk och tegelstenar åt honom. Han var otroligt skicklig och snabb och fick allting mycket snyggt men han pratade hela tiden. Och vi skulle svara där vi släpade material med andan i halsgropen …

Det senaste bygget är den stora kallufttorken som ännu har en del kvar att fixa i sommar. Det är helt egen konstruktion – också ”egen” i bemärkelsen ”underlig”. En körbar tork där man kan backa in tio tons vagnar direkt på hålplåten och kippa lasset där. Den har 96 luftluckor så att man kan torka bara precis där man vill.  Hela nedre våningen är en lufttät ”huvudkanal”.

Och så har vi det lilla flislagret som vi slog upp provisoriskt i kölden i januari. Nu skall det byggas ordentligt.  Den försenade vårsådden gjorde att all eventuell semester är indragen. Inga fritidsproblem i sommar …