16 maj, 2015 av

Filosofbonden.

När åkern är svart av och dikena välfyllda med vatten och det inte är möjligt att bruka jorden på grund av vätan kan man ju alltid skingra tankarna med lite filosoferande. Det är ju annars något man också oftast gör när man har så kallat ”siiand arbeit” (arbete som löper av sig självt utan desto vidare tankearbete) men det är sällan att man sätter dom funderingarna i pränt. Jag skall nu göra ett undantag och skriva ner en sak som jag från och till funderat över och som alltid aktualiseras i samband med att man sliter med stödansökningarna.

Matprissubventioner.

De flesta känner säkert till att lantbruksstöden är till för att sänka matpriserna så att alla ska ha råd att äta sig mätta av näringsriktig mat. Det finns ändå en oftast ”högljudd” skara som åtminstone i samband med publicerandet av stödutbetalningarna och nu när bönderna ondgör sig över byråkratin brukar aktivera sig i sociala media. Deras kommentarer och inlägg brukar ofta signeras med ”skattebetalare” och andemeningen är att deras skattemedel inte ska gå till ”socialbidrag” åt lata bönder som mest är ute och finkör i sina nya stödfinansierade traktorer och blockerar trafiken. I stället borde vi antingen skaffa oss ett riktigt jobb eller sätta produktion i marknadsmässigt skick.

Deras kommentarer har fått mig att undra om det faktiskt skulle finnas en marknad för marknadsmässigt prissatta produkter? Man får ju den bilden att dom hellre betalar för produktens egentliga värde i hårdvaluta än att subventionera produktionen via skattesedeln. För den som säljer mer eller mindre direkt åt konsument är det inte så svårt ordnat men det som går via parti- och butiksledet borde kanske förses med nån form av märkning så att dessa ”skattebetalare” skulle hitta de produkter de önskar sig. Så hur är det? ”Upp med handen” nu den som önskar sig ett dylikt system!

EU-stöd.

Det finns faktiskt odlare som inte söker odlingsstöd. När vi gick med i EU, eller EG som det hette då, fanns det grönsaksodlare som menade att då de inte fått stöd tidigare så nog skulle dom klara sig utan stöd i fortsättningen också . Det rörde sig oftast om äldre odlare med mindre arealer som avskräcktes av den byråkrati som ansökningarna medförde och den oro som eventuella granskningar skulle innebära. Hur väl dom klarade sig vet jag inte, många har säkert slutat om nu inte av lönsamhetsskäl så är dom antagligen pensionerade vid det här laget.

Jag skrev finns i det här kapitlets inledning av den anledningen att jag idag fick höra om en kollega som nu i år avstod från att söka stöd. Han menade sig ha så små arealer att det inte var mödan värt med all byråkrati och begränsningar som systemet medför. I stället försöker han ta ut ett merpris från produktionen. Jag hoppas att han hör av sig hur ekonomiska utfallet blev när året är slut. För jag ska inte sticka under stol med att jag också funderat i samma banor. Kanske kunde jag uppnå samma resultat med att sätta ner motsvarande tid på marknadsföring som på den byråkrati som stödansökan föranleder?

Det var ändå inte många bönder som röstade för medlemskapet i EG så varför skulle det falla på vår lott att söka tillbaka de medlemsavgifter som landet betalar till unionen? Borde det inte varit ja-röstarna som skulle tagit sig an den uppgiften? Sällan får vi tack för vårt återbördande av medlemsavgifterna. I stället har vi fått höra att det är vårt fel att landet blivit nettobetalare inom unionen, att vi inte söker EU-finansiering i tillräcklig hög grad.

Det är en sak som jag tror att många av de så kallade ”skattebetalarna” inte tänker på då de hävdar att vi lika bra kunde lägga ner det i Finland olönsamma jordbruket. Jordbruket stöds nämligen i en eller annan form jorden runt inte enbart i Finland. Så de får nog också i fortsättningen eller åtminstone så länge vi är med i EU bidra till matsubventionerna, skillnaden är bara att skattemedlen går till bönder utanför landets gränser. Oftast är också stöden större där, därför är också deras pris ibland lägre.

Vilket som är nationalekonomiskt bättre tror jag dom flesta kan räkna ut.

13 maj, 2015 av

Virtuellt jordbruk.

Jag har oroat mig över hur framtidens jordbrukare skall klara sig då barnen inte längre så aktivt deltar i det praktiska arbetet utan mest sitter framför sina datorer. Jag har ansett att det är genom att plocka sten, rensa ogräs och i övrigt likt Nisses barn jämsides med oss vuxna delta i de dagliga sysslorna som man lär sig hur jorden framgångsrikt skall brukas. Så har också mina barn gjort, och oftast av egen fri vilja, låt vara att jag av princip inte delat ut sekiner utan motprestation. Har man behövt pengar så har man fått göra sig förtjänta av dem.

Min son var speciellt intresserad av att följa med i arbetet och jag minns så väl kommentaren han fällde efter att ha börjat i skolan. Han som var van med praktiskt arbete och att genast se resultat av sina handlingar tyckte trots att han sett fram emot skolstarten att han efter några veckor på första klass inte lärt sig något av värde. Eller som han uttryckte sig ” va jäär ja ga tide? Ja kann ju allt såm tö kann så va nytta je e me ti gaa i skoLan täär int e hiendär elå gaar framåt naa?” (vad gör jag där? Jag kan ju allt som du kan så till vilken nytta går jag i skolan där det inte händer eller går framåt?). Förväntningarna var högt ställda och tydligen gick det lite för sakta framåt under inskolningsperioden. Att det senare skulle konstateras dyslexi och en inte alltför lätt skolgång är en annan historia.

Virtuellt jordbruksskifte.

Som sagt så har jag varit orolig över framtidens jordbrukande ……. men det är jag inte längre.

Jag har som många andra jordbrukare de senaste dagarna slitit med ritande av kartor för stödansökan, varit ut och mätt i terrängen och bannats över att de gröna prickarna inte fastnat där jag önskat placera dem. Speciellt att dela skiften med åkerholmar och att få in mina små jordbruksskiften har föranlett problem. Att dela basskiften rätt av från kant till kant var det inga problem med och antagligen är det så kartritningsprogramskonstruktören tänkt sig att dagens jordbruk görs. Och så görs det kanske också, men inte i mitt fall. Med många grödor i många omgångar på odlingsschemat så blir det onekligen att dela upp basskiftet i många små rutor som inte alla gånger ens når skifteskanten. Och inte var instruktionsvideon som dessutom var enspråkigt finsk till någon hjälp i detta fall heller. Det var verkligen synd att kartprogrammet inte kunde demonstreras i samband med blankettskolningen, det hade varit mycket värdefullt att få se hur det egentligen var meningen att det skulle gå till.

Jag anade redan tidigare då jag bekantade mig med de nya reglerna att detta skulle bli ett problem för oss grönsaksodlare med rikt sortiment, därför försökte vi också få lindring i kraven på detaljerna i ritandet. Jag tycker nämligen att jag får det att fungera någorlunda väl med odlingen som den är, inte ska något byråkratiskt påfund styra mina odlingsplaner.

Att vi gavs rätt att slå ihop små skiften (under 5 ar) och meddela dem som övriga grönsaker underlättade en del men ändå uppstod det problem i de fall att grupperna med små grödor inte låg intill varandra i och med att ordningsbokstavsgivningen inte gick att påverka utan gavs av kartprogrammet. Då jag frågade om råd gavs jag rekommendation att bilda ett virtuellt jordbruksskifte dit jag samlade dessa små grödor. Detta virtuella jordbruksskifte kunde jag placera var som helst på basskiftet. ???? Visserligen har jag redan tidigare meddelats att noggrannheten i kartritandet inte är första prioritet blott arealen stämmer men nog måste jag erkänna att jag lämnade med munnen öppen för en stund. Att ge efterkall på noggrannheten vid kartritandet skulle ändå komma att ge problem med att få rätt areal i och med att det var ritandet som bestämde arealen. Konstaterade samtidigt att virtuellt jordbrukande nog inte passar mig – till det har jag nog för mycket jord under naglarna -.

Men samtidigt kände jag även lättnad över hur framtidens jordbrukare skall klara sig. Den generation som nu växer upp och som ägnat sig åt virtuellt jordbrukande via FarmVille och dylika program kommer antagligen att klara sig ypperligt.

Hur det sen blir med livsmedelsförsörjningen är en annan sak ……… men det finns ju mjölkmaskin och mat i butiken. 🙂

 

Del av min odlingsplan som borde fås inritad i Vipu kartprogrammet.......

Del av min odlingsplan som borde fås inritad i Vipu kartprogrammet…….

..... vilket sen i praktiken kan leda till följande lista med felmeddelanden..........

….. vilket sen i praktiken kan leda till följande lista med felmeddelanden……….

..... eller nåt som mer påminner om abstrakt konst än odlingsskiften.

….. eller nåt som mer påminner om abstrakt konst än odlingsskiften.

 

Praktiskt jordbrukande.

Efter rådet om bildande av virtuella jordbruksskiften konstaterade jag att det nog mest är tänkt som tidsfördriv det här ritandet. Så efter att ha tittat i väderprognosen beslöt jag sätta mig i traktorn för att förbereda lite plantering, trots allt så är det nog fortfarande med att få plantor i jorden som mat fås till borden. Då rikliga regn som förhindrar jordbrukande för flera dagar framåt utlovas får man nog prioritera praktiskt jordbrukande. Kartritandet får jag väl göra ett nytt försök med då när ändringsanmälan skall göras i medlet av juni.

Det var lite för blött i åkern för plantering efter de senaste regnen men jag hade en del som var oplöjt och som kanske kunde fås att torka snabbare än det som plöjdes i höstas. Sagt och gjort så plöjdes och frästes bäddar för planteringen som sen trots att det var lite våtare än vad jag önskade fortgick till 23-tiden då jag fick lov att avbryta arbetet för att sätta mig vid datorn för att sända in stödansökan. Trots lite slö överföring, antagligen var det många andra som samtidigt belastade systemet, så lyckades jag få in anmälan med 25 minuters marginal. Låt vara att jag inte är nöjd med uppgifterna men dem får jag försöka frisera till fram till den 15.6. då ändringsanmälan skall vara gjord.

 

10 mars, 2015 av

Mera blanketter.

Hittade ett brev från ”storebror ser dig” i postlådan idag och tänkte att kommer det uppdaterade stödvillkor redan. Döm om min förvåning då jag öppnade brevet och fann en kladd med nya blanketter, vilket kanske i och för sig inte är så förvånande längre.

Ytterligare papper att gå igenom.....

Ytterligare papper att gå igenom….. ja det gula är kanske mest som säkerhet ifall tårarna börjar rinna eller magen slår loss 🙂

Nu verkar det ändå som om dagens paket mest är av informationskaraktär men att minneslistan över klavertramp man kan råka ut för omfattar elva A4 sidor berättar ändå en hel del om vad som stipuleras i dagens jordbruk.

Tillika är meddelandet om att vipu-tjänsten öppnats en påminnelse om vad som skall gås igenom innan sista april. Hoppas nu verkligen att den elektroniska ansökans problem rättats till sen fjolåret.

Kartritandet….

har jag redan gjort små försök till och sänt in lite förbättringsförslag för att göra det smidigare, vi får nu se om de beaktas. En sak som jag föreslog var att man helt skulle göra odlingsanmälan i samband med kartritandet så att man genom att rita in jordbruksskiftena på vipukartan samtidigt automatiskt skulle överföra areal- och övriga odlingsuppgifter till blankett 102B. Det kunde förslagsvis ”ploppa” upp en ruta i marginalen där man skrev in odlingsväxt m.m. samtidigt med att man ritar in aktuell areal på kartan. Man skulle på så vis slippa växla mellan blankett och karta. Det verkade nämligen finnas en viss risk att redan ritade jordbruksskiften försvinner när uppdatering av kartan görs i samband med växlingen. Nå vi får se, hur som helst så är det närapå omöjligt att i april exakt rita in var de olika odlingsväxterna kommer då en del planteras så sent som i augusti.

24 februari, 2015 av

Mötesdag.

Idag har största delen av dagen gått åt till årsmöte med Kaalintuottajat och Juurestentuottajat. Mötet hölls tacksamt nära denna gång då det hölls i Seinäjoki. Den relativt närbelägna (~80km) mötesorten medförde att det skulle ha varit ofint att inte delta. Det är ju frågan om landsomfattande intresseföreningar och oftast hålls mötena på långt avstånd från hemorten så emellanåt blir det inte av att åka.

Att mötet också innehöll ett besök på MAVI – Landsbygdsverket gjorde inte intresset för deltagande mindre precis, det är ju mycket i görningen nu då det blir ny programperiod. Att få träffa och framföra våra synpunkter till dem som håller i trådarna kan ju vara hälsosamt för båda parter. Vi är ju lite ”underliga” vi som håller på med grönsaksodling på friland. För om skillnaden i hur saker och ting utförs på gårdarna varierar bland ”normala” odlare så är nog skillnaden i arbetsmetoderna desto större mellan de olika gårdarna då det gäller specialodlingar. Och jag kan förstå att personalen på dylika verk inte kan föreställa sig vad besluten leder till, speciellt som ramarna sätts i Bryssel.

Här avgörs en del av böndernas framtida verksamhetsföruttsättningar.

Här avgörs en del av böndernas framtida verksamhetsförutsättningar.

Nya bestämmelser.

Jag var ju på ”besök” till samma adress tillsammans med en del yrkesbröder i höstas för att framföra lite åsikter. Den gången fick vi hålla till på gatan ……den här gången släpptes vi in 🙂

En del av våra frågor har gått framåt men det omtalade kartritandet lär vi få dras med till våren-försommaren, den 15.6 är sista dagen för korrigering av kartorna även om planteringarna fortsätter in i augusti. Efter sista korrigeringsdagen ligger vårt öde onekligen i granskarnas händer då det är de som sen tolkar förordningarna i fält. Ännu är inte allt hugget i sten men om ett par veckor borde det klarna hur det blir.

Vad gäller de nya miljöersättningarna verkar en hel del lite underligt. I miljöns namn införs en ersättning för mekanisk ogräsbekämpning för att på så vis minska användningen av herbicider (ogräsmedel) men det är lite svårt att förstå varför inte en hacka styrd av människohand kan omfattas av ersättningen. För att få del av ersättningen krävs nämligen att hackan är optiskt eller GPS styrd. Antar att nån tillverkare av mackapärerna varit framme och lobbat. Antar också att när det klarnar vilka mackapärer som omfattas så stiger priset på dessa och tillverkaren mäter på så vis ut ersättningen som egentligen borde gå till odlaren.

En hel del annat blev också diskuterat, kanske får jag anledning att återkomma senare. Vi blev i alla fall lovade att om inte dataprogrammen för ansökningarna fås att fungera i tid som kommer vi att meddelas tilläggstid lite tidigare än i fjol.

Tilläggstid för inlämnande av skattedeklaration har jag inte sökt så det är bäst att jag återgår till den nu………..