6 oktober, 2020 av Nisse

Slut på höstarbetet (på åkrarna)

Det har varit ganska fint torrväder här hos oss. Längre norrut har det varit ganska illa och jag känner med er där. Jag fick vetetröskandet undan ganska fort. Det var inte mycket till skörd även om det tycks vara mycket ojämnt. Vissa har fått en ganska bra skörd.

Sedan blev det bråttom att få vallarna slagna. Gröngödselträdan går på sista året så nästa vår måste den brytas. Hur det skall gå vet jag inte men jag siktar på direktsådd – om det nu går. Den fina klövern ligger nu där och ruttnar hoppeligen under vintern. Den borde hackas men om jag kan göra det ännu i höst beror helt på vädret. Jag vill inte köra spår i åkern för sådana är mycket illa för direktsådden.

Vallen måste slås (ganska snygg klöver)

Plöjning blir det inte i höst och jag hoppas att det inte blir nästa vår heller för vårplöjning på våra lerjordar ”motarbetar liggväxt” mycket effektivt, dvs. det växer just ingenting alls. Det är en risk som jag tänkte ta i alla fall. Går det illa så förlorar man inte så mycket eftersom vetepriset är uruselt. Vi får leva på pensionen och potatis. Den bättre hälften och barnen såg till att potatisen blev upptagen just före regnat som kom lördag natt. Potatis lär vara den föda som är bäst ifall man inte kan äta mångsidigt. Den innehåller nästan allt som kroppen behöver. Och jag gillar potatis (helst med litet knaperstekt fläsk).

Kvickrotssprutandet gick också ganska bra – eller man kanske borde skriva sprutandet mot baldersbrå för i år var kvickroten inte alls så farlig vilket däremot baldersbrån var. Och jag vill verkligen inte ha övervintrande baldersbrå. Det som är kvar är just gröngödslingsvallen. Det är ingen idé att spruta den förrän de tjocka strängarna med hö är hackade. Potatislandet hann jag inte heller spruta förrän det började regna. Det går att spruta före sådd nästa vår även om det är mindre effektivt.

Jag satte sprutan (800 liter på trepunktslyften) på stora Zetorn för gamla MF165 går med framhjulen i vädret om man sätter mer än 600 liter i tanken. Hydrauliken orkar inte heller lyfta sprutan. Pumpen måste nog förnyas – fastän den bara är 50 år gammal. Nu har det varit så hårda åkrar att det inte blir spår efter stora Zetorn så den fungerar bättre i år. Hytten är också tätare.

GPS:en fungerade hyfsat i år. Noggrannheten var inte den bästa men det var inga 20 meters kast som tidigare. Alldeles nyligen fick Fredrik den nya GPS-stationen att fungera med 2 centimeters noggrannhet men jag hade inte tid att pröva den eftersom regnet hotade.

Vi bygger alltså en GPS-station med RTK som ger centimeternoggrannhet och den kan vem som helst i trakten använda. Men man måste ha en RTK-mottagare. De kan vara ganska dyra även om priserna nu gått ned De är nu ordentligt under 1000 euro och om man riskerar att köpa kinesiskt så kan de vara ännu mycket billigare. Vi behöver inte direkt centimeterprecision även om vanlig GPS med 3-12 meters noggrannhet är för dålig.

Det blev alltså slut på åkerbruket – åtminstone tills vidare. Under veckoslutet hade vi Digiläger på gamla folkskolan där folk fick komma med sina datamaskiner, surfplattor och telefoner för att få hjälp. Och det behövdes tydligen. Åtminstone fick man sitta och prata och svära över de eländiga systemen tillsammans.

Den yngre generationen (Henrik) byggde också en inhägnad för de nyplanterade äppelträden. Två meter högt staket runt allihop kom upp på en dag med hjälp av stora lastaren på Belarus. Rullen var mycket tung men den satte han fast i rotorn på lastaren och kunde sedan lättare rulla ut den. Det går så mycket snabbare för de yngre medan jag haltar omkring med ischias och styv nacke efter vallslåttern. Fast allting börjar bli si som så på den här gamla gubben.

Kubotan med Henrik och ny jordfräs och förstås hunden med …

Det blev verkstadsarbete och i går också litet byggarbete då solen sken och det var varmt. Verandan saknar ännu en del väggbräder och lister. Det är mest potand (petarbete) som passar mej. Jag tänkte få den något så när klar före vintern. Det saknas inte heller verkstadsarbete men man måste bygga då det är torrväder och vara i verkstaden då det regnar.

Mitt i allt kom det en stor grävmaskin som rensade vägdikena – och satte fast trummorna. Så nu blir det spadarbete för att få vatten igenom dem igen. Tyvärr är vissa så dåliga att de troligen måste grävas upp och förnyas.

Även om höstarbetet på åkrarna börjar ta slut för mej så är det ingen brist på sysselsättning.