17 mars, 2017 av

Vår i luften.

En dag som denna känns det inte rätt att skriva om skidåkning så jag lägger följetongen på hyllan.

För nu är det vår i luften!

Tofsvipan kom flygande på sitt kännspakt vingliga sätt och solen sken samt gav oss flertalet plusgrader. Jag satte sista handen vid anskaffande av grönsaksfrön under större delen av dagen men när det var klart måste jag bara ut för att kolla läget i jord och skog.

Här utanför gården har isen legat tjock på åkern så första kollen gick till rågåkern för att se om läget var lika kritiskt där, det är ju inget vidare om is och vatten ligger på åkern och kväver de till våren vaknande rågskotten. Så riktigt farligt såg det ändå inte ut då det inte behövs mycket värme till innan rågåkern befrias från istäcket men ännu kan ju mycket hända. Att rågbrodden blev gles i höstas då det var så torrt att sådden grodde ojämnt gör ju inte saken bättre……. men vi får se framåt maj hur det går.

Rågåkern 17.3.2017

Det som jag reagerade över vid tjäl- och snömätningsrundan i onsdags  var att det i år fanns is överallt, också där marken lutar vilket kanske beror på att regn och smältande snö frusit fast på den kalla marken utan att rinna bort. Det finns nämligen en hel del tjäle speciellt på åkrarna den milda vintern till trots men så har det förstås varit väldigt sparsamt med isolerande snö. Och köldknäppen i början av november for säkert iväg med det mesta av den i jorden lagrade sommarvärmen. För den intresserade kan jag meddela att på plöjd åker låg tjälen 56 cm djupt och på stubbåkern 42 medan det i skogen varierade från 4 till 22 cm. Rikligt med is fanns det också i skogsdikena och många trummor var igenfrusna så smältvattnet sökte sig alternativa rutter ner mot vattendragen.

Frånvaron av ordentlig tjäle i skogen oroar mig lite för jag har en del virke liggandes som jag inte hann få ut innan resan till andra sidan Atlanten. De senaste dagarna har jag inte heller hunnit dit då det varit fullt upp med vårbestyren inför odlingssäsongen. Dessutom har jag besvärats av nån slags inflammation i axeln som gör vänstra armen orkeslös och då är man ganska hjälplös i skogen. Den håller som tur är på att bli bättre så jag tror jag försöker mig på lite skogsarbete nu i helgen då det i början av nästa vecka står en del möten antecknade i almanackan.

Om man nu kommer sig till skogen för byvägen är blöt och gropig och skogsvägen var rena isbanan idag, det var just och just att man tog sig fram med paketbilen. Ska man köra virkeslass borde man nog sätta på iskedjorna och det har varit ett stort problem under hela vintern för jag kan inte för böveln komma ihåg vart jag lade dem i våras när jag tog av dem. Jag har letat överallt men neäe dom finns inte att hittas på nåt  av de ställen jag brukar sätta dem. Antagligen har jag satt dom på nåt ställe där jag säkert skulle hitta dem? :/

Långmossvägen (bygdeväg 17619) 17.3.2017. Vårvädret går hårt åt vår livsnerv…….

….. medan klingisen ligger tjock på skogsvägen.

Bilden ovan om någon illustrerar i alla fall att vi går mot ljusare tider 🙂

11 april, 2016 av Nisse

Tussilago, snödroppar och rökmoln

Våren kom med besked och jag såg våra första Tussilago och snödroppar.

DSCN5652

DSCN5654

Det var -2 grader i natt så jag började köra ihop kvistarna på åkern. Det blev fem stora lass och det finns ännu kvar ..

DSCN5657

Då jag fick eld på riset så brann det riktigt bra. Rök kom det ju en hel del från det färska granriset.

DSCN5661

DSCN5667

Under de stora kvisthoparna finns det tjockt med is ännu så jag får snällt vänta innan jag kan bränna alla kvistarna. Jag var litet rädd för att det skulle bli spår på åkern men den verkar vara frusen ännu.

Det är ganska roligt att bränna även om svetten rinner hela tiden då man drar ihop kvistarna – allt går inte att ta med gripen. Tydligen har man vissa mordbrännaranlag :-).

 

 

14 april, 2014 av

Opp i traktorn….

….. pojkar och flickor, för nu är det vår! Och nu är det inte endast den där stolliga trädgårdsmästaren i Långmossen som deklamerar vår. Också tofsviporna tycks anse att våren är här för det måste dom väl tro när dom redan börjat ruva. Nu är jag inte nån ornitolog så jag vet inte vad som kan anses normalt och inte brukar jag böka i jorden så här tidigt heller. Men inte hade jag räknat med att jag i samband med vårplöjningen den 14 april skulle få börja hålla utkik efter tofsvipsbon .

Kanske bäst jag verifierar noteringen med en bild för att ni inte ska tro att nu har våryran stigit bondbloggaren i huvudet.

WP_003211

Kanske får du lov att tanka traktorn i alla fall, Nisse? 🙂