Växtodling – Sida 26

Nederlaget

I år har torkan gått hårt åt många åkrar. I de södra delarna av landet har den varit ett riktigt gissel, i mina trakter har vi klarat oss bättre men även här hittar man en del skiften som inte klarat sig. Ett av de misslyckade skiftena var min kornåker på Rånäset.

Skiftet är annars också torkkänsligt men i år har växten tagit direkt skada. Redan för någon vecka sedan var det tydligt att skörden inte blir nåt vidare, men nu är effekterna ännu mer uppenbara. Kornet har stampat på stället vilket gett ogräset fria händer att breda ut sig. Även om det senare kommit mer regn har kornet inte tagit igen skadan. Visst finns där kornax, men de är små och skörden kommer antagligen inte att betala tröskhyran. Dessutom är risken stor att kvaliteten blir dålig och det innebär att det här skiftet riskerar att sänka priset på resten av mitt kornparti. Slutsatsen blir att jag inte tröskar skiftet. Endera slåttar jag ner det och plöjer in grönmassan som jordförbättring eller så får det bli grönfoder åt korna.

Det här händer inte ofta, på mina hittills nio år som aktiv brukare är det andra gången jag kastar in handduken helt. Det positiva i sammanhanget är att jag sått en bottengröda av rajgräs och persiskklöver. Den har dels hämmat ogräset i nån mån, dels innebär den att grödan nu blir ett hyggligt grovfoder alternativ en bra gröngödsling att plöja in. Dessutom innebär en slåtter nu att jag kan stubbharva åkern redan i augusti och det är bra för att klämma åt kvickroten.

Ekonomiskt innebär utebliven skörd förstås en förlust men effekten minskas något av att jag samtidigt slipper betala för tröskning och torkning. I reda pengar förlorar jag drygt 650 € på det här skiftet, vilket är kännbart men inte heller så mycket att det skulle innebära nån direkt kris. Att tröska den här grödan hade förmodligen gjort förlusten ännu större och dessutom lett till mer problem med ogräset kommande år. Att vädret kan spela en ett och annat spratt hör också onekligen till spelets regler. Det är bara att snyta sig och gå vidare.

Fältvandring

På onsdagskvällen inföll Vestersundsby-Sisbacka skördekontrollförenings årliga fältvandring. Vi brukar åka runt en kväll och kolla varandras grödor. Huvudprincipen är att alla visar upp en bra åker och en misslyckad alternativt nåt som bara är allmänt taget intressant.

Vi fick bl.a. se samodling av korn med höstrybs, vilket är en rätt intressant kombination. Vårkorn sås på våren och tröskas samma höst. Höstrybs sås på hösten, övervintrar under snön och tröskas följande höst (på samma sätt som t.ex. råg). Samodlingen innebär att man i våras sådde man korn och höstrybs samtidigt. Kornet tröskas i höst och rybsen nästa år. Lyckas det bra får man alltså skörda två gånger efter endast ett vårbruk. Det luriga är dels att man inte vet hur övervintringen lyckas, dels att rybsen inte får bli så stor att den hinner blomma i år.

En annan intressant sak var eftereffekten av benmjölsgödsel. Det finns ett företag som erbjuder ett ekologiskt gödselmedel tillverkad av kött- och benmjöl. Den här gödseln bryts ner långsamt i jorden och ger gödslingseffekt dels det år den sprids ut men också ett par år efter. En rybsåker som gödslats med benmjöl i fjol och därefter inte fått nån näring alls var imponerande bra vilket antyder att den där eftereffekten inte är alldeles liten. En ordentlig eftereffekt är en viktig bonus eftersom gödselmedlet onekligen kostar en slant. Det här blir intressant att följa med i fortsättningen.

De här kvällarna tenderar att dra ut på tiden. I år inföll kaffepausen lite efter kl. 23.

Vetet åker iväg

Idag for ett lass vete (40 ton). Hektolitervikten var låg så det blev foder. Priset var 107 euro/ton och nog känns det för jävligt då man ser att fodervete i Hamburg nu kostar 190 euro/ton. Någon borde lasta en båt och sälja till Mellaneuropa med god vinst – och gärna betala oss litet mera. Nu är det inte mera fråga om 20 euro/ton fraktkostnader.

Kanske det skulle löna sej att vänta med säljandet även om den nya skörden blir otröskad eller för sent tröskad. Den är i alla fall dålig efter torkan. Allt annat arbete går an men säljandet tycker jag inte om alls. Då man ser vad årets inkomst (brutto) blir så är det minsann inget att hurra för. Man får knappt de rörliga kostnaderna betalda och för investeringar och lön blir det inte just nånting över. Vi får väl leva på skogen igen ett år.

Då farsan byggde lastningssilorna för 50 år sedan tyckte alla att han satte dem onödigt högt. Lastbilarna var då små och låga. Nu hade vi allt problem i världen att få in bilen under silon som är på 3 meters höjd. Längden på lastbil med släp är sådan att han borde köra in på grannens gårdsplan. Men jag hade satt ett lass grovt grus ut på åkern så han kunde köra dit och backa in. Man har inte heller lust att bygga om lastningssilorna för då man fått dem så att bilarna kommer under så börjar de med dubbelt större fordon … Kanske man borde skriva avtal med nån transportfirma så att de lovar hålla kvar ett släp i minst 30 år – då kanske det skulle löna sej att bygga silor för det fordonet.

Eller så övergår man att lasta med transportör. Problemet är bara att den borde klara av minst 20 ton i timmen – helst mera. Och då är den inte billig. Det är ganska bra med silo för den kan fyllas på i lugn och ro och så bara tappar man ned säden i lastbilen (om den ryms under alltså). Man kanske borde bygga silo på samma höjd som landsvägsbroarna för då kan det ta tid innan de börjar med högre bilar. Men det blir hög silo då bottnen är på fem meters höjd …

Vetepriset sjunker – vetepriset stiger …

Vädret får tillsvidare finna sej i att komma på andra plats – nu kollas vetepriser. I Paris sjönk vetepriset först och sedan steg det igen. Vete småfåglarna var det här slutar … Våra egna vetepriser har gått upp med två euro per dag men i Paris är (november)priset redan över 190 euro per ton. Hur mycket som är panik och spekulation vet ingen. Vetelagren lär räcka till årsskiftet men sedan borde Australien och Argentina kunna leverera tillräckligt och där finns osäkerhet.

Här i Finland börjar man skriva om en låg veteskörd. Inget under eftersom torkan på sina håll varit grym. Då kan priserna stiga ordentligt för vid import måste firmorna betala Parispriset PLUS transport (ca. 20 euro/ton) … Av dagens regn blev det inget – bara en halv millimeter. Och det börjar bli för sent för den här skörden. Vi får en massa förkrympta och brådmogna kärnor som varken ger kvantitet eller kvalitet. Den skörd som såg bra ut för en månad sedan börjar bli allt sorgligare.

Där ser man hur det är att ta ut rekordskördar på förhand. Jordbruket är så osäkert att man kan säja om skörden blev bra först då man tröskat färdigt, sålt säden och slösat bort pengarna !

Blomningen på slutrakan

Rybsens blomning börjar sjunga på sista versen och fälten skiftar mer i grönt än i gult. Blommande rybs är otroligt vacker, utblommad är den däremot rent av anskrämlig. Dels är ju färgen inte alls lika tilltalande men framförallt börjar rybsen lägga sej mer och mer vartefter skidorna (som innehåller fröna) blir tyngre och det ser så erbarmligt ostädat ut. Spannmålen lägger sig ofta någorlunda organiserat men rybsstjälkarna hamnar mer huller om buller. Det ser ut som stormen Gudrun i miniatyr.

I spannmålen är liggväxt inget man vill ha, växten skall helst stå spikrak ända till tröskningen. För rybsens del är en lätt liggväxt däremot bara välkommen om man får tro en del rybsodlare. Det finns en liten risk för drösning (alltså att fröna skakas ur fröskidorna) vid tröskningen och det påstås vara bättre om växten lutar lite. I ärlighetens namn är jag inte säker på hur stort problem det där egentligen är, men ”kusinen” raps är faktiskt så pass känslig för drösning att det ibland räcker med en kraftig vind för att skaka fröna ur skidorna.

Trots att blomningen alltså är på avtagande finns det gott om insekter i rybsen. De är väldigt viktiga för pollineringen, det finns t.o.m. studier som visat att skörden ökar om det finns bisamhällen i närheten eftersom pollineringen blir bättre. Kanske man borde skaffa ett par kupor till nästa år. 🙂

All ledighet indragen

I motsats till Mats och Kalle så är all ledighet indragen här hos oss tills torken är färdig att ta emot flisen för nästa vinter. Och det kan ta en tid för den är full av vete ännu. Det första lasset har inte heller körts bort så lastningssilorna är fulla – men nästa vecka lär det bli en kippningstid i Lovisa. Fast därefter skall ännu ett par lass köras bort förrän det går att flisa. Det tar litet extra tid eftersom det är första gången vi flisar i den nya torken så allting är inte färdigt än.

Vi bara bygger och bygger. Den nya luftkanalen har golv men inget tak och inga väggar än. Det är litet problem också med vetekörandet för kanalen går tvärs igenom lastningsutrymmet … Kanalen måste alltså byggas så att den snabbt kan tas bort då lastbilen kommer.

Dessutom märkte jag att den gamla huvudkanalen har spruckit. Det blir ganska stora krafter då man sätter igång tre stora fläktar samtidigt. Ett tryck på 100 mm vattenpelare verkar inte vara så stort men det motsvarar 100 liter vatten på en kvadratmeter – alltså 100 kg. Och på tio kvadratmeter blir det en kraft på 1000 kg.

Den gamla torken byggdes 1975 och då spikade man ihop allting. Huvudkanalen sprack därför att två fem tums spikar per meter inte räckte till att hålla i en batting (en batting är 5×10 cm). Nuförtiden skruvas det mesta och skruvarna håller drag mycket bättre än spikarna. Så det blir att borra hål och dra ihop huvudkanalen men stora däckskruvar.

Byggandet har också gått långsammare än vanligt på grund av hettan. Nu på eftermiddagen börjar solen gassa på byggplatsen och det är bara att ta siesta tills kvällssvalkan kommer. Men i morgon skall det bli svalare … Så kanske man överlever den här sommaren också men visst väntar jag på vinter och snö.