Nederlaget

I år har torkan gått hårt åt många åkrar. I de södra delarna av landet har den varit ett riktigt gissel, i mina trakter har vi klarat oss bättre men även här hittar man en del skiften som inte klarat sig. Ett av de misslyckade skiftena var min kornåker på Rånäset.

Skiftet är annars också torkkänsligt men i år har växten tagit direkt skada. Redan för någon vecka sedan var det tydligt att skörden inte blir nåt vidare, men nu är effekterna ännu mer uppenbara. Kornet har stampat på stället vilket gett ogräset fria händer att breda ut sig. Även om det senare kommit mer regn har kornet inte tagit igen skadan. Visst finns där kornax, men de är små och skörden kommer antagligen inte att betala tröskhyran. Dessutom är risken stor att kvaliteten blir dålig och det innebär att det här skiftet riskerar att sänka priset på resten av mitt kornparti. Slutsatsen blir att jag inte tröskar skiftet. Endera slåttar jag ner det och plöjer in grönmassan som jordförbättring eller så får det bli grönfoder åt korna.

Det här händer inte ofta, på mina hittills nio år som aktiv brukare är det andra gången jag kastar in handduken helt. Det positiva i sammanhanget är att jag sått en bottengröda av rajgräs och persiskklöver. Den har dels hämmat ogräset i nån mån, dels innebär den att grödan nu blir ett hyggligt grovfoder alternativ en bra gröngödsling att plöja in. Dessutom innebär en slåtter nu att jag kan stubbharva åkern redan i augusti och det är bra för att klämma åt kvickroten.

Ekonomiskt innebär utebliven skörd förstås en förlust men effekten minskas något av att jag samtidigt slipper betala för tröskning och torkning. I reda pengar förlorar jag drygt 650 € på det här skiftet, vilket är kännbart men inte heller så mycket att det skulle innebära nån direkt kris. Att tröska den här grödan hade förmodligen gjort förlusten ännu större och dessutom lett till mer problem med ogräset kommande år. Att vädret kan spela en ett och annat spratt hör också onekligen till spelets regler. Det är bara att snyta sig och gå vidare.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats