Det drar igång så sakteliga

Kalle var först ut med sådden på Bondbloggen och även i Östensö med omnejd börjar det hända saker på vårbruksfronten. Åtminstone har antalet traktorer på vägarna ökat markant. Igår spreds den första stallgödseln och idag bongade jag tre plöjande traktorer på en gång när jag körde genom byn. De mest ivriga har harvat en del men tillsvidare har ingen börjat så. Lufttemperaturen är hög, men marken är fortfarande kall och egentligen är marktemperaturen viktigare än lufttemperaturen när det gäller sådden.

Själv blev jag klar med gödseltransporterna idag, nu är dyngplattan tom och gödseln ligger ute på åkern i väntan på spridning. Förutom en inledande punktering, en pinsam fastkörning och dagens reservdelsresa för att köpa en ersättare till en borttappad skyddskopp för ett hjullager har det gått riktigt bra. Nu skall jag fixa hem det sista utsädet och sen är det dags att börja tänka på plöjningen för min del också.

Att vänta med plöjningen trots att andra börjat på är faktiskt inte lättja utan en del i min ogräsbekämpning. De åkrar som skall plöjas i vår stubbearbetade jag i höstas. Det innebar att rotogräsens rötter skars av och myllades in ganska ytligt, vilket ger ogräset perfekta förutsättningar att växa snabbt nu i vår. Och hur underligt det än låter är det precis vad jag vill att de skall göra! När ogräsen skjuter upp använder de reservnäringen som är lagrad i rötterna. När de använt upp sina reserver och växt sig så stora att de just skall övergå till att bygga upp nya näringsförråd slår jag till och plöjer ner hela plantan. Ha, där fick de!

Exakt när det är bäst att sätta in stöten varierar från ogräs till ogräs, så det gäller dels att veta vilka ogräs man vill fokusera på och dels följa med åkern så man får tajmat plöjningen rätt. För min del är det kvickrot och mjölktistel som är huvudfienderna. Kvickroten skall plöjas ner när den har 3-4 blad och mjölktisteln när den har 5-6. För mjölktistelns del gissar jag att jag tvingas plöja lite för den optimala tiden, men om värmeböljan som utlovats nu till helgen blir långvarig kan det mycket väl vara att också mjölktisteln hinner utvecklas tillräckligt långt.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats