Otursförföljd

Tjurkalven Hannibal är en otursförföljd krabat. Under sin första levnadsvecka hann han få muskeldegeneration, sen följde en lunginflammation eller liknande som han tydligen fick bestående skador av och nu har stackarn dålig mage och diarre. Mjölken går rätt igenom honom, till synes nästan utan att processeras alls. Man riktigt ser på honom att han mår illa. Motdraget från min sida kommer att vara att ta bort honom från mamman så att hans mage får stanna upp och lugna ner sig. Han kommer inte att gilla det och hans mor kommer att vara om möjligt ännu mer upprörd, men det hjälps inte. Dessutom får han en saltlösning som håller vätskebalansen i skick och torrhö, så helt på svältkur hamnar han inte. När han mår bättre igen får han flytta ihop med mamma igen, i första hand dock på prov. Det är nämligen inte helt omöjligt att han inte tål mjölken och i så fall kommer det att märkas genom att han får återfall. Skulle det gå den vägen är lösningen att avvänja honom helt från mjölken redan nu. Han är två månader gammal, äter hö och idisslar så mjölken är inte helt livsnödvändig för honom längre, speciellt inte om han blir sjuk av den. Vi skall se hur det blir.

I övrigt är det fullt pådrag i ligghallen. En handfull kor är brunstiga och det går hej vilt till. De springer runt, hoppar upp på varann, hoppar på tjuren, stångas och är allmänt uppspelta. Resultatet är också att vissa av de mer aktiva är nåt hiskeligt smutsiga, eftersom de snubblar och trillar omkull för jämnan. Bojan som är en helvit Charolais är faktiskt helt gråbrun för tillfället, på precis hela kroppen. Trisse är t.o.m. smutsig i pannan….

Idag märkte jag förresten att jag gjorde en miss när Randies kalv fick namnet Halvan. Det namnet var faktiskt upptaget, det fanns redan en Halvan i besättningen. Så eftersom Randies kalv är den andre som fick samma namn får han från och med nu heta Halvannan.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

11 reaktioner till “Otursförföljd”

  1. Om det nu är just laktos som är problemet vet jag inte, men jag har faktiskt hört om kalvar som inte tål mjölk när de blir lite äldre.

  2. Han kan vara en s.k. Ruminal Drinker. Det innebär att den reflex som skall styra mjölken direkt mer i löpmagen inte fungerar och att mjölken i stället hamnar i våmen, där den surnar och leder till magsmärtor, utspänd buk och diarré.
    Om så är fallet är avvänjning bästa lösningen, men tillväxten kan vara eftersatt under en tid framöver pga skador på mage och tarm.

  3. Precis det där har jag funderat på! Han har dålig diteknik, när han diar far mjölken lätt i vrångstrupen. Jag har funderat på om det också kan brista längre ner i systemet, just på det sättet att mjölken hamnar i våmmen istället för i löpmagen och våmmen därför klappar ihop. Ger man mjölkkalvar för mycket mjölk per servering får de motsvarande symptom som Hannibal nu uppvisar och det fick mej att börja tänka i de ovanstående banorna.

    TACK för inputen och för att jag fick ett namn på problemet!

    Han har nu varit borta från mamma ett dygn, har lite ledsamt efter henne men mår helt klart bättre.

  4. Peter skrev exakt det jag tänkte på, finns medicin i pulverform för det men minns inte namnet. Du borde rådgöra med veterinär om den fortsatt är sjuk. Har haft många kalvar med liknande symptom som blivit botade.

  5. Om det är “sorteringsfunktionen” som felar går det väl inte att bota utan det är bara att avvänja honom. Han får för närvarande en salt- och mineralblandning som heter Nutrisal och inte direkt botar nåt men håller honom på fötter. Diarren har upphört och han är betydligt piggare i blicken, så jag tror vi går åt rätt håll.

  6. Blir antagligen inflamation i våmen, av sur mjölk, som behöver botas med antibiotika..

  7. Det får han också…. Samt en lite våmstimulerade för magen och en månatlig dos selen för säkerhet skull. Fast selenkuren är han klar med nu, så där ramlar en komponent bort från idag.

  8. Oriprim är en klassiker. 🙂 Hannibal är dock för gammal för det eftersom det bara skall ges åt kalvar som inte idisslar ännu. Han får ett preparat som fått den korta och kraftiga benämningen Dihydrostreptomycin. Det är i tablettform, fast man måste ju lösa upp tabletterna i vatten för att dem i honom.

Kommentarer är stängda.