Snabb som tanken

Ibland har man orsak att beklaga sig över företags och inrättningars långsamma betjäning men ibland finns det också de som överraskar stort. Jag hade en upplevelse i den senare kategorin denna vecka.

Jag har ett tag funderat på att låta renovera min bränsletank som är från sextiotalet. Med tiden kan det uppstå små, knappt märkbara hål i tanken vilket inte nåt vidare. Dels är brännoljan för dyr för att låta gå till spillo, dels är det inte bra för miljön att den läcker ut och sist men inte minst är kostnaderna för att sanera mark som förorenats av brännolja gigantiska om man jämför med kostnaden för att renovera tanken. Jag började med att kolla priserna på nya tankar och ta en offert på renoveringen varefter jag kunde konstatera att en renovering blev billigare.

Tisdag kl. 8:30 mailade jag renoveringsfirman (som finns i Ylihärmä) och meddelade att jag godkände deras offert. Tisdag kl. 11 ringde en kille och undrade var nånstans tanken står, de har en bil i trakterna och de kan hämta den genast. När jag kom hem vid 15-tiden var tanken redan försvunnen.

Onsdag kl. 14 ringer killen igen. Jag hade nämnt att jag i samband med renoveringen vill ha en nyare pump (eftersom den befintliga orginalpumpen också var från sextiotalet) och han undrade nu vilken typ. Vi gick igenom priser och modeller, jag konstaterade att jag nog vill fundera lite och undrade hur snabbt han behöver besked om vilken pump det blir. Svaret blev: “Tja, vi blästrar den som bäst så vi hinner ändå knappast ändå montera nån pump idag. Det duger bra om du meddelar på torsdag morgon hur du vill ha det.”

Nu återstår bara att se hur fortsättningen blir, håller  de sånt här tempo får man nästan vänta sig att tanken är hemma före helgen. 🙂

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats