Efter allt regnande i trösktiden har vi nu haft ett par rätt hyfsade veckor för plöjning och gödselspridning. Det är fortfarande betydligt blötare än normalt i jorden, men faktiskt bättre än man hade kunnat vänta sig.
Regnet lyckades dock tyvärr sänka mina utsädesplaner. För att spannmålen skall duga till officiellt utsäde borde minst 85% av kärnorna gro och i mitt parti var det bara 69% som gjorde det. Visserligen finns det en del knep med sortering och annat för att höja grobarheten en aning, men i det här fallet är glappet för stort för att ta igen. Det betyder att havren får säljas som vanlig livsmedels- eller foderhavre. Det innebär att inkomsterna blir mindre, men nån regelrätt förlustaffär borde det ändå inte bli.
Den senaste veckan har gått i plöjningens tecken. Min gamla tegplog börjar bli till åren kommen och jag har faktiskt letat efter en ersättare nåt år. För nån månad sedan snubblade jag över en fyrskärig vändplog som låg i lämplig prisklass och nu får jag sätta den i marken för första gången. Trots att den förstås vänder jorden ungefär på samma sätt som en tegplog är det ändå en ny maskin man skall komma underfund med, men det börjar ge sig. Plöjningen är dessutom ett av de roligare jobb man gör, så det är ingen större skada att man får ägna den lite extra uppmärksamhet.
Vann e skivvrista?
Hemma. 🙂 I affären ingick både skivristar och knivristar. Knivristarna satt monterade på plogen och därför tänkte jag inledningsvis testa hur de fungerar (jag har aldrig plöjt med knivrist tidigare). Funkar det inte kan jag alltid slänga på skivristarna. Så här långt är det väl svårt att dra några slutsatser. Knivarna skär inte lika snyggt som skivorna, men jag kan inte heller säga att det verkar spela nån enormt stor roll för slutresultatet. Då bör beaktas att jag främst plöjt stubb som går rätt bra oavsett hur man gör, samt tallriksharvad vall som är ett elände hur man än gör.
Fotnot för oinvigda: risten är alltså ett redskap på plogen som skär upp marken framför själva plogkroppen. Skiv- och knivrister är helt enkelt olika versioner av det redskapet.
Min erfarenhet är att knivristar är helt bra och billiga och bekväma i drift i stubb (behöver ju inte smörjas). Däremot fungerar de inte i vall
Låter helt vettigt. Ju mer växtmassa som skall skäras sönder desto bättre måste ju skivristen vara. En viss hjälp på vägen får knivristarna förstås av att jag brukar tallriksharva vallen innan den plöjs, så ytan är rätt väl sönderskuren redan innan plogen kommer. Vi får se, vi får se… 🙂
Utan att någonsin ha provat knivristar så är jag skeptisk. Senast i år plöjde jag ner lite otröskad havre som låg platt på marken. Detta då med skivristar naturligtvis. trots att projektet verkade omöjligt så gick det alldeles utmärkt. Detta hade inte gått med knivristar. Bara därför, att skivor funkar överallt, knivar inte, har jag inte ens övervägt att byta.
På basen av erfarenheten hittills skulle jag säga att det beror på omständigheterna. Om växtligheten är “seg”, som t.ex. en gammal vallsvål, skulle jag föredra skivristar eftersom de alltid hålls rena. Om växtmassan är stor och luftig och hotar att stocka igen plogen skulle jag föredra knivar, eftersom en plog med knivar har mindre järnskrot som kan blockera flödet (skivan är ju faktiskt rätt stor och kan stocka upp ibland). Men så här långt är det nog jämt skägg för min del, jag är varken exalterad eller irriterad av knivristarna.