Huvudkålen skördad.

Idag har man så äran att sträcka över ytterligare ett par produkter i “kvar att skörda” -listan. Vit-, Röd- och Savoykålen fick vi skördad idag, eller egentligen så var det frugan som hade äran att avsluta huvudkålsskörden då jag fick besök av dikesentrepenören som håller på med skogsdikesrensningen. Ett dike som går eller borde gå i rån mellan mig och grannen har i en tidigare grävning hamnat ca 1½ meter in på min sida av rån. Jag hade kommit överens med grannen att vi nu i samband med rensningen flyttar diket till sin rätta plats så nu blev det aktuellt att staka ut rån till hjälp åt grävmaskinsföraren. Hade väntat grävaren först på måndag så det blev att hastigt kalla in grannen för kontroll av stakningen som vi egentligen tänkte göra på söndag. Rår är något väldigt heligt för oss bönder och dem bör man nog gemensamt med grannen märka ut så att alla är överens om att de är på rätt plats.

Att det blev kålen som nu skördades klar berodde på att nattens 8 mm regn satte stopp för rotfruktsskörden. Kålen växer ju ovan jordytan så den kan man nog skörda i de flesta väder blott man kommer fram med vagn och traktor. Och det gör vi trots regnet och den mjuka marken, det gäller bara att sätta lämpliga lass. Spårbildningen fick i alla fall grävmaskinsentrepenören att meddela att det visst finns flak som går på breda gummilarvband också och som flyter mycket bättre än vanliga släpvagnar. Så är det bevisligen ty grävmaskin lämnade inga spår trots sin höga vikt men så var den också utrustad med breda larvband.

Vad gäller den fortsatta rotfruktsskörden är vi nog nu helt utelämnade åt vädrets makter. Några dagar med uppehåll och gärna torr vind är vad som fordras innan den kan fortsätta. Och naturligtvis skall det också vara plusgrader, ju fler dess bättre. Temperaturen klagar jag dock inte på, det har varit ovanligt varmt i höst. Kan inte dra mig till minnes en höst med så få frostnätter som i år och de få nätter vi har haft nattfrost har den varit mild dessutom.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.