10 mars, 2019 av

Skogsdikesunderhåll.

Den minnesgode kanske minns att jag hade ett smärre skogsdikesrensningsprojekt på gång för ett par år sen, om inte så läs här.

Det stötte lite på patrull då det var svårt att hitta intresserad entreprenör men skam den som ger sig så nu är dikena rensade. Och jag tycker att det blev riktigt bra förutom att vi inte fick bort allt vatten då en bergsrygg på ett par meter ledde till att vi inte fick fullt djup på hela sträckan. Vi kommer inte att lämna jobbet halvgjort utan lite dynamit får nog fixa djupet men det arbetet återstår ännu. Sätter lite bildmaterial från projektet.

Före …….
…………och efter dikesrensningen. Här har jag låtit jämna ut dikesjorden för att anlägga permanent körstråk.

När jag hade maskin på plats passade jag också på att rensa backdiket och ta bort en gammal ladugrund. Det var torrt i backdiket så jag harmar mig lite över att jag inte hade dumperflaken och traktorn med för det hade gått bra att lasta och transportera bort jorden direkt.

Backdiket putsas upp.
Stenarna efter en gammal ladugrund tas bort.

Det var lagom varmt att gräva och det är fortfarande torrt på sina ställen efter den torra sommaren så arbetet löpte bra även om det på sina ställen fanns en del snö att ösa också. Att sköta vattenföringen är nog viktigt för att hålla skogen växande och på så vis hålla kolbindningen igång, kom just på att jag skrivit om ett mer omfattande inlägg om skogsdikning tidigare också. Har hållit på så länge med det här bloggandet nu att man börjar glömma bort vad man berättat. Men det skadar kanske inte att ta upp saken ändå, här kan ni läsa om det första skogsdikningsinlägget.

21 april, 2015 av

Skogsdikning.

Ett tillsynes ändlöst projekt roddes i hamn häromveckan. Projektet som nu inte var så särdeles stort blev för min del drygare än beräknat på grund av flera dåliga skogsvintrar i rad. Det var med knapp nöd jag lyckades få röjningarna av dikeslinjerna gjorda innan grävmaskin kom. Det rörde sig om några kilometer diken som jag nu under tre vintrar i rad röjt. Vintern för tre år sen var så pass snörik att det frös först efter att man fått upp spåren körda, oftast gick det att få några hundra meter spår i snön tillpackade åt gången så att det efter en 3-4 dagar höll att köra ut det avverkade virket. Egentligen borde man väl den vintern röjt alla dikeslinjer för de följande två vintrarna har det inte just frusit till något överhuvudtaget. Samtidigt som man röjer dikeslinjerna vill man gärna gallra ur intill körspåret när man nu ändå är på plats så det var egentligen det som tog den mesta tiden. Det skall ju ändå göras förr eller senare, tyvärr har nu dikesröjningen lett till att mycket av skogsarbetet börjar höra till kategorin senare. Förhoppningsvis blir nästa vinter en gynnsammare vinter med tanke på skogsarbetet.

12.03.2013. Trotjänaren har snöat ner under natten men startar snällt i kylan.

12.03.2013. Trotjänaren har snöat ner under natten men startar snällt trots kylan.

Så här kan ett dike som stått orört ett trettiotal år växt igen.

Så här kan ett dike som stått orört ett trettiotal år ha växt igen.

25.03.2013. Ibland passar det bättre med körspår på dikesslänten.....

25.03.2013. Ibland passar det bättre med körspår på dikesslänten…..

..... och ibland när det frusit tillräckligt håller det till och med att köra nere i diket.

….. och ibland när det frusit tillräckligt håller det till och med att köra nere i diket.

Att dikning lönar sig råder det inte någon tvivel om i detta fall. En 50-årig tall har vuxit svagt i 20 år fram till dikningen för 30 år sen. Betydligt bättre tillväxt de senaste 3o åren och nu har dikesrensningen säkerställt god tillväxt fram till slutaverkningen (förutom för detta exemplar förstås)

Att dikning lönar sig råder det inte någon tvivel om i detta fall. En 50-årig tall har vuxit svagt i 20 år fram till dikningen för 30 år sen. Betydligt bättre blev tillväxten efter dikningen och nu har dikesrensningen förhoppningsvis säkerställt god tillväxt fram till slutaverkningen (förutom för detta exemplar förstås)   🙂

17.4.2013. När det är välfruset håller det trots lite flödvatten.

17.4.2013. När det är välfruset bär det trots lite flödvatten.

Ibland har grävaren lyckats få det oländigt på gamla dikesvallen.

Ibland har grävaren lyckats få det oländigt på gamla dikesvallen.

21.4.2013. Vinterföret tar slut förr eller senare men jämfört med i år var 2013 rena drömmen.

21.4.2013. Vinterföret tar slut förr eller senare men jämfört med i år var 2013 rena drömmen.

Vintern 2013's virke hemkört.

Vintern 2013’s avverkningsvirke hemkört.

6.3.2014. Denna bild får beskriva skogsföret vintern 2014.

6.3.2014. Denna bild får beskriva skogsföret vintern 2014. Det blev inte många lass hemkörda härifrån 🙁

103.2015. Grävaren på gång i området.

10.3.2015. Grävaren på gång i området.

Dikestrumma för att underlätta korsande av diket i fortsättningen.

Dikestrumma för att underlätta korsande av diket i fortsättningen.

Jag hade kanske inte riktigt räknat med att grävmaskin skulle köra här, men ibland måste den ta sig ut till vägen för att fylla på bränsle :/

Jag hade kanske inte riktigt räknat med att grävmaskin skulle köra här, men ibland måste den ta sig ut till vägen för att fylla på bränsle :/

14.3.2015. Efter några kalla nätter hade moränen frusit till så pass att det höll att köra på dikesvallen.

14.3.2015. Efter några kalla nätter hade moränen på dikesvallen efter grävningen frusit till så pass att den höll att köra på.

 

Översvämningsrisker.

Skogsdikningen eller som i det här fallet en rensning av befintliga diken har på senare tid beskyllts vara en av orsakerna till de svåra översvämningar som drabbat åkermark och bostadsområden. Och det skall man väl inte sticka under stol med att visst kommer nu vattnet betydligt snabbare ut ur skogen efter regn. Speciellt tydligt var det i början av oktober 2012 då stora mängder regn föll på en efter en lång regnperiod redan vattenmättad mark. För att fördröja flödet framförde jag då en idé om att man kunde i samband med dikesprojekten förse skogsdikena med dammar eller dikestrummor på strategiska ställen. Till exempel kunde man förse dessa med ett rör av liten storlek i botten av dammen som skulle stå för torrläggningen men inte förorsaka stora flöden, högre upp i dammen kunde man montera ett grövre rör eller stenlägga ytan så att den tål flöde utan att erodera för att leda bort vattnet vid stora mängder nederbörd. På så vis kunde en hel del vatten lagras i skogen och de stora flödena begränsas för skogen tål nog att stå i vatten i några dagars tid. Den här idén har vad jag förstått börjat anammas av politiker och dikesplanerare men jag vet inte om några försök ännu gjorts i praktiken. Det här projektet har nog genomförts enligt tidigare kutym.

Alternativet att inte dika eller rensa dikena vilket också framförts gillar jag inte för man ser nog en tydlig tillväxtökning i de skogar där vattenhushållningen är i skick. Och med tanke på det ekonomiska läge landet befinner sig i är det nog skäl att se till att virkesproduktion hålls igång även om det just nu inte är så värst stor efterfrågan på de skogliga produkterna.

Det är också oskäligt att vid skogsdikning påföra kostnader som uppstår med ökade vattenmassor för markägarna nerströms. Tidigare då skogen ofta ägdes av samma bönder som ägde jordbruksmarken i deltaområdena spelade det inte så stor roll hur kostnaderna fördelades. Men i dag då allt större del av skogen ägs av icke jordbrukande befolkning så är saken en annan. Speciellt nu då också staten minskar sitt deltagande i muddringskostnaderna. Jag var besviken på utfallet av senaste revidering av vattenlagen då detta inte kom att beaktas, jag hoppas saken åtgärdas i kommande revideringar. Likaså hoppas jag att kostnaderna för flöden som härstammar från hårdgjorda ytor inte läggs jordbrukarna till last.

Dikesunderhåll.

Alla diken behöver ändå inte rensas, jag lät lämna några partier med bättre lutning odikade för att på så vis minska flödet och risken för att fasta partiklar följer med vattenströmmen. Att bygga dammar typ dem jag beskrev ovan skulle säkert komma att fordra mera underhåll. Överlag kunde man minska behovet av dikesrensningar om man med jämna mellanrum för hand putsade och rensade dikena från ansamlingar av mossa, nerfallna träd och kvistar samt lätt dikning med spade där dikena till exempel trampats igen av älgar. På så vis kunde man förlänga dikenas hållbarhet med tiotals år.

20.4.2015. Här lät jag diket vara orört.

20.4.2015. Här lät jag diket vara orört.

Med "dyngklöjso" och spade kan man lätt putsa dikena och förlänga dikets "livslängd"

Med ”dyngklöjso” och spade kan man lätt putsa dikena och förlänga dikets ”livslängd”

Kanske skulle det vara idé att nu då landet har många arbetslösa kommendera ut dem på dikesrensning för erhållande av arbetslöshetspenning? Tänk vilken win-win effekt meningsfylld sysselsättning i frisk luft med lite motion och fågelsång samt insupande av skogens positiva energi skulle ge. Samtidigt skulle dikenas livslängd förlängas, skogens tillväxt öka och klimatuppvärmningen minska då sumpgasproduktion från försumpade skogsmarker sjunker. I förlängningen fås också landets ekonomi på fötter! Ingen skulle heller behöva vara rädd att gå vilse om man startar vid källflödena, bara att följa vattenflödet och alla samlas förr eller senare vid dikenas utlopp.

Det här skulle säkert intressera alla med rörelseförmågan i behåll för alla har vi ända sen barnsben fascinerats av att med hjälp av rännilar få vattnet att flöda nerströms, inte sant?

 

28 mars, 2015 av

Samma sol….

….som hos Nisse 🙂

Morgonstund har guld i mun....... åtminstone lyste solen guldgul i morse.

Morgonstund har guld i mun……. åtminstone lyste solen guldgul i morse.

Även här var det tidig väckning för att få ut det sista virket ur skogen innan värmen och regnet blötte upp plogtiltorna. Vi har nu till all lycka haft några kalla morgnar och under morgontimmarna har jag lyckats få ut det sista virket som jag högg längs de sista dikeslinjerna. I och med att jag är tvungen att köra över både kumminåkern och grannens plöjda åker för att få hem virket så vill man ju inte spåra sönder marken och då är det bra med lite tjäle. Någon egentlig tjäle har vi inte haft men i och med några kalla nätter i följd så har ytan frusit till lite.  I går var det fruset nästan hela dagen och idag gick det bra fram till regnet på eftermiddagen så jag lyckades få ut allt som jag avverkat den senaste veckan. Ännu fattas det lite flisvirke för nästa vinter men i och med att dikeslinjerna nu är klara kan jag flytta till fastare mark med bättre bärighet.

Risbädd.

På avverkningsplatsen i skogen har frånvaron av tjäle inte gjort så mycket skada ifall man har fått till en rejäl risbädd. Det är egentligen helt otroligt hur bra en rejäl risbädd av granris bär tunga virkeslass. Men man kan ju inte hugga nya vägar överallt för att få ris att köra på så visst har det varit lite spännande att se om marken håller på transportsträckorna. Med att sätta lite mindre lass och plocka gamla stubbar i hålen har det i alla fall lyckats. Men nog är det knöligt att köra över stubb och sten när det är snöfritt, man har fått ”krypa” fram för att hållas kvar i sätet. Man är dessutom väldigt tacksam för bomstyrningen på vagnen som möjliggör lite slalomåkning runt de värsta knölarna.

När dikeslinjerna är igenväxta som på bilden är det ingen brist på ris till risbädd.

När dikeslinjerna är igenväxta som på bilden är det ingen brist på ris till risbädd.

Risbädden fortfarande intakt efter flera lass trots blöt kärrmark i botten.

Risbädden fortfarande intakt efter flera lass trots blöt kärrmark i botten.

Egentligen borde jag fått några dagar fint skogsväder till för att hinna gallra igenom resten av beståndet runt dikena men det får nog bli till en ny vinter. Jag får be grävmaskinsföraren jämna till dikesvallen så att jag kan köra där nästa vinter. Hade det inte varit för problemet med bärigheten så skulle det nu varit idealiskt att jobba vidare………snöfritt, korta stubbar, några minusgrader på förmiddagen och långa ljusa dagar med fågelkvitter……..kan det bli bättre?

 

29 oktober, 2011 av

Huvudkålen skördad.

Idag har man så äran att sträcka över ytterligare ett par produkter i ”kvar att skörda” -listan. Vit-, Röd- och Savoykålen fick vi skördad idag, eller egentligen så var det frugan som hade äran att avsluta huvudkålsskörden då jag fick besök av dikesentrepenören som håller på med skogsdikesrensningen. Ett dike som går eller borde gå i rån mellan mig och grannen har i en tidigare grävning hamnat ca 1½ meter in på min sida av rån. Jag hade kommit överens med grannen att vi nu i samband med rensningen flyttar diket till sin rätta plats så nu blev det aktuellt att staka ut rån till hjälp åt grävmaskinsföraren. Hade väntat grävaren först på måndag så det blev att hastigt kalla in grannen för kontroll av stakningen som vi egentligen tänkte göra på söndag. Rår är något väldigt heligt för oss bönder och dem bör man nog gemensamt med grannen märka ut så att alla är överens om att de är på rätt plats.

Att det blev kålen som nu skördades klar berodde på att nattens 8 mm regn satte stopp för rotfruktsskörden. Kålen växer ju ovan jordytan så den kan man nog skörda i de flesta väder blott man kommer fram med vagn och traktor. Och det gör vi trots regnet och den mjuka marken, det gäller bara att sätta lämpliga lass. Spårbildningen fick i alla fall grävmaskinsentrepenören att meddela att det visst finns flak som går på breda gummilarvband också och som flyter mycket bättre än vanliga släpvagnar. Så är det bevisligen ty grävmaskin lämnade inga spår trots sin höga vikt men så var den också utrustad med breda larvband.

Vad gäller den fortsatta rotfruktsskörden är vi nog nu helt utelämnade åt vädrets makter. Några dagar med uppehåll och gärna torr vind är vad som fordras innan den kan fortsätta. Och naturligtvis skall det också vara plusgrader, ju fler dess bättre. Temperaturen klagar jag dock inte på, det har varit ovanligt varmt i höst. Kan inte dra mig till minnes en höst med så få frostnätter som i år och de få nätter vi har haft nattfrost har den varit mild dessutom.