Vintern kom den 20 november 2022

Vi for till Sverige den 10 november och då var det +14 grader men då vi kom tillbaka den 18 november så var det nästan 20 grader kallare. Man trodde i alla fall att det var tillfälligt men ett par veckor senare kan man konstatera att vintern kom den 20 november. Det kom litet snö men den gick att sopa bort vid väggbygget och jag trodde att den skulle smälta bort innan jul.

Litet snö hindrade inte väggarbetet

Det var litet plusgrader så det började droppa från taket vilket inte alls var trevligt för man stod mitt i takdroppet då man arbetade med väggen så jag måste sätta upp en presenning. Det gick bra att arbeta med väggen – speciellt som det bara var korta stumpar över den breda öppningen till den gamla dyngdalen från 1908 som senare blev vedlider och virkeslager med två skjutdörrar på 3,5 meter. Den gamla MF65 gick ännu in under mellantaket men de nyare traktorerna var för höga så utrymmet blev mest skräpkammare.

Där finns i alla fall cementgolv och passar bra för Kubotan som är låg – särskilt då Logosol-sågverket är flyttat till ett nytt hus. Men de gamla skjutdörrarna som jag var med och satte upp som yngre tonåring för mer än 60 år sedan var bara bastuved. Nya dörrar måste tillverkas.

Solen har ätit på de 60 år gamla dörrarna

De nya dörrarna består av en ram 40×125 mm och filmfanérskivor. hörnen är ihopfogade med spikplattor som jag skruvat fast. Numera använder jag ganska sällan spikar. Det är enklare att ändra om man gjort något dumt om man har skruvat. Skruvarna måste vara av stål med rostskyddsbeläggning C4 – INTE rostfria för de är för mjuka och går knappt att skruva i utan att huvudet förstörs. Och de går ofta inte att få ut tillbaka utan man måste slå sönder virket.

De moderna stålskruvarna är inte heller så bra. De håller nog fast men de bryts av ganska lätt eftersom kärnan är så tunn (för att de skall gå lätt att skruva i utan förborrning). Vi hade 5 mm skruvar i ställningarna men då jag tog ned dem så hade en stor andel brustit. Inte bra.

Dörrar med träram och filmfanér
Plåtförstärkning i hörnen

Sedan var det bara att skruva fast rullarna i dörrens övre kant och sätta upp den på skenan. Jag använde 40 mm skenor och de borde nog räcka till för de här dörrarna. Det gick bra att köra dörrarna från verkstaden till uthuset med frontlastaren. Bara man får ena rullen i skenan så är det enkelt att rulla in dörren.

Skjutdörren sätts på plats

Den 3 december var båda dörrarna uppsatta och det blev inte varmare utan kallare och mera snö så då avslutades byggsäsongen för i år. Väggen blev inte helt färdig men de värsta öppningarna är tilltäppta så vi får fortsätta nästa sommar.

Väggarbetet slut för i år i väntan på bättre väder nästa sommar

Solpanelerna blev också täckta av snö även om ett litet blidväder fick snön att rasa ned. Panelerna tycks vara betydligt halare än plåten för ingen snö kom ned från plåttaket. Det är alltså slut på solkraftverkets säsong också för i år. Det gör egentligen detsamma om det är snö på panelerna eller inte för det har varit så tjocka moln att solen inte orkat lysa just alls.

Ett litet blidväder fick fram solpanelerna – men molnen var tjocka

Och så hade vi en liten katastrof också mitt i allt. En radiator i stallet (arbetsrummet) började läcka och sprutade vatten långt in i rummet på mina papplådor med papper. Ett stålrör hade rostat sönder och tydligen hade det läckt vatten en längre tid för spånskivorna på golvet vare en möglig smörja under plastmattan – tredje gången som jag måste byta skivor i stallet …

Alltid någon otrevlig överraskning
Mögliga spånskivor

Nu sätter jag inte mera tillbaka spånskivor som är ett av de värsta skräpmaterialen som byggindustrin hittat på. Jag köpte filmfanér som är mycket dyrare men också mycket bättre. Jag ångrar att jag inte i tiderna satte ett trägolv i stallet men jag var ung och dum och förläste mej på byggtidningar. Numera är jag mycket mera kritisk till allt som har med den moderna byggtekniken att göra. I stort sett är allt som kommit efter 1960 mer eller mindre skräp.

Det är inte problem med att det blir att ligga vatten under golvet för det finns en golvbrunn under styroxskivorna som golvskivorna ligger på. Men spånskivor kan man inte torka upp för de sväller och blir bara smulor så de måste bort. Ett trägolv kan man torka upp även om någon bräda kan dra sej sned (går att byta ut).

Det börjar stå klart att vintern har börjat på allvar och knappast kommer att ge upp mer. Mängden snö ökar hela tiden och jag blev tvungen att börja köra med frontlastaren. Litet avbrott blev det eftersom en kran till hyttvärmen började läcka så jag måste bygga om värmesystemet på stora Zetorn – men det hade jag tänkt göra ändå. Det gäller bara att skotta sej ut till vägen först för jag kan inte köra fram till trappan. Mest sopar jag snön så länge det är kallt men blid snö är besvärlig också för frontlastaren.

Nej se, det snöar – det var väl roligt hurra …

Byggsäsongen är slut och nu blir det verkstadsarbete. Till all tur har jag en 100 kW radiator i verkstaden som matas från flispannan för elektriska värmare vill man inte använda då elpriset går upp till 50 cent/kWh. En ganska stor fläkt bakom radiatorn sprider värmen på nolltid till hela verkstaden. Och flisved finns det gott om. Vi har åter en bunt stora torra granar som man kan bränna även om det är harm om så fina stockar.

Till sist en bild från åbron vid Hopenbackan som är vår bydel.

Glad lillajul och Glatt Lucia !

Det verkar bli en ordentlig vinter i år

För många traktorer

I förrgår då jag skulle starta stora Zetorn för att köra flis så satt fläkten fast och efter en stund brann fläktremmen av. Det gick i alla fall att köra in den i verkstaden. Först trodde jag att fläktens vingar hade fastnat i skyddsplåten men den var i skick. Då öppnade brorsan som är ovanligt klok för sin ålder korken till kylaren och konstaterade att det fanns is i kylaren. Vattenpumpen hade helt enkelt frusit fast.

Så småningom kom jag ihåg att jag hade satt vatten i kylaren då vi reparerade den nedre slangen i våras. Tanken var att se om det fanns läckor förrän man satte i kylarvätska. Förståndigt nog skrev jag upp att vattnet skulle bytas till vätska i Zetorn senast på hösten. Och visst bytte jag vattnet till kylarvätska i Zetorn då det blev kallt – men det var i lilla Zetorn. Där hade jag också haft vatten.

Vi har helt enkelt för många traktorer och man kommer inte ihåg i vilken traktor man har satt vad. De har inget marknadsvärde men nog bruksvärde. Den äldsta är 60 år och den nyaste 24 år. De äldsta fungerat bäst – kanske för att de inte används så mycket. Men de är bra att ha som reserv. Nu kunde jag köra flis med gamla MF65 från 1960 som har en liten James frontlastare. Den har ingen hytt – bara ett tak och en vindruta – så det är kallt att köra på vintern och jag vill gärna ha igång stora Zetorn för att köra flis och snö.

Till all tur verkar det ha funnits en del kylarvätska kvar så isen var närmast issörja som inte orkade spränga sönder nånting även om vattenpumpen satt fast. Bara jag får nya kilremmar så borde det gå att köra med den.

Lilla Zetorn (en Crystal 8011) började jag också sätta ihop igen. Topplocket är putsat och har nya injektorer. Först tänkte jag bara byta den injektor som läckte trots försök att dra till muttrarna så mycket jag vågade men eftersom priset för en injektor var under 25 euro så bytte jag alla. De var 45 år gamla så de var nog amorterade.

Sedan slipade jag ventilsätena som var i gott skick utom utblåsningen till fyrans cylinder. Den har en liten grop som jag inte fick bort med vanlig slippasta. Det blir att skaffa mera verktyg – alltså en frässats. Specialverktyg är numera så förmånliga att man kan få en sats för 30 euro på eBay. Men om man vill köpa en från Europa så är priset 500 euro eller mer. Säkert är de dyra bättre men om man bara behöver den för en ventil så är det onödigt dyrt. Eller så köper jag nya ventilsäten för 2 euro/st. Man kan byta dem om man hettar upp topplocket till +450 grader – då faller de ur. Jag har en gammal elspis med bakugn i verkstaden men den går inte riktigt upp till sådana temperaturer.

Liten grop till höger på den högra ventilen.

Jag tänker i alla fall sätta ihop motorn och köra en tid tills jag har skaffat mera verktyg. Möjligen måste jag då också byta utblåsningsventil men den kostar bara 2:33 euro. Det har varit problem med kylningen så jag bytte till ny kylare även om den gamla var hel – men den saknar expansionskärl. Det råkade jag köra över vid en reparation för länge sedan. Och så behöver vi nu lilla Zetorn för att köra ut virke eftersom det tycks bli en snörik vinter.

Vintern kom men sedan blev det varmt igen och först nu kunde vi på nytt fara till skogs. Ett par dagar var det fint skogsväder med litet minusgrader och ganska litet snö. Men nu kommer det en hel del snö som ligger som isolering utanpå vattenpölarna. En dag visade sej till och med solen men den har försvunnit igen bakom tjocka moln.

Sällsynt gäst: Solen

Det blev litet bråttom att få ihop alla träd som ligger i skogen. Vi hugger bort torra träd och gallrar för att få ved till nästa vinter. Det är på Aaltjäärs backan som har en hel del stenar så jag backar och drar ut träden med stora lastaren på Belarusen. Snö är annars inget vidare i skogsarbetet men den skulle jämna ut körvägarna ganska bra om man lyckas packa den.

Träd i stenbacken

I dag blev det snöskottning och i morgon kommer det ännu mera snö. Jag blev tvungen att reparera ladans dörr eftersom snöplogen kör in en massa snö genom dörröppningen annars. Vägen går ju alldeles genom vår gårdsplan. Jag hade tänkt bygga nya dörrar men sommaren var för kort. Nu märkte jag att dörrarna alls inte var så ruttna som jag trodde. Kring spikhålen hade de ruttnat litet men för övrigt var bräderna riktigt starka. Så vi bytte ut tvärslåarna och skruvade fast gångjärnen i det nya virket.

Uppiffade dörrar med katthål

Lägg märke till hur snöplogen har kastat upp snö nästan tre meter upp med väggen. Det kommer in litet snö med katthålet men det är viktigt för våra fyra katter så det får vara kvar. Jag är bara nöjd om de håller till i ladan och stör alla gnagare som annars härjar där.

Det ser ut att årets januari blir raka motsatsen till fjolårets då det inte fanns någon snö alls. Dessutom lär det bli kallt: -24 grader på fredag om man får tro på prognosen. Vi måste köra nya spår i snön före det. Litet blida skulle få snön att packa sej och det skulle bli fina skogsvägar. Just nu har vi -0,3 grader.

Man får hoppas på en god fortsättning på året 2021. Tills vidare kan man inte klaga men man vet ju aldrig hur det ser ut framledes.

Tillbaka till vardagen

Efter den grymma 10-årsfesten för Bondbloggen på TFiF:en i Helsingfors så får man åter anpassa sej till en regnig vardag i skogen. Nåja, vi åt bara lunch och drack bara vatten – men roligt var det.

Vardagen var att hugga i en regnig skog och att deklarera då det regnade som värst. Då föredrar jag skogen även om regnet inte är så trevligt. Det kommer jul och johanni och första maj varje år men också sista februari som borde utnämnas till allmän flaggdag med flaggan på halvstång. Det finns ju två saker man inte kan undvika och det är döden och så skatterna. Döden råkar man ut för bara en gång men skattedeklarationen skall lämnas in varje år.

Förutom att man får kämpa med kvitton av alla de slag och numera också försöka hitta alla elektroniska kvitton som finns här och där så är det ingen lättnad då deklarationen är klar. Då blir man riktigt sur för lönsamheten är ju usel inom jordbruket nu för tiden. Jag brukar se i farsans bokföring från 1938 framåt. Det var ganska litet lyx på den tiden men man fick åtminstone nånting för produkterna ända fram till 1970-talet. Det påstås att det blir matbrist år 2050 så få nu se om man hinner uppleva det.

Bokföringen lämnar många ifrån sej men jag kan inte se någon fördel med det. Det stora arbetet är ju att försöka samla ihop alla kvitton. Det kanske blir bättre i framtiden då alla kvitton är elektroniska men just nu är det ett riktigt RÅDD med många olika sorter. Jag laddar ned kontoutdragen och sedan går jag igenom dem och försöker hitta rätta kvitton. Det värsta numera är alla betalningsfirmor. Man ser inte vart pengarna har gått och vad det handlar om då det bara står namnet på en betalningsförmedlare. Det är rena detektivarbetet att se igenom eposten för den tidpunkten och försöka reda ut vad man egentligen hade köpt då. Och i Paypals lista finns det ibland bara text på kinesiska …

Det var två dagar med litet minusgrader och då for vi till skogs. Jag kör processorn (en liten traktorprocessor Nokka 400) och brorsan kör ut virke med Zetorn och skogsvagnen. I det här vädret är det bäst att ta ut allt genast medan det går att köra alls.

Humöret blir inte så hemskt mycket bättre av att granarna är ruttna nästan allihop. Man ser inte utanpå utan först då man fäller så syns rötan. De riktigt ruttna bitarna hamnat direkt i flisvedshopen men så börjar det bli ett problem med de som bara är litet rötskadade. Jag brukar såga dem till husbehovsvirke men nu blir det så stora mängder att vi inte orkar såga upp allting. Möjligen måste jag sälja dem som flisved. Det som tidigare blev sulfit lönar sej vanligen att sälja som flisved i dagens läge.

Och så undrar man vad man skall göra åt rötan. Det lönar sej knappast att låta ny granskog växa upp för också de små granarna är rötskadade. Så vi lämnar tallarna kvar och hoppas på ny tallskog. Den skulle passa i stenbackarna – men så har vi älgarna som äter upp tallplantorna. Dom borde skjutas.

En fördel är det med det eländiga regnandet: Vi körde in Zetorn i verkstaden och lappade ihop allt vi kört sönder och smorde och fyllde på olja vilket var mycket behövligt. I den här värmen går det bra att arbeta i verkstaden utan extra värmeblåsare. Jag har ett stort batteri som jag värmer från flispannan så där har varit ganska varmt hela den här vintern.

Motorsågarna har fungerat ganska bra efter den första rengöringen och tändstiftsbyten. På 2252:an har det varit problem med kopplingen där fjädrarna brister ganska ofta. Jag såg att man kan köpa en helt ny koppling till den vilket tyder på att det är ett konstruktionsfel. Annars gillar jag den för den är lätt och tillräckligt stark för fällning. På den gamla Husqvarna 254 har ett fäste gått sönder så den måste repareras.

Numera är Jonsered och Husqvarna mycket lika men jag föredrar Jonsered för jag gillar inte det sneda handtaget på Husqvarna. Troligen en smaksak men jag tycker det går bättre att sikta med det raka handtaget på Jonsered.

Nu är det + 6 grader och genomblött så jag sitter och granskar kvitton, försöker hitta datum (varför kan de inte ha en standardform på kvitton ?) och fundera ut vad den underliga texten betyder. Men det skall bli minusgrader på torsdag så då far vi till skogen och har riktigt roligt. Sedan blir det snart faskansbullar (temlor) och efter ett par veckor måste deklarationen vara inlämnad med gråt och tandagnisslan. Och sedan kan man se framåt mot en ny vårsådd och med nytt hopp se hur brodden kommer upp.

P.S. Det var -27 grader i januari i fjol ! Läs En riktig vinter.

År 2020
År 2019

Skogsarbetet 2020 började

Med en höst som aldrig tar slut (+6 grader långt in i januari) såg det riktigt dåligt ut för skogsarbetet men i dag började vi fälla stockträd. Jag hade sparat en bit alldeles bredvid virkesupplaget där det finns en liten stenbacke. Gallringen har blivit försenad men nu kom biten väl till pass.

Det växer en hel del mossa under träden men marken är så stabil att det går bra att köra där trots plusgrader. Vi har sågat upp vägar tidigare men nu började vi fälla stora träd. Tyvärr var en mängd granar rötskadade så jag misstänker att “gallringen” blir ganska hård. Möjligen måste vi byta till tall för att bli av med rötan (efter 60-100 år).

De första stockarna år 2020

Medan det var varmt och lerigt så passade vi på att lägga ned en brotrumma så det är lättare att köra in till virkeslagret. Det gick bra att gräva i dikets botten med gripen. Dessutom jämnade vi ut upplagsplatsen så den är klar att ta emot nytt virke.

Ny bro in till upplaget
Att gräva med grip …

Det är besvärligt att samla ihop alla skogsredskap och att få motorsågarna att gå. Två av fyra startar riktigt dåligt och går inte på tomgång så det blir att skruva igen. De nya eländiga motorsågarna har inte ens skruvar för inställningarna. “Föra dem till service” ? … Inte har jag tid att köra sågarna fram och tillbaka. Riktigt dålig utveckling. Det var bättre förr.

Vädret har i alla fall varit bättre de två senaste dagarna än på hela hösten. Vi har haft minusgrader men tyvärr lovar de +7 grader igen nästa vecka.

Ovanligt klar himmel och ljust klockan fyra.

Skogsdikning.

Ett tillsynes ändlöst projekt roddes i hamn häromveckan. Projektet som nu inte var så särdeles stort blev för min del drygare än beräknat på grund av flera dåliga skogsvintrar i rad. Det var med knapp nöd jag lyckades få röjningarna av dikeslinjerna gjorda innan grävmaskin kom. Det rörde sig om några kilometer diken som jag nu under tre vintrar i rad röjt. Vintern för tre år sen var så pass snörik att det frös först efter att man fått upp spåren körda, oftast gick det att få några hundra meter spår i snön tillpackade åt gången så att det efter en 3-4 dagar höll att köra ut det avverkade virket. Egentligen borde man väl den vintern röjt alla dikeslinjer för de följande två vintrarna har det inte just frusit till något överhuvudtaget. Samtidigt som man röjer dikeslinjerna vill man gärna gallra ur intill körspåret när man nu ändå är på plats så det var egentligen det som tog den mesta tiden. Det skall ju ändå göras förr eller senare, tyvärr har nu dikesröjningen lett till att mycket av skogsarbetet börjar höra till kategorin senare. Förhoppningsvis blir nästa vinter en gynnsammare vinter med tanke på skogsarbetet.

12.03.2013. Trotjänaren har snöat ner under natten men startar snällt i kylan.
12.03.2013. Trotjänaren har snöat ner under natten men startar snällt trots kylan.

Så här kan ett dike som stått orört ett trettiotal år växt igen.
Så här kan ett dike som stått orört ett trettiotal år ha växt igen.

25.03.2013. Ibland passar det bättre med körspår på dikesslänten.....
25.03.2013. Ibland passar det bättre med körspår på dikesslänten…..

..... och ibland när det frusit tillräckligt håller det till och med att köra nere i diket.
….. och ibland när det frusit tillräckligt håller det till och med att köra nere i diket.

Att dikning lönar sig råder det inte någon tvivel om i detta fall. En 50-årig tall har vuxit svagt i 20 år fram till dikningen för 30 år sen. Betydligt bättre tillväxt de senaste 3o åren och nu har dikesrensningen säkerställt god tillväxt fram till slutaverkningen (förutom för detta exemplar förstås)
Att dikning lönar sig råder det inte någon tvivel om i detta fall. En 50-årig tall har vuxit svagt i 20 år fram till dikningen för 30 år sen. Betydligt bättre blev tillväxten efter dikningen och nu har dikesrensningen förhoppningsvis säkerställt god tillväxt fram till slutaverkningen (förutom för detta exemplar förstås)   🙂

17.4.2013. När det är välfruset håller det trots lite flödvatten.
17.4.2013. När det är välfruset bär det trots lite flödvatten.

Ibland har grävaren lyckats få det oländigt på gamla dikesvallen.
Ibland har grävaren lyckats få det oländigt på gamla dikesvallen.

21.4.2013. Vinterföret tar slut förr eller senare men jämfört med i år var 2013 rena drömmen.
21.4.2013. Vinterföret tar slut förr eller senare men jämfört med i år var 2013 rena drömmen.

Vintern 2013's virke hemkört.
Vintern 2013’s avverkningsvirke hemkört.

6.3.2014. Denna bild får beskriva skogsföret vintern 2014.
6.3.2014. Denna bild får beskriva skogsföret vintern 2014. Det blev inte många lass hemkörda härifrån 🙁

103.2015. Grävaren på gång i området.
10.3.2015. Grävaren på gång i området.

Dikestrumma för att underlätta korsande av diket i fortsättningen.
Dikestrumma för att underlätta korsande av diket i fortsättningen.

Jag hade kanske inte riktigt räknat med att grävmaskin skulle köra här, men ibland måste den ta sig ut till vägen för att fylla på bränsle :/
Jag hade kanske inte riktigt räknat med att grävmaskin skulle köra här, men ibland måste den ta sig ut till vägen för att fylla på bränsle :/

14.3.2015. Efter några kalla nätter hade moränen frusit till så pass att det höll att köra på dikesvallen.
14.3.2015. Efter några kalla nätter hade moränen på dikesvallen efter grävningen frusit till så pass att den höll att köra på.

 

Översvämningsrisker.

Skogsdikningen eller som i det här fallet en rensning av befintliga diken har på senare tid beskyllts vara en av orsakerna till de svåra översvämningar som drabbat åkermark och bostadsområden. Och det skall man väl inte sticka under stol med att visst kommer nu vattnet betydligt snabbare ut ur skogen efter regn. Speciellt tydligt var det i början av oktober 2012 då stora mängder regn föll på en efter en lång regnperiod redan vattenmättad mark. För att fördröja flödet framförde jag då en idé om att man kunde i samband med dikesprojekten förse skogsdikena med dammar eller dikestrummor på strategiska ställen. Till exempel kunde man förse dessa med ett rör av liten storlek i botten av dammen som skulle stå för torrläggningen men inte förorsaka stora flöden, högre upp i dammen kunde man montera ett grövre rör eller stenlägga ytan så att den tål flöde utan att erodera för att leda bort vattnet vid stora mängder nederbörd. På så vis kunde en hel del vatten lagras i skogen och de stora flödena begränsas för skogen tål nog att stå i vatten i några dagars tid. Den här idén har vad jag förstått börjat anammas av politiker och dikesplanerare men jag vet inte om några försök ännu gjorts i praktiken. Det här projektet har nog genomförts enligt tidigare kutym.

Alternativet att inte dika eller rensa dikena vilket också framförts gillar jag inte för man ser nog en tydlig tillväxtökning i de skogar där vattenhushållningen är i skick. Och med tanke på det ekonomiska läge landet befinner sig i är det nog skäl att se till att virkesproduktion hålls igång även om det just nu inte är så värst stor efterfrågan på de skogliga produkterna.

Det är också oskäligt att vid skogsdikning påföra kostnader som uppstår med ökade vattenmassor för markägarna nerströms. Tidigare då skogen ofta ägdes av samma bönder som ägde jordbruksmarken i deltaområdena spelade det inte så stor roll hur kostnaderna fördelades. Men i dag då allt större del av skogen ägs av icke jordbrukande befolkning så är saken en annan. Speciellt nu då också staten minskar sitt deltagande i muddringskostnaderna. Jag var besviken på utfallet av senaste revidering av vattenlagen då detta inte kom att beaktas, jag hoppas saken åtgärdas i kommande revideringar. Likaså hoppas jag att kostnaderna för flöden som härstammar från hårdgjorda ytor inte läggs jordbrukarna till last.

Dikesunderhåll.

Alla diken behöver ändå inte rensas, jag lät lämna några partier med bättre lutning odikade för att på så vis minska flödet och risken för att fasta partiklar följer med vattenströmmen. Att bygga dammar typ dem jag beskrev ovan skulle säkert komma att fordra mera underhåll. Överlag kunde man minska behovet av dikesrensningar om man med jämna mellanrum för hand putsade och rensade dikena från ansamlingar av mossa, nerfallna träd och kvistar samt lätt dikning med spade där dikena till exempel trampats igen av älgar. På så vis kunde man förlänga dikenas hållbarhet med tiotals år.

20.4.2015. Här lät jag diket vara orört.
20.4.2015. Här lät jag diket vara orört.

Med "dyngklöjso" och spade kan man lätt putsa dikena och förlänga dikets "livslängd"
Med “dyngklöjso” och spade kan man lätt putsa dikena och förlänga dikets “livslängd”

Kanske skulle det vara idé att nu då landet har många arbetslösa kommendera ut dem på dikesrensning för erhållande av arbetslöshetspenning? Tänk vilken win-win effekt meningsfylld sysselsättning i frisk luft med lite motion och fågelsång samt insupande av skogens positiva energi skulle ge. Samtidigt skulle dikenas livslängd förlängas, skogens tillväxt öka och klimatuppvärmningen minska då sumpgasproduktion från försumpade skogsmarker sjunker. I förlängningen fås också landets ekonomi på fötter! Ingen skulle heller behöva vara rädd att gå vilse om man startar vid källflödena, bara att följa vattenflödet och alla samlas förr eller senare vid dikenas utlopp.

Det här skulle säkert intressera alla med rörelseförmågan i behåll för alla har vi ända sen barnsben fascinerats av att med hjälp av rännilar få vattnet att flöda nerströms, inte sant?