För många traktorer

I förrgår då jag skulle starta stora Zetorn för att köra flis så satt fläkten fast och efter en stund brann fläktremmen av. Det gick i alla fall att köra in den i verkstaden. Först trodde jag att fläktens vingar hade fastnat i skyddsplåten men den var i skick. Då öppnade brorsan som är ovanligt klok för sin ålder korken till kylaren och konstaterade att det fanns is i kylaren. Vattenpumpen hade helt enkelt frusit fast.

Så småningom kom jag ihåg att jag hade satt vatten i kylaren då vi reparerade den nedre slangen i våras. Tanken var att se om det fanns läckor förrän man satte i kylarvätska. Förståndigt nog skrev jag upp att vattnet skulle bytas till vätska i Zetorn senast på hösten. Och visst bytte jag vattnet till kylarvätska i Zetorn då det blev kallt – men det var i lilla Zetorn. Där hade jag också haft vatten.

Vi har helt enkelt för många traktorer och man kommer inte ihåg i vilken traktor man har satt vad. De har inget marknadsvärde men nog bruksvärde. Den äldsta är 60 år och den nyaste 24 år. De äldsta fungerat bäst – kanske för att de inte används så mycket. Men de är bra att ha som reserv. Nu kunde jag köra flis med gamla MF65 från 1960 som har en liten James frontlastare. Den har ingen hytt – bara ett tak och en vindruta – så det är kallt att köra på vintern och jag vill gärna ha igång stora Zetorn för att köra flis och snö.

Till all tur verkar det ha funnits en del kylarvätska kvar så isen var närmast issörja som inte orkade spränga sönder nånting även om vattenpumpen satt fast. Bara jag får nya kilremmar så borde det gå att köra med den.

Lilla Zetorn (en Crystal 8011) började jag också sätta ihop igen. Topplocket är putsat och har nya injektorer. Först tänkte jag bara byta den injektor som läckte trots försök att dra till muttrarna så mycket jag vågade men eftersom priset för en injektor var under 25 euro så bytte jag alla. De var 45 år gamla så de var nog amorterade.

Sedan slipade jag ventilsätena som var i gott skick utom utblåsningen till fyrans cylinder. Den har en liten grop som jag inte fick bort med vanlig slippasta. Det blir att skaffa mera verktyg – alltså en frässats. Specialverktyg är numera så förmånliga att man kan få en sats för 30 euro på eBay. Men om man vill köpa en från Europa så är priset 500 euro eller mer. Säkert är de dyra bättre men om man bara behöver den för en ventil så är det onödigt dyrt. Eller så köper jag nya ventilsäten för 2 euro/st. Man kan byta dem om man hettar upp topplocket till +450 grader – då faller de ur. Jag har en gammal elspis med bakugn i verkstaden men den går inte riktigt upp till sådana temperaturer.

Liten grop till höger på den högra ventilen.

Jag tänker i alla fall sätta ihop motorn och köra en tid tills jag har skaffat mera verktyg. Möjligen måste jag då också byta utblåsningsventil men den kostar bara 2:33 euro. Det har varit problem med kylningen så jag bytte till ny kylare även om den gamla var hel – men den saknar expansionskärl. Det råkade jag köra över vid en reparation för länge sedan. Och så behöver vi nu lilla Zetorn för att köra ut virke eftersom det tycks bli en snörik vinter.

Vintern kom men sedan blev det varmt igen och först nu kunde vi på nytt fara till skogs. Ett par dagar var det fint skogsväder med litet minusgrader och ganska litet snö. Men nu kommer det en hel del snö som ligger som isolering utanpå vattenpölarna. En dag visade sej till och med solen men den har försvunnit igen bakom tjocka moln.

Sällsynt gäst: Solen

Det blev litet bråttom att få ihop alla träd som ligger i skogen. Vi hugger bort torra träd och gallrar för att få ved till nästa vinter. Det är på Aaltjäärs backan som har en hel del stenar så jag backar och drar ut träden med stora lastaren på Belarusen. Snö är annars inget vidare i skogsarbetet men den skulle jämna ut körvägarna ganska bra om man lyckas packa den.

Träd i stenbacken

I dag blev det snöskottning och i morgon kommer det ännu mera snö. Jag blev tvungen att reparera ladans dörr eftersom snöplogen kör in en massa snö genom dörröppningen annars. Vägen går ju alldeles genom vår gårdsplan. Jag hade tänkt bygga nya dörrar men sommaren var för kort. Nu märkte jag att dörrarna alls inte var så ruttna som jag trodde. Kring spikhålen hade de ruttnat litet men för övrigt var bräderna riktigt starka. Så vi bytte ut tvärslåarna och skruvade fast gångjärnen i det nya virket.

Uppiffade dörrar med katthål

Lägg märke till hur snöplogen har kastat upp snö nästan tre meter upp med väggen. Det kommer in litet snö med katthålet men det är viktigt för våra fyra katter så det får vara kvar. Jag är bara nöjd om de håller till i ladan och stör alla gnagare som annars härjar där.

Det ser ut att årets januari blir raka motsatsen till fjolårets då det inte fanns någon snö alls. Dessutom lär det bli kallt: -24 grader på fredag om man får tro på prognosen. Vi måste köra nya spår i snön före det. Litet blida skulle få snön att packa sej och det skulle bli fina skogsvägar. Just nu har vi -0,3 grader.

Man får hoppas på en god fortsättning på året 2021. Tills vidare kan man inte klaga men man vet ju aldrig hur det ser ut framledes.

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

10 reaktioner till “För många traktorer”

  1. Blev informerad av en veteranbilsfantast en gång att han sällan använder glykol i gamla veteranbilar, för minsta otäthet, och det läcker. Vanligt kranvatten lär ha större molekyler än glykol enligt honom. Han hade upplevt ett par gånger att grejorna hållit tätt med vatten men läckt med glykol. Saga el Sant? Inne på en liten touchdown i snöplogandet. 19 m/sekj, någon liten snöskur + pudret som kom de senaste dagarna = att det drivar som f-n. Riktiga kvalitetsdrivor som är hårda rakt igenom. Lär fortsätta hela dygnet så det blir inga fritidsproblem precis. EFter det utlovas 20-25 minus så nog blev det vinter i år också.

  2. Här blåser och snöar det också som under en riktig vinter. Passar bra att skruva ihop lilla Zetorn medan jag väntar på kilremmar till stora Zetorn så jag kan börjar köra snö (och flis). Det blir knappast skogsarbete i dag. Man ska nog inte lita för mycket på klimatuppvärmningen. Jag läste nyss att Nordpolen flyttat hit – åtminstone tillfälligt.

  3. Jo, ett par riktiga vintermånader, ordentligt kalla, och samma “experter” som tror på människans inverkan på klimatet och uppvärmningen börjar yra om en ny istid och lyfter goda arvoden även för den insikten!

  4. Veteranbilsfantasten har både rätt och fel gällande glykolen. Den har betydligt större molekyler än vatten, så den delen är saga&missuppfattning, men har mycket mindre ytspänning, och det är bristen på ytspänning som gör att glykolen lätt läcker där rent vatten håller tätt.

  5. Förut kokades vatten upp på vedspisen och på morgonen så hälldes varmvatten i kylaren(motorn) före den vinterkalla traktorn uppstartades och så var motorn igång hela dagen. På kvällen tappades allt vatten ut igen.
    Kanske något att rekommendera för vissa.

    Jag gillar inte alls snöstorm vintermörker och köld i allmänhet.

  6. Minns en morgon från slutet av 60-talet när jag var liten grabb och farsgubben hade “mjölkturo” och skulle iväg till stora mjölkbryggan vid landsvägen med gårdsgruppens alla mjölkkannor. -39 och enligt min mor den morgonen syntes inte kvicksilvret utan hade krupit ner i “pållo”. MF-35:an skulle igång, bära eller brista.
    Kylarvätskan på vedspisen, fällen över 35:an och kosangasflaskan under tråget och ackumulatorerna inne i stugvärmen över natten. Och visst f-n gick gamla 35:an igång och mjölkstånkorna kom sig ut till “mjölklava” vid landsvägen! Torde ha varit rätt sval skjuts för chauffören för “härmäbläddro” skyddade inte mycket i de temperaturerna. Var även rätt myggfritt här igår med -26 som lägst.

  7. Jag minns åter då vi körde mjölkkannorna med häst och släde. Det var på 50-talet och vägarna plogades inte så man kom inte fram med traktor ens. Hästen startade nog utan problem men sedan kunde det hända att det började slå igenom så att hästen stod till magen i snön. Ännu värre var då slädspåren blev dåliga och det kunde hända att släden for omkull …

  8. 2011 när jag byggde hallen kom en långtradarleverans med byggnadsmaterial som jag hade lovat lossa. Det var -32 grader så jag tänkte att kanske långtradaren inte kommer trots allt. Men nog tusan ringde chauffören lite före 7 och meddelade att han är här om en knapp timme, det blev lite bråttom att springa ut och stoppa i motorvärmaren. Den hann vara på en knapp halvtimme innan jag vred på nyckeln, det var lätt att räkna varven som startmotorn drog men nog tusan gick Fiaten igång man skulle kanske inte ha förväntat sig att Italienaren skulle klara dylika temperaturer. Att den svensktillverkade frontlastaren var långsam behöver jag kanske inte nämna men lasset blev nog lossat ändå.

  9. Jag minns den morgonen. Körde från Vasa till Solf i jobb och passerade Tölby. Mätaren i min nyinköpta begagnade Sprinter visade -32 när jag kom susande över Solf slääton 😊

  10. de va många kalla morgnar den vintern. Vi hade minusgrader hela tiden från 8 november 2010 till sista mars 2011. Besvärligt återuppföra hallen efter branden.

Kommentarer är stängda.