21 april, 2015 av

Skogsdikning.

Ett tillsynes ändlöst projekt roddes i hamn häromveckan. Projektet som nu inte var så särdeles stort blev för min del drygare än beräknat på grund av flera dåliga skogsvintrar i rad. Det var med knapp nöd jag lyckades få röjningarna av dikeslinjerna gjorda innan grävmaskin kom. Det rörde sig om några kilometer diken som jag nu under tre vintrar i rad röjt. Vintern för tre år sen var så pass snörik att det frös först efter att man fått upp spåren körda, oftast gick det att få några hundra meter spår i snön tillpackade åt gången så att det efter en 3-4 dagar höll att köra ut det avverkade virket. Egentligen borde man väl den vintern röjt alla dikeslinjer för de följande två vintrarna har det inte just frusit till något överhuvudtaget. Samtidigt som man röjer dikeslinjerna vill man gärna gallra ur intill körspåret när man nu ändå är på plats så det var egentligen det som tog den mesta tiden. Det skall ju ändå göras förr eller senare, tyvärr har nu dikesröjningen lett till att mycket av skogsarbetet börjar höra till kategorin senare. Förhoppningsvis blir nästa vinter en gynnsammare vinter med tanke på skogsarbetet.

12.03.2013. Trotjänaren har snöat ner under natten men startar snällt i kylan.

12.03.2013. Trotjänaren har snöat ner under natten men startar snällt trots kylan.

Så här kan ett dike som stått orört ett trettiotal år växt igen.

Så här kan ett dike som stått orört ett trettiotal år ha växt igen.

25.03.2013. Ibland passar det bättre med körspår på dikesslänten.....

25.03.2013. Ibland passar det bättre med körspår på dikesslänten…..

..... och ibland när det frusit tillräckligt håller det till och med att köra nere i diket.

….. och ibland när det frusit tillräckligt håller det till och med att köra nere i diket.

Att dikning lönar sig råder det inte någon tvivel om i detta fall. En 50-årig tall har vuxit svagt i 20 år fram till dikningen för 30 år sen. Betydligt bättre tillväxt de senaste 3o åren och nu har dikesrensningen säkerställt god tillväxt fram till slutaverkningen (förutom för detta exemplar förstås)

Att dikning lönar sig råder det inte någon tvivel om i detta fall. En 50-årig tall har vuxit svagt i 20 år fram till dikningen för 30 år sen. Betydligt bättre blev tillväxten efter dikningen och nu har dikesrensningen förhoppningsvis säkerställt god tillväxt fram till slutaverkningen (förutom för detta exemplar förstås)   🙂

17.4.2013. När det är välfruset håller det trots lite flödvatten.

17.4.2013. När det är välfruset bär det trots lite flödvatten.

Ibland har grävaren lyckats få det oländigt på gamla dikesvallen.

Ibland har grävaren lyckats få det oländigt på gamla dikesvallen.

21.4.2013. Vinterföret tar slut förr eller senare men jämfört med i år var 2013 rena drömmen.

21.4.2013. Vinterföret tar slut förr eller senare men jämfört med i år var 2013 rena drömmen.

Vintern 2013's virke hemkört.

Vintern 2013’s avverkningsvirke hemkört.

6.3.2014. Denna bild får beskriva skogsföret vintern 2014.

6.3.2014. Denna bild får beskriva skogsföret vintern 2014. Det blev inte många lass hemkörda härifrån 🙁

103.2015. Grävaren på gång i området.

10.3.2015. Grävaren på gång i området.

Dikestrumma för att underlätta korsande av diket i fortsättningen.

Dikestrumma för att underlätta korsande av diket i fortsättningen.

Jag hade kanske inte riktigt räknat med att grävmaskin skulle köra här, men ibland måste den ta sig ut till vägen för att fylla på bränsle :/

Jag hade kanske inte riktigt räknat med att grävmaskin skulle köra här, men ibland måste den ta sig ut till vägen för att fylla på bränsle :/

14.3.2015. Efter några kalla nätter hade moränen frusit till så pass att det höll att köra på dikesvallen.

14.3.2015. Efter några kalla nätter hade moränen på dikesvallen efter grävningen frusit till så pass att den höll att köra på.

 

Översvämningsrisker.

Skogsdikningen eller som i det här fallet en rensning av befintliga diken har på senare tid beskyllts vara en av orsakerna till de svåra översvämningar som drabbat åkermark och bostadsområden. Och det skall man väl inte sticka under stol med att visst kommer nu vattnet betydligt snabbare ut ur skogen efter regn. Speciellt tydligt var det i början av oktober 2012 då stora mängder regn föll på en efter en lång regnperiod redan vattenmättad mark. För att fördröja flödet framförde jag då en idé om att man kunde i samband med dikesprojekten förse skogsdikena med dammar eller dikestrummor på strategiska ställen. Till exempel kunde man förse dessa med ett rör av liten storlek i botten av dammen som skulle stå för torrläggningen men inte förorsaka stora flöden, högre upp i dammen kunde man montera ett grövre rör eller stenlägga ytan så att den tål flöde utan att erodera för att leda bort vattnet vid stora mängder nederbörd. På så vis kunde en hel del vatten lagras i skogen och de stora flödena begränsas för skogen tål nog att stå i vatten i några dagars tid. Den här idén har vad jag förstått börjat anammas av politiker och dikesplanerare men jag vet inte om några försök ännu gjorts i praktiken. Det här projektet har nog genomförts enligt tidigare kutym.

Alternativet att inte dika eller rensa dikena vilket också framförts gillar jag inte för man ser nog en tydlig tillväxtökning i de skogar där vattenhushållningen är i skick. Och med tanke på det ekonomiska läge landet befinner sig i är det nog skäl att se till att virkesproduktion hålls igång även om det just nu inte är så värst stor efterfrågan på de skogliga produkterna.

Det är också oskäligt att vid skogsdikning påföra kostnader som uppstår med ökade vattenmassor för markägarna nerströms. Tidigare då skogen ofta ägdes av samma bönder som ägde jordbruksmarken i deltaområdena spelade det inte så stor roll hur kostnaderna fördelades. Men i dag då allt större del av skogen ägs av icke jordbrukande befolkning så är saken en annan. Speciellt nu då också staten minskar sitt deltagande i muddringskostnaderna. Jag var besviken på utfallet av senaste revidering av vattenlagen då detta inte kom att beaktas, jag hoppas saken åtgärdas i kommande revideringar. Likaså hoppas jag att kostnaderna för flöden som härstammar från hårdgjorda ytor inte läggs jordbrukarna till last.

Dikesunderhåll.

Alla diken behöver ändå inte rensas, jag lät lämna några partier med bättre lutning odikade för att på så vis minska flödet och risken för att fasta partiklar följer med vattenströmmen. Att bygga dammar typ dem jag beskrev ovan skulle säkert komma att fordra mera underhåll. Överlag kunde man minska behovet av dikesrensningar om man med jämna mellanrum för hand putsade och rensade dikena från ansamlingar av mossa, nerfallna träd och kvistar samt lätt dikning med spade där dikena till exempel trampats igen av älgar. På så vis kunde man förlänga dikenas hållbarhet med tiotals år.

20.4.2015. Här lät jag diket vara orört.

20.4.2015. Här lät jag diket vara orört.

Med "dyngklöjso" och spade kan man lätt putsa dikena och förlänga dikets "livslängd"

Med ”dyngklöjso” och spade kan man lätt putsa dikena och förlänga dikets ”livslängd”

Kanske skulle det vara idé att nu då landet har många arbetslösa kommendera ut dem på dikesrensning för erhållande av arbetslöshetspenning? Tänk vilken win-win effekt meningsfylld sysselsättning i frisk luft med lite motion och fågelsång samt insupande av skogens positiva energi skulle ge. Samtidigt skulle dikenas livslängd förlängas, skogens tillväxt öka och klimatuppvärmningen minska då sumpgasproduktion från försumpade skogsmarker sjunker. I förlängningen fås också landets ekonomi på fötter! Ingen skulle heller behöva vara rädd att gå vilse om man startar vid källflödena, bara att följa vattenflödet och alla samlas förr eller senare vid dikenas utlopp.

Det här skulle säkert intressera alla med rörelseförmågan i behåll för alla har vi ända sen barnsben fascinerats av att med hjälp av rännilar få vattnet att flöda nerströms, inte sant?

 

Etiketter: , , , , ,

12 svar till “Skogsdikning.“

  1. Peik skriver:

    Intressant den där bilden på årsringarna, otroligt att det SÅ tydligt genast märks att man dikat, det skulle man som lekman kanske inte tro.

    En liten punkt i texten stack mej i ögat…där du skrev om ”insupandet av skogens positiva joner”. Vad jag förstått så är det tvärtom dom negativa jonerna i skogsluften som är nyttiga för oss människor? (Eller var det kanske just så du menade, rent språktekniskt, att nyttigt=positivt, trots att det nyttiga råkar vara negativt laddat?) 🙂

  2. Christer skriver:

    Joo du har rätt Peik, jag utryckte mig lite bakvänt det var nog mera effekten än laddningen jag tänkte på, jag borde kanske skriva om texten lite. Det anses ju vara den negativa laddningen som är positiv för välbefinnandet. Det här märker man av till exempel vid åskväder, luften är positivt laddad före och negativt laddad efter åskväder och var och en upplever säkert tillvaron som angenämare efteråt. I fallet skog lär fullväxt skog innehålla mer negativ laddning än ungskog. Laddningen påverkas antagligen av näringsupptagningen så en välväxande välskött skog är den bästa att röra sig i. Här har dikningen säkert också en positiv effekt för om luftens laddning korrelerar med tillväxt borde rimligtvis försumpad döende skog inte ha samma positiva effekt på välbefinnandet. Som skogsägare är det i alla fall på det viset……oberoende av laddning 🙂

    Vad gäller effekten av dikningen så varierar reaktionsförmågan från mosse till mosse. Har träden stått stilla länge så har dom svårare att komma igång trots att förhållandena förbättras. Här tror jag den positiva reaktionen berott på att mosslagret är relativt grunt (0,5-1 meter) och att trädens rötter fått bättre tillgång till mineral och näring efter torrläggningen. Så gott som alla träd jag tog bort inför dikesrensningen uppvisade samma årsringsmönster.

  3. Christer skriver:

    Ännu vad gäller jonladdningen så drar jag mig till minnes att något företag försökt saluföra joniseringsapparater för renande av lagerluften vilket skulle förlänga lagerhållbarheten. Jag vet inte om någon testat utrustningen och om den gett eftersträvad effekt.

  4. David skriver:

    Härliga bilder och intressant text. Längtar verkligen ut i skogen nu. Jag gillade verkligen idén med arbetslöshetsersättningen. Det är ju verkligen inte hälsosamt att vara arbetslös, så det här skulle vara att göra en riktigt god gärning. 🙂

  5. jobb skriver:

    Hej !

    Visst kunde många ”sysslolösa” göra nytta på sätt eller annat men det är så bekvämt o bara vara,, Vårt land har massor med ”obekväma” jobb som vem som helst kunde göra men tyvärr vill ingen ta emot just det jobbet. Förr var det annat, inga fyrk om inte jobbet smakade, detta då jag var ung för många år sedan. Vi landsbor gör ju vad som måste göras oberoende vad för sorts jobb det än må vara, vi är mångsysslare , ett jobb går bättre än ett annat , men vi försöker så gott det går utan att ”tummen” far i mun… många arbets-skeden har jag fått lära mej ”via hälen” men om viljan finns då går det. Vårbruket är inlett här ”nere” med paus idag då det kom lite regn . Trevlig vår.

  6. Christer skriver:

    Hej David, roligt att höra att bilderna och texterna intresserar också i Sverige. Här i Finland med över 10 miljoner hektar torvmark finns det ett och annat att dika för att säkerställa och förbättra skogens tillväxt och joo arbetslösheten verkar snarare växa än minska. Här ute på landsbygden ser man arbete vart än man skådar, tyvärr är inte allt produktivt arbete för vilket det går att betala löner som skulle konkurrera med arbetslöshetsersättningarna, därav mitt förslag 🙂 Speciellt som det är fråga om sådant arbete som man mår bar av 🙂

  7. Christer skriver:

    Här har grannen också sått lite men själv har jag hållit till vid skrivbordet och vedbacken samt som synes rensat lite i skogsdikena 🙂
    Precis som jag skrev i mitt svar till David så finns det massor med jobb speciellt för den händige. Tyvärr förstår inte alla att uppskatta kroppsarbete i fria luften. Minns den kille med lite skrot i ansiktet som med släpande fötter sökte arbete här. Vi hade då redan anställt tillräckligt med personal, men han tyckte ändå att jag skulle meddela arbetskraftsbyrån att han faktiskt varit hit.
    Lite regn här med i natt och väldigt blåsigt, vaknade lite före fem av att huset skakade men allt verkar i skick här på torpet tillsvidare. Trevlig vår!

  8. Nisse skriver:

    Tyvärr så misslyckades dikningen i Tallmosan helt. Då den ”stora” sjön grävdes så tog man bort tallarna och där hade tillväxten inte ökat trots dikning (för 30-40 år sedan). Virket är otroligt tätvuxet och tungt. Jag vet inte varför tillväxten ökade i Christers skog men inte i vår. Kanske det är skillnad mellan mossarna. Vi har mer eller mindre gett upp hoppet om skog på Tallmosan. Skogen växer bra där den har känning av stenbackarna men ute på mossen är det uselt.

  9. Nisse skriver:

    Det är en utmärkt idé att sätta små rör längst ned i diket och grövre längre upp. Vi har problem med att det kommer för mycket vatten ur skogen vid större regn men det skulle hindra alltför stora flöden.

    Jag undviker att dika i onödan i skogen men det går bra att rensa diken med gripen. Om man kommer tillräckligt nära … Numera bygger jag vägar längs dikena på den utjämnade vallen men de äldre dikena är vanligen igen vuxna så man inte kommer åt. Jag har satt plåtan på gripen så det går att dika på åkrarna också där annars leran faller ned genom gripen. I skogen håller rötter och kvistar ihop det man lyfter upp.

  10. Christer skriver:

    Det är stor skillnad på mossarna, Nisse. De mossar som är så grunda att grävmaskin når leran eller moränen vid dikningen reagerar oftast bra på dikningen. Jag tror att det beror på att rötterna når ner till mineral i bottenjorden (alven) när vattnet fås bort. Djupa mossar borde kanske gödslas för att få samma effekt. Sen finns det de som aldrig reagerar eller reagerar väldigt dåligt. Där lönar det sig inte att rensa dikena utan mossen kan lika så bra få återgå till naturtillståndet.

  11. Christer skriver:

    Vi får se vad framtidens dikesplanerare tar sig till. Mitt inlägg rönte i alla fall visst intresse på skogsfullmäktigemötet 🙂
    Reglerdammar medför mera jobb och underhåll men får vi bara skogsägarna aktiverade att nu som då ta sig en titt i sina skogar så fungerar de säkert. Hade tänkt att på eget initiativ testa dylika reglerdammar vid rensningen men i och med att mina skogsskiften råkade befinna sig i vattendelaren (alltså högst upp) så var det ingen praktisk nytta med arrangemanget.
    Jag har också i allt större utsträckning börjat anlägga vägar på dikesslänterna för att lättare kunna komma åt dikena för underhåll.

  12. Nisse skriver:

    Jo, det beror säkert på djupet. Tallmosan är djup så där har rötterna problem att nå ner till leran.