17 februari, 2020 av Nisse

Tillbaka till vardagen

Efter den grymma 10-årsfesten för Bondbloggen på TFiF:en i Helsingfors så får man åter anpassa sej till en regnig vardag i skogen. Nåja, vi åt bara lunch och drack bara vatten – men roligt var det.

Vardagen var att hugga i en regnig skog och att deklarera då det regnade som värst. Då föredrar jag skogen även om regnet inte är så trevligt. Det kommer jul och johanni och första maj varje år men också sista februari som borde utnämnas till allmän flaggdag med flaggan på halvstång. Det finns ju två saker man inte kan undvika och det är döden och så skatterna. Döden råkar man ut för bara en gång men skattedeklarationen skall lämnas in varje år.

Förutom att man får kämpa med kvitton av alla de slag och numera också försöka hitta alla elektroniska kvitton som finns här och där så är det ingen lättnad då deklarationen är klar. Då blir man riktigt sur för lönsamheten är ju usel inom jordbruket nu för tiden. Jag brukar se i farsans bokföring från 1938 framåt. Det var ganska litet lyx på den tiden men man fick åtminstone nånting för produkterna ända fram till 1970-talet. Det påstås att det blir matbrist år 2050 så få nu se om man hinner uppleva det.

Bokföringen lämnar många ifrån sej men jag kan inte se någon fördel med det. Det stora arbetet är ju att försöka samla ihop alla kvitton. Det kanske blir bättre i framtiden då alla kvitton är elektroniska men just nu är det ett riktigt RÅDD med många olika sorter. Jag laddar ned kontoutdragen och sedan går jag igenom dem och försöker hitta rätta kvitton. Det värsta numera är alla betalningsfirmor. Man ser inte vart pengarna har gått och vad det handlar om då det bara står namnet på en betalningsförmedlare. Det är rena detektivarbetet att se igenom eposten för den tidpunkten och försöka reda ut vad man egentligen hade köpt då. Och i Paypals lista finns det ibland bara text på kinesiska …

Det var två dagar med litet minusgrader och då for vi till skogs. Jag kör processorn (en liten traktorprocessor Nokka 400) och brorsan kör ut virke med Zetorn och skogsvagnen. I det här vädret är det bäst att ta ut allt genast medan det går att köra alls.

Humöret blir inte så hemskt mycket bättre av att granarna är ruttna nästan allihop. Man ser inte utanpå utan först då man fäller så syns rötan. De riktigt ruttna bitarna hamnat direkt i flisvedshopen men så börjar det bli ett problem med de som bara är litet rötskadade. Jag brukar såga dem till husbehovsvirke men nu blir det så stora mängder att vi inte orkar såga upp allting. Möjligen måste jag sälja dem som flisved. Det som tidigare blev sulfit lönar sej vanligen att sälja som flisved i dagens läge.

Och så undrar man vad man skall göra åt rötan. Det lönar sej knappast att låta ny granskog växa upp för också de små granarna är rötskadade. Så vi lämnar tallarna kvar och hoppas på ny tallskog. Den skulle passa i stenbackarna – men så har vi älgarna som äter upp tallplantorna. Dom borde skjutas.

En fördel är det med det eländiga regnandet: Vi körde in Zetorn i verkstaden och lappade ihop allt vi kört sönder och smorde och fyllde på olja vilket var mycket behövligt. I den här värmen går det bra att arbeta i verkstaden utan extra värmeblåsare. Jag har ett stort batteri som jag värmer från flispannan så där har varit ganska varmt hela den här vintern.

Motorsågarna har fungerat ganska bra efter den första rengöringen och tändstiftsbyten. På 2252:an har det varit problem med kopplingen där fjädrarna brister ganska ofta. Jag såg att man kan köpa en helt ny koppling till den vilket tyder på att det är ett konstruktionsfel. Annars gillar jag den för den är lätt och tillräckligt stark för fällning. På den gamla Husqvarna 254 har ett fäste gått sönder så den måste repareras.

Numera är Jonsered och Husqvarna mycket lika men jag föredrar Jonsered för jag gillar inte det sneda handtaget på Husqvarna. Troligen en smaksak men jag tycker det går bättre att sikta med det raka handtaget på Jonsered.

Nu är det + 6 grader och genomblött så jag sitter och granskar kvitton, försöker hitta datum (varför kan de inte ha en standardform på kvitton ?) och fundera ut vad den underliga texten betyder. Men det skall bli minusgrader på torsdag så då far vi till skogen och har riktigt roligt. Sedan blir det snart faskansbullar (temlor) och efter ett par veckor måste deklarationen vara inlämnad med gråt och tandagnisslan. Och sedan kan man se framåt mot en ny vårsådd och med nytt hopp se hur brodden kommer upp.

P.S. Det var -27 grader i januari i fjol ! Läs En riktig vinter.

År 2020
År 2019

Etiketter: , ,

4 svar till “Tillbaka till vardagen“

  1. Sonja skriver:

    Vi har nog en bokförare som sköter om den saken. Vi har dessutom månadsmoms, det enda sättet för mig att ha ens nån ordning på alla kvitton o fakturor som ska med. Dessutom är det ganska skönt den här tiden på året att ha alla papper färdigt i bokföringen🤔

  2. Nisse skriver:

    Det är så mycket arbete på en mjölkgård att varje hjälp är välkommen. Jag minns bra hur litet tid det var mellan mjölkningarna klockan fem på morgonen och fem på eftermiddagen och då skulle det köras hö och mockas. Visserligen finns det nu en mängd hjälpmedel men kossorna skall skötas hela tiden. Jag tror att farsan hade ”kontorsarbetet” som han kallade bokföringen litet som en avkoppling.

    Jag ser det inte som avkoppling utan mera som ett gissel men vill i alla fall ha tummen på ekonomin. Nuförtiden finns det inte många skattekonton kvar – bara enligt olika momsprocent men jag har kvar mina gamla konton som jag delar upp utgifterna enligt – ett konto för varje arbete. Jag har till exempel flera konton för varje traktor så jag ser vart pengarna har gått. Att sätta in kvittona enligt dessa konton klarar ingen annan än jag – och ofta inte ens jag.

    Sedan är det fråga om filosofi om man har årsmoms eller månadsmoms. Där föredrar jag att strunta i allting i ett år och sedan slita mina glesa hårtestar i slutet på februari. Allt elände på en gång och sedan är man fri för ett år framåt :-). Men det är många som vill sköta momsen varje månad för det är lättare att komma ihåg allt då.

    Förr sköt jag upp deklarationen till de sista dagarna i februari och sedan jobbade jag dag och natt och så förde vi deklarationspappren till Borgå och droppade in genom skattebyräns brevlucka på morgonen. Men då var man betydligt yngre och orkade jobba ett par dygn i sträck. Det är lättare att deklarera elektroniskt men problemet är de många olika sorters kvitton – både pappers och elektroniska. Där behövs vidareutveckling.

    Men deklarationspaniken kvarstår nog i alla fall.

  3. per skriver:

    Inte första gången dålig vinter.

    https://www.youtube.com/watch?v=cP5aa77GASY

  4. per skriver:

    Måste bara sätta in den bästa skogstuben som någonsin filmats in i finland. Pratsam men saklig och får fram många finesser. 26,07 ristilukko. Någonstans sade han också är det något man inte vet(som ung) skall man fråga en äldre. Den här borde varje skogägare se. Det är lite som viking eller silja i farleden man borde väja men den finns ingenstans att gå undan.

    https://www.youtube.com/watch?v=ez7pvrYyOjM

Lämna ett svar

OBS! Om du skriver en kommentar som innehåller länkar kommer den att granskas innan den publiceras.

Läs vår kommentarpolicy

*