Hasi – äntligen

Som traditionen bjuder så kom jag i går in och ropade: Hasi ! Det är gammal svenska för “hare” och betyder att nu var haren uppskrämd från den sista biten oskördad åker där den legat och tryckt. Fast i år var det så sent (och blött) att någon hare såg man inte röken av. Möjligen hade något vildsvin kunnat rusa upp men de håller till i skogen på dagarna och kommer ut på åkrarna bara på natten då det är tyst och lugnt.

“Segt” var nyckelordet för årets tröskande – på alla sätt. Sedan förra reparationen har det duggat i en vecka och jag har inte fått bort den sista “lirpån” (liten bit) förrän i går. Det var ett sorgligt tröskande. Inte bara var säden våt och av dålig kvalitet men så hade de eländiga vildsvinen hunnit trampa ned en stor del.Det syns kanske inte så bra på bilden men nedre delen är “tröskad” och övre delen nedtrampad. Inte stor skillnad.

Förstås hade jag lämnat de sämsta åkrarna till sist och före vildsvinen såg det också dåligt ut. De här bitarna var nästan omöjliga att så i maj.  Ytan var så tät att det stod vatten på dem efter varje regn. Ett eländigt år utan tjäle på vintern och sedan dugg och regn resten av året. Vi hade inte några översvämningar som i Österbotten men det småregnade mest hela tiden.

Det står vatten på åkern nästan överallt men det ser värre ut än det är. Leråkrarna vara stabila och bara ett litet lager var mjukt.Vattnet slapp helt enkelt inte ned genom den täta ytan. Nu borde det komma en ordentlig tjäle som spräcker marken ordentligt.

Nu gäller det att spruta glyfosat mot kvickroten som minsann inte lidit av den blöta sommaren utan växt till ordentligt. Det är inte alls bra sprutförhållanden men jag måste helt enkelt spruta för att undvika att åkrarna har enbart kvickrot nästa år. Effekten är tvivelaktig och jag kanske måste spruta på nytt på våren före sådden – om det går. Jag vågar inte lita på att det blir en lämplig vår för kvickrotssprutning. Till all tur lovar de varmt till slutet på veckan. Det borde vara över +5 grader för att sprutandet skall fungera.

En mystisk sommar det här. Det har inte varit frost alls här än fastän vi är i mitten på oktober. Tvärtom skall det bli över +10 grader till nästa söndag. Det får gärna hållas varmt en tid än för jag har inte fått bygg- och grävarbetena gjorda på grund av den sega skörden. Men sedan vill jag ha ordentlig kyla – utan snö, tack. Vad jag vill bryr sej emellertid vädret inte alls om.

Nu skall säden torkas och vädret är ju inte det bästa. Jag har enbart kalluftstorkar men lustigt nog så torkar säden fastän luftfuktigheten är nästan hundra procent. Men mycket luft skall det vara. Nu kör jag med tre 11 kW fläktar och det är vad 63 A proppar klara av med nöd och näppe. Det blev bråttom hem från Landsbygdsriksdagen då en huvudsäkring hade gått förra lördagen.

Mätsystemet är absolut nödvändigt. Jag jämför inkommande temperatur på luften med utgående (då den gått genom vetet). Om luften blir kallare då den gått genom vetelagret så vet man att det torkar. Man ser precis när torkningsprocessen upphör på kvällen. I diagrammet nedan är röd linje inkommande luft och blå utgående. Då jag startade fläktarna på fredag morgon så steg först temperaturen på utgående luft. Det betyder att vetet är så vått att det litet varmnat under natten.  Efter en tid så har det blivit nedkylt och den blå kurvan går ned under den röda varvid torkningsprocessen börjar.  På kvällen går den röda kurvan ned under den blå och vetet torkar inte mera. Då stänger jag fläktarna. Den röda kurvan stiger men det är ointressant eftersom den bara visar temperaturen i fläktrummet.

På fredagen litet för kl. 12:00 ser man att den röda kurvan stiger för en kort stund. Det betyder att solen tittade fram för en stund. Då jag använder hela taket som solfångare så syns det genast på temperaturen. Ju större skillnad mellan den blå och den röda kurvan desto bättre torkar det.

Också i år med det usla vädret har vetet torkat. Det första är under 16 % och klarar vintern bra men också det våta som var närmare 30 % då det tröskades har gått ned till litet på 20 %. Under 14 % får jag det inte men det är bara att vänta på de soliga vårdagarna så får man bort de sista procenten på några eftermiddagar.

Nu gäller det att få undan höstmaskinerna och sedan bygga och gräva för brinnkära livet förrän vintern kommer.

 

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.