Det närmar sig

3 och en halv vecka kvar, tiden går snabbt nu!
Nu har vi i alla fall det mesta fixat. Det som nu ännu kvarstår är bilen, fotograferingen, finslipningen av maten och dekorationerna. Inte vet jag om det är mycket eller inte, men inte ids vi nu ta någon större stress. Ännu. Jag antar att några av er som läser detta tar stressen i stället för oss. 😉 Jag är ganska förvånad över hur “enkelt” allt har gått. Visst har det gått tid, men man får ta en dag med bröllops ärenden i Åbo som en minisemester. Och roligt är det ju. Vi har ju den förmånen att vi ser varann varje dag. Vi kan prata om arrangemangen när som helst på dagen och inte endast på kvällen eller veckoslutet som par med olika arbetsplatser är tvungna att göra.

Vi tänkte först att det skulle vara häftigt att ha en gammal Zetor att skjutsa oss från kyrkan. Helt nedgrävt är den idén inte ännu, men nog finns där vissa praktiska problem med den tanken. Som t.ex. att komma upp dit med en vit klänning som har ett ganska långt släp.. Vi får se vad vi hittar på, men vi har det nog på grej.

Prästen ska vi träffa nästa vecka och kantorn borde jag faktiskt ringa åt idag. Inmarschen är nog klar redan, men vad som ska spelas då vi går ut är öppet ännu.

Det finns dock en sak som verkligen oroar mig. Valssen. Till all tur fick jag ett lugnande råd; eftersom jag har en lång klänning, så ser ingen hur jag staplar med fötterna. Det ser ändå ut som om jag elegant skulle “sväva” efter Antte. Får se nu..!

Klädseln ja, här kan ni och vi ta det lugnt, allt är i sin ordning! Båda har sina kläder och finslipas, jag far och prova min klänning för andra gången nästa vecka. Samtidigt ska jag också hämta min ring och mina brudfrämmors klänningar. Men min klänning får ni nog först se efter att vi sagt “ja” åt varann!

Däremot kan jag nu redan visa bilder på “något nytt, något gammalt, något lånat och något blått”.

Nya skor och handväska.

Klänningen är också ny, men som sagt ännu en stor hemlighet! 🙂

Från vänster: lånat, gammalt och blått

Jag föreslog att innehållet i klänningen skulle räknas som gammalt, men den idén fick inget understöd.. Tack för det! 😀

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

7 reaktioner till “Det närmar sig”

  1. Ingen panik!

    Om jag har klarat av bröllopsvalsen så gör nog du det också. För det första går det helt bra om ni ids öva lite och för det andra så är det så, att det knappast kommer att kännas sååå förfärligt viktigt hur det ser ut då det gäller på riktigt. Ni är ju nygifta och det räcker liksom till!

  2. Tänk att ni inte tar tillfället i akt och valsar i ladugården till vardags!

    Ska det i övrigt bli ett traditionellt “bondbröllop”, vad nu sedan det innebär?

  3. Nej, det blir nog ett riktigt “vanligt” bröllop. Ganska naturnära, med tanke på färger och dekorationer.

Kommentarer är stängda.